Under de senaste åren har många människor sökt asyl i Sverige, många av dem barn i skolåldern. Barn som anländer till Sverige efter ordinarie skolstart fullföljer i lägre utsträckning gymnasieutbildning och får därmed sämre förutsättningar på arbetsmarknaden. Barns skolgång är ett gemensamt ansvar mellan skola och föräldrar och som specialpedagoger förväntas vi identifiera de behov som finns och samverka med professionella och föräldrar. All samverkan bygger på relationer och genuina möten där det råder ömsesidigt intresse och förståelse  för varandra. Syftet med studien har varit att analysera nyanlända föräldrars berättelser om mötet med svensk skola utifrån möte, förväntningar och samverkan. Sju kvalitativa intervjuer med sammanlagt nio föräldrar ligger till grund för studien och resultatet har analyserats utifrån tidigare forskning ur ett interaktionistiskt och interkulturellt perspektiv. Nyanlända föräldrar berättar att de i mötet med skolan känner att skolan lyssnar på dem och frågar om barnen samt att det finns en ömsesidig respekt. Frågor från skolans sida berör främst kunskaps- och fostransuppdraget medan frågor om familjens kulturella bakgrund är ovanliga. Varje möte är en del av en process som leder till integrering, ju mer erfarenhet föräldrar har av möte med svensk skola, desto större delaktighet visar de på. Föräldrarnas förväntningar på skolan handlar om att barnen ska ges möjligheter till en bra utbildning som i sin tur leder till ett bra liv. Föräldrar förväntar sig också att skolan visar ett tydligt ledarskap och motiverar och stöttar barnen i deras kunskapsinhämtning. Föräldrar uttrycker förväntningarna olika beroende på språklig kompetens, egen utbildning och var i integrationsprocessen de befinner sig. Ur den aspekten är det viktigt att inte se nyanlända som en homogen grupp. Föräldrarna i studien har höga förväntningar på sina barn och förväntar sig att skolan ska ha detsamma. De framstår som intresserade och uttrycker en vilja att ta ansvar för sina barns inlärning, men i det fall hemmet på grund av språksvårigheter eller analfabetism inte räcker till finns en förväntan om att skolan ska verka kompenserande. Kunskap om skolan, läxor och läroböcker ses som redskap i arbetet med att stötta barnen. Den samverkan föräldrarna beskriver är främst utvecklingssamtal och skriftlig information, via lappar och mail, former som de ställer sig positiva till. Deras berättelser visar på att samverkansbegreppet är oklart och att skolans fokus för samverkan ligger på delaktighet före interaktion. Samarbetet med skolan ses av föräldrarna som viktig och de efterfrågar i viss mån mer. Resultatet visar på skolan som en möjlighetsstruktur där bemötandet får betydelse för huruvida föräldrar känner sig delaktiga i skolan och det svenska samhället. Studien har lett oss fram till att se interkulturellt förhållningsätt som ett möjligt och verkningsfullt redskap för en inkluderande pedagogik. En reflektion som ständigt varit närvarande i arbetet är huruvida föräldrarnas upplevelser är beroende av etnicitet och kultur eller delas av svenska föräldrar.

Skyddande faktorer mot ungdomsbrottslighet – En kvalitativ studie om svenska ungdomars avståndstagande från kriminellt beteendeDenna uppsats baseras på fem stycken semistrukturerade intervjuer med svenska ungdomar. Syftet med studien är att undersöka konformt beteende inom en svensk ungdomskontext och hur detta verkar preventivt mot kriminellt beteende. Studien använder sig av thornberrys interaktionistiska teori som integrerar klassisk durheimsk kontrollteori med inlärningsteori. Studiens teoretiska ramverk tar utgångspunkt i socialisationens betydelse samt de normer och värderingar som en individ omges av som styrande för om en individ utvecklar ett liv som går i konventionell riktning eller i avvikande riktning. Resultaten visar på att den primära socialisationen är den faktor som är mest signifikant för huruvida en individ kommer att leva ett konventionellt eller ett avvikande liv. Det är denna faktor som ligger till grund för och påverkar övriga faktorers effekter. Övriga faktorers betydelse ska inte bortses ifrån, det rör sig fortfarande om interagerande preventiva effekter. Den primära socialisationen är dock den faktor som dikterar och styr villkoren för de övriga faktorerna och hur de artar sig. Den betydelse som föräldrar har för ungdomen verkar vara av en oerhörd signifikans. Det är detta som styr vilka normer för beteenden och värderingar som ungdomen kommer i kontakt med och så småningom internaliserar och anpassar sitt beteende och sina attityder efter.

