No description available.

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor och ärftlighet är den mest kända riskfaktorn. Ett blod- eller vävnadsprov kan påvisa mutation av bröstcancergenerna, vilket är ärftligt och resulterar i ökad risk för cancerutveckling. Syftet med litteraturstudien var att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med känd ärftlig risk att utveckla bröstcancer. Kunskap söktes från tidigare forskning för att få fördjupad förståelse och helhetsbild över kvinnornas upplevelser av att leva med den ärftliga cancerrisken. Studiens resultat baseras på 10 artiklar från Canada, England, Norge och USA. Genom artikelgranskningen identifierades fyra teman: Beskedet om ärftlig cancerrisk, Förebyggande operation eller övervakning, Stöd vid ärftlig cancerrisk och Familjesituation. Ur dessa teman framkom även subteman: Känslor efter beskedet, Oron för att drabbas av cancer, Hantering av cancerrisken, Omständigheter som påverkar beslutet, Beslut om förebyggande operation, Förändrad kropp vid förebyggande operation, Närståendes stöd, Offentligt stöd, Erfarenhet av cancersjukdom inom familjen och Tankar om framtiden. Resultatet visar att kvinnor hanterar den ärftliga cancerrisken på olika sätt då varje kvinna är unik med egna behov, önskningar och planer för livet. I diskussionen kopplas kvinnornas upplevelser ihop med sjuksköterskans betydande roll och motiverar vårdpersonalen till att kunna stödja anhöriga inom vården.

Bakgrund: Barn i sjukvården som ska genomgå anestesi och kirurg känner betydande oro och ångest vilket medför ett lidande hos barnet. Detta kan resultera i postoperativa komplikationer och förlängda vårdtider. I sjuksköterskans ansvarsroll ingår det att hjälpa barnet lindra sin oro och ångest. Syfte: Att beskriva och utvärdera de preoperativa metoder sjuksköterskan kan använda sig av för att minska barns oro och ångest inför anestesi och kirurgi. Metod: Design: Litteraturstudie. Artikelsökning genomfördes i databaserna Pubmed och Cinahl. Efter analys och kvalitetsgranskning valdes 20 artiklar ut till resultatet. Inklusionskriterier: Kvantitativa studier genomförda på barn, 0-18 år.  Studierna ska ha publicerats 2005 eller senare samt ha etiskt godkännande alternativt resonemang. Exklusionskriterier: Då interventionen var riktad mot föräldrar eller om barnen inte skulle genomgå anestesi. Resultat: Resultatet visade fyra olika teman med metoder som kan användas för att minska barns preoperativa oro och ångest. Dessa var clowninteraktion, sjukhusmiljö, distraktion och preoperativ information. Clowninteraktion och distraktion visar tydligast evidens för minskad oro och ångest hos barn. Att låta barnet bekanta sig med sjukhusmiljö samt medicinsk utrustning har även en positiv inverkan. Slutsats: I sjuksköterskans profession ingår ansvaret att arbeta mot minskad oro och ångest hos barn. Oro och ångest hos barn ger inte enbart ett ökat lidande utan även förlängda vårdtider med ekonomiska konsekvenser. Sjuksköterskan har olika metoder att använda sig av där distraktionsteknik samt clowninteraktion är de som idag har störst evidensstyrka. / Background: Children within healthcare who are undergoing anesthesia and surgery experience severe anxiety which results in suffering and can also lead to post-operative complications and extended hospitalization. As a registered nurse you are responsible to help the child reduce their anxiety. Aim: To describe and evaluate the pre-operative methods a registered nurse can use to reduce children’s anxiety related to anesthesia and surgery. Method: Literature review. Design: An article search was conducted in Pubmed and Cinahl, 20 articles were chosen for the result. Inclusion criteria: Quantitative studies conducted on children 0-18 years. Exclusion criteria: The aims of the study were directed against the parents or children not undergoing anesthesia. Results: The results showed four different themes that can be used in the reduction of children´s pre-operative anxiety. These were interaction with clowns, hospital environment, distraction, and pre-operative information. Interaction with clowns and distraction are the two methods that show the highest evidence of reducing anxiety. Allowing children to get familiar with the hospital environment and the medical equipment had a positive effect but more studies are needed in this area for greater evidence. Conclusion: The registered nurse is responsible for reducing anxiety in children who are undergoing anesthesia and surgery. A child with anxiety not only suffers more but is also at risk for prolonged hospitalization with economic consequences.  Although the registered nurse has several methods to choose from, distraction techniques and clown interaction produce the greatest results in decreasing anxiety.

