I takt med att samhällsekonomin har blivit mer kunskapsbaserad har ett företags immateriella tillgångar fått en allt mer betydelsefull roll. Immateriella tillgångar medför dock flera aspekter av osäkerhet, bland annat hur äganderätten ska bestämmas, hur ett tillförlitligt värde ska beräknas samt vilka kriterier som ska gälla för att få ta upp den till redovisning. Svårigheten och komplexiteten detta innebär har gjort att företagens finansiella rapporter har i vissa avseenden tappat sin relevans, exempelvis användbarheten kopplat till externa parters beslutsfattande. Syftet med vår studie är att undersöka om det finns ett samband mellan ett företags tillgångsstruktur och den skuldränta företaget betalar till kreditgivare för sina lån, men även hur tillgångsstrukturen påverkar företagens finansieringsmöjligheter. Vetenskapliga utgångspunkter för vår studie är en ontologisk verklighetssyn, en positivistisk vetenskapssyn, en deduktiv forskningsansats samt en kvantitativ metod där hypotesprövning är i fokus. Undersökningen är uppbyggd utifrån ett företagsperspektiv då det är framförallt företag vi vänder oss till. Baserat på studiens teoretiska ramverk tog vi fram två hypoteser att undersöka under en femårsperiod. Studiens huvudhypotes syftar till att undersöka sambandet mellan immateriella tillgångar och skuldränta medan bihypotesen fokuserar på sambandet mellan immateriella tillgångar och företagens andel lån. Vi testade dessa hypoteser genom två olika undersökningar, först genom en totalundersökning då vi undersökte om existensen av upptagna immateriella tillgångar hade någon inverkan på responsvariablerna, och sedan genom en klusterundersökning då vi undersökte hur mängden immateriella tillgångar inverkar på responsvariablerna. Resultatet från studiens huvudhypotes visar att det finns ett positivt samband mellan existensen av upptagna immateriella tillgångar och skuldräntan, det innebär att om företaget har upptagna immateriella tillgångar får de betala en högre skuldränta. Detta kan bero på att immateriella tillgångar är osäkrare och därmed vill långivare ha en högre ränta som kompensation. Däremot är sambandet mellan andel upptagna immateriella tillgångar och skuldränta negativt samt har låga och varierande förklaringsgrader mellan åren. Detta kan bero på att de finansiella rapporterna har tappat i relevans och att kreditgivare lägger större vikt vid kvalitativa aspekter, vilka inte syns i balansräkning och som vår studie därmed inte fångar upp. Gällande resultaten från bihypotesen så kan vi inte uttala oss om sambandet mellan existensen av upptagna immateriella tillgångar och företagens andel lån. Däremot ser vi ett svagt och något instabilt positivt samband mellan andel upptagna immateriella tillgångar och andel lån, vilket kan bero på att företag med mycket immateriella värden har fler investeringstillfällen och därmed kräver mer extern finansiering för att kunna ta tillvara på dessa och vara konkurrenskraftiga. Studien är upprättad utifrån etiska aspekter samt har överlag en god reliabilitet och validitet. Förslag på vidare forskning är framförallt att genomföra studien genom en kvalitativ metod för att få en djupare förståelse för kreditgivningens kvalitativa del vilket skulle komplettera denna studie. Praktiska rekommendationer till företag är att fortsätta kämpa för sina värdefulla immateriella tillgångar för att uppnå en mer jämställd kreditgivningsprocess vilket går i linje med världens kunskapsbaserade ekonomi.

