Syftet med arbetet är att ge en bild av svenska keramikers inspirationskällor till yta och dekor under 1800-, 1900- och 2000-talet. Det som är relevant för frågeställningen är att ta reda på ursprunget till dessa källor och varför just dem har inspirerat och banat väg för dåtida, samtida och framtida keramiska uttryck i dekor och yta. Frågeställningarna har besvarats genom en kvalitativ litteraturstudie i kombination med två kvalitativa intervjuer med två idag verksamma keramiker i Sverige kring deras tillämpning av yta och dekor på sina föremål under 1990-talet samt 2000-talet. En begränsning har gjorts i urvalet av perioder studerade i arbetet på så sätt att början av 1800-talet har utelämnats samt även alla studier kring 1920-, 30-, och 40-talen. Resultatet visar på effekten av industrialiseringen, samt vikten av pionjärer och möjligheter att söka information. Bärande stilideal beskrivs och utmynnar i diskussion kring samhällets påverkan med betoning på vad som anses rätt och fel i tiden, samt det ständig återkommande fenomenet inom stilskapande där reform blandas eller byts ut mot reträtt. Arbetet kan användas som en del till en grund för större mer omfattande arbeten där syftet är att dra säkra slutsatser om generaliseringar, men även för arbeten som berör konsthantverk, stilideal och inspiration i övrigt.

Attendue du public et recherchée par les comédiens, la présence de l'acteur sur scène demeure difficile à cerner. L'étude abondante d'Eugenio Barba sur l'énergie de l'acteur a permis d'identifier plusieurs de ses composantes. Ses six principes contribuent à structurer le travail de l'acteur dans sa construction de personnage et participent du même coup à rendre l'acteur plus présent sur scène. Toutefois, ils n'isolent que les résultats de cette énergie sans en préciser l'origine. Expliqués à l'aide des cinq phases de la théorie du processus créateur de Didier Anzieu, les principes d'Eugenio Barba montrent que l'énergie de l'acteur correspond en fait à la pulsion libidinale contenue dans les représentants psychiques transférés de l'inconscient au préconscient. Ces représentants psychiques servent à élaborer un code unificateur que traduisent les choix multiples et complexes d'interprétation de l'acteur à l'aide des six principes en respectant une logique délicate jusqu'à réintégrer le processus. Cette pulsion libidinale, que Barba nomme énergie, alimente à la fois le processus de création tout en dynamisant la présence de l'acteur dans ses représentations publiques, et lui permet souvent de réintégrer le processus créateur dans l'oeuvre. En ce sens, l'énergie de l'acteur et par extension, les principes qui l'expriment, ne s'appliqueraient pas uniquement à l'artiste de scène. Comprise en termes de pulsion libidinale, cette énergie soutient le dramaturge, le metteur en scène et les concepteurs d'un spectacle théâtral au cours de leur processus créateur. Ainsi, les six principes de Barba trouveraient donc une forme d'expression dans l'oeuvre respective de ces artistes du théâtre. Pour faire suite à l'exposé théorique des six principes, la présente recherche propose une analyse pratique des composantes d'un même spectacle (texte, mise en scène, conceptions scénographiques et interprétation du Testament du couturier, production du Théâtre la Catapulte de 2003), afin de repérer l'équivalence de ces principes et d'en définir leurs dynamiques d'expression et d'en vérifier leur concordance aux cinq phases d'Anzieu. ______________________________________________________________________________ MOTS-CLÉS DE L’AUTEUR : Énergie, Processus créateur, Inspiration, Présence, Talent, Acteur, Auteur dramatique, Metteur en scène, Concepteurs théâtraux.

Syftet med arbetet är att belysa hur ett urval konsthantverkare i Östergötland beskriver distanseringen i sitt arbete. Med distanseringen i detta arbete avser jag tiden då en skapande människa, efter en period av medvetet arbete, lämnar sitt verk ifrån sig eller avbryter sitt arbete och gör någonting annat. Utifrån syftet har en frågeställning med tre frågor formulerats: Hur påverkar distanseringen konsthantverkarens skapandeprocess? Hur beskriver konsthantverkare distanseringen? Har hon/han ett begrepp för den? Vilka skillnader och likheter finns hos olika konsthantverkare när det gäller distansering? En kvalitativ intervju har används som metod i arbetet. Metoden rymmer möjligheter att skaffa djupare kunskap om fenomenet distansering. Kvalitativ intervju hjälper också till att upptäcka och identifiera egenskaper hos intervjuades uppfattning om fenomenet. I studien har fem konsthantverkare från Östergötland som har varit verksamma i minst fem år intervjuats. En informant från varje material områden trä, metall, keramik, textil och glas valdes ut. Urvalet har skett ur Skriften Form Träff. Skriften fungerar som en formguide och innehåller information om verksamma konsthantverkare och slöjdare i olika material område i Östergötland. En inledning och en begreppsförklaring ges redan i början av arbetet. En  litteraturgenomgång efter syftet och frågeställningar ger information om tidigare studier om distanseringen. I resultatet presenteras och bearbetas intervjusvaren i form av en sammanfattning och en egen tolkning. Resultatet tyder på att faktorer som material, arbetssätt, personliga intresse och arbetsmiljö har avgörande roll för konsthantverkarna när det gäller distanseringen. Informanternas svar visar dessutom att distanseringen finns i alla informanternas arbete fast på olika sätt och i olika moment. En annat rimlig slutsats av resultatet bör vara att distanseringen har ofta en positiv påverkan på skapandet. Resultatet tyder också på att det inte finns ett gemensamt eller ett personligt begrepp för distanseringen och konsthantverkarna ser på den ofta som ett spontant och oförutsägbart fenomen som är en osynlig del av skapandeprocessen. I diskussionen redogörs uppsatsens alla delar och till sist ges avslutande kommentarer och förslag till vidare studier.

