No description available.

Syftet med mitt examensarbete var att undersöka hur pedagoger ser på begreppet självkänsla samt hur de upplever att självkänsla syns i förskolan. Jag ville även veta om de såg någon koppling mellan självkänsla och kön. För att ta reda på detta har jag genomfört kvalitativa, halvstrukturerade samtalsintervjuer med sex pedagoger. Jag har analyserat resultatet efter rubrikerna i mina frågeställningar. Vid bearbetningen av intervjuerna ordnade jag in svaren i olika kategorier efter olika teman som blev synliga. De viktigaste resultaten visar att pedagogerna upplever ämnet självkänsla som viktigt och intressant men även svårt och abstrakt. De menade även att de ofta använde begreppen självkänsla och självförtroende synonymt. De upplever att barnens självkänsla blir synlig i skapande (framförallt vid ritande), i lek och i projektarbete. Hälften av pedagogerna tror att det generellt finns en koppling mellan självkänsla och kön och att det då är flickorna som har sämre självkänsla än pojkarna. Denna uppfattning kan stämma men också bero på att pojkar inte tillfrågas om sina känslor och tankar i samma utsträckning som flickor.

No description available.

Denna studie syftar till att undersöka pedagogers syn på blyga barn i förskolan samt vilka strategier de beskriver att de använder för att göra barnen delaktiga i verksamheten. Två frågeställningar formulerades; ”Vad har pedagogerna för uppfattning om blyga barn i förskolan?” och ”Vilka strategier beskriver pedagogerna att de använder för att integrera dessa barn i verksamheten?”. Detta undersöktes sedan genom att intervjua fem pedagoger, verksamma i förskolan. I materialet urskiljdes ett antal teman och dessa användes som utgångspunkt i både resultatdelen och analysdelen. Materialet analyserades utifrån tidigare forskning samt Vygotskijs teorier om sociokulturellt lärande. Resultatet visade att alla pedagogerna hade liknande beskrivningar av blyga barn och de ansåg att barnen behöver uppmärksammas och få stöd i förskolan för att slippa sociala problem senare i livet. För att inkludera dessa barn i verksamheten ansåg pedagogerna att uppmärksamheten var det viktigaste, att se och vara lyhörd för barnets behov. En god kontakt med föräldrarna ansågs också vara en viktig del i arbetet med blyga barn. Några av pedagogerna var överens om att de stora barngrupperna idag inte gynnar blyga barn utan att det istället behöver vara fler smågruppssituationer där det individuella barnet kan lyftas fram mer.

Syftet med den här studien är att med hjälp av intervjuer studera och analysera hur elever med olika sociala bakgrunder och på olika gymnasieprogram förhåller sig till populär- och finkultur, till utbildning och skola och syn på framtid. Studien baseras på semistrukturerade intervjuer med åtta stycken elever som går på en gymnasieskola i en stad i Mellansverige. De resultat som har framkommit har tolkats och analyserats med hjälp av begrepp och teoretiskt perspektiv som är inspirerat av Pierre Bourdieus kultursociologi. Studien påvisar strukturella likheter och skillnader i elevers kulturella praktiker, det vill säga hur och vad de tar del av när det gäller musik, litteratur, filmer, moden, tv-serier med mera. Det framgår att eleverna tar del av kultur i en väldigt hög utsträckning men att det sker på olika sätt. Vissa ger uttryck för att vara någorlunda bevandrade i vad som ofta kallas för finkultur i fråga om litteratur och teaterbesök, samtidigt som andra elever helt saknar kännedom om detta utbud eller dessa genrer. Några elever ser sig som allätare av kulturuttryck medan andra istället beskriver sig som renodlade stilkonsumenter. Det går även att se strukturella likheter och skillnader när det gäller elevers förhållningssätt till utbildning. För somliga är skolan en plats där kulturella och symboliska tillgångar förvärvas och där högskole- eller universitetsstudiers ses som något självklart. Andra går istället i skolan för att förvärva en yrkeskompetens som kan möjliggöra en egen försörjning. Oavsett om det gäller hållningar till kultur eller utbildningsstrategier går det här att se samband mellan elevernas förhållningssätt och deras sociala bakgrund.

Denna studie syftar till att utifrån den rådande samhällsdebatten undersöka hur kunskapskravsrelaterad stress kommer till uttryck i intervjuer med fyra lärare och fyra elever i gymnasieskolan. Frågeställningarna som studien ämnar besvara berör utformningen av kunskapskraven i Gy11, dessa kunskapskravs eventuella koppling till stress, förmedlingen av kunskapskraven och lärares arbete med att motverka stress relaterad till kunskapskraven. De åtta intervjupersonerna kommer från tre olika kommuner och representerar fyra olika skolor. Materialet analyseras genom kvalitativ innehållsanalys inspirerad av den fenomenografiska traditionen. Inom på förhand bestämda teman plockas datagenererade underteman och beskrivningskategorier ut. I respektive undertema jämförs sedan lärares och elevers utsagor. Resultatet visar en variation mellan lärares och elevers upplevelser av stress relaterad till kunskapskraven. Eleverna kan känna stress då de upplever att de konstant måste prestera på topp för att inte riskera att sänka sitt slutbetyg. En majoritet av lärarna uttrycker också att det är logiskt att eleverna känner stress i relation till kunskapskravens utformning, men de menar samtidigt att en misslyckad uppgift inte ska kunna vara avgörande för en elevs slutbetyg. En viktig del av deras arbete med att motverka kunskapskravsrelaterad stress blir därför att informera eleverna om att de har flera chanser att visa att de uppnår ett visst kunskapskrav. En majoritet av respondenterna upplever även kunskapskraven som otydliga. Förmedling av kunskapskraven upplevs därmed som en utmaning. Lärare och elever menar att kunskapskraven tydliggörs om de förmedlas med stöd av elevexempel. Slutsatsen är att respondenternas vardag präglas av debatten kring kunskapskravens utformning. Lärares och elevers egna berättelser blir därför en viktig del av denna debatt.