Samhällsekonomin har blivit mer kunskapsbaserad vilket har lett till att företags intellektuella kapital har blivit allt viktigare. På grund av tillgångens natur finns dock osäkerhet om hur de ska redovisas. En bransch som kännetecknas av hög kompetens är IT-branschen. Finansiella rapporter har som syfte att ge information om företaget till företagets intressenter. För att dessa ska vara användbara måste därför informationen vara korrekt. Eftersom det intellektuella kapitalet inte alltid redovisas i den traditionella balans- och resultaträkningen kan det uppstå informationsasymmetri där intressenterna har mindre information än vad företaget har. Syftet med denna studie är att undersöka hur dessa företag redovisar intellektuellt kapital och undersöka om det finns skillnader i redovisningen i samband med börsnotering. Teoretiskt bidrar denna studie till större förståelse för hur intellektuellt kapital redovisas och praktiskt bidrar den till intressenters ökade förståelse för de finansiella rapporterna. Definitionen av intellektuellt kapital som denna studie utgår från är att humankapital, strukturellt kapital och relationellt kapital bildar det intellektuella kapitalet. Studien är kvalitativ med ett deduktivt angreppssätt, där studien utgår från befintlig teori och undersöker denna i empirin. Åtta IT-företag som är börsnoterade på Nasdaq Stockholm har studerats, där årsredovisningen 2020 och årsredovisningen i samband med deras börsnotering studerats. Resultatet av denna studie visar att företagen i huvudsak redovisar sitt intellektuella kapital som text i årsredovisningen och vissa delar i de finansiella rapporterna. Humankapitalet redovisas i huvudsak i text i form av beskrivningar av medarbetarnas kompetens, trivsel och engagemang. Det strukturella kapitalet beskrivs genom innovation och utveckling, processer och system, företagets kultur, kunskap om marknad samt varumärken. Samtliga av dessa delar beskrivs i text, men en del så som varumärke och processer redovisas även som en tillgång i balansräkningen. Det relationella kapitalet redovisas som relationer med kunder, partners och övriga intressenter, faktorer såsom lojalitet och samarbeten redovisas i text och exempelvis kunder redovisas i vissa fall som en tillgång i balansräkningen. Denna studie visar vidare att redovisningen av intellektuellt kapital har blivit mer omfattande när jämförelse har gjorts mellan årsredovisningarna 2020 och de i samband med börsnotering.

Syftet med denna studie är att undersöka sambandet mellan redovisning av intellektuellt kapital och hållbarhetsredovisning. Den här studien använder sig av en kvalitativ metod och en deduktiv ansats. Sekundärdata har inhämtats i form av hållbarhetsrapporter och har sedan kodats och analyserats med hjälp av tematisk analys. Studien bidrar med förståelse för sambandet mellan intellektuellt kapital och hållbarhetsredovisning. Samband mellan signaler för samtliga kategorier av intellektuellt kapital och hållbarhet har hittats. Studien visar på att företag skickar ut signaler om att deras intellektuella kapital fungerar som en tillgång som förbättrar företagets hållbarhetsarbete.

Dagens redovisning får ofta kritik för att den inte redovisar dess personal, humankapitalet, som en tillgång i balansräkningen. Problemet är aktuellt då humankapitalet generellt utgör en allt större och viktigare del av tillgångarna i dagens företag. Detta leder till att redovisningen blir missvisande, då stora skillnader uppstår mellan verkligt värde och bokfört värde. I elitidrottsföreningar är spelarna en viktig tillgång men tillvägagångsättet vid värdering av spelare skiljer sig mycket mellan både föreningar och sporterna emellan där många föreningar fortfarande inte redovisar sina spelare.   Syftet med studien är att granska hur elitidrottsföreningar värderar och redovisar sitt humankapital samt att undersöka hur valet av redovisning påverkar föreningarnas finansiella ställning och hur väl de uppfyller redovisningens kvalitativa egenskaper. För att uppfylla syftet genomfördes en studie av 5 stycken utvalda svenska elitidrottsföreningar inom fotboll och ishockey. Studien genomfördes med en deduktiv ansats där föreningarnas årsredovisningar analyserades med fokus på områdena eget kapital, resultat och redovisade spelare. Studien innehåller både en deskriptiv del där dagens redovisning inom elitidrottsföreningarna analyseras och en normativ del där vi undersöker hur föreningarnas bör redovisa spelare och vilken effekt detta hade gett på föreningarnas resultat- och balansräkning. Denna del inkluderar hur redovisningen hade sett ut om föreningarna hade aktiverat sina egna talanger i balansräkningen.   Resultatet av studien visar att elitidrottsföreningarna inom fotbollen redovisar sina spelare som en tillgång efter Svenska Fotbollförbundets rekommendationer. De undersökta ishockeyföreningarna saknar rekommendationer från förbundshåll och redovisar inte sina spelare. Vår bedömning är att ishockeyföreningarna skulle gynnas av att aktivera sina spelare i balansräkningen men att det med rådande system och avsaknaden av transfersummor inte är möjligt. Resultatet visar även att redovisningen av spelare hade uppfyllt redovisningens kvalitativa egenskaper på ett bättre sätt vid möjlighet att aktivera egna talanger i balansräkningen. Vårt bidrag till ämnesområdet utmynnar i en rekommendation till elitidrottsföreningar inom fotboll och ishockey att i framtiden skapa möjlighet till att redovisa egna upparbetade ungdomsspelare. / Today's accounting is often criticized for not reporting its staff, human capital, as an asset in the balance sheet. The problem is current since human capital generally constitute an increasingly important part of the assets in today's business. This cause a misleading in the financial statements since large differences arise between the fair value and book value. In elite sport clubs, players are an important asset but the valuation approach of the player is very dissimilar in the clubs and between different sports where many clubs still isn’t accounting their players.   The purpose of the study is to examine how the elite sport clubs value and reports its human capital, and to analyze how different accounting approach affects the clubs financial position and how well they achieve the qualitative characteristics in accounting. To fulfill this purpose, we carried out a case study of five Swedish elite clubs in football and hockey. The study was conducted with a deductive approach, where the club’s annual reports were analyzed, focusing on the areas of equity, earnings and reported players. The study contains a descriptive part where today´s accounting is analyzed and a normative part where we examine how the clubs should report their players and the effect this has given in the income statement and the balance sheet. This part also includes an analyze of the affects in the balance sheet if the clubs had activated their own youth talents in the balance sheet.   The results of the study show that the elite football clubs report its players as an asset using the Swedish Football Association's recommendations. The investigated elite hockey clubs don’t have prepared recommendations and aren´t reporting their players. Our conclusion is that the hockey clubs would benefit from activating their players in the balance sheet but that its not possible with the current system and the lack of transfer fees. The result also shows that the accounting of players had met the report's qualitative characteristics in a better way with the opportunity to activate their own talents in the balance sheet. Our contribution to the subject concludes with a recommendation that the elite clubs in football and hockey in the future should try to find a way to report their own accumulated youth players.

