Diss. Linköping : Univ., 2003.

This survey has as its aim to see how two local newspapers in the city Växjö and the region of Kronoberg in Sweden reported and acted in connection to the referendum taking place in 1922 whether or not alcoholic beverages should be prohibited. In order to do this we analyzed Smålandsposten and Nya Växjöbladet to see their reporting. We found that the numbers of articles and debate contributions increased during the months closer to the referendum. We also found that Nya Växjöbladet where slightly supporting the prohibition of alcohol while Smålandsposten where against it. The arguments used by both sides during the debate were also analyzed. Here, we discovered, that many of the arguments where used several times and by many different operators. Some of the most used arguments that were negative to the prohibition were related to the possible economic struggles that could affect the Swedish society. The arguments used by operators against the prohibition were based on Christian values and the greater good of society.

Problemformulering och syfte: Tidningar har i många år genomgått nedskärningar av både personal och resurser på grund av ekonomiska anledningar som grundar sig i medieutvecklingen. Genom att titta på lokaltidningen Ttela som fall ville vi se om deras nyhetsbilder påverkats av detta och om de förändrats generellt över tid. Metod och material: Undersökningen är gjord genom en kvantitativ innehållsanalys av tidningen Ttelas lokala nyhetssidor i första delen av tidningen. Tre intervjuer ingick i undersökning i form av respondentintervjuer, de intervjuade är forskaren Maria Nilsson och två bildansvariga på Ttela. Urvalet av tidning var strategiskt då vi ville undersöka en specifik typ av tidning. Det empiriska materialet är insamlat under april 2007 och april 2014. Materialet från 2007 fanns på mikrofilm och materialet från 2014 fanns att hämta i Ttelas e- tidning. Totalt analyserades 717 nyhetsbilder. Huvudresultat: Nyhetsbilderna i tidningen Ttela har minskat med 38% mellan 2007 och 2014. De typer av nyhetsbilder som är populärast i tidningen är porträtt, genrebild och händelse. Bildernas innehåll under 2007 och 2014 består främst av porträtt. Mycket små förändringar har skett inom Ttelas bildjournalistik gällande deras nyhetsbilder, gällande nyhetsbildernas storlek och upphovsmän har det inte skett några stora förändringar. Den största förändringen var att antalet bilder minskat.

Denna uppsats syftar till att genom en publikundersökning, ta reda på hur Stockholms Västerorts invånare uppfattar sin lokala nyhetsrapportering i tryckpress. De orter undersökningen utförts i är Spånga, Tensta, Kista, Rinkeby, Akalla och Hjulsta. De undersökta tidningarna är Norra sidan och/eller Mitt i-tidning, undantagsvis Spånga, där enbart Mitt i Västerort-Spånga kommer ut. Vi åkte ut på fältet för att möta lokaltidningarnas publik och utföra semistrukturerade intervjuer. Poängen med undersökningen var att de tillfrågade skulle ge en helhetsbild av hur de uppfattar sina lokala medier. Därför gjordes en uträkning med hjälp av invånarstatistik, där vi kom fram till hur många män respektive kvinnor i olika åldersgrupper, som skulle tillfrågas. Intervjuerna följde sedan ett förskrivet intervjuschema, för att samtliga respondenter skulle få exakt likadana frågor. Resultatet är att respondenterna tycker att det finns en överrepresentation av brottsrelaterade och negativa nyheter i lokaljournalistiken. Förorterna framställs som farliga, en bild de boende själva inte anser speglar verkligheten. Trots det hävdar respondenterna att den lokala nyhetsrapporteringen inte är i behov att bytas ut, utan snarare kompletteras.