Sex och samlevnad anses som ett mycket spännande ämne, men ofta känsligt för många människor. Syftet med denna studie är att ta reda på hur biologilärare på högstadiet resonerar kring de didaktiska valen i sin sex och samlevnadsundervisning, samt deras uppfattningar om biologilärarutbildningen i förhållande till sex och samlevnadsundervisningen. Med ett ämnesdidaktiskt perspektiv och genom kvalitativa forskningsintervjuer har jag undersökt hur biologilärare från olika skolor i tre olika städer resonerar kring de didaktiska valen och sin utbildning.  Resultaten visar även om biologilärarna tänker på olika sätt kommer de fram till liknande beslut ang val av innehåll, metodik och syfte med undervisningen. Det finns några punkter biologilärarna lägger extra mycket tid på, vilka är: Puberteten, Anatomin, Sex, Preventivmedel, STI/skydd mot STI, samt Acceptans och Respekt. Metoderna är också liknande, alla tar hänsyn till vad de har för "typ" av klass, men det förekommer alltid någon form av diskussion, sedan varierar valet av att utföra diskussionerna (i grupper, uppdelade killar och tjejer eller blandade, eller i helklass). Det finns alltid någon form av läromedel för att starta ämnesområdet som filmklipp, dokumentärer eller läroboksgenomgångar. Det sker inte mycket samarbete mellan kollegor på skolan i andra ämnen, men varje biolgilärare samarbetar på något sätt med ungdomsmottagningen i respektive stad. Att undervisningen sker är delvis pga att det står i läroplanen, men biologilärarna påtalar även att det är deras uppdrag att ge sina elever dem bästa förutsättningar att leva ett hälsosamt liv där de är självständia individer som fattar kloka beslut och har en respekt för andras åsikter och värderingar. Mer antyder biologilärarna att lärarutbildningen är mycket bristfällig när det kommer till sex och samlevnadsundervisningen. Ingen av biologilärarna tycker att lärarutbildningen som de anskaffat sig vid universitet och högskolor har gett dem de verktyg de behöver för att ge sina elever en adekvat utbildning. Två har gått fortbildningskurser efter sin examen och anskaffat sig verktyg på det sättet. Samtliga biologilärare ser hellre att lärosätena i Sverige anordnar obligatorisk utbildning i sex och samlevnad.

Syftet med studien är att analysera HVB – personalens berättelser i arbetet med ensamkommande flyktingbarn. Fokus i analysen ligger på peronalens berättelser om barnens integration och socialisation i det nya samhället. För att kunna besvara våra frågeställningar har vi valt att använda oss av en kvalitativ metod med en hermeneutisk inriktning. Målet med våra kvalitativa intervjuer har varit att komma åt personalens subjektiva upplevelser av barnens integration och socialisation. I resultatdelen presenteras sex teman, Berättelser om att integrera barnen, Berättelser om personalens kunskap och kompetens, Berättelser om barnens egen vilja att integreras, Berättelser om det svenska språket, Berättelser om samhällsinformation och Berättelser om fritidsaktiviteter. Studien visar att betydelsefulla aspekter såsom språket, viljan att integreras, samhällsinformation och fritidsaktiviteter aktualiseras som viktiga för barnens integration och socialisation i det nya samhället. Studien belyser även svårigheter i arbetet med dessa barn, detta då barngrupperna på boendena numera oftast är homogena, vilket enligt personalen kan ses som något som försvårar deras integration och socialisation i det nya samhället.

Idrott och hälsa har präglats av momentet rörelse sedan ämnet introducerades i skolan. I samband med att Lpo94 infördes skulle ämnet få en tydligare hälsoaspekt. Men då läroplanen var otydlig gav det lärarna utrymme att själva tolka innehållet skedde inga större förändringar. I dagens läroplan Lgr11 står det däremot tydligare vad ämnet skall innehålla och en del stora teoretiska block finns med. Trots detta har ämnet, enligt skolinspektionen, inte förändrats nämnvärt. 94 procent av lektionsinnehållet riktar sig fortfarande åt momentet rörelse, som är ett av de tre huvudmomenten. Denna studie är baserad på sex stycken kvalitativa intervjuer med lärare i Idrott och hälsa på grundskolans senare år, i syfte att komma åt lärarnas uppfattningar om vilka faktorer som styr dem att arbeta som de gör. Studien utgår från Gunn Imsens utvidgade ramfaktorteori för att finna vilka ramar som enligt lärarna påverkar dem i undervisningen av ämnets teoretiska delar.Resultatet visar att lärarna uppfattar att det finns ett par gemensamma faktorer som styr dem i undervisningen. De är bland annat bristen på undervisningstid i förhållande till den stora mängd innehåll som finns i läroplanen som enligt lärarna tvingar dem till att prioritera bland innehållet. Vad gäller de resursrelaterade ramarna uttrycker lärarna att de saknar moderna hjälpmedel som övriga lärare på skolan ser som en självklarhet, dessutom saknas en lärobok som är uppdaterad och riktad mot ämnet. Lärarna i studien efterfrågar också tillgång till en teorisal i anknytning till idrottshallen. Studien bidrar till att skapa en förståelse för vilka de olika ramarna upplevs vara och hur de olika ramarna enligt lärarna styr innehållet på lektionerna i Idrott och hälsa. Den bidrar också till att ifrågasätta Imsens teori, där traditioner kring ämnet tycks fungera som en sjätte ram som påverkar undervisningen i Idrott och Hälsa.

No description available.