<p>Bakgrund: Företag värderas till mångdubbelt deras bokförda värde. Det intellektuella kapitalet kan inte värderas i företagens balansräkningar utan får bland annat lyftas fram i företagens årsredovisningar.</p><p>Syfte: Syftet med denna uppsats var att jämföra vad företag i IT- och industribranschen redovisar om sitt IC-kapital år 1999 jämfört med år 2008. Ambitionen var även att kunna fastställa vilka faktorer som styr utvecklingen av IC-redovisningen.</p><p>Avgränsningar: Jag har studerat företag på Large- och Mid Cap. Small Cap har exkluderats därför att många företag är relativt små och nyintroducerade på marknaden och saknar tio år gamla årsredovisningar.</p><p>Metod: Jag har använt mig utav en innehållsanalys vid sökning i årsredovisningarna för att få fram ett statistiskt underlag och kunna fånga innehållet i årsredovisningarna.</p><p>Resultat, slutsatser: Industribranschens IC-redovisning har förändrats till att mer likna IT-branschens IC-redovisning. IT-branschen är ledande när det gäller IC-redovisning och det finns tendenser som visar att företag ändrar sin redovisning utifrån förändrade förväntningar på dem.</p><p>Förslag till fortsatt forskning: Undersöka hur konjunkturförändringar påverkar mängden redovisad IC-information.</p>

Redovisning av det intellektuella kapitalet varierar stort från företag till företag. På grund av lagregleringen i bland annat IAS 38 är det inte tillåtet att ta upp diverse delar av det intellektuella kapitalet i resultat- och balansräkningar. Trots detta väljer många företag att dela med sig av information om exempelvis sina anställda och relationer till kunder. De organisationer som det intellektuella kapitalet är viktigast för är kunskapsföretagen eftersom de trots allt lever på sin personals kunskap och erfarenheter.Vi har valt att studera fyra kunskapsföretag; Skandia, KnowIT, Swedbank och SWECO. Vi har analyserat fyra årsredovisningar från varje företag mellan åren 1996 och 2008 samt med fyra års mellanrum. Vår tanke med studien har varit att titta på hur utvecklingen av det intellektuella kapitalet har sett ut men med en särskild tonvikt vid hur konjunkturer påverkat besluten om vilken och hur mycket information om det intellektuella kapitalet som ska tas med i årsredovisningarna.Studien har varit av kvalitativ karaktär med inslag av den kvantitativa strategin där vi genom att titta på ett fåtal företag har skapat oss en djupare förståelse med en främst kvantitativ undersökning.Vi har genomfört tre intervjuer, varav en var en förintervju för att säkra relevansen av vår problemställning. De två andra intervjuerna var med informationschefer från två av våra aktörer, för att få kommentarer till de aktuella årsredovisningarna.I teorikapitlet har vi tagit upp lagregleringen som finns kring immateriella tillgångar, bakgrunden till hur det intellektuella kapitalet kommit till, de olika delarna som intellektuellt kapital består av, värdering samt konjunkturer och hur de påverkar olika organisationer.Eftersom vi endast har studerat fyra företag kan vi inte dra några allmänna slutsatser som gäller för alla kunskapsföretag. Vi har istället valt att försöka gå så djupt in i företagen som möjligt och göra en beskrivning av vart och ett av företagens redovisning av det intellektuella kapitalet. I våra analyser har vi utgått från årsredovisningarna och intervjuerna, empirin, och kopplat den till vår teoretiska referensram. Vi valde att först analysera varje företag för sig och se hur utvecklingen har gått för att sedan jämföra de fyra företagen med varandra.Alla våra respondenter har på något sett med information om deras intellektuella kapital i sina årsredovisningar, vissa mer andra mindre. Vi kan konstatera att företagen, när det går dåligt och är lågkonjunktur, väljer att redovisa mer om sitt relationskapital och alltså fokusera utåt på sina kunder. Detta för att locka dem och på så sätt öka omsättningarna. När det däremot är bättre tider kunde vi se att det fanns mer information om de anställda. Man vill då locka till sig nya talanger eftersom företaget är i tillväxt och behöver arbetskraft.