Idén med den svenska tvåkammarriksdagen var att Andra kammaren skulle vara den politiskt berättigade befolkningens direkta röst, medan den likaberättigade Första kammaren skulle frånhålla sig från kortsiktiga politiska schatteringar. Detta skulle genomföras genom de indirekta valen, genom nioåriga och successivt förnyade mandat, och genom ledamöternas ekonomiska oberoende, för vilket den främsta garanten var arvodeslösheten, som kvarstod fram till 1909. Medan Första kammaren studerats ur olika synvinklar har just omsättningen i praktiken av dessa valprinciper tilldragit sig relativt liten uppmärksamhet. Var valen präglade av konflikt eller konsensus? Interagerade valkorporationerna, landstingen, på något sätt med offentligheten och den allmänna opinionen? Här studeras dessa frågor när det gäller det värmländska landstinget under åren 1866–1894. Källmaterialet utgörs av protokoll, privat korrespondens och dagstidningsartiklar. Svaret på den första frågan är att valen successivt övergick från en konfliktsituation till en konsensussituation. De tidigaste konflikterna gällde personliga kvalifikationer eller lokalpolitiska hänsyn, till exempel i järnvägsfrågan. När partiväsendet började växa fram på 1870- och 1880-talen började vissa delar av landstinget, samt inte minst Karlstadstidningen, försöka skapa klassgemenskap bland landstingets bönder, som utgjorde nära hälften av ledamöterna. Detta misslyckades dock, delvis på grund av att majoriteten såg till att hålla samman mot denna nya situation. Tullfrågan ledde till ett stort utbyte av ledamöter, då många frihandlare tidigare suttit på Värmlandsbänken medan landstingets hade en mycket stark protektionistisk majoritet. Detta faktum, tillsammans med att det inte var frågan om någon proportionell representation och att man börjat se till att ena sig om kandidater redan vid gemensamma valmöten med provval, ledde till att valen under det tidiga 1890-talet saknade all spänning. Angående offentligheten var tidningarna under denna tid den viktigaste kommunikationskanalen. Dessa började först i samband med partiväsendets framväxt kommentera eller försöka påverka valens utgång. Detsamma gäller insändarna från enskilda landstingsmän, som dock aldrig blir särskilt vanligt förekommande. Både Nya Wermlandstidningen och Karlstadstidningen försökte framhålla sig själva som folkets representanter och motståndarsidan som intrigant och konspirativ. Inga försök, vare sig genom ledarartiklar eller insändare, att påverka valen tycks dock ha lyckats, och efter den inledande tullstriden insåg båda tidningarna att det nuvarande systemet inte gjorde den typen av externa påtryckningar möjliga. KT började då i stället kritisera själva systemet som "barockt" och "allt utom vist". Övergången från konflikt till konsensus tycks alltså ha genomförts helt utanför den borgerliga offentlighetens sfär. / From 1867 until 1970, the Swedish people was represented by a bicameral parliament. The idea of this structure was to have the Lower House (Andra kammaren) as a direct voice of the population, or rather the part of it that possessed suffrage, while the equally powerful Upper House (Första kammaren) should ideally be a corporation void of short-term political partisanship. This was to be achieved by three measures: first, by indirect elections through the County Councils (Landsting); second, by nine-year, successively renewed mandates; and third, by the economical independence of the members, which was guaranteed by high financial demands for eligibility and by the lack of remuneration. This semi-democratic idea was mostly abandoned during the first few decades of the 20th century, but was highly active during the period studied here, 1866–1894. There have been few studies on the realization of these principles. Were the elections marked by conflicts or by consensus? Were the preparations carried out within the semi-private sphere of the County Council, or did they involve interaction with the public sphere and the public opinion? By studying the tradition of one specific county, Värmland in western Sweden, we are able to give these questions partial answers. The study includes, apart from the officially produced material, private cor-respondence and newspaper articles. The answer to the first question is, briefly summarized, that the elections started out marked by conflicts but gradually grew into consensus. The earliest conflicts were often local or personal in nature, and there seems to have been few successful efforts to remove these. When the emergence of a national party system during the 1870s and 1880s led to radical forces attempting to invoke class consciousness in certain groups of the Council, the majority reacted by keeping stronger together. In the largest political struggle of the late 19th century, the customs debate, the Council was more unified than ever in replacing old candidates with new ones, sharing the views of the majority. The minority interests were not allowed to gain representation due to the majority block vote system, and much weight was put in the Council's unity behind the nominees of the informal pre-election meetings. Regarding the public sphere, its most important instances were the local newspapers. Studies of the moderately liberal Nya Wermlandstidningen (NWT) and the more radical Karlstadstidningen (KT) have shown that the newspapers did not participate in, or at all comment on, the earliest conflicts. Only with the aforementioned changes in the 1870s did KT begin attempts to influence the Council, claiming, not entirely without cause, to represent the public opinion. NWT followed suit to counter the efforts. The same timeline is valid for letters to the editors, which were sometimes sent in from indi-vidual members of the Council, but seem to have had little effect on the elections. KT soon realized that the Council was uninclined to listen to external suggestions, and that the outcome of the elections could not realistically be altered without a radical change in the representation system. In other words, the metamorphosis from conflicts to consensus took place almost entirely outside the public sphere.

