No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Titel:En kvalitativ innehållsanalys av Sveriges största nättidning – Aftonbladets nätupplaga. Författare:Joakim Jonsson Handledare:Ingegerd Rydin Examinator:Ulrika Sjöberg Typ av rapport:C-uppsats 10 poäng Utbildning:Högskolan i Halmstad Sektionen för Hälsa och Samhälle Medie- och kommunikationsvetenskap 41-60 poäng Denna rapport avser att undersöka Aftonbladets Internetbaserade tidning, Aftonbladet.se. Sidan har dagligen ett stort antal besökare och är därför en viktig del i svensk nyhetsförmedling. Undersökningen har i huvudsak riktat in sig på frågeställningen: Hur Aftonbladet.se vänder sig till unga läsare? Det som undersöks är vilka hjälpmedel de tar till, så som layout, retorik och bilder. Det andra området som diskuteras är en uppföljning på den första: Hur kan ungdomar påverkas av dessa strategier? Här ska man få en uppfattning av konsekvenserna, både negativa och positiva. Slutsatser i korta drag är att Aftonbladet.se både har positiv och negativ inverkan på ungdomar. Aftonbladet skapar nyfikenhet för nyheter och deras artiklar gör det lätt för läsaren att ta till sig nyheten. Ungdomar blir medvetna och tar därigenom ställning. Negativt är dock att det är på bekostnad av nyhetsvärde, djup i nyheten samt ibland även korrekthet. Sökord:Internet, journalistik, innehållsanalys, Aftonbladet, ungdomar, tabloid och nyhetsvanor.

Mindre än en månad efter riksdagsvalet 2006 valet kommer det fram att nytillsatta handelsminister Maria Borelius anlitat barnflickor under större delen av 90-talet utan att betala arbetsgivaravgifter för dem. Magnus Ljungqvist anser att det är märkligt att ett sådant faktum konstateras utan att följas upp och tar saken i egna händer, ringer skattemyndigheten och begär ut Borelius deklarationer som visar att Borelius och hennes man sammanlagt tjänat cirka 16 miljoner kronor under 90-talet. Ljungqvist är en hängiven politisk bloggare som själv säger sig syssla med medborgarjournalistik. Ljungqvist positionerar sig i egenskap av att vara medborgarskribent som någon som både har utrymme att tänja på gränserna samt att vara hur subjektiv denne vill. Hur visar sig då skillnaden mellan en medborgarjournalistiskt -och en journalistisk text? Medborgarskribenten står utanför journalistkåren, dock blir gränsen mellan deras arbete allt mer vag. De kan behandla samma ämnen, om än på olika sätt. Eftersom Medborgarskribenten inte är bunden till ett särskilt tidningsmärke eller är skolad inom en särskilt formulerad ”mall”, har denne möjlighet att utveckla och komplettera befintligt material. Då bloggen är ett obundet medium och medborgarskribenten ej behöver ta hänsyn till ansvarig utgivare, tillåts medborgarskribenten även möjlighet att vara subjektiv. Medborgarskribenten har tagit ett kliv fram och börjar sakta men säkert närma sig rollen som journalist. Kan det vara en tillgång för medborgarskribenterna att inte vara bunden till exempelvis ett tidningsmärke? Kan det vara så att de därför kan behandla och uttömma ett ämne på ett annat sätt, då händerna är mer fria? Vi har valt att avgränsa oss till Magnus Ljungqvist och Boreliusaffären för att ge ett konkret exempel på vad som kan hända med journalistiken då medborgarskribenten kliver in på journalistkårens territorium. I och med denna avgränsning kan vi synliggöra den enskilda medborgarens möjligheter att komma till tals på den mediala arenan. Vi kan även synliggöra hur ett relativt nytt medium som bloggen, har blivit en betydelsefull kanal för opinionsbildning.

Denna uppsats syftar till att genom en publikundersökning, ta reda på hur Stockholms Västerorts invånare uppfattar sin lokala nyhetsrapportering i tryckpress. De orter undersökningen utförts i är Spånga, Tensta, Kista, Rinkeby, Akalla och Hjulsta. De undersökta tidningarna är Norra sidan och/eller Mitt i-tidning, undantagsvis Spånga, där enbart Mitt i Västerort-Spånga kommer ut. Vi åkte ut på fältet för att möta lokaltidningarnas publik och utföra semistrukturerade intervjuer. Poängen med undersökningen var att de tillfrågade skulle ge en helhetsbild av hur de uppfattar sina lokala medier. Därför gjordes en uträkning med hjälp av invånarstatistik, där vi kom fram till hur många män respektive kvinnor i olika åldersgrupper, som skulle tillfrågas. Intervjuerna följde sedan ett förskrivet intervjuschema, för att samtliga respondenter skulle få exakt likadana frågor. Resultatet är att respondenterna tycker att det finns en överrepresentation av brottsrelaterade och negativa nyheter i lokaljournalistiken. Förorterna framställs som farliga, en bild de boende själva inte anser speglar verkligheten. Trots det hävdar respondenterna att den lokala nyhetsrapporteringen inte är i behov att bytas ut, utan snarare kompletteras.