The study presents an overview of the historical growth and deve-lopment of residential care for children and youth in Sweden as well as an analysis of the present-day structure and organisation. The empirical material consists of official statistics, government reports and data from a questionnaire addressed to all registered residential homes in the child welfare sector at the end of 1995. The history of residential care for children and youth is marked by a period of establishment and expansion in the first decades of the last century, followed by a process of major de-institutionalisa-tion in the period after the Second World War. A third phase was introduced with the Social Service Act of 1980, which laid down new premises for child welfare. Traditional concepts of children’s homes were replaced in the legislation by the “HVB-home” and the dividing line between institutions and foster homes became blurred. The study shows that contrary to what was intended, a growing part of out-of-home placements during the 1980:s and 1990:s where into residential care. In fact, residential care has taken over “market shares” from foster care in Sweden. Analysis of the range of alternatives shows that residential care today is relatively small-scale and that nearly all of the smaller units are privately run. Approximately half of the homes have teenagers as their target group and most homes work with longer-term pro-grammes of treatment and care. Educational background among staff varies considerably, but in general the level of educational is low. So far, no professional forces have proved strong enough to organise the field on a mutually knowledgeable, normative ground. A problem is the lack of unanimous concepts and a common language with a terminology that can be used for a systematic de-scription of the care or treatment given. What is clear, however, is that a new form of residential care can be identified – so-called hy-brid homes that are somewhere in between extended foster homes and small institutions – and that these homes have gained a con-siderable position in the field.

Studien är genomförd med syftet att belysa problemområdet eftervård för institutionsplacerade ungdomar, utifrån professionellas erfarenheter och upplevelser. Studien har en hermeneutisk metodologisk utgångspunkt med en kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer. Fyra intervjuer har genomförts med socialsekreterare och behandlare som är verksamma inom socialförvaltningen i barn- och ungdomssektionen. Studien utgår från Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori om hur människans utveckling sker i olika system. Resultaten av studien visar att eftervårdsarbete är en betydande del av ungdomars tvångsvårdsprocess. Det krävs att ungdomarna får stöd i att skapa och bibehålla viktiga relationer. Det blir viktigt att det finns en noggrant planerad plan för vad som ska hända när ungdomen återvänder hem eller flyttar till eget boende för att hjälpa ungdomen i övergången från vård till självständighet. Studien visar också att samverkan och god kommunikation mellan socialtjänsten och institutionen är betydande för att ungdomens förändringsprocess ska bli positiv.

Syftet med uppsatsen har varit att ta del av berättelser och upplevelser kring kvinnor som befinner sig i en missbrukssituation. Uppsatsens empiri samlades in via nio kvalitativa semistrukturerade intervjuer med informanter som alla arbetar  med kvinnor i missbruk med arbetstitlar såsom behandlare, samtalsterapeut, samordnare och enhetschefer. Tematisk analys användes för att analysera empirin, därtill bidrog Beverly Skeggs begrepp om respektabilitet samt Goffmans rollteori och begrepp stigma till att förstå och analysera resultatet. Resultatet av studien synliggör nio teman som har varit återkommande i informanternas berättelser om den kvinnliga missbrukaren samt hur informanterna arbetar med att främja en kvinnas väg ur ett missbruk. Resultatet belyser hur kvinnorna är en extra utsatt och stigmatiserad grupp och hur kvinnorna upplever ett stigma gentemot samhällets förväntningar på hur en kvinna skall vara utifrån samhällets normer och värderingar. Flertalet av kvinnorna har blivit våldsutsatta, lider av samsjuklighet där PTSD var den mest framträdande påföljden. I studien framkom det vidare hur samverkan inom institutionsvården ansågs bristfällig då dagens missbruksvård inte tar hänsyns till samsjuklighet samt våldsutsatthet.

Inom institutionsvård för ungdomar har det visat sig vara viktigt med en kombination av teoretiskt förankrade teorier och metoder och övriga pro-sociala aktiviteter. I föreliggande studie har syftet varit att undersöka vilka teorier och metoder som tillämpas på särskilda ungdomshem inom Statens institutionsstyrelse (SiS) regi samt om det finns en samstämmighet mellan de teorier och metoder som personalen anser tillämpas. Vidare var syftet att undersöka vilka aktiviteter som är tänkta att främja ett positivt behandlingsutfall för ungdomarna på institutionerna, samt vilka hinder och möjligheter som kan identifieras i organisationerna avseende att integrera teori, metod och behandlingsfrämjande aktiviteter till en terapeutisk helhet. Studien har både en kvantitativ och kvalitativ metodansats då en enkätundersökning genomförts med personal på tre utvalda institutioner, vilket har kompletterats med material från två projektmöten. Studiens resultat visar att personalen på institutionerna är samstämmiga i sitt arbete avseende teori och metod, men att det finns vissa brister. Alla tre institutionerna har ett stort och varierat utbud av pro-sociala aktiviteter men delar av personalen arbetar inte aktivt med dessa. Studien visar även att det finns likheter mellan de hinder och möjligheter som kan identifieras inom respektive organisation. I studien diskuteras vad som kan tänkas vara de bidragande orsakerna till det resultat som framkommit. Institutionsvården är i behov av ständig utveckling vilket gör studien relevant för socialt arbete.

