Bakgrund: Varje år drabbas ungefär 7000 kvinnor av bröstcancer, detta gör cancerformen till den vanligaste bland kvinnor. Trippeldiagnostik används för att påvisa sjukdomen. Behandlingsalternativen är kirurgi, strålbehandling och cytostatika. Röntgensjuksköterskan möter dessa patienter vid diverse undersökningstyper, både innan och efter diagnos. Kvinnorna som drabbas av bröstcancer ställs inför en känslosam och omvälvande tid med svåra beslut och mycket information att ta till sig av.  Syfte: Syftet med studien var att belysa kvinnors erfarenheter av tiden från att ha fått diagnosen bröstcancer fram till behandling.Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats utfördes. Studien baseras på tio olika vetenskapliga artiklar, varav nio är kvalitativa och en är kvantitativ. Artiklarna söktes i databaser och kvalitetsgranskades efter en sammanställd bedömningsmodell. Därefter analyserades de olika artiklarna utifrån en innehållsanalys och ett resultat sammanställdes.  Resultat: I studien framkom att kvinnorna upplevde mycket känslor efter att ha fått bröstcancerbeskedet och diagnosen hanterades på olika sätt. Stora förändringar skedde i tiden efter diagnosen både gällande individen och i vardagslivet. Stöd och brist på stöd, sjukvårdens roll och informationen var andra aspekter som påverkade kvinnornas upplevelser av sjukdomen.Slutsats: Av litteraturstudien dras slutsatsen att det är viktigt med individuellt anpassad sjukvård för att skapa välbefinnande och motverka vårdlidande. / Background: Each year about 7000 women get breast cancer. This makes it the most common type of cancer among women. Triple diagnosis is used in order to detect the disease. Different types of treatments are surgery, radiation treatment and chemotherapy. The radiology nurse meet patients at all types of examinations, both before and after diagnosis. Women affected by breast cancer are put in front of an emotional period with hard decisions and a great deal of information to process.Aim: The aim of this paper is to highlight women’s experiences from the day they receive their diagnosis to that they receive their first treatment. Method: A qualitative method was used to conduct a literature review. The review is based on ten different scientific articles. Nine of these are qualitative and one is quantitative. The articles were found in data bases and their academic quality was controlled by a quality controlling model. Thereafter, the articles were analysed using a content analysis. From these findings a result were put together.Result: This paper found that the women in our study experienced a great deal of emotions after receiving their diagnosis. Their ways of handling the diagnosis were different. Great changes occurred for the individual, both on the personal level and in their every day life. Other aspects affecting ones experiences were support and the lack of support, the role of the health care system and information provided.Conclusion: The conclusion drawn from this study is the importance of an individually adapted health care system in order to create well-being and prevent suffering.