Bakgrund: Behandling av svår fetma med Bariatrisk kirurgi har ökat kraftigt. Målet med kirurgin är att minska sjuklighet och dödlighet genom viktminskning. Kirurgin påverkar även människors fysiska, psykiska och sociala liv. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur patienter upplever sin livssituation efter Bariatrisk kirurgi. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie och baserades på 11 vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultaten presenterades i fem huvudkategorier som speglar människors upplevelse av sin livssituation efter genomgång av Bariatrisk kirurgi; Förändrad kroppsuppfattning, känsla av ändrade relationer, positiva och negativa känslor relaterade till operationen, känslor relaterade till förändrat ätbeteende, och hälsorelaterade upplevelser. Slutsats: Förutom viktminskningen, kan Bariatrisk kirurgi även ha både positiv och negativ påverkan på människors fysiska och psykosociala liv. Det är därför viktigt att vårdpersonalen har kunskap kring hur de som opererats upplever sin livssituation, så att de kan vägleda och stödja dem. / Background: The treatment of severe obesity with Bariatric surgery has shown a dramatic increase. The goal of Bariatric surgery is through weight loss, reduce morbidity and mortality. However, the physical, mental and social life of the patients is affected following the surgery. Purpose: The aim of this study is to describe what patients experience in their life situation after undergoing Bariatric Surgery. Method: The study was conducted as a literature study and was based on 11 scientific articles. Results: The results are presented in five main catego-ries reflecting what people experience in their life situation after undergoing Bariatric Sur-gery: altered body image, sense of changing relationships, positive and negative feelings re-lated to the surgery, feelings related to their altered feeding behavior, and health-related expe-riences. Conclusion: Apart from weight loss, Bariatric surgery can also have both positive and negative impacts on the physical and psychosocial lives of patients. It is therefore im-portant that health professionals have knowledge about what Bariatric patients may experi-ence in their lives, so that they can provide them with appropriate guidance and support.

Bakgrund: Varje år drabbas cirka 8000 kvinnor av bröstcancer och är därmed den vanligast förekommande cancerformen hos kvinnor. Den främsta behandlingsformen är kirurgi där man vanligtvis väljer att utföra en mastektomi, där hela bröstet opereras bort, eller bröstbevarande kirurgi. Förlusten av ett eller båda brösten ger ofta fysiska och psykiska konsekvenser. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva kvinnors upplevelser av sin hälsorelaterade livskvalitet och psykosociala hälsa efter mastektomi med eller utan rekonstruktion. Metod: En deskriptiv studie med kvalitativ metod användes. Urvalet var strategiskt bestående av fem kvinnor som genomgått rekonstruktion/inte genomgått rekonstruktion med varierande åldrar samt olika civilstånd. Semistrukturerade intervjuer genomfördes och data analyserades med innehållsanalys. Resultat: Förändringen i självbild som en mastektomi ger kan leda till begränsningar i den vardagliga livsföringen. Kvinnorna blir dagligen påminda om den fysiska förändringen och upplever detta som psykiskt påfrestande. Dock upplever kvinnorna diagnosen i de flesta fall som ett uppvaknande och ser nu livet som en ny möjlighet. Samtliga kvinnor upplevde en brist i den information som ges av hälso- och sjukvården samt det stöd som erbjuds dem efter avslutad behandling. Slutsats: Resultatet av denna studie visar att kvinnor har olika uppfattning om livskvalitet. En del av kvinnorna upplever att det förändrade utseendet i samband med en mastektomi är ett hinder i vardagen. Dessa kvinnor har ett stort behov av information och stöd även en längre tid efter avslutad behandling, det ställer höga krav på sjukvårdspersonal inom dessa områden. / Background: Every year approximately 8000 women in Sweden are diagnosed with breast cancer and therefore it´s the most common form of cancer in women. The foremost treatment is surgery where the most common treatment is mastectomy, where the entire breast is surgically removed.The loss of one or both breasts often provides physical and psychological consequences. Aim: The aim of this study was to describe women’s experiences of their health related quality of life and psychosocial health after mastectomy with or without reconstruction. Method: A descriptive study with qualitative method was used. A strategic selection was conducted where five women who have undergone reconstruction or not, with varying ages and different marital status were selected. Semi-structured interviews were conducted and analyzed with content analysis. Result: The change in self-image can lead to limitations in everyday living. The women are reminded every day about the physical change and experience this as psychologically stressful. However in most cases the woman perceives the diagnosis as an awakening and now sees life as a new opportunity. All of the women experienced a lack of information provided by health care and support offered to them after completion of treatment. Conclusion: Women have different perceptions about quality of life. Some women feel that the altered appearance is an obstacle in everyday life. These women have a great need for information and support even a long time after completed treatment, this places high demands on the health care professionals in these areas.