Föreliggande empiriska, kvalitativa studies syfte är att undersöka begreppet självbild med utgångspunkt i psykodynamisk och interaktionistisk forskning. Frågeställningarna är Hur används begreppet självbild ur psykodynamisk och interaktionistiskt perspektiv av föräldrar till barn mellan fem och tio år? och Vad kan föräldrars självbild säga om begreppet självbild? De fem halvstrukturerade intervjuerna omfattar frågor om informantens syn på sig själv i samband med föräldraskap och frågor vars syfte är att få informanten att analysera begreppet självbild utifrån sin egen syn på begreppet. Informanter är högskoleutbildade. De är mellan 33 och 48 år gamla. Resultatet visar att informanterna använder begreppet självbild i vardagligt tal. De definierar begreppet som en syntes av deras egen bild av sig själva och andras bild av dem. De menar att deras självbild ständigt förändras och begreppet ingår i deras strävan efter kunskap om sig själv, dvs de använder begreppet i sitt arbete med att få ihop en livsberättelse om vem de är. Resultatet visar också att de även använder begreppet mer fritt analyserande. En bild av föräldraskapet som en mognadsprocess framträder på två sätt, dels av kraven som ställs på dem som förälder och dels av känslorna som väcks i relationen med barnen. Slutsatsen är att när informanterna upplever att de växt och fått insikt i vad det är att vara människa, så innebär detta också att de upplever sin självbild som tydligare. Detta pekar mot att föräldrars självbild säger oss att en tydlig roll med självklar funktion är bra för vår självbild. / The objective of this empirical, qualitative study is to investigate the concept of self-image based on psychodynamic and interactional reserarch. The questions in this study are "How is the concept of self-image used from a psychodynamic and interactional perspective by parents of children between five and ten years old?" and "What can the self-image of parents tell us about the concept of self-image?". The five semi-structured interviews include questions about the informant's view of him/her-self with respect to parenthood and questions designed to get the informant to analyze the concept of self-image based on their own perception of the concept. The informants have college degrees, and they are between 33 and 48 years old. The result shows that the informants use the term self-image in everyday language. They define the concept as a synthesis of their own image of themselves and other people's image of them. They feel that their self-image is constantly changing and the concept is part of their quest for knowledge about themselves, i.e. they use the concept in their effort to formulate a life story explaining who they are. The result shows that they also use the concept in other aspects of their analysis. A view of parenthood being a maturation process from two aspects was found, first from the requirements placed on them as parents and second from the feelings occurring in the relation with their children. The conclusion is that when respondents feel that they have grown and gained insights into what it means to be human, they also perceive their self-image more clearly. This indicates that the self-image of parents tells us that a clear role with well-defined function is good for our self-image, i.e. they use the concept in their effort to formulate a life story explaining who they are [[and to find a reliable core of what they perceive as changing]]. The result shows that they also use the concept in other aspects of their analysis.

AbstraktKlarin, Anna (2016): Relation, profession och organisation- En studie om elever i relationssvårigheter. Specialpedagogik, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola.BakgrundDet finns elever som har svårt att passa inom ramarna för skolans verksamhet och där skolan behöver tänka kring hur de ska inkluderas. Det handlar bl.a. om de elever som ofta beskrivs av lärare som störande, bråkiga, oroliga och okoncentrerade och i pedagogisk litteratur som elever i socioemotionella svårigheter, elever i psykosociala svårigheter eller elever med beteendeproblem. Nordin-Hultman (2004) menar att det på senare år uppfattas vara allt fler barn som har svårigheter med att klara av den vanliga undervisningen. En allt större andel barn uppvisar koncentrationssvårigheter, empatibrister och problem med det sociala samspelet. Behovet av extra resurser i skola och förskola anses öka. Larsson och Nilholm (2012) menar att en av skolans viktigaste uppgifter gäller hur man ska kunna möta denna elevgrupp. Förhoppningen med arbetet är att bidra med kunskap kring hur pedagoger och organisation kan arbeta med eleverna i relationssvårigheter. Syfte och frågeställningar Syftet med examensarbetet är att belysa vilka framgångsfaktorer och fallgropar specialpedagoger ser i mötet med elever i relationssvårigheter. Syftet är också att skapa kunskap kring vad skolan som organisation behöver utveckla för att kunna möta elever i relationssvårigheter. −Hur beskriver specialpedagogerna lärandemiljöns betydelse i arbetet med elever i relationssvårigheter?−Vilken roll spelar olika professioner i arbetet med elever i relationssvårigheter? −Hur beskriver specialpedagogen organisationens betydelse i arbetet med elever i relationssvårigheter?  Teori Utgångspunkten i studien är relationers roll i mötet med elever och den grundas därav i G H Meads socialinteraktionistiska teori om hur individens själv och medvetande skapas i interaktion med andra människor (Andersen & Kaspersen 1999; von Wright 2000). För att nå framgång med elever i relationssvårigheter behövs en fungerande relation och ett gott bemötande (Nordahl m.fl. 2007; Greene 2008; Hejlskov 2009; Larsson & Nilholm, 2012). I syfte att få hela skolan att kunna arbeta med eleverna krävs en omfattande förändring av tänkande och agerande, en så kallad förändring av andra ordningen (Ahrenfelt, 2012).MetodDet är en fenomenografisk studie där sex semistrukturerade intervjuer genomförts med specialpedagoger F-6. Specialpedagogerna fick ge sin bild av arbete med elever i relationssvårigheter och hur man kan nå framgång. Specialpedagogerna hittades i mitt nätverk. Analysen fokuserades på likheter och skillnader i specialpedagogernas bild av arbetet. ResultatI analysen av resultaten framkommer tre större teman: pedagogiska strategier, ramar och resurser samt ett professionsperspektiv. Specialpedagogerna betonar vikten av ett gott bemötande och menar att man som pedagog inte kommer någonvart om man inte har en relation till eleven. Elever i relationssvårigheter behöver också tydliga strukturer, rutiner och instruktioner så att de vet vad som förväntas och så att de kan förbereda sig på vad som komma skall. När det kommer till organisationen behöver skolledningen vara tydlig med hur man bemöter elever på skolan samt ge förutsättningar i form av organisering, fortbildning och handledning. Specialpedagogiska implikationerSpecialpedagogens roll blir att handleda pedagoger, att berätta för ledningen vilken fortbildning som behövs, samt vara en ambassadör för eleverna och se till att de får goda förutsättningar att lyckas. Min förhoppning är att studien ska ge kunskap om hur man kan möta eleverna och ge dem det stöd de behöver för att lyckas, samt att visa på vikten av att organisation ger rätt förutsättningar för lärarna i form av fortbildning, handledning och resurser. Nyckelord: bemötande – inkludering – interaktionistisk teori - relation – relationssvårigheter