SAMMANFATTNING OCH ANALYS En vuxen kan bli arg, ledsen, besviken, glad, lycklig, vemodig med mera. Flera pedagoger svarar att man kan märka att ett barn har känslomässiga problem genom att det har svårt att ta kontakt med de andra barnen och har svårt att identifiera sina verkliga känslor i en särskild situation, vilket gör att barnet har svårt att visa sina känslor. Barnet visar ilska när han/hon blir upprörd eller barnet visar aggressivitet när han/hon inte har lust att göra någonting.Barnet måste lära sig att känna igen olika känslor hos sig själv. De flesta barn gör detta i det tidiga samspelet med sina föräldrar på ett adekvat sätt där samspelet fungerar. Om till exempel ilska eller sorg är förbjudna känslor, kan barnet ha svårt att bemöta en person som blir arg på honom. Barnet kan då istället känna ångest eftersom det inte på ett bra sätt kan förmedla sin ilska. Mitt resultat visar att förskollärarna har mycket mer kunskap om känslorna än de andra lärarna och det speglar sig genom att det första sex åren är viktiga för att barn ska få kunskaper om sina egna känslor. Om de inte lär sig dessa känslor vid denna tidiga ålder blir det svårare för grundskolpedagoger och gymnasiepedagoger att klara av de känslomässiga problemen.När det gäller beteendestörningar hos barn/elever, påpekade förskollärarna att det ofta är en fel känsla som leder till ett felaktigt beteende. Miljön som barnet lever i är även viktig för att han/hon skall kunna kontrollera sina beteenden. Grundskolpedagogerna och gymnasiepedagogerna ansåg att en elev har avvikande beteende när han/hon har svårt att koncentrera och lyssna, samt att stå stilla. Några av dem försökte säga att beteendestörningar har ett samband med fenomenet DAMP (se 2.2). För att hjälpa barn med känslomässiga problem rekommenderade pedagoger att dämpa kraftiga känslor på ett snällt sätt och att läraren bör vara observant genom att finnas som vuxen och att aldrig blunda. En viktig sak som pedagogerna påpekade var att man inte kan skynda på känsloprocessen, utan att det kräver tid och tålamod. Skickligheten är att hjälpa dem att visa rätt känsla i rätt situation, men att skapa en trygg miljö först. I grundskolor och gymnasieskolor kräver situationen att läraren frågar mycket och lyssnar uppmärksamt.När det gäller beteendestörningar kan pedagoger hjälpa på olika sätt i olika åldrar. Förskolepedagoger föredrog att uppmuntra och belöna positivt beteende och det viktigaste är att inte endast uppmärksamma de felaktiga beteendena. Grundskolepedagoger ansåg att läraren måste förmulera klara, tydliga och ”lite fyrkantiga regler” för att man ska få elevernas förtroende. Pedagogerna menade att det inte är lätt för läraren att väcka intresse hos barn/elever, men förskollärarna tyckte att man kan uppnå detta genom att först skapa en trygg miljö och ha roligt tillsammans. Betonar båda att det andra steget är att det alltid finns någonting bra och positivt hos barn och att läraren i sin roll kan hitta detta och utveckla ett intresse hos barnen. Grundskolepedagoger och gymnasiepedagoger ansåg att de kan väcka intresse genom att anknyta teori med praktik eller med aktuella händelser och att visa att de kan använda sina kunskaper i verkligheten.Pedagogerna var överens om att det bästa för att höja barns/elevers självförtroende är att belöna dem framför de andra vilket leder till att barnet verkligen kan börja tro på sig själv. Gymnasielärarna ansåg att man bör uppmärksamma små framsteg och undvika att gå in alltför mycket på misstag och alltid hitta det som är bra och tala om det.Färdigheten att kunna behandla komplexa känslor är inte lätt och ingen har tillräckligt kunskap om det. Förskollärarna anser att lärare bör ha några nödvändiga färdigheter så att vara lyhörd och ha tålamod, att kunna vissa egna känslor, att vara flexibel, att sätta gränser, att ha förmåga att sålla, försöka att finnas för alla samtidigt och att ha teoretisk kunskap om detta område.Grundskollärarna och gymnasielärarna ansåg att det är nödvändigt att läraren ibland gör avkall på undervisningen för att kunna intressera sig för eleverna. Att ha medkänsla och empatisk förmåga samt att ha förståelse för barn och ungdomar och deras behov är av yttersta vikt.Alla pedagoger ansåg att skolan ofta hittar problemet hos ett barn före föräldrarna därför att barnet/eleven börjar leka och studera i en större grupp av barn/elever. Pedagogerna menade att det är skolans uppgift att hitta sådana känslomässiga svårigheter.Den aktuella frågan om känslomässiga problem leder till beteende störningar eller tvärtom? är en svår fråga och i min undersökning visade pedagogernas svar på detta. Pedagogerna har ofta svårt att veta hur de skall handskas med emotionella problem och beteendeavvikelser hos barn/elever. Hur ska barnet/eleven förstås? Är barnets beteende bara ett uttryck för aggressivitet och okänslighet för andra, eller finns det dolda känslor av förtvivlan som visar sig på detta sätt. Att veta ”vilket är hönan och vilket är ägget” är inte lätt som en av de pedagogerna har sagt.I alla fallen trodde många av pedagogerna att känslor styr barnens/elevernas beteenden och problematiska känslor kan ge problematiskt beteenden. Däremotkan beteendeproblem finnas utan att barnet/eleven har någon känslomässig svårighet som förklarades i resultatet (se 4.11).Om man tittar noga på de olika svaren kan man säga att meningarna om vad som är beteendestörningar skiljer sig åt och det beror på vilken nivå (ålder) barnet är på och det är tydligt att förskolpedagoger har mer tid att behandla känslor än de andra pedagogerna och att de faktiskt är kunnigare när det gäller att vidta åtgärder (se avsnitt 4). / ABSTRAKTArbetet fokuserat på två huvudtyper av känsloproblem hos barn och ungdomar, det ena är inåtriktade problem som ängslan, oro, nedstämdhet, tillbakadragenhet och det andra är utåtriktade beteenden som dålig självkontroll och aggressivitet.En viktig vinkel på barnens känsloutveckling kan alltså vara hur de psykologiskt uppfattar sina egna och andras känslor. SyfteSyftet med min studie är att undersöka pedagogers uppfattningar om barns/elevers känslomässiga svårigheter och beteendestörningar. MetodJag intervjuade pedagoger för att få deras syn på hur vi kan undersöka beteende och identifiera verkliga känslor hos barn/elever i en särskild situationFör att genomföra intervjuerna med pedagoger besökte jag respektive skolor (förskolor, grundskolor, gymnasieskolor).Orsaken att jag valde två förskollärare, två grundskollärare och två gymnasieskollärare är att jag ville se hur barns och ungdomars känslor utvecklas och förändras under tre olika skolfaser. ResultatMina resultat visar att förskolepedagoger har större kunskap om och förståelse för barn/elever med känslomässiga svårigheter och beteende störningar än grundskollärare och gymnasieskollärare har.Resultatet visar också att många skolor lider brist på psykologer och specialpedagoger.