<p>Idén med den svenska tvåkammarriksdagen var att Andra kammaren skulle vara den politiskt berättigade befolkningens direkta röst, medan den likaberättigade Första kammaren skulle frånhålla sig från kortsiktiga politiska schatteringar. Detta skulle genomföras genom de indirekta valen, genom nioåriga och successivt förnyade mandat, och genom ledamöternas ekonomiska oberoende, för vilket den främsta garanten var arvodeslösheten, som kvarstod fram till 1909.</p><p>Medan Första kammaren studerats ur olika synvinklar har just omsättningen i praktiken av dessa valprinciper tilldragit sig relativt liten uppmärksamhet. Var valen präglade av konflikt eller konsensus? Interagerade valkorporationerna, landstingen, på något sätt med offentligheten och den allmänna opinionen? Här studeras dessa frågor när det gäller det värmländska landstinget under åren 1866–1894. Källmaterialet utgörs av protokoll, privat korrespondens och dagstidningsartiklar.</p><p>Svaret på den första frågan är att valen successivt övergick från en konfliktsituation till en konsensussituation. De tidigaste konflikterna gällde personliga kvalifikationer eller lokalpolitiska hänsyn, till exempel i järnvägsfrågan. När partiväsendet började växa fram på 1870- och 1880-talen började vissa delar av landstinget, samt inte minst Karlstadstidningen, försöka skapa klassgemenskap bland landstingets bönder, som utgjorde nära hälften av ledamöterna. Detta misslyckades dock, delvis på grund av att majoriteten såg till att hålla samman mot denna nya situation. Tullfrågan ledde till ett stort utbyte av ledamöter, då många frihandlare tidigare suttit på Värmlandsbänken medan landstingets hade en mycket stark protektionistisk majoritet. Detta faktum, tillsammans med att det inte var frågan om någon proportionell representation och att man börjat se till att ena sig om kandidater redan vid gemensamma valmöten med provval, ledde till att valen under det tidiga 1890-talet saknade all spänning.</p><p>Angående offentligheten var tidningarna under denna tid den viktigaste kommunikationskanalen. Dessa började först i samband med partiväsendets framväxt kommentera eller försöka påverka valens utgång. Detsamma gäller insändarna från enskilda landstingsmän, som dock aldrig blir särskilt vanligt förekommande. Både Nya Wermlandstidningen och Karlstadstidningen försökte framhålla sig själva som folkets representanter och motståndarsidan som intrigant och konspirativ. Inga försök, vare sig genom ledarartiklar eller insändare, att påverka valen tycks dock ha lyckats, och efter den inledande tullstriden insåg båda tidningarna att det nuvarande systemet inte gjorde den typen av externa påtryckningar möjliga. KT började då i stället kritisera själva systemet som "barockt" och "allt utom vist". Övergången från konflikt till konsensus tycks alltså ha genomförts helt utanför den borgerliga offentlighetens sfär.</p> / <p>From 1867 until 1970, the Swedish people was represented by a bicameral parliament. The idea of this structure was to have the Lower House (Andra kammaren) as a direct voice of the population, or rather the part of it that possessed suffrage, while the equally powerful Upper House (Första kammaren) should ideally be a corporation void of short-term political partisanship. This was to be achieved by three measures: first, by indirect elections through the County Councils (Landsting); second, by nine-year, successively renewed mandates; and third, by the economical independence of the members, which was guaranteed by high financial demands for eligibility and by the lack of remuneration. This semi-democratic idea was mostly abandoned during the first few decades of the 20th century, but was highly active during the period studied here, 1866–1894.</p><p>There have been few studies on the realization of these principles. Were the elections marked by conflicts or by consensus? Were the preparations carried out within the semi-private sphere of the County Council, or did they involve interaction with the public sphere and the public opinion? By studying the tradition of one specific county, Värmland in western Sweden, we are able to give these questions partial answers. The study includes, apart from the officially produced material, private cor-respondence and newspaper articles.</p><p>The answer to the first question is, briefly summarized, that the elections started out marked by conflicts but gradually grew into consensus. The earliest conflicts were often local or personal in nature, and there seems to have been few successful efforts to remove these. When the emergence of a national party system during the 1870s and 1880s led to radical forces attempting to invoke class consciousness in certain groups of the Council, the majority reacted by keeping stronger together. In the largest political struggle of the late 19th century, the customs debate, the Council was more unified than ever in replacing old candidates with new ones, sharing the views of the majority. The minority interests were not allowed to gain representation due to the majority block vote system, and much weight was put in the Council's unity behind the nominees of the informal pre-election meetings.</p><p>Regarding the public sphere, its most important instances were the local newspapers. Studies of the moderately liberal Nya Wermlandstidningen (NWT) and the more radical Karlstadstidningen (KT) have shown that the newspapers did not participate in, or at all comment on, the earliest conflicts. Only with the aforementioned changes in the 1870s did KT begin attempts to influence the Council, claiming, not entirely without cause, to represent the public opinion. NWT followed suit to counter the efforts. The same timeline is valid for letters to the editors, which were sometimes sent in from indi-vidual members of the Council, but seem to have had little effect on the elections. KT soon realized that the Council was uninclined to listen to external suggestions, and that the outcome of the elections could not realistically be altered without a radical change in the representation system. In other words, the metamorphosis from conflicts to consensus took place almost entirely outside the public sphere.</p>