<p>Syftet med studien är att undersöka institutionsplacerade ungdomars situation beträffande missbruk, kriminalitet och psykisk hälsa samt belysa deras syn på institutionsvistelsen, ett år efter utskrivning. Följande frågeställningar berörs i uppsatsen:</p><p>- Hur ser ungdomarnas bruk av alkohol och droger ut vid inskrivnings- respektive uppföljningstillfället?</p><p>- Har ungdomarnas kriminella beteende förändrats vid uppföljningstillfället?</p><p>- Har ungdomarnas psykiska hälsa förändrats sedan inskrivning?</p><p>- Hur ser ungdomarna själva på institutionstiden?</p><p>Frågeställningarna har besvarats genom ett färdigställt intervjumaterial (ADAD), omfattande inskrivnings- och uppföljningsintervjuer med 105 ungdomar som varit placerade vid två SiS-hem.</p><p>Resultatet jämförs med den tidigare publicerade svenska ADAD- uppföljningen och diskuteras mot bakgrund av Levins (1997; 1998) och Andreassens (2003) resonemang om institutionsvård samt mot annan forskning inom området.</p><p>Slutsatser som kan dras utifrån undersökningen är att situationen för de undersökta ungdomarna har förbättrats något och att majoriteten av ungdomarna har positiva upplevelser av institutionstiden. Trots detta har många fortfarande beteendeproblem och emotionella svårigheter. Ingen av ungdomarna har slutat missbruka, 84 procent är fortfarande brottsaktiva och många mår psykiskt dåligt. Dessa resultat överensstämmer till stor del med resultatet i den föregående ADAD-uppföljningen, samt med tidigare forskning.</p> / <p>The purpose of the study is to examine the social situation of youths that have been in institutional care, regarding drug abuse, criminality and mental health. The aim is also to examine their experiences from the time at the institution.</p><p>Following questions of issues are illustrated in the study:</p><p>- Is there any change in usage of alcohol and drugs from the registration to the follow up occasion?</p><p>- Have the youth´s criminal behaviour changed to the follow up occasion?</p><p>- Is there any change in mental health to be found since the registration?</p><p>- What kind of experiences are gained during the institutional care?</p><p>These questions have been answered with data from registration and follow up interviews with 105 youths, previous in institutional care.</p><p>The results are compaired with an earlier published ADAD follow up. We also discuss the results on the basis of Levin´s (1997; 1998) and Andreassen’s (2003) debate about institutional care, and other research findings.</p><p>Conclusions that can be made from this study are that the situation of the examined youths has improved slightly and that the majority of the youth have positive experiences. Even so, many of them still have behaviour problems and emotional difficulties. None of the youths have quit using drugs, 84 per cent are still criminal and many report feelings of depression. These results agree with the earlier ADAD follow up, and with other research findings.</p>

Syftet med studien är att undersöka institutionsplacerade ungdomars situation beträffande missbruk, kriminalitet och psykisk hälsa samt belysa deras syn på institutionsvistelsen, ett år efter utskrivning. Följande frågeställningar berörs i uppsatsen: - Hur ser ungdomarnas bruk av alkohol och droger ut vid inskrivnings- respektive uppföljningstillfället? - Har ungdomarnas kriminella beteende förändrats vid uppföljningstillfället? - Har ungdomarnas psykiska hälsa förändrats sedan inskrivning? - Hur ser ungdomarna själva på institutionstiden? Frågeställningarna har besvarats genom ett färdigställt intervjumaterial (ADAD), omfattande inskrivnings- och uppföljningsintervjuer med 105 ungdomar som varit placerade vid två SiS-hem. Resultatet jämförs med den tidigare publicerade svenska ADAD- uppföljningen och diskuteras mot bakgrund av Levins (1997; 1998) och Andreassens (2003) resonemang om institutionsvård samt mot annan forskning inom området. Slutsatser som kan dras utifrån undersökningen är att situationen för de undersökta ungdomarna har förbättrats något och att majoriteten av ungdomarna har positiva upplevelser av institutionstiden. Trots detta har många fortfarande beteendeproblem och emotionella svårigheter. Ingen av ungdomarna har slutat missbruka, 84 procent är fortfarande brottsaktiva och många mår psykiskt dåligt. Dessa resultat överensstämmer till stor del med resultatet i den föregående ADAD-uppföljningen, samt med tidigare forskning. / The purpose of the study is to examine the social situation of youths that have been in institutional care, regarding drug abuse, criminality and mental health. The aim is also to examine their experiences from the time at the institution. Following questions of issues are illustrated in the study: - Is there any change in usage of alcohol and drugs from the registration to the follow up occasion? - Have the youth´s criminal behaviour changed to the follow up occasion? - Is there any change in mental health to be found since the registration? - What kind of experiences are gained during the institutional care? These questions have been answered with data from registration and follow up interviews with 105 youths, previous in institutional care. The results are compaired with an earlier published ADAD follow up. We also discuss the results on the basis of Levin´s (1997; 1998) and Andreassen’s (2003) debate about institutional care, and other research findings. Conclusions that can be made from this study are that the situation of the examined youths has improved slightly and that the majority of the youth have positive experiences. Even so, many of them still have behaviour problems and emotional difficulties. None of the youths have quit using drugs, 84 per cent are still criminal and many report feelings of depression. These results agree with the earlier ADAD follow up, and with other research findings.