<p>For several years I have, from a management control perspective, followed the development and application of several popular management models, for example, the knowledge management, balanced scorecard, and intellectual capital models. This thesis, comprising four papers and an extended covering paper, contributes to the management control field by discussing and problematizing management models and how they describe humans by means of measurement.</p><p>This thesis thus does not emphasize the various possibilities for measurement, but rather how measurement is becoming important and what measurement processes might accomplish. Confidence in measurements is great, and the literature often argues for their importance. Furthermore, there is extensive discussion of what factors should be measured and how they should be measured. However, adages such as ‘What gets measured gets managed’ are rarely discussed or problematized.</p><p>The dream of better visualizing humans in organizational management models is sometimes expressed in powerful terms, both poetic and dreamlike. If only humans were better visualized, the value-creation process would become more understandable, benefiting everyone and burnishing the image of the good organization. However, it sometimes seems as though this initial dream has become blurred, and measurement per se has tended to overshadow the initial vision. In that case, management models become not just tools, means to attaining the dream, but gradually become ends in themselves.</p><p>There seems to be a contradiction between the idea of visualizing humans in organizational management models and the results of these models. Paradoxically, these management models are not necessarily making people visible – as was intended; rather, the risk is that they may actually make people less visible, or even invisible. Humans have become bare numbers, and where there is no feedback to ‘flesh and blood’ (i.e., humans), measurements risk losing their purpose. The question remains whether humans are actually made more visible by the measurements used in ‘new’ management models, or whether organizations risk rendering humans invisible and reducing them to objects.</p>

<p>Det intellektuella kapitalets betydelse har ökat under de senaste åren vilket de flesta affärsmän är medvetna om. Intellektuellt kapital handlar om att värdera ett företags framtida kapacitet istället för att fokusera på historiska händelser. Problemet är dock att intellektuellt kapital är ett relativt nytt begrepp och många definitioner fluktuerar på marknaden, vilket försvårar en enhetlig redovisning och bedömning av företag. Vi har studerat IT-företag och IT-analytikers syn på det intellektuella kapitalet samt studerat vilken information som går att finna i IT-företagens årsredovisningar. Resultatet av undersökningen visar att det går att urskilja två typologier av begreppets innebörd. Den ena typologien ser enbart humankapitalet som en del av det intellektuella kapitalet medan den andra typologien även inkluderar strukturkapitalet i begreppet. Både företag och analytiker anser att det är relevant att redovisa intellektuellt kapital. All den information som analytikerna efterfrågar går dock ej att finna i företagens årsredovisningar. Företag och analytiker ser ett problem i att det är svårt att jämföra den information som ingår i det intellektuella kapitalet mellan företag. IT-företagen är mer positiva till någon form av standardisering av redovisning av intellektuellt kapital medan analytikerna anser att den anarki som råder i dagsläget är att föredra då ”best practice” kan utvecklas. Vår rekommendation är att det bör utformas fasta definitioner på beräkning av nyckeltal som ingår i begreppet intellektuellt kapital.</p>