Syftet med studien är att åskådliggöra kvinnogestaltningen i lokal morgonpress. Upp-satsen besvarar en övergripande med två underordnade problemformuleringar som lyder: Hur gestaltas kvinnor i den lokala morgonpressen? Hur ser den diskursiva konstruktionen av kvinnor i relation till män ut i Smålandsposten gällande diskussionen om nattdagis? Hur gestaltar den medierade nyhetsdiskursen könsmaktsordningen i Smålandsposten gällande diskussionen om nattdagis? Uppsatsens metod är en diskursanalys med fokus på lingvistik då lexikala val framstår som tongivande för kvinnogestaltningen. Material till analysen är hämtat från Smålandsposten, en lokaltidning i Kronobergs län. Totalt består empirin av tolv artiklar från tre olika genrer – nyhetsartiklar, debattartiklar och ledarsida. Samtliga texter som undersöks behandlar ämnet nattdagis i Kronobergs län. De teoretiska ramverken för uppsatsen har sin utgångspunkt i Foucaults teorier kring makt och normalitet samt teorier om genusdualism. Diskursanalysen har genererat två huvudsakliga resultat – nattdagis konstruktion som kvinnofråga samt det motsatsförhållande som diskursen byggt upp mellan män och kvinnor. Analysen har även resulterat i att klarlägga den missgynnande stereotypiseringen av kvinnor i lokal morgonpress. Diskursen framställer en ensamstående mamma som arbetar inom vård- och omsorgsyrken som den med främst behov av nattdagis. Begreppet pappa förekommer aldrig i någon av texterna i motsats till ordet mamma som används frekvent. Både nyhetsartiklar, debattartiklar och ledare fokuserar på kvinnorna inom diskursen och medverkar därmed till skapandet av nattdagis som en kvinnofråga. Dualismen mellan män och kvinnor är påtaglig i texterna och det framkommer tydligt att män och kvinnor ska betraktas ur ett relationellt perspektiv i diskursen där klassiska könsroller blir självklara och för givet tagna. Nattdagisdiskursen medför därmed en reproducering av traditionella könsroller. På så vis förstärks könsmaktsordningen och diskursen normaliserar frånvaron av män i barnomsorgsfrågor. Följden blir ett utanförskap där män inte har tillträde till intimsfären och kvinnor är förvisade till den, med få eller inga möjligheter att ta sig därifrån.

