Kommunikationschefen på Röda Korset, Johan af Donner, förskingrade åtta miljoner kronor från både Röda Korset och Cancerfonden. Detta nådde till slut de svenska tidningarna som skrev om skandalen, främst under år 2009 och 2010. Den här uppsatsen undersöker hur Röda Korsets representanter kommunicerade om skandalen i svenska tidningar samt hur kommunikationen förändrades över tiden. Uttalandena i tidningarna analyseras med hjälp av teorier om image-reparation och kriskommunikation, för att få reda på vilka strategier som Röda Korset använde sig av. Uppsatsen undersöker även hur förtroendet – i form av medlemsantal och verksamhetsintäkter – påverkades av skandalen, genom en analys av Röda Korsets årsredovisningar och med teorier om förtroende och skandaler. Resultatet visar att den strategi som Röda Korset använde sig mest av var att framhäva organisationens goda sidor, vilket gjordes i 20 uttalanden. Kommunikationen förändrades lite över tiden, då förnekandet av handlingen skedde i början av perioden och skuldförflyttandet mot mitten och slutet. Strategin där organisationen erkänner sitt misstag och ber om förlåtelse skedde nästan uteslutande i slutet av undersökningsperioden. Andra strategier har varit representerade över hela perioden och inte visat på någon förändring över tiden. Medlemsantalet har sjunkit varje år från 2009 fram till 2014, och verksamhetsintäkterna sjönk från 2010 fram till 2013 då en liten ökning skedde. Intäkterna sjönk ytterligare året därpå. Enligt teorierna kan man konstatera att af Donner-skandalen var en moralisk förtroendekris samt en medieskandal. Det går inte att med säkerhet säga att Röda Korset fick ett minskat förtroende efter skandalen, men medlemstappet kan ha varit en konsekvens av att Röda Korset använde sig av ”fel” strategier vid kommunicerandet av skandalen.

Doctorat en philosophie et lettres / info:eu-repo/semantics/nonPublished

In Italy in 1528 the famous author Baldassare Castiglione published the book Il Cortegiano. In words Castiglione portraits the ideal courtiers and provides a lot of advice on how to achieve the ultimate courtier manner. For example he introduces and explains the words sprezzatura and grazia. His advice spread from Italy and influenced the courts around Europe.  My purpose with this study has been two folded. Firstly, I have analysed Castigliones Il Cortegiano in order to examine his vision of virtues and ideals. Castiglione’s advice on the perfect courtier is several and the book is quite extensive. In order to make his advice clear I have arranged these under five headings: noble birth, ideals of a gentleman, beautiful character, warlike virtues and book learning. Furthermore, I have analysed four portraits of Swedish rulers. The portraits are as follows: Johan Baptista van Uther’s portrait of Johan III produced in 1582, Matthaeus Merian’s picture of Gustav II Adolf from 1632, David Beck’s portrait of queen Kristina produced in 1650 and finally David Klöcker Ehrenstrahl’s portrait of the riding Karl XI from 1682. Finally, I have applied Castiglione’s advice on the portraits in order to study how well they conform.   The study has shown that many of the ideal and virtues emphasized by Castiglione are similar to many of those highlighted in the portraits. The idea of a beautiful soul in a controlled body seems to run like a thread through the selected portraits as well as in Castiglione’s advice on how to be an ideal courtier. In conclusion, many of the ideals stressed by Castiglione in sixteenth century Italy also inspired Swedish sovereigns. His advice also seems to have survived in the seventeenth century, if nonetheless in other forms.

Adults in North American society lack the natural ability of children to play and explore their environments in a non-judgemental, non-programmed manner. The underlying theories of James Carse and Johan Huizinga examine play and its effects on adult culture. St. Louis Adult Education and Learning Centre in downtown Cambridge, Ontario serves as a testing ground for an adult play-space. Presently, the school lacks any public, non-programmed spaces to accommodate the student population, largely comprised of single, teenage mothers. Aldo van Eyck’s architecture, together with his theoretical essays, heralded the importance of play in culture and to the individual. Van Eyck created a network of playgrounds to revitalize and rehabilitate the city of Amsterdam after the Second World War. His designs of the temporary Sonsbeek Pavilion and sculpture garden in Arnhem, the Netherlands, brought play into the cultural realm of 1966. Van Eyck’s design of the Sonsbeek pavilion concretizes the play-theories of Carse and Huizinga. A collage of the Sonsbeek Pavilion inserted into the empty grounds at St. Louis tests the play theories of van Eyck, Carse and Huizinga. It provides a space for play where no play currently exists. The Sonsbeek Pavilion’s heavy, concrete walls and labyrinthian plan swallow the players, who become immersed in a place of play. As the player moves through the pavilion, the view shifts to provide or block views of the adjacent spaces. The pavilion proposes a site of exploration and surprise. It provides the possibility for the adult students, the teenage mothers, their children, and the surrounding community to play.

