Introduktion: Våld mot kvinnor i nära relation är ett globalt hälsoproblem och utgör en kränkning mot kvinnors mänskliga rättigheter. Vårdpersonal har som ansvar att uppmärksamma våldet samt inneha kunskap om adekvat vård för att hjälpa kvinnorna. Syfte: Syftet var att undersöka hur våldsutsatta kvinnor upplever bemötandet av hälso- och sjukvårdpersonal.  Metod: En beskrivande design med litteraturöversikt som datainsamlingsmetod. Litteratursökningen gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarna som användes i litteraturöversikten hade en kvalitativ ansats där artiklarnas resultat analyserades med hjälp av Popenoe et al. (2021).  Resultat: Av resultatet framkom tre huvudkategorier. Relationsbyggandet mellan kvinnan och vårdpersonal där kvinnorna tyckte att det var viktigt att etablera en tillitsfull relation till vårdpersonalen. Kvinnorna upplevde en känsla av trygghet när deras situation togs på allvar och de formella rollerna förkastades. Att inte känna sig uppmärksammad eller sedd där kvinnorna upplevde att vårdpersonalen inte lyssnade till dem och bortprioriterade våldet. Kvinnorna upplevde att vårdpersonalen förstärkte deras känslor av skam och skuld. Vårdpersonalens ställningstagande där flertalet kvinnor upplevde att frågan om våldet skulle komma från vårdpersonalen för att de skulle vara villiga att dela med sig. Kvinnorna upplevde också att de inte fick hjälpen som de var i behov av.   Slutsats: Kvinnorna upplevde goda samt bristfälliga bemötanden av vårdpersonal. Flera kvinnor rapporterade om möten där de blev uppmärksammade och respekterade. Tidsbrist och brist på empati från vårdpersonal hindrade kvinnorna från att dela med sig av våldet. Flera av kvinnorna berättade hur de inte fått frågan eller den hjälp som de varit i behov av från vårdpersonal. Det behövs ökad kunskap och förståelse från hälso- och sjukvårdspersonal gällande våld i nära relation för att kunna säkerställa ett gott och tryggt bemötande. / Introduction: Intimate partner violence is a global health issue and constitutes a violation of the human rights of women. Healthcare personnel are responsible for noticing the violence and having knowledge of adequate care to help the women.   Purpose: The aim was to investigate how women exposed to intimate partner violence experience the treatment of healthcare personnel.   Method: A descriptive design with literature review as the data collection method. The literature search was done in the databases PubMed and CINAHL. Articles used in this literature review have a qualitative approach where the results of the articles was analyzed with the help of Popenoe et al. (2021). Results:  The result emerged in three main categories. The relationship building between the women and the healthcare personnel where the women thought it was important to establish a relationship based on trust with the healthcare personnel. The women felt a sense of safety when their situation was taken seriously and the formal roles were reprobated. Not feeling noticed or seen where the women felt that the healthcare personnel was not listening to them and deprioritized the violence. The women then felt that the healthcare personnel reinforced their feeling of shame and guilt. The healthcare personnel stance, where the majority of women felt that the question about the violence should be asked by the healthcare personnel for them to be willing to share their story. The women also felt that they did not get the help they needed.   Conclusion: The women experienced good as well as poor treatment by the healthcare personnel. Multiple women reported having appointments where they felt noticed and respected. Lack of time and lack of empathy from the healthcare personnel prevented the women from sharing their story of violence. Several of the women stated how they had not received the question or the help they needed from the healthcare personnel. There is a desideratum for an increased knowledge and understanding from healthcare personnel regarding intimate partner violence in order to ensure good and safe treatment.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett stort globalt problem som främst drabbar kvinnor. Våldet får allvarliga konsekvenser för kvinnors fysiska och psykiska hälsa som de behöver söka vård för. Sjuksköterkor möter således dessa kvinnor i sitt dagliga arbete och för att ge god adekvat vård behöver de kunskap inom området.  Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor som utsätts för våld i nära relation.  Metod: Litteraturstudien baseras på åtta kvalitativa studier. Databassökningen genomfördes i PubMed, Cinahl och APA Psycinfo. Analysen gjordes enligt Fribergs femstegsmodell.  Resultat: Resultatet har sammanställts i fyra huvudkategorier och elva underkategorier. De fyra kategorierna var: personliga faktorer påverkar mötet, organisatoriska påverkar mötet, att etablera ett vårdande mötet och att påverkas känslomässigt.  Konklusion: Många sjuksköterskor upplever en osäkerhet och en okunskap inom ömnet våld i nära relation. Mötet med våldsutsatta kvinnor kan påverka sjuksköterskor känslomässigt, även utanför arbetet. Personliga och organisatoriska faktorer påverkar också arbetet med den våldsutsatta kvinnan och vården som ges kan ibland formas av samhälleliga normer och värderingar. För att vårdbehovet ska tillgososes adekvat bör sjuksköterskan ha etiska aspekter i åtanke och arbeta personcentrerat. Vidare behövs mer forksning inom området samt utbildning och träning för att skapa bättre förutsättningar för sjuksköterskor i mötet med kvinnor som utsätts för våld i nära relation.