Syftet med denna uppsats är att undersöka användningen av konstverk inom svenskämnet. Syftet är även att ta reda på hur man kan använda konstverk i svenskundervisningen samt om man kan använda konst som redskap för att utveckla språket. Nio lärare som undervisar i grundskolan respektive gymnasieskolan har besvarat en enkät som behandlar ämnet konstverk i svenskundervisningen. Lärarna undervisar i svenska och/eller svenska som andraspråk samt andra ämnen. I uppsatsen redovisas även en läromedelsanalys. Resultaten visar att informanterna ansåg att konstverk kan motiveras i svenskundervisningen. Informanterna gav exempel på flera fördelar med att inkludera konstverk i undervisningen samt områden i svenskämnet där konstverk passar extra bra, såsom inom litteraturhistoria och i muntlig och skriftlig framställning. Resultatet visade också att det finns några läromedel som riktar sig bl.a. till svenskämnet och som utgår ifrån konstverk, dessa innehåller konkreta exempel på hur man kan arbeta med konstverken. Däremot var det få informanter som var bekanta med liknande läromedel. Några slutsatser som kan dras är att konstverk i svenskundervisningen används först och främst för att inspirera elever i olika moment. Konstverk hjälper elever att komma igång när de ska t.ex. skriva berättelser. Konstverk förkortar vägen till förståelse och kan fördjupa och förtydliga kunskaper. Dessa exempel samt fler som framkommer i uppsatsen visar att konstverk kan användas språkutvecklande och har flera användningsområden.

No description available.

Syftet med detta arbete är ta fram ett intressant laborativt material för högstadiet i ämnet kemi, samt att undersöka om detta material äger möjligheten att öka elevens intresse för nämnda ämne. Även en undersökning gällande skillnader mellan Sverige och Finland inom detta område genomfördes.Det framtagna materialet har provats på en elevgrupp och värdet på de deltagande elevernas uppfattning och intresse har fastställts med hjälp av två enkätundersökningar, en före presentationen av det utarbetade materialet och en efter.Resultatet av enkätundersökningen visar att laborationsmaterialet mottogs positivt och elevernas intresse för kemi ökat. Jämförelsen av resultat från Sverige och Finland visade att motivationen och intresset hos de finska eleverna är högre än hos de svenska. Andelen grundskoleelever som önskar söka gymnasieutbildningar där kemi ingår visar sig vara markant lägre i Sverige. Orsak till detta kan finnas i skillnader i lärartäthet och klasstorlek.

Whereas conceptions of giftedness, assessment tools, and models espoused in contemporary psychology are all grounded in the West, there are different ways to look at giftedness. This study investigated Shona culture of Zimbabwe’s conceptions of giftedness with a view to generate theoretical ideas that inform gifted programming from an African cultural perspective. The study was conducted at two levels using different research designs: a) a cultural level seeking to highlight Shona culture’s implicit theories of giftedness and b) an individual level seeking to understand Shona artists’ talent attributions. At the first level, Shona culture’s implicit theories of giftedness were explored by a questionnaire completed by 16 Zimbabwean academics of Shona cultural background. Data were analyzed in thematic frames, using frequency tables to gauge a consensus of responses among the respondents. The second study adopted a grounded theory study approach to generate a mid-range theory of Shona stone sculptors’ talent attributions focusing on how they propel a field of art. Participants in the study were 20 top talented Shona stone sculptors (icons of creative works in Zimbabwe). The Shona model of giftedness that emerged is spiritual, participatory and community focused. The grounded theory generated in the study suggested a dynamic interactive process model (DIPM) which explains how artists’ talent attributions help to propel a field of art. The DIPM posits that creativity emerges from dynamic and interactive processes activated or reactivated (by some trigger stimulus) in interactions evoking one’s unique experiences, cultural consciousness and domain specific consciousness and realized through practice and experience. In the DIPM model, creative vision and inspiration in art evolve from the interplay of six major factors which are not necessarily discrete: a) inherent/inborn potential, b) cultural consciousness, c) individual’s unique experiences, d) activation/reactivation stimulus, e) domain specific consciousness, and f) practice and experience. The DIPM model is based on beliefs systems as the magic carpets by which the artists ascend into the unknown to unleash their creativity. The study suggests that belief systems could become an interesting focus for future studies to understand creativity. The study makes a case for diversity sensitivity in gifted programming.

