<p>Sedan år 2005 är noterade företag skyldiga att följa internationella redovisningsstandarder, IFRS. IFRS är ett principbaserat system vilket medför att standarderna tillämpas olika. Därmed försvåras jämförbarheten mellan företags koncernredovisning. Jämförbarhet är en av de kvalitativa egenskaper som redovisningen bör uppfylla enligt IASB, organisationen som tar fram IFRS. Syftet med den här uppsatsen är att utreda vilka förväntningar redovisningsexperter har på utvecklingen av jämförbarheten mellan företags koncernredovisning samt identifiera vad experterna anser talar för och emot en förändrad jämförbarhet. I arbetet presenteras teorier som kan förutspå olika utvecklingar av jämförbarheten. Genom djupgående intervjuer med fyra redovisningsexperter har vi kommit fram till att de olika teorierna i varierande grad förmår förutspå experternas förväntningar. Experterna förväntar sig ingen större förändring av jämförbarheten mellan företags redovisning. Troligen blir det en något ökad jämförbarhet, tror de. Det finns visserligen argument som talar för en mindre homogen och jämförbar redovisning, exempelvis att fler valmöjligheter införs i några standarder. Det finns emellertid mer som talar för en ökad jämförbarhet, menar experterna. Bland annat utvecklas branschpraxis, företag imiterar varandra och i vissa standarder tar IASB bort valalternativ och därmed tvingas företagen att redovisa mer homogent.</p>

Syfte: Syftet med den här studien är att undersöka i vilken utsträckning svenska företag tillämpar verkligt värde. Genom att undersöka vilka värderingsmetoder svenska företag använder sig av vid värdering av materiella anläggningstillgångar, för- och nackdelar med verkligt värde, motiv vid val av värderingsmetod samt om IFRS lett till att svenska företag blivit mer jämförbara ämnar studien till att undersöka hur verkligt värde tillämpas av företag i Sverige. Metod: För att genomföra den här studien har en metodkombination använts. I den kvantitativa forskningsansatsen har alla företag på stockholmsbörsen undersöks genom att årsredovisningar har studerats, för att få en övergripande bild på hur företag i Sverige värderar sina materiella anläggningstillgångar. Resultaten i den kvantitativa studien sammanställdes i ett diagram. I den kvalitativa forskningsansatsen har ostrukturerade intervjuer med företag genomförts för att få en inblick i näringslivet. Den kvalitativa studien sammanställdes i löpande text under rubriker som formulerats utefter problemställningarna: Vilken värderingsmetod tillämpar svenska företag vid värdering av materiella anläggningstillgångar? Finns det några för- och nackdelar för företag att att värdera till verkligt värde? Finns det olika motiv bakom företags val av värderingsmetod? Har införandet av IFRS lett till att svenska företag blivit mer jämförbara? Slutsats: Studien visar att användandet av verkligt värde är begränsat och att verkligt värde i princip endast tillämpas vid värdering av förvaltningsfastigheter. Den största fördelen med verkligt värde som studien lyfter fram är att det ger en rättvisande bild av företagens finansiella information, att det återspeglar verkligheten och följer marknaden upp och ner. Den största nackdelen är att implementeringen både kan vara kostsam såväl som tidskrävande. De främsta motiven för val av värderingsmetod är nyttomaximering, det som tillfredsställer intressenter och det som ger en rättvisande bild av informationen. Då svenska företag fortfarande till störst del använder sig av anskaffningsvärdemetoden har inte den internationella jämförbarheten ökat. Studien visar däremot att svenska företag i regel värderar respektive tillgångsslag på samma sätt vilket gör dem jämförbara med varandra. Studien har kommit fram till att svenska företag inte använder sig av verkligt värde värdering i lika stor utsträckning som teorin vill ge sken av. / Purpose: The purpose of this study is to investigate to which extent Swedish companies apply fair value. By examining the valuation methods that Swedish companies use when they valuate their tangible assets, the pros and cons of fair value, motives in the choice of valuation method and whether IFRS has made Swedish companies more comparable, the study intends to investigate how the fair value is applied by companies in Sweden. Method: In order to carry out this study, a combination of methods were used. In the quantitative research approach, the annual reports of all companies on the Stockholm Stock Exchange were studied in order to get an overall picture of how companies in Sweden values their tangible assets. The results of the quantitative study was compiled in a chart. In the qualitative research approach, unstructured interviews with companies were conducted to gain insight into the business world. The qualitative study was assembled in text under headlines compiled by the problems tackled in the study: Which valuation method does Swedish companies apply in the valuation of tangible assets? Are there any advantages and disadvantages fort companies to value at fair value? Are there any various motives behind companies choice of valuation method? Has the introduction of IFRS led to increased comparability among Swedish companies? Conclusion: The study shows that the use of fair value is limited and that fair value almost only is applied in the valuation of investment properties. The main advantage of fair value that the study highlights is that it gives a true and fair view of companies’ financial information. It reflects the reality and follow the market up and down. The main disadvantage is that implementation can be both costly as well as time consuming. The main motives for selecting valuation method is utility maximization, the satisfaction of the stakeholders and what provides a true and fair view of the financial information. Today Swedish companies mostly use the cost method which does not result in an increased international comparability. The study shows, however, that Swedish public companies normally valuate each asset class in the same way which makes them comparable to each other. The study has concluded that Swedish companies does not use fair value valuation as much as theory would suggest.