Aktiviteter är betydelsefulla för ungdomar som vistas på institution. Forskning visar att ungdomar som har en meningsfull tillvaro med aktiviteter och en variation av sysselsättning under sin institutionsvistelse har större möjlighet att lyckas förändra ett problembeteende. En institutionsmiljö bör tillgodose ungdomarnas behov av en hemlik miljö och kontakt med pro-sociala ungdomar i övriga samhället. Syftet med denna studie är att belysa aktivteters betydelse för ungdomar som är placerade på institution, relationen mellan schemalagda och icke schemalagda aktiviteter samt vilken roll personalen har i utövandet av aktiviteter för ungdomar som vistas på institution. Studiens metodansats bygger på kvalitativa intervjuer med professionella som tjänstgör på ett HVB-hem (Vård och boende) för ungdomar. Studiens resultat har analyserats utifrån relevant forskning inom området och med utgångspunkt i Piagets utvecklingspsykologi. Resultatet bidrar med förståelse för aktivteters betydelse för ungdomar som vistas på institution, samt vikten av personal som är utbildad och insatt i verksamhetens teoretiska grunder och valda metoder. Personalen har en viktig roll på flera olika sätt i utförandet av aktiviteter på en institution. / Activities are significance for adolescents who reside at institutions. Science indicates that adolescents who have a meaningful existence with activities and a variation of occupations at the institution have greater opportunity to succeed in changing behavioral problems. An institutional environment should satisfy the adolescent’s need of a homelike environment and the need of meeting other pro-social adolescents from the society. The intention with this research is to highlight the importance of activities for the adolescents who are placed at institutions, the relation between scheduled activities and non scheduled activities as well as to see what role the staff has during the exercise of activities at the institution. This research is based on qualitative interviews with professional staff at an institutional accommodation for adolescents. The research result has been analyzed with relevant science in the specific field and from Piaget’s developmental psychology. The result contributes with an understanding for the activities significance for the adolescents who residing in institution and for the importance of that the staff are educated and has knowledge in the institutions selected theoretical methods. The staff has an important role in several ways during the exercise of activities at the institution.

I denna studie är syftet att skapa en förståelse kring vad som utmärker socialsekreterarnas eftervårdsarbete med ungdomar placerade på särskilda ungdomshem. Studien använder sig av semistrukturerade intervjuer som datasamlingsmetod där socialsekreterarna delat med sig av sina erfarenheter och kunskaper. Utifrån intervjuerna har det i analysen gått att urskilja tre teman som beskriver vad som utmärker socialsekreterares eftervårdsarbete. Dessa teman är: Bibehålla ungdomarnas utveckling, Motstånd i eftervården och Förväntningar på ungdomarnas framtid. De olika insatserna som socialsekreterarna lämnar samt de framgångar och motgångar de har erfarenheter av i eftervården har tolkats utifrån resilience och gräsrotsbyråkrati. Med stöd av dessa teoretiska utgångspunkter framkommer områdena boende, sysselsättning, behandling och socialt nätverk, som socialsekreterarna anser främjar ungdomarnas chans att klara sig efter avslutad placering. I studien framkommer även att socialsekreterarna upplever motstånd från ungdomarna och på vilket sätt de bemöter detta. Studien belyser även att socialsekreterarna arbetar med att integrera ungdomarna i det övriga samhället och vilka förväntningar de uppfattar de kan ställa på dessa ungdomar. / In this study the aim is to create an understanding of what characterizes social workers measures in leaving care for young people in secure units. The study uses semi-structured interviews as a qualitative data collection method where social workers shared their experiences of working with leaving care for young people in secure units. Based on the interviews, our analysis found three themes that describe what characterize social workers’ work. The themes are: Maintain young people’s achievements, Resistance in leaving care and Expectations for young people’s future. What kind of measures the social workers provided along with what they experienced benefited or hindered their work has been analyzed on the basis of resilience and street-level bureaucracy. With the support of these theoretical perspectives housing, employment, treatment and social network was found to be a part of the social workers’ measures to promote young people’s chances for an independent living. It was also found that social workers experiences resistance from young people and how they worked with these setbacks. The study also highlights how the social workers’ strived to integrate young people back into society.