This study aims to research the Swedish social Services work concerning women with intellectual disabilities that experience intimate partner violence. Six semi- structured interviews with social service workers, that works with intimate partner violence, has been conducted and is the base for the results. The results show that the ability to offer suitable help for these women differs depending on the municipality. The study also shows that a lot of the social service workers do not feel that they have the suitable competence and qualifications to work with women with intellectual disabilities that has experienced intimate partner violence. Some social service workers have found approaches to adapt meetings by using resources in the networks of these women. The results also shows that the social service workers point out areas of the social services that are flawed when it comes to women with intellectual disabilities that experience violence. This study shows that women with intellectual disabilities that have experiences of intimate partner violence does not have the same opportunities to get appropriate help from the social services as women without intellectual disabilities does. It also becomes apparent that the Swedish social services have areas that are flawed and need to be developed.

In this literature study, the topic of domestic violence against women with disabilities have been highlighted. The purpose of this study is to investigate and analyze how the domestic violence against women with disabilities takes form and what challenges and needs that have been expressed by the concerned women. The way of explaining and highlighting this matter has gone through the process of acquiring empirical knowledge from different databases that are applicable to the subject. Theories that have been applied to this scientific paper are empowerment and the process of normalization. The conclusions after the findings are that the women are in an extra vulnerable position linked to their disability, and also that there is a gap of knowledge and resources within the area. The findings also show that the services available for these women do not fulfill their needs and therefore do not help the women in the most efficient way possible.

Intimate partner violence is a global health issue to women’s rights and women can be victims of this violence at an early age. Literature shows that there needs to be a further understanding of the people who support these young women. This article presents a qualitative study where the aim of the study was to explore female youth shelter volunteers’ perspective of the support, they give to victims of intimate partner violence and the support they themselves receive in this role. To investigate this, 12 volunteers from various female youth shelters in Sweden took part in digital semi structured interviews. The material was coded through a thematic analysis where three main themes was displayed. The first theme was (1): Giving support by acknowledging the victim. The second (2) was: Drawing support from social connections with other volunteers. The third (3) theme were: The relation between giving and receiving support is intertwined. These themes included various subthemes. This study can be useful in educating and providing knowledge of the circumstances of female youth shelter volunteers views of the support they provide and themselves see as importance of access to. Findings may be beneficial to authorities, policy makers, volunteering organizations and public health.