<p>Bakgrund: Att få ett bröstcancerbesked kan komma som ett slag om kvinnan är förberedd eller inte. I Sverige drabbas cirka 6500 kvinnor varje år av bröstcancer. Bröstcancerprognosen har på senare år förbättrats, men trots detta innebär det ändå för många ett hot om död. Syfte: Syftet med studien var att ur ett patientperspektiv beskriva de känslomässiga reaktionerna och upplevelserna hos kvinnor diagnostiserade med bröstcancer. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes där vetenskapliga artiklar söktes genom olika databaser. Dessa granskades enligt en modifierad granskningsmall och totalt ingick 14 artiklar i resultatet. Resultat: Resultatet presenterades i två huvudteman, diagnosbeskedet och tankar om behandling. Dessa hade tillsammans åtta underkategorier; chocken vid diagnosbeskedet, känsla av oro, tankar om döden, ifrågasättande av bröstcancerdiagnosen, vara stark, överlämna sig själv, stress över behandlingsbeslut och skydda andra från bröstcancerdiagnosen. Slutsats: Diagnosbeskedet upplevdes som ett trauma som satte djupa spår i kvinnorna. Sjuksköterskor behöver mer utbildning om hur de ska bemöta patienter i kris för att kunna stödja dem, samt för att de själva ska känna sig trygga i mötet med dessa patienter.</p>

Bakgrund: Att få ett bröstcancerbesked kan komma som ett slag om kvinnan är förberedd eller inte. I Sverige drabbas cirka 6500 kvinnor varje år av bröstcancer. Bröstcancerprognosen har på senare år förbättrats, men trots detta innebär det ändå för många ett hot om död. Syfte: Syftet med studien var att ur ett patientperspektiv beskriva de känslomässiga reaktionerna och upplevelserna hos kvinnor diagnostiserade med bröstcancer. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes där vetenskapliga artiklar söktes genom olika databaser. Dessa granskades enligt en modifierad granskningsmall och totalt ingick 14 artiklar i resultatet. Resultat: Resultatet presenterades i två huvudteman, diagnosbeskedet och tankar om behandling. Dessa hade tillsammans åtta underkategorier; chocken vid diagnosbeskedet, känsla av oro, tankar om döden, ifrågasättande av bröstcancerdiagnosen, vara stark, överlämna sig själv, stress över behandlingsbeslut och skydda andra från bröstcancerdiagnosen. Slutsats: Diagnosbeskedet upplevdes som ett trauma som satte djupa spår i kvinnorna. Sjuksköterskor behöver mer utbildning om hur de ska bemöta patienter i kris för att kunna stödja dem, samt för att de själva ska känna sig trygga i mötet med dessa patienter.

Bakgrund: Diabetes är en kronisk sjukdom och mer än 220 miljoner människor i världen är drabbade. När ett barn insjuknar blir det en omställning för hela familjen och det kan ta tid attanpassa sig till den nya livssituationen. Syfte: Att belysa föräldrars känslomässiga upplevelserav ett barn med typ 1 diabetes. Metod: Det är en litteraturstudie med litteratursökning i chinaloch pubmed där vetenskapliga artiklar analyserats och sammanställts. Resultat: Föräldrarnahar känslomässiga upplevelser som oro, känsla av att tappa kontrollen, en känsla av misstro.Bra stöd från sjukvårdspersonal är viktigt för föräldrarna för att känna sig trygga ihandhavandet av sitt barns diabetes. Diskussion/Slutsats: Slutsatsen är att föräldrar till barnmed diabetes har ett stort ansvar, sjukvårdspersonalens omvårdnadsperspektiv i mötet medfamiljen är viktigt.

Sammanfattning Sedan 1980-talet har det varit genomgående i svenska undersökningar om socialsekreterares upplevda arbetsvillkor att de upplever flera delar av sin psykosociala arbetsmiljö som påfrestande. Socialsekreterare upplever även ett lägre välbefinnande på arbetsplatsen jämfört med andra yrkeskategorier. Syftet med denna studie var att undersöka socialsekreterares och den administrativa personalens upplevelse av olika aspekter av den psykosociala arbetsmiljön (OSA) och se om denna   upplevelse skilde sig åt beroende på om deltagaren arbetadegentemot barn/unga, vuxna eller är administrativ personal. Som undersökningsmetod användes en kvantitativ enkätstudie. För att mäta individernas upplevelse av deras psykosociala arbetsmiljö användes den svenska versionen av enkäten COPSOQ. Enkäten besvarades av 140 respondenter. Variansanalyserna visade att det inte fanns några skillnader i någon av de fyra dimensionerna (krav i arbetet, arbetets organisering och innehåll, samspel mellan individ och arbete samt hälsa och välbefinnande) som ingick i studien av den psykosociala arbetsmiljön. De respondenter som arbetar mot barn/unga och vuxna upplevde högre känslomässiga krav i sitt arbete jämfört med administrativ personal samt att för dessa två grupper var känslomässiga krav också signifikant negativt relaterat med hälsa, men det var inte fallet för administrativ personal.

