Studiens syfte var att undersöka och utvärdera hur dirigenten på effektivast möjliga sätt kommunicerar information till koristerna genom sitt gestiska språk utifrån hur koristerna fördelar sin uppmärksamhet och tolkar positioneringen av dirigentens händer. Studien utredde även om och i så fall hur uppmärksamhetsfördelningen och tolkningen av en dirigents gestik skiljer sig mellan korister med varierande körerfarenhet och musikalisk utbildning. Dirigering är ett uråldrigt icke-verbalt kommunikationssätt och tidigare forskning visar att vi människor speglar varandras kroppsspråk, den så kallade kameleonteffekten. Tillsammans med vetskap om hur sångarens röstapparat fungerar ges en övergripande bild av vilken information koristen behöver från dirigenten för att sången ska nå önskat resultat. Studien genomfördes genom experiment på fyra körgrupper med skilda erfarenheter av körsång samt utbildningsnivå i musik, där ett antal övningar konstruerades för att kunna analysera hur sångarna fördelade sin uppmärksamhet mellan dirigentens händer, ansikte och det egna lyssnandet. Som komplement till experimentet genomfördes även en intervju med en erfaren professionell kördirigent. Resultatet visade att det fanns både likheter och skillnader i försöksgruppernas tolkning av gestiken. Enklare gester som tydligt ger psykologiska associationer till kända känslor eller beteenden, såsom att lyfta något tungt, tolkades intuitivt på likvärdigt sätt av samtliga sångare, medan mer köridiomatiska gester såsom att placera en konsonant på ett synkoperat slag skiljde sig mellan grupperna. Detta innebär inte att mindre erfarna sångare med nödvändighet inte kan avläsa eller förstå vissa gester. Skillnaderna mellan gruppernas tolkning av gestiken berodde sannolikt i hög utsträckning på andra faktorer, såsom att det i repetitionssammanhang kan ta längre tid för den oerfarne koristen att lära sig läsa noterna, hitta rätt i röst och andning och intonera rent. Detta gör att denne inte har lika mycket utrymme att koncentrera sig på dirigentens gestik jämfört med en korist som tränat upp körsjungandets elementa till automatik. / The purpose of the study was to examine and evaluate how the conductor most efficiently communicates information to the choristers through gestural language based on how the choristers distribute their attention and interpret the position of the conductor’s hands. The study also investigated if and how the distribution of attention and interpretation of a conductor’s gesticulation differs between choristers with different levels of experience in choral singing and musical education. Conducting is an ancient non-verbal mode of communication, and previous research shows that people mirror each other’s body language, the so-called chameleon effect. Coupled with knowledge of the function of the singers’ vocal apparatus, an overall picture of what information the choristers need from the conductor in order for the music to achieve the desired result is provided. The study was conducted through experiments on four choir groups with different levels of experience in choral singing and musical education, where a number of exercises were constructed to analyze how the singers distributed their attention between the conductor's hands, face and their own listening. To complement the experiment, an interview with an experienced professional choir conductor was made. The results showed both similarities and differences in the experimental groups' interpretation of gestures. Simpler gestures that clearly gives psychological associations of known emotions or behaviors, such as lifting something heavy, were intuitively interpreted in a similar way by all singers, while more choreographic gestures such as placing a consonant on a syncopated beat differed between the groups. This does not necessarily mean that less experienced singers are unable to read or understand certain gestures. The differences between the groups' interpretation of gestures were probably largely due to other factors, such as the fact that in a rehearsal context it may take longer for the inexperienced chorister to decipher the notes, find the right voice and breathing and intonate just. This means that they have less opportunity to concentrate on the conductor's gestures, in comparison with a chorister who has trained the basic elements of choral singing to automaticity. / <p>Information om examenskonserten</p><p>Repertoar:</p><p>Lux Aeterna (Rebecka Ryd)</p><p>I detta vita, outsagda (text Cecilia Lindemalm, musik Rebecka Ryd)</p><p>Hör på mig, ni fjärran länder (text Jesaja 49:1-2, musik Rebecka Ryd)</p><p>Visa vid vindens ängar (text och musik Mats Paulson, arr Rebecka Ryd)</p><p>Den blida vår är inne (text J O Wallin, A Frostenson, arr Rebecka Ryd)</p><p></p><p>Medverkande:</p><p>Rebecka Ryds Diskantensemble</p><p>Dante Fritzell, flöjt</p><p>Lisa Herlitz, oboe</p><p>Patricia Träff, klarinett</p><p>Zacharias Frato, horn</p><p>Fritz Fembro, fagott</p><p>Rebecka Ryd, dirigent och kompositör</p>

Syftet med detta självständiga arbete är att bidra med mer kunskap om hur grundskoleelever i musikklass med körprofil i Sverige uppfattar fenomenet notläsning. I bakgrundskapitlet presenteras en kort historik över notskriftens historia, en redogörelse för musikklassen som fenomen samt definitioner av termer som används i detta arbete. Den tidigare forskningen fokuserar på fenomenet notläsning utifrån de särskilda utmaningar som sångare möter jämfört med instrumentalister. Det teoretiska perspektivet fenomenografi ligger till grund för arbetet. Genom halvstrukturerade kvalitativa intervjuer med sjutton elever i årskurs åtta från en musikklass med körprofiol har empiriskt material samlats in vilket sedan analyserats med en fenomenografisk dataanalys. Enligt studiens resultat uppfattar eleverna fenomenet notläsning på sex kvalitativt skilda sätt: som ett verktyg för att tillägna sig musik genom att avkoda ett intervall mellan två toner, som ett verktyg för att distribuera och bevara musik över historiska avstånd, som ett verktyg för självständighet och variation i tolkning och framförande utifrån en noterad förlaga, som ett verktyg som möjliggör högre arbetstakt i musikundervisningen, som ett verktyg för överblick i en i övrigt gehörsbaserad personlig inlärningsstrategi, samt som en hämmande faktor för samspel, sångteknik och självförtroende i framförandet av körmusik. Resultatet jämförs med tidigare forskning och möjliga pedagogiska implikationer presenteras. / The purpose of this study is to contribute with more knowledge about how students in a high school music class with choir profile perceive the phenomenon of reading music. In the background chapter, a short account of the history of musical notation is presented, an account of the phenomenon of a music class with choir orientation as the term is used in this study, as well as definitions of terms that are used in this study. The prior research focuses on the phenomenon of reading music from the perspective of the special difficulties that singers experience in comparison to instrumentalists. The theoretical perspective of phenomenography is the basis for the study. Through semi-structured qualitative interviews with seventeen students in eighth grade from a music class with choir profile, empirical data has been collected which has then been analyzed with a phenomenographical analysis. According to the study the students perceive the phenomenon of reading music in six qualitatively different ways: As a tool for learning music by decoding an interval between two notes, as a tool for distributing and preserving music across historical distances, as a tool for independence and variation in interpretation and performance based on a notated source material, as a tool that makes possible a higher work rate in music lessons, as a tool for overview in an otherwise ear-based personal learning strategy, as well as an impeding factor for interplay, singing technique and confidence in the performance of choir music. The results are compared to prior research, and possible pedagogical implications are presented.