Bakgrund Våld i nära relation beskrivs som en våldshandling där förövare och offer är i en partnerrelation. Globalt har 35% av alla kvinnor varit eller är utsatta för våld i en nära relation. Dessa kvinnors första kontakt i hälso-sjukvården är oftast sjuksköterskor, vilket innebär att sjuksköterskor måste ha kompetens nog för att kunna identifiera och vårda de patienter som är utsatta för våld i nära relation. Syfte Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnliga patienter utsatta för våld i nära relationer. Metod Denna studie är baserad på en strukturerad litteraturöversikt med inslag av den metodologi som används vid systematiska översikter. Databaser som använts är CINAHL och Pubmed. Resultatet grundar sig på 11 relevanta artiklar. Resultat De huvudkategorier som identifierats var Utmaningen i mötet som har underkategorierna Våga fråga och Känslomässiga reaktioner. Andra huvudkategorin redogör för Förutsättningar för ett bättre möte och har underkategorierna Hinder och Behov och förbättringsarbete. Slutsats Genom översikten framkom det att sjuksköterskorna påverkas känslomässigt av mötet och kan känna frustration över att inte kunna ge kvinnliga patienter allt stöd de behöver. Sjuksköterskorna behöver hanteringsstrategier för att hantera den personliga påverkan av mötet med våldsutsatta kvinnliga patienter och stöd från arbetsplatsen underlättade. Det finns också en bristande utbildning inom området som gör det svårt för sjuksköterskor att agera adekvat vid dessa möten. / Background Intimate partner violence is described as a violent act where the perpetrator and the victim are in a partner relationship. 35% of all women globally have been or are subjected to intimate partner violence. These women's first contact in health care is often nurses, which means that nurses must have the competence to be able to identify and care for patients who are subjected to intimate partner violence. Aim To describe nurses’ experiences of meeting female patients exposed to intimate partner violence. Method This study is based on a structured literature review incorporating the methodology used in systematic reviews. The databases used are CINAHL and PubMed. The result was based on 11 relevant articles. Results The main categories identified were the challenge of the meeting, which has the subcategories dare to ask and emotional reactions. The second main category describes the prerequisites for a better encounter and has the subcategories obstacles and needs and improvement work. Conclusions The overview revealed that nurses are emotionally affected by the encounter and may feel frustrated about not being able to provide female patients with all the support they need. Nurses need coping strategies when encountering female patients who have experienced violence, and support from the workplace facilitates this. There is also a lack of education in this area, making it difficult for nurses to respond appropriately in these situations.

Within the last few decades, many of the efforts aimed at preventing domestic violence and helping victims have focused on violence against women. In fact, in social and legal venues, domestic violence is often exclusively considered a women's issue. However, domestic violence, particularly intimate partner violence, does not discriminate on any basis, including gender. This research focuses on male victims of domestic violence in order to show that domestic violence is a human issue, not a gender issue. Only when all victims of violent crime are acknowledged and treated fairly can society begin to solve the problem of domestic violence victimization. The intent of this thesis is to explore the incidence of victimization, the legal and societal representations, and legal treatment of male victims of intimate partner violence. Through the analysis of case law and statutes, quantitative statistics, domestic violence resources, popular culture, and anecdotal evidence, this thesis evaluates the treatment of male victims of intimate partner violence in the legal system. Evidence shows that gender bias exists and can affect battered men in numerous ways. Male petitioners seeking protective injunctions, prosecution of their violent partners, and resources, such as treatment, counseling, or shelter, often face discrimination against men. By raising awareness to domestic violence committed against men, this thesis aims to contribute not only to the legal discipline but also to solving the domestic violence epidemic in society-against all people.