<p>Dagens redovisningsstandard, IAS 38, ger oklara direktiv om hur företag bör kategorisera sina immateriella tillgångar. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur företag inom tre olika branscher klassificerar sina immateriella tillgångar och hur jämförbarheten påverkas av att det inte finns några riktlinjer kring detta. Vi gör detta genom att studera årsredovisningar och skicka ut enkäter till berörda företag. Resultatet av vår studie visar att bristen på riktlinjer inom klassificeringen av immateriella tillgångar leder till att företagens klassificeringar inte uppfyller de kriterier som anges i teorin. De skillnader vi identifierar leder till att det uppstår svårigheter i att jämföra företagens innehav av immateriella tillgångar. I våra slutsatser anser vi att tydligare riktlinjer inom detta område kan bidra till att dessa problem reduceras.</p>

Dagens redovisningsstandard, IAS 38, ger oklara direktiv om hur företag bör kategorisera sina immateriella tillgångar. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur företag inom tre olika branscher klassificerar sina immateriella tillgångar och hur jämförbarheten påverkas av att det inte finns några riktlinjer kring detta. Vi gör detta genom att studera årsredovisningar och skicka ut enkäter till berörda företag. Resultatet av vår studie visar att bristen på riktlinjer inom klassificeringen av immateriella tillgångar leder till att företagens klassificeringar inte uppfyller de kriterier som anges i teorin. De skillnader vi identifierar leder till att det uppstår svårigheter i att jämföra företagens innehav av immateriella tillgångar. I våra slutsatser anser vi att tydligare riktlinjer inom detta område kan bidra till att dessa problem reduceras.

Sedan år 2005 är noterade företag skyldiga att följa internationella redovisningsstandarder, IFRS. IFRS är ett principbaserat system vilket medför att standarderna tillämpas olika. Därmed försvåras jämförbarheten mellan företags koncernredovisning. Jämförbarhet är en av de kvalitativa egenskaper som redovisningen bör uppfylla enligt IASB, organisationen som tar fram IFRS. Syftet med den här uppsatsen är att utreda vilka förväntningar redovisningsexperter har på utvecklingen av jämförbarheten mellan företags koncernredovisning samt identifiera vad experterna anser talar för och emot en förändrad jämförbarhet. I arbetet presenteras teorier som kan förutspå olika utvecklingar av jämförbarheten. Genom djupgående intervjuer med fyra redovisningsexperter har vi kommit fram till att de olika teorierna i varierande grad förmår förutspå experternas förväntningar. Experterna förväntar sig ingen större förändring av jämförbarheten mellan företags redovisning. Troligen blir det en något ökad jämförbarhet, tror de. Det finns visserligen argument som talar för en mindre homogen och jämförbar redovisning, exempelvis att fler valmöjligheter införs i några standarder. Det finns emellertid mer som talar för en ökad jämförbarhet, menar experterna. Bland annat utvecklas branschpraxis, företag imiterar varandra och i vissa standarder tar IASB bort valalternativ och därmed tvingas företagen att redovisa mer homogent.