No description available.

This thesis will seek to examine the parallel which it will argue exists between the theorising of artistic inspiration and the resulting conception of the figure of the artist in the works of Joyce and Nietzsche. Recent critical work on the relationship between Joyce and Nietzsche has tended to focus exclusively on the question of influence. In ‘The Struggle against Meta (Phantasma)-Physics: Nietzsche, Joyce and the “Excess of History”’, for example, drawing his reading in particular from The Use and Abuse of History, Joseph Buttigieg gives a broad account of Nietzsche’s conception of history, but, in effect, uses his reading of Nietzsche to simply augment his reading of Joyce, arguing that his conception of the ‘postmodern’ Nietzsche can ‘illuminate and give depth’ to the works of the ‘modernist’ Joyce. In The Aesthetics of James Joyce, Jacques Aubert discusses what he calls the ‘Nietzschean overtones’ of Joyce’s work. Aubert focuses on what he argues is Hegel’s crucial influence on Joyce and appears to align Nietzsche, and Nietzsche’s influence on Joyce, with what he allusively refers to as ‘post-Hegelian’ or ‘Neo-Hegelian’ philosophy, though it is never clear precisely what he intends these to denote. In ‘Beyond Truth and Freedom: The New Faith of Joyce and Nietzsche’, Joseph Valente gives an illuminating account of Joyce and Nietzsche’s mutual rejection of metaphysics, but focuses exclusively on the later Joyce and Nietzsche. Again, Valente frames his argument specifically in terms of an influence, drawing on an idiosyncratic reading of the concept of the ‘superman’ and identifying Stephen Stephen as ‘recognizably Zarathustrian’. The central problem with the critical approach these accounts share in common, which concerns itself with the question of influence, is that it obliges itself to attribute a detailed and philosophically thoroughgoing reading of Nietzsche’s works to Joyce, one not always necessarily in evidence in the criticism itself. It must thus be at pains to stretch available biographical information on Joyce’s reading of Nietzsche, as well as examples drawn from Joyce’s texts, in order to fit a partial, incomplete or inaccurate characterisation of Nietzsche’s thought; threatening to transform Joyce into some kind of ‘Nietzschean’ and Nietzsche into some kind of anticipatory ‘Joycean’. By contrast, then, this thesis will seek to set aside the problematic question of influence from the outset, instead seeking to examine the mutually illuminating parallel which it will argue exists between the theorising of artistic inspiration and the resulting conception of the figure of the artist in the works of Joyce and Nietzsche. It will argue that this parallel has mutually illuminating consequences for an understanding of both Nietzsche and Joyce’s relationships to metaphysics and, through this, to Romanticism. It will be the task of this thesis to explain the way in which both Nietzsche and Joyce retain the key terms of Romantic accounts of artistic inspiration, whilst rejecting the metaphysical claims at stake in them.

This dissertation examines the evangelicalism of Alexander Carson (ca. 1776- 1844) using David Bebbington's evangelical quadrilateral--biblicism, crucicentrism, conversionism, and activism--as a framework. Chapter 1 gives an introduction to the study and a biographical sketch of Carson's life and ministry. Chapter 2 examines Carson's view of Scripture in the areas of inspiration, Bible translation, and the transmission of Scripture. Carson's views on the inspiration of Scripture and the principles by which it was to be translated were given within the context of the theological controversies in which he was involved. Chapter 3 examines Carson's view of the atonement. It looks at his understanding of humanity's sin, divine justice and mercy, God's sovereignty, and the completed nature of the atonement. Chapter 4 is a study of Carson's understanding of how people are converted. The chapter discusses his views on the definition of saving faith, the relation between faith and works, the conversion experience, and the divine role in conversion. Chapter 5 looks at Carson's views on evangelism in four areas: the use of the Bible in evangelism, the importance of religious liberty to evangelize, the role of divine providence in evangelism, and the Christian's duty to evangelize. Although the four characteristics of evangelicalism set forth by Bebbington do not include other areas of theology important to Carson, such as his views on baptism and church order, the quadrilaterial does focus on what Carson believed to be central to Christianity, namely, the gospel. Therefore, considering Bebbington's quadrilateral to be a sound framework for understanding Carson's view of the gospel, the thesis of this study is that Carson's belief in the Bible as a verbally and completely inspired text was an infallible source for his understanding of the gospel as being centered upon the atonement, effective through justification by faith alone, and the motivation for evangelism. / This dissertation was under embargo until 2014-05-23.