The newspaper press is in a state of flux, reflecting both technological, cultural, economic and political changes. The digitization of the media is expected to bring about major changes in the media landscape and many are predicting the demise of the traditional newspaper. However, the media landscape has always been in transition and the press has always had to adapt to new competing media as well as new economic circumstances. The focus of this study is on the meaning production of newspapers and the overarching question is how, at different times, newspapers have marketed their products, communicated their identities and legitimated their privileges. The purpose of this dissertation is to investigate the self-images of local newspapers in a historical perspective. It contributes to the study of the media history of the press by investigating how four local newspapers in the county of Gävleborg in Sweden have formulated and communicated their self-images over time. Self-image is defined broadly and contains different meanings of, and aspects on, the concept of newspaper. A common feature of the texts included in the empirical material of this study is that they, in different ways, describe what the newspaper is, what it does, how and/or why. The period studied comprises ninety years, from 1920 and the time of the modernisation of the Swedish press after the First World War, until 2010 and the changing media landscape of today. The overarching questions for this study are: (1) What aspects of newspaper (institution or individual newspaper, opinion making or news reporting, the organisation or the audience) have been emphasised in the meaning production at different times? (2) What differences and similarities are there between the different newspapers regarding the self-images? (3) How have the self-images changed over time? The study concludes with a historical periodisation covering the most important changes in the self-images. The period studied is divided into four sub-periods in which different aspects of newspaper have been prominent in the self-images: (1) Mobilization (1920-1945). The newspapers are described primarily as a means of political mobilization and the medium is understood as a political tool or weapon. (2) News reporting (1935-1965). The newspapers (and their supporting technologies, especially the teleprinter) are characterised as a fast and technologically sophisticated media between the readers and the world beyond the local. (3) Critique (1965-1995). The local newspapers portray themselves as scrutinizers of the local governments and others in power. (4) Construction (1995-2010). The newspapers start to describe themselves as constructors and maintainers of local communities and identities. In a globalized and boundless world, the local newspapers provide their readers with a sense of place and community. The overall conclusion of this dissertation is that the self-images of the local press has undergone significant changes in the period studied. What the press – according to itself – is, what it does, how and why, and to whom, are questions that have received very different answers at various moments in history.

No description available.

I uppsatsen Lokala nyheter: till vilket pris som helst? undersöker vi hur stor del av det redaktionella materialet i tre lokala tidningar som är textreklam samt hur det har förändrats mellan 1996 och 2011. För att ta reda på det har vi genomfört en kvantitativ innehållsanalys. Tidningarna som är med i studien är Bohusläningen, Södermanlands Nyheter och Östersunds-Posten. Vi har tittat på vecka 40 år 1996 och 2011 och jämfört resultaten med varandra. Totalt är 663 texter med i studien. Resultatet visar att mellan nio och 22 procent av det lokala redaktionella materialet i tidningarna utgjordes av textreklam 1996, och mellan två och 16 procent 2011. Textreklamen har ökat i två av de undersökta tidningarna, Bohusläningen och Östersunds-Posten men minskat i Södermanlands Nyheter. Den ökande kommersialiseringen gör att nyheterna ska gå snabbt att producera och kosta lite pengar. Det har gjort att journalisternas arbetsvillkor på redaktionerna har förändrats, vilket vi i uppsatsen ser som en möjlig orsak till mängden textreklam i de lokala tidningarna. Dagordningsteorin tas upp för att förklara mediernas makt över läsarna. Även teorier om marknadsdriven journalistik diskuteras. I uppsatsen diskuteras även Pressens textreklamkommitté, som fanns fram till 2005 då den lades ned av olika anledningar, och behovet av en granskning av textreklam idag.