Den svenska alternativrörelsen frodades under 1960- och 1970-talet och introducerade för det svenska folket en rad alternativa tankar om hur ett samhälle kan se ut. Rörelsen ifrågasatte tidigare givna auktoriteter och lyck­ades på det viset väcka den politiska debatten om bland annat miljö, jämställdhet och utrikespolitik. Carl Johan De Geer, än idag aktiv som konstnär, var en av de framträdande figurerna i den här rörelsen. En av hans gärningar var en framgångsrik affischproduktion under 1960-talet som uttryckte en politik i symbios med alternativrörelsens politik. De affischer från denna produktion som jag analyserar är: Yttrandefrihet på torget, Skända flaggan, USA mördare, Vägra vapen och “Turkiet är inte bara...”.  Jag har analyserat dessa affischer med en semiotisk bildanalys genom att ha delat upp affischerna i fyra olika meddelanden: det lingvistiska som behandlar texten, två meddelanden som fokuserar på bilden samt det multi­modala som undersöker texten och bildens samverkan. Målet var att med denna uppdelning lyckas i en jämförelse hitta likheter och olikheter mellan dessa affischer, för att sedan i slutsatsen kunna skönja den dominerande estetiska utformningen och de dominerande politiska budskapen och hur de förhåller sig till varandra. Det jag fann i Carl Johan De Geers affischer var en aggresiv tonalitet och estetik som jag tolkade som ett sätt att tränga igenom bruset. Jag såg även ett rikt användande av liknelser som en teknik att förhöja språkets effektivitet. Alla affischer var influerade av alternativpolitik, som säkert är ett resultat av hur Carl Johan De Geer placerar sig själv på det politiska fältet men kanske även ett resultat av tillhörighet till gemenskapen. Slutligen kunde jag konstatera att alla affischer var väl förankrade för att undvika missförstånd och även för att inte kräva för mycket av den flyktige betraktarens öga.  Detta gör dem dock inte ointressanta: jag fann nämligen att även om text och bild är förståeliga var för sig så adderade de ändå en dimension till varandra när de kombinerades.

During the last years the number of Swedish detective stories which take place in the province outside the big cities has increased enormously. In this study I have analysed the novels by the three authors Viveca Sten, Åsa Larsson and Johan Theorin to investigate the connection between the milieu and the story and in what way it is involved in the crime riddle. They all keep to the formula of the classical detective story but represent different variations within this formula. In spite of the differences in their stories the basic pattern is the same. As their protagonists the authors are emotionally connected to the place in the novels. This connection it strengthen by the authors themselves as well as the publishing companies when introducing them on the market. The protagonists have lived elsewhere and are getting back into the place. They return to houses where an older generation has lived, take over the furniture and the tools. The history of the place and the living there in old days are referred to in separate parts or by an elderly person who has lived in the place all the time and know everything about it. How people lived long ago is also often told in backlashes which in the end are connected to the murder in which the protagonist is engaged. The motives of the crimes are timeless in these novels. The three authors describe a nostalgic longing back to the place as it once was. It is a sort of new romanticism in a timeless world.

Adults in North American society lack the natural ability of children to play and explore their environments in a non-judgemental, non-programmed manner. The underlying theories of James Carse and Johan Huizinga examine play and its effects on adult culture. St. Louis Adult Education and Learning Centre in downtown Cambridge, Ontario serves as a testing ground for an adult play-space. Presently, the school lacks any public, non-programmed spaces to accommodate the student population, largely comprised of single, teenage mothers. Aldo van Eyck’s architecture, together with his theoretical essays, heralded the importance of play in culture and to the individual. Van Eyck created a network of playgrounds to revitalize and rehabilitate the city of Amsterdam after the Second World War. His designs of the temporary Sonsbeek Pavilion and sculpture garden in Arnhem, the Netherlands, brought play into the cultural realm of 1966. Van Eyck’s design of the Sonsbeek pavilion concretizes the play-theories of Carse and Huizinga. A collage of the Sonsbeek Pavilion inserted into the empty grounds at St. Louis tests the play theories of van Eyck, Carse and Huizinga. It provides a space for play where no play currently exists. The Sonsbeek Pavilion’s heavy, concrete walls and labyrinthian plan swallow the players, who become immersed in a place of play. As the player moves through the pavilion, the view shifts to provide or block views of the adjacent spaces. The pavilion proposes a site of exploration and surprise. It provides the possibility for the adult students, the teenage mothers, their children, and the surrounding community to play.

Thesis (doctoral)--Rostock, 1911. / Vita. Includes bibliographical references.

Thesis (Ph. D.)--University of Washington, 2002. / Vita. Includes bibliographical references (leaves 290-305).

No description available.