<p>Uppsatsen tar sin utgångspunkt i problematiken kring införandet av IAS/IFRS år 2005. Studien fokuserar på redovisningen av förvärvade immateriella tillgångar enligt IFRS 3 eftersom övergången till den standarden i den svenska debatten identifierats som en av de mer krävande förändringarna beroende på standardens komplexitet. För att undersöka effekten av IFRS på företagens redovisning av immateriella tillgångar har vi valt att studera hur förändringen av dels andel och antal separat redovisade immateriella tillgångar och dels förändringen i de upplysningar som företagen lämnar om immateriella tillgångar i samband med rörelseförvärv. För att göra denna undersökning har ett urval av företag noterade på Stockholmsbörsens Large Cap-lista gjorts och dess koncernredovisningar för åren 2004 till 2007 har sedan granskats. Resultatet av studien visar att företagen i stor utsträckning tagit till sig den nya standarden och därmed bidrar till ökad jämförbarhet på den inre marknaden.</p>

<p>Inledning</p><p>Från att värdera förvaltningsfastigheter till avskrivet anskaffningsvärde öppnades 2005 möjligheten för fastighetsbolag att välja mellan att värdera fastighetsbeståndet till avskrivet anskaffningsvärde eller till verkligt värde. IASBs föreställningsram har som kvalitetskrav att redovisningen skall vara jämförbar mellan bolag. Frågan vi ställt oss är: om utformningen av IAS 40 leder till att bolag presenterar en redovisning som tillåter användare av redovisningsinformation att på ett adekvat sätt jämföra bolags fastighetsvärderingar med varandra.</p><p>Syfte</p><p>Syftet är att analysera huruvida företags val av redovisad information om fastighetsvärdering är jämförbar utifrån tillämpning av IASBs föreställningsram och IAS 40.</p><p>Referensram och teoretisk utgångspunkt</p><p>Studiens referensram består av IASBs föreställningsram och standarden IAS 40. Vi har valt att se den information som bolag redovisar i sina externredovisningar utifrån agentteorin som kan förklara varför företagsledningar kan gynnas av att inte redovisa all tillgänglig information. Kapitlet utmynnar i vår teoretiska utgångspunkt där vi tar avstamp i att företagsledningens förhållande till sitt informationsövertag har effekt på begripligheten i redovisningen och således på jämförbarheten.</p><p>Metod</p><p>Vi har genomfört en kvalitativ studie i två delar. I den första delen studerar vi hur fastighetsbolag redovisar fastighetsvärderingen i den externa redovisningen 2008. I den andra delen av studien har vi genomfört intervjuer med tre revisorer, en redovisningsspecialist samt personer från tre bolags företagsledningar som är ansvariga för den externa redovisningen.</p><p>Empiri</p><p>I empiriavsnittet presenterar vi den information om fastighetsvärderingen som vi funnit i de studerade bolagens redovisningar. Därefter presenteras en sammanställning av vad som framkom i samtliga intervjuer.</p><p>Diskussion och slutsatser</p><p>Utifrån vår studie av fastighetsbolags redovisningar ifrågasätter vi om kvalitetskravet begriplighet uppfylls, vilket i sin tur påverkar jämförbarheten negativt. Vi ifrågasätter begripligheten då företagen undviker definitioner och specifik information om antaganden. Utifrån intervjuer med revisorer, en redovisningsspecialist och företagsledningar samt studerande av IASBs föreställningsram har vi identifierat en möjlig problemkälla. Problemet vi uppfattat tycks härröra till IASBs föreställningsram under p.40 som beskriver att fortlevnad av IAS inklusive upplysningar om de redovisningsprinciper som tillämpas i företaget bidrar till att uppnå jämförbarhet (2008). Vi har funnit att jämförbarhet inte är någonting som automatiskt uppfylls vid användande av IAS 40.</p>

Uppsatsen tar sin utgångspunkt i problematiken kring införandet av IAS/IFRS år 2005. Studien fokuserar på redovisningen av förvärvade immateriella tillgångar enligt IFRS 3 eftersom övergången till den standarden i den svenska debatten identifierats som en av de mer krävande förändringarna beroende på standardens komplexitet. För att undersöka effekten av IFRS på företagens redovisning av immateriella tillgångar har vi valt att studera hur förändringen av dels andel och antal separat redovisade immateriella tillgångar och dels förändringen i de upplysningar som företagen lämnar om immateriella tillgångar i samband med rörelseförvärv. För att göra denna undersökning har ett urval av företag noterade på Stockholmsbörsens Large Cap-lista gjorts och dess koncernredovisningar för åren 2004 till 2007 har sedan granskats. Resultatet av studien visar att företagen i stor utsträckning tagit till sig den nya standarden och därmed bidrar till ökad jämförbarhet på den inre marknaden.