<p>Företagens personal är idag en stor resurs, i många företag en av de största, men kan trots detta inte tas upp som en tillgång enligt dagens redovisningsstandards. Det finns idag många olika normgivande organ men det är FASB (Financial Accounting Standards Board) som har sammanställt de tre kriterier som en resurs måste uppfylla för att tillgodoräknas som en tillgång i företagens redovisningar. De tre kriterierna är: att resursen skall förväntas innebära ekonomiska fördelar för företaget i framtiden, den skall kontrolleras av företaget samt att den skall ha uppkommit som en följd av en inträffad händelse. Ett av problemen med humankapitalsredovisning idag ligger i att företagen inte anses kontrollera personalen på ett sådant sätt som FASB kräver. Detta kriterium brister i och med att personalen kan gå hem när arbetsdagen är slut eller säga upp sig när det så vill.</p><p>Företagen kan idag synliggöra sitt humana kapital genom en tilläggsnot eller som ett supplement till de traditionella årsredovisningarna. Det har dock gjorts många försök att hitta lösningar på problemet med att tillgodoräkna humankapitalet som en tillgång, dock alla utan hållbara resultat. Det har emellertid tagits fram många modeller för att kunna värdera humankapitalet, bland annat SkandiaNavigatorn, IC-rating och The Intangible Assets Monitor. Dessa modeller användes flitigt under stora delar av nittiotalet men är idag inte alls lika omfattande.</p><p>För externa intressenter kan utelämnandet av humankapitalsredovisningen innebära att de går miste om essentiell information, som bland annat påverkar deras beslutsfattande. Vårt arbete har dock påvisat att det råder stor brist på interesse bland de externa intressenterna, för de mjuka fakta som humankapitalet presenterar. Det bristande intresset ser vi som en stor anledning till att det har skett en depreciering av humankapitalsredovisningen över åren. Även bristen på tillförlitlighet och jämförbarhet, som är två viktiga termer i redovisningssammanhang påvisas vara en stark orsak till att värderingsmodellerna inte appliceras i så stor utsträckning av företagen.</p> / <p>Companies employee are today a large resource, in some cases even one of the largest. Because of the accounting standards of today the companies are not allowed to show the human resources as an asset in their accounting reports. Even though there are a number of normative institutions, it is FASB that has summed up the three criteria that a resource has to fulfil to be allowed to count as an asset. The three criteria are; the resource are expected to involve economic profits to the company in the future, it is supposed to be controlled by the company and also it has to arise due to an happened event. One of the accounting problems of today is that the companies do not seem to control the employees in a way that FASB (Financial Accounting Standards Board) demands. The criteria lack due to the fact that the employees are allowed to go home at the end of the workday or resign when ever they please.</p><p>The companies of today are able to make the human resources visible in their accounting thru an addendum or a supplement to the ordinary annual financial report. However, several attempts have been done to find a solution of the problem to allow the human resources as an asset, still with no lasting results. Nevertheless, a number of models have been created to estimate the value of the human resources, among others there are SkandiaNavigator, IC-rating and The Intangible Assets Monitor. The models were frequently used under the majority of the nineties but today we are not using them in such a large-scale.</p><p>For external partners could the leave out of the human capital accounting mean that they might loose essential information that might influence their decision-making. Our job has despite this, showed a large lack of interest from the external partners, for what the soft facts the human capital is an indicator of. The lack of interest could be a contributed fact to why it has been a depreciation of human capital accounting over the years. Even floss on reliability and comparison, which is two important terms in accounting context, seems to be a strong reason why the valuation models do not apply in a large scale by the companies.</p>

<p><!--StartFragment--><p>A central discussion within society and businesses today, is the change of generations in the business market which occurs within the upcoming years. A change of generations is unavoidable and a natural step in business. The challenge of the forthcoming reform is the large number of people leaving the labour market and the grand entrance of new labour; Generation Y. The characteristics of Generation Y differ from the older generation which enhances the challenges for the businesses to attract a new workforce. It may also be necessary for the organisations to adapt to the younger generation. Each generation is affected by their values, how society is reformed and also by the spirit of time. The purpose of<em> </em>this thesis is to examine what kind of development the change of generations provides the tourism business in the municipality of Kalmar and the region of Öland.</p><p>A business might be inherited by family members or sold/bought by strangers. If neither happens the business must eventually close down. There will be an issue when the change of generation occurs, since the people leaving the labour market take their experiences and competences with them. The intellectual and human capital becomes more valuable to organisations when it refers to the tourism industry since service is a central part of the business. Part of the knowledge and competence of the labour is difficult to write down and transfer to the organisation when leaving the business. How to maintain the competence within the organisation when the experienced labour leaves the market is a challenge for the organisations. The thesis discusses if it is important to maintain the human capital in the change of a generation.</p><!--EndFragment--></p>