Studiens syfte var att se om ett ledset framfört vittnesmål jämfört med ett argt, glatt, samt neutralt vittnesmål upplevs som mer trovärdigt. Denna studie är en replikering av Wessel et al. (2015) med några undantag, samt tillägg. Wessel et al. (2015) fick belägg för stora delar av studien men på grund av svårigheter i känslomanipulationen så blev resultaten inte som planerat. Deltagarna i denna studie delades in i fyra grupper. Grupp ett fick läsa ett vittnesmål där vittnet beskrevs som ledsen, grupp två fick läsa ett vittnesmål där vittnet beskrevs som arg, grupp tre fick läsa ett vittnesmål där vittnet beskrevs som positiv och grupp fyra fick läsa ett vittnesmål där vittnet beskrevs som neutral. Deltagarna slumpades in i respektive grupp. Efter att deltagarna läst vittnesmålet så genomförde de en trovärdighetsbedömning av vittnesmålet. Till skillnad mot Wessel et al. (2015) så fick deltagarna i denna studie avslutningsvis svara på ett antal frågor för att ta reda på vad varje respondent anser vara normalt förekommande beteende under ett vittnesmål för en person som blivit sexuellt utsatt. Denna studie fann inga signifikanta skillnader mellan grupperna gällande trovärdighetsbedömningar, därav inte någon känslomässig offer effekt. Studien fann inte heller någon skillnad mellan grupperna efter att deltagarna delades in i två grupper för att skilja på de respondenterna som har höga respektive låga förväntningar på hur ett vittnesmål borde framföras av en person som blivit sexuellt utsatt. Studien fann inte heller några skillnader mellan grupperna gällande trovärdighetsbedömningar efter att respondenternas totalpoäng på hur ett vittnesmål borde framföras av en person som blivit sexuellt utsatt ladesin som kovariat i en ANCOVA.

Bakgrund: Sedan 1975 när abortlagen i Sverige trädde i kraft, har kvinnor själva haft möjlighet att avgöra om deras graviditet ska avbrytas innan den 18:e graviditetsveckan. I dagens sjukvård tenderar personalen att se mer till det fysiska vilket gör att kvinnors tankar och känslor förbises. Behovet av kunskap om kvinnors känslomässiga upplevelser av abort är därför betydelsefullt att belysa. Syfte: Syftet var att belysa unga kvinnors känslomässiga upplevelser i samband med abort. Metod: Studien utformades som en allmän litteraturstudie där nio artiklar samlades in och analyserades. Resultat: Ur analysen framkom tre kategorier vilka var Känslomässiga upplevelser i samband med beslutet, Känslomässiga upplevelser i samband med ingreppet och Känslomässiga upplevelser efter aborten. Kategorierna tar upp både positiva och negativa känslor som berör abortupplevelsen. Diskussion: Tre centrala fynd diskuterades utifrån de tre resultatkategorierna. Dessa fynd belyser kvinnornas oro och rädsla i samband med beslutstagandet, kvinnornas känsla av lättnad de upplever direkt efter aborten och känslan av upprördhet och ledsamhet som kan finnas hos kvinnorna flera år efter aborten. Slutsats: Då abortupplevelsen är individuell, är det viktigt att sjuksköterskan ser till hela kvinnans upplevelse, både det fysiska, psykiska och känslomässiga.

In my story there are daily conflicts that occur around the boy Peter. I focus on the role of the educator and the preschool, on the grey area children, on the interaction with parents and on "fighter relation". I have during my work tried to see this dilemma from differentperspectives. I question my role as a teacher and recently become a preschool teacher. Peter has no diagnosis, but I have decided to proceed from emotional disorders and language difficulties.

The purpose of this study has been to maintain a deeper understanding of how unestablished, professional musicians can get discovered by the music industry by communication, branding and positioning of their brand at social media.We found that fans have a greater impact on unestablished musicians than we previously thought. They have to create an identity for their brand, keep active on social media and engage their fans. Musical artists must maintain an ongoing dialogue to keep their fanbase, preferably with emotions involved. No fans equals minimum attention from the industry. Uniformity and professionalism is also important, because it evokes seriousness. In order to capture the industry's interest, unestablished musicians should be working on differentiating their brands from others.