<p>Nöjesprogram har intresserat och fascinerat sina tittare så mycket att de fortsatt sändas på SVT under nästan exakt samma koncept under alla år. Programledaren har alltid en central roll i programmet och gästerna är dagsaktuella. Programledaren blir ofta väldigt folkkär och mycket populär. Från Lennart Hylands folkliga attityd till Annika Lantz’s smått virriga charm har programledarna lett oss genom åren. Genom att studera rollteorier undersöker vi om det är programledarens karisma och utstrålning som fått oss tittare att bänka oss i TV-soffan under alla dessa år, eller om är det SVT:s nöjesprogramskoncept som underhåller oss. Den här uppsatsen behandlar SVT:s programledares roller i genren nöjesprogram, från 1980-talet fram till nutid. Analysen sker på tre olika program och deras programledare: Lennart Hyland från Hylands Hörna, Ingvar Oldsberg från Oldsberg för Närvarande och Annika Lantz från I afton Lantz. En diskussion om huruvida nöjesprogrammens innehåll och utseende har förändrats förs i uppsatsen samt en analys av programledarnas roll i programmen och deras personliga betydelse för programmet. Syftet med undersökningen är att studera hur programledarrollen i olika så kallade nöjesprogram på SVT har förändrats under årtiondena. Målet är att se om man kan urskilja någon förändring eller kontinuitet i programledarrollen och programkonceptet.</p>

Nöjesprogram har intresserat och fascinerat sina tittare så mycket att de fortsatt sändas på SVT under nästan exakt samma koncept under alla år. Programledaren har alltid en central roll i programmet och gästerna är dagsaktuella. Programledaren blir ofta väldigt folkkär och mycket populär. Från Lennart Hylands folkliga attityd till Annika Lantz’s smått virriga charm har programledarna lett oss genom åren. Genom att studera rollteorier undersöker vi om det är programledarens karisma och utstrålning som fått oss tittare att bänka oss i TV-soffan under alla dessa år, eller om är det SVT:s nöjesprogramskoncept som underhåller oss. Den här uppsatsen behandlar SVT:s programledares roller i genren nöjesprogram, från 1980-talet fram till nutid. Analysen sker på tre olika program och deras programledare: Lennart Hyland från Hylands Hörna, Ingvar Oldsberg från Oldsberg för Närvarande och Annika Lantz från I afton Lantz. En diskussion om huruvida nöjesprogrammens innehåll och utseende har förändrats förs i uppsatsen samt en analys av programledarnas roll i programmen och deras personliga betydelse för programmet. Syftet med undersökningen är att studera hur programledarrollen i olika så kallade nöjesprogram på SVT har förändrats under årtiondena. Målet är att se om man kan urskilja någon förändring eller kontinuitet i programledarrollen och programkonceptet.