Inledning Från att värdera förvaltningsfastigheter till avskrivet anskaffningsvärde öppnades 2005 möjligheten för fastighetsbolag att välja mellan att värdera fastighetsbeståndet till avskrivet anskaffningsvärde eller till verkligt värde. IASBs föreställningsram har som kvalitetskrav att redovisningen skall vara jämförbar mellan bolag. Frågan vi ställt oss är: om utformningen av IAS 40 leder till att bolag presenterar en redovisning som tillåter användare av redovisningsinformation att på ett adekvat sätt jämföra bolags fastighetsvärderingar med varandra. Syfte Syftet är att analysera huruvida företags val av redovisad information om fastighetsvärdering är jämförbar utifrån tillämpning av IASBs föreställningsram och IAS 40. Referensram och teoretisk utgångspunkt Studiens referensram består av IASBs föreställningsram och standarden IAS 40. Vi har valt att se den information som bolag redovisar i sina externredovisningar utifrån agentteorin som kan förklara varför företagsledningar kan gynnas av att inte redovisa all tillgänglig information. Kapitlet utmynnar i vår teoretiska utgångspunkt där vi tar avstamp i att företagsledningens förhållande till sitt informationsövertag har effekt på begripligheten i redovisningen och således på jämförbarheten. Metod Vi har genomfört en kvalitativ studie i två delar. I den första delen studerar vi hur fastighetsbolag redovisar fastighetsvärderingen i den externa redovisningen 2008. I den andra delen av studien har vi genomfört intervjuer med tre revisorer, en redovisningsspecialist samt personer från tre bolags företagsledningar som är ansvariga för den externa redovisningen. Empiri I empiriavsnittet presenterar vi den information om fastighetsvärderingen som vi funnit i de studerade bolagens redovisningar. Därefter presenteras en sammanställning av vad som framkom i samtliga intervjuer. Diskussion och slutsatser Utifrån vår studie av fastighetsbolags redovisningar ifrågasätter vi om kvalitetskravet begriplighet uppfylls, vilket i sin tur påverkar jämförbarheten negativt. Vi ifrågasätter begripligheten då företagen undviker definitioner och specifik information om antaganden. Utifrån intervjuer med revisorer, en redovisningsspecialist och företagsledningar samt studerande av IASBs föreställningsram har vi identifierat en möjlig problemkälla. Problemet vi uppfattat tycks härröra till IASBs föreställningsram under p.40 som beskriver att fortlevnad av IAS inklusive upplysningar om de redovisningsprinciper som tillämpas i företaget bidrar till att uppnå jämförbarhet (2008). Vi har funnit att jämförbarhet inte är någonting som automatiskt uppfylls vid användande av IAS 40.

Bakgrund:                                Från och med 1 januari 2014 gäller K3-regelverket för många företag i Sverige. En av de förändringar som regelverket medför är komponentmetoden vilket förändrar hanteringen av materiella anläggningstillgångar, vilket kan få effekter på redovisningen.   Syfte:                                      Syftet med denna studie är att få en ökad förståelse för hur komponentmetoden enligt K3 påverkar redovisningens kvalitativa egenskaper.   Metod:                                    Studien präglas av en deduktiv forskningsansats där redovisningsteori testas mot empiri. Studien utgår även från de lagar och riktlinjer som K3 innefattas av. Datainsamlingen har skett genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med revisorer.   Slutsats:                                  Studien visar att komponentmetoden påverkar de kvalitativa egenskaperna inom redovisningen. Egenskaperna relevans och jämförbarhet påverkas initialt negativt till följd av bristande erfarenhet medan egenskapen korrekt återgivande påverkas positivt då metoden bättre återger verkligheten i det enskilda fallet.