Våld i nära relation är ett stort samhällsproblem. Våldet ökar i sin tur risken för posttraumatiskt stressyndrom och med det försämringar i episodiskt minne. Med minnesstödjande förhörstekniker kan man underlätta för våldsutsatta att minnas i en förhörssituation. Den här uppsatsen syftar till att undersöka hur poliser förhåller sig till minnesaspekten hos brottsutsatta i nära relationsvåld och hur man använder minnesstödjande förhörstekniker för att säkerställa tillförlitliga vittnesmål. Uppsatsens syfte besvarades med hjälp av en mixed methods-design. Tre kvalitativa intervjuer genomfördes samt en kvantitativ enkät som besvarades av tjugofem anställda inom Polismyndigheten med erfarenhet av förhör med målsäganden i våld i nära relation. Resultaten från enkäten visade att PEACE-modellen, som är en minnesstödjande förhörsteknik, användes av majoriteten av de yrkesprofessionella. Det framkom i både intervjuerna och enkäten att en viktig aspekt är att få målsäganden att medverka, vilket man menade kunde påverkas av bland annat rädsla för förövaren och våldets konsekvenser.  Något som framkom i intervjuerna var att när våldet blir vardag är det svårt att sortera ut enskilda händelser ur minnet. Ytterligare en aspekt som ansågs kunna påverka målsägandens utsaga var normaliseringsprocessen som kan göra att målsäganden inte uppfattar våldets allvarhetsgrad och därför inte anser det viktigt att berätta. Uppsatsen visar att det finns specifika svårigheter kopplade till förhörssituationen med personer utsatta för våld i nära relation men att förhörsledare besitter goda tekniker för att underlätta minnesåterkallning. Detta specifika ämnesområde är relativt obeforskat. Framtida studier skulle kunna fokusera på dessa frågeställningar med ett större urval för att bättre representera populationen. / Violence in intimate relationships is a major societal problem. The violence, in turn, increases the risk of post-traumatic stress disorder and, with it, deterioration in episodic memory. Memory-supporting interrogation techniques can make it easier for victims of violence to remember in an interrogation interview. This paper aims to investigate how police officers deal with the memory aspect of intimate partner violence victims and how to use memory-enhancing interrogation techniques to ensure reliable testimony. The essay's purpose was answered using a mixed methods design. Three qualitative interviews were carried out as well as a quantitative survey which was answered by twenty-five employees within the Police Authority with experience in questioning plaintiffs of domestic violence. The results of the survey showed that the PEACE model, which is a memory-supporting questioning technique, was used by the majority of the professionals. It emerged in both the interviews and the survey that an important aspect is getting the plaintiff to participate, which it was believed could be influenced by, among other things, fear of the perpetrator and the consequences of the violence. Something that emerged in the interviews was that when violence becomes an everyday problem, it is difficult to sort out individual events from memory. Another aspect that was considered to be able to influence the claimant's statement was the normalization process, which can mean that the claimant does not perceive the seriousness of the violence and therefore does not consider it important to tell. The essay shows that there are specific difficulties linked to the interrogation situation with people exposed to violence in a close relationship, but that interrogators possess good techniques to facilitate memory recall. This specific subject area is relatively unexplored. Future studies could focus on these issues with a larger sample to better represent the population.

Yes / This report presents the findings of a research study exploring the health service response to domestic violence within Wakefield. Recent international, national and local research has identified domestic violence as a serious health care issue resulting in a wide range of long and short term health implications for women1 (Butler, 1995: Stark and Flitcraft, 1995, 1996: Campbell, 2002). The research highlights the changing face of domestic violence considering the implications of the recent reframing of domestic violence from a social care issue into an integrated health and social care issue (Glendinning, 2003). Explored is the impact of such changes for health policy makers, health professionals and women who having experienced domestic violence then access health care services in the District. / Eastern Wakefield Primary Care Trust

Researchers have provided evidence that living in intimate partner violence while pregnant negatively impacts the health of both the women and their unborn children. The purpose of this narrative study was twofold, first to gain understanding of the meaning of health as described by pregnant women who lived in intimate partner violence, and second to gain strategies for health care professionals. Six purposefully selected women participated in two interviews. The data were arranged under five themes: loss of body health, loss of mind health, loss of spirit health, coping with loss of body, mind and spirit health, and advice for health care professionals. The results revealed that these women’s health was negatively affected by living in intimate partner violence while pregnant. Universal screening, coalition building, further research, changes in health care policies, and changes in nursing education and practice are needed to properly address this serious health issue. / xi, 153 leaves ; 29 cm