<p>The purpose of the study was, with initial position from two particular youth homes, to survey the staff’s experiences regarding different youth cultures that might occur at the institutions and how they react to them. The question formulations were as follows: What kind of youth cultures might occur at the institution and how are they being expressed, according to some of the staff members? How do the same staff members, individually, see their role and prospect to influence the type of youth culture that is developing on the institution? Earlier research in the field were used as theoretical starting positions as well as the concepts of “looking-glass self“, “the generalized other” and ”the overtaking of roles” in the symbolic-interactionism. Qualitative research interviews were carried through with three of the employees at the two youth homes and the results of the study evinced that both positive and negative youth cul-tures develops at both of the institutions, concluding the fact that youths affect each other both ways. The results of the positive culture is that the youths identifies themselves with other youths, support each other and by comprehending more might change their attitude toward different matters. The negative culture might be expressed with youths who bring their trou-bles to the institution, youths who discuss divergent subjects within the group, exposure to bad influence which leads to negative behaviour. Henceforth, the personnel considered that they have a propitious potential to influence the youths and the conditions between them. It was deemed crucial that the personnel group acted alike and kept a jointly approach toward the youths.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Ungdomar med antisocial problematik är en svårbehandlad grupp där ingen specifik metod har visat sig råda bot på hela problematiken kring ungdomen. Bäst utgång att behandla ungdomar med beteendeproblem återfinns inom institutioner som har en enighet i personalgruppen kring de teorier som är gällande inom verksamheten, så kallad behandlingsintegritet. Syftet med studien var att granska om personalgruppen på en behandlingsverksamhet för ungdomar har ett gemensamt förhållningssätt utifrån de miljöterapeutiska behandlingsprinciper som vägleder verksamheten. Syftet konkretiserades utifrån följande frågeställningar: 1. Vilka behandlingsprinciper är vägledande inom verksamheten? 2. På vilket sätt kommer dessa principer till uttryck i det praktiska arbetet med ungdomarna? 3. I vilka avseenden är personalen samstämmiga respektive skiljaktiga i sitt utförande av behandlingsprinciperna? 4. Vilka framträdande hinder och möjligheter framkommer när det gäller att arbeta enhetligt och i linje med de terapeutiska målen? 5. Framkommer faktorer som genom att förändra centrala organisationsstrukturer skulle utveckla verksamheten? Uppsatsen har en kvalitativ metodansats. Observationer gjordes på verksamheten vid fem tillfällen och tre intervjuer genomfördes, två med personal i behandlingsgruppen och en med enhetens föreståndare. Det framgår att verksamheten till stor del arbetar enhetligt efter de essentiella behandlingsprinciper som är vägledande för miljöterapi, men att det finns aspekter som skulle kunna förbättras. Det framkommer även såväl möjliggörande som hindrande faktorer för upprätthållande av behandlingsintegritet. I diskussionen förs resonemang kring centrala begrepp såsom ledningens betydelse för en välfungerande organisation, behandlingsintegritet, personalens kompetens och tillgänglighet samt ungdomarnas möjlighet att påverka verksamhetens innehåll.</p> / <p>Abstract</p><p>Young people with antisocial problems are a difficult group to treat where no specific method has proven effectively for solving all the problems surrounding the youth. The best chance to treat youths with behavioral problems is found in institutions where staff members agree on the theories used, so called treatment integrity. The purpose of the Study was to find out whether staff members on a treatment institution for youths have a unanimous way of practicing the milieu therapeutic treatment principles guiding the institution, within the following questions: 1. Which essential principles of treatment guides the institution? 2. In what way do the personell practice these principles in treating the youths? 3. In what area/areas appears unanimous or differences in the way staff members practice the principles? 4. Which prominent problems and possibilities appear in working homogeneous and according to the therapeutic goals? 5. Do factors appear which by chancing prominent structures of the organisation would develop the institution? The Study includes a qualitative approach. Data were collected from five observations at the institution and three semistructured interviews with staff members and the manager. The result shows that the staff members overall are unanimous concerning the practice of the treatment principles, but also indicate that some aspects could be improved. Enabling as well as preventing factors for maintaining treatment integrity emerges. Central aspects of the discussion are the management’s importance for a functioning organization, treatment integrity, competence and availability among staff members and the youth’s ability to influence the content of treatment.</p>