Normal physiological functioning is highly dependent of calcium and the concentration range is very narrow. Normal calcium levels are so crucial to survival that the body will de-mineralize bone if the levels are insufficient. A prerequisite for normal calcium uptake is a normal Vitamin D level. Insufficient levels of Vitamin D are associated to several diseases. The aims of this thesis were to study the relationship between pregnancies and hyperparathyroidism (pHPT) (I), between pHPT and pregnancy with preeclampsia (II) and also to determine if disturbances in calcium homeostasis with vitamin D deficiency are apparent in preeclamptic women (III).  The aim was also to study calciumhomeostasis in obese patients before and after bariatric surgery (IV and V) with emphasis on vitamin D status, parathyroid secretion and bone mineral density (BMD). A correlation was found between a history of pHPT and pregnancy with preeclampsia, with an odds ratio of 6,89 ( 95% CI 2.30, 20.58).  Parathyroid hormone was significantly raised in preeclamptic pregnancies but vitamin D deficiency was present both in preeclamptic and healthy pregnancies. A certain polymorphism of the Vitamin D receptor (baT haplotype), overrepresented in pHPT, was not over expressed in preeclampsia. Hypovitaminosis D was present in more than 70% of bariatric patients preoperatively, which did not change after surgery, despite great weight loss and start of Vitamin D supplementation. BMD was significantly lower in bariatric patients with a negative correlation to the time elapsed since surgery. A small increase in BMD could be noted 10-13 years after bariatric surgery, possibly due to gradual weight gain. CiCa-clamping in obese patients demonstrated a disturbed calcium homeostasis with a left-shifted calcium-PTH relationship and a lower set-point of calcium. This disturbance persisted one year postoperatively. In conclusion, derangements in calcium homeostasis with decreased levels of Vitamin D are present in preeclampsia and obesity. A history of pHPT should be viewed as a risk factor for preeclampsia. Life long follow-up is necessary after bariatric surgery, and an individually adjusted high dose Vitamin D substitute is probably needed to avoid a development of osteoporosis.

Efter operation och anestesi får patienter ofta en negativ påverkan på magsäck och tarmar. Illamående och kräkningar är ett stort problem och många har svårt att komma igång med intag av föda och normal tarmfunktion då magsäcken och tarmarna ”står stilla”. Flera faktorer bidrar- bl.a. smärtan, det kirurgiska traumat och de läkemedel vi ger i samband med anestesin. Av de senare är opioider, d.v.s morfin och morfinliknande läkemedel, starkt bidragande. I detta avhandlings- arbete har opioiders effekter på magsäckens motilitet studerats. Med ett absorptionstest (paracetamolmetoden) studerades hos frivilliga hur opioiden remifentanil påverkar magsäckstömning och om kroppspositionen har betydelse för tömningshastigheten ut i tarmen. Remifentanil fördröjde magsäcks-tömningen och under pågående opioid behandling hade kroppspositionen ingen större betydelse, vilket det däremot hade under kontrollförsöken. Med samma metod jämförde vi hos patienter två anestesimetoder och studerade magsäcks-tömning direkt efter en operation. Ingen skillnad kunde påvisas mellan en opioidbaserad och en opioidfri anestesi, men inom respektive grupp var det en stor variation i magsäckstömning mellan individerna. Med en barostat studerades tonus i övre delen av magsäcken. Hos hälften av de frivilliga orsakade remifentanil en ökning av tonus och hos den andra hälften en minskning av tonus. Vidare undersöktes hos en grupp patienter opioiden fentanyls påverkan på den elektriska aktiviteten i magsäcken. Med en elekroga-strograf (EGG) registrerades de långsamma elektriska vågor som koordinerar muskelrörelserna i magsäcken. Hos hälften av de undersökta påverkades aktiviteten av fentanyl med en sänkt vågfrekvens eller upphörande av vågor, medan aktiviteten var opåverkad hos den övriga hälften. För att finna en förklaring till variationen gjordes genetiska analyser av genen för opioidreceptorn hos de undersökta i barostat och EGG studierna. Variationer i genomet, s.k. polymorfism, var inte associerad till utfallen i studierna. Studierna har visat på att opioider har en uttalad effekt på magsäckens motilitet och att den varierar kraftigt mellan individer. Polymorfism i genen för opioid- receptorn förklarade inte skillnaden mellan individer. Direkt efter operation bidrar sannolikt andra faktorer än anestesimetod till det variabla utfallet i magsäckstömning. / After anesthesia and/or surgical procedures, gastrointestinal motility is commonly impaired. The causes are multifactorial, with surgical trauma, pain and perioperative drugs playing a major role. This thesis explores opioid effects on gastric motility in healthy volunteers and patients undergoing surgery. Gastric emptying was studied by an absorption test (paracetamol method), and in healthy volunteers a remifentanil infusion delayed gastric emptying. Body position altered emptying during the control situations, but not during the remifentanil infusion. Further, two anesthetic methods were compared and no differences were found in immediate postoperative gastric emptying between a remifentanil/propofol based intravenous anesthesia and an opioid free inhalational anesthesia, although the interindividual variability was high. Proximal gastric tone was studied using a gastric barostat. An infusion of remifentanil caused two patterns of reaction regarding gastric tone, with half of the subjects increasing and half decreasing in gastric tone. Gastric myoelectrical activity was evaluated with electrogastrography (EGG), and a bolus dose of fentanyl caused a decrease in frequency of the gastric slow waves or disrupted this activity. However, the activity was unaffected in half of the investigated subjects. Analysis of polymorphisms (A118G and G691C) in the µ-opioid receptor gene was performed to find an explanation for the great interindividual variations seen in the barostat and EGG studies, but no association could be found. These studies have shown that opioids have pronounced effects on gastric motility with variable individual responses that are difficult to predict. Polymorphisms in the µ-opioid receptor gene could not explain the variations. Postoperatively, other factors might contribute more than opioids to the impairment in gastric motility. / ISSN 1652-4063

The aim was to identify diagnostic difficulties for acute abdominal pain at the emergency department and during hospital stay. A total of 3349 patients admitted to Mora Hospital with acute abdominal pain of up to seven days duration, were registered prospectively for history and clinical signs according to a structured schedule. The preliminary diagnosis from the attending physician at the emergency department, any investigations or surgery and final diagnosis were registered at a follow-up after at least one year. There were no differences in diagnostic performance between physicians with 0.5 to 5 years of medical experience. The information collected and a careful examination of the patient was more important than formal competence. The main differential diagnostic problem was non-specific abdominal pain; this was the same for diagnoses requiring surgery. Patients originally diagnosed as not needing surgery had a median delay before operation of 22 hours (mean 40 hours, with 95% confidence interval of 30-50 hours), compared to 8 hours (mean 15 hours, 95% confidence interval of 12-28 hours) for patients with the same final follow-up diagnosis as the preliminary diagnosis. Constipation was a diagnostic pitfall, as 9% of the patients considered constipated required surgery for potentially life threatening reasons and 8% were later found to have an abdominal malignancy. Both the preliminary diagnosis and the discharge diagnosis were less reliable for elderly patients than for younger patients. Elderly patients often had specific organ disease and arrived at the emergency department after a longer history of abdominal pain. This study confirms that assessment of suspected appendicitis can still be based on clinical judgements combined with laboratory tests. Classical clinical findings indicating localised inflammation, such as isolated pain in the right iliac fossa, rebound tenderness, right-sided rectal tenderness, pain migration to the right iliac fossa, local guarding and aggravation of pain when moving, were reliable for predicting acute appendicitis. A CT scan can be saved for the more equivocal cases of acute abdominal pain. A generous strategy regarding CT scan among elderly patients with acute abdominal pain, even in the absence of pronounced signs of an inflammatory intra-abdominal process, is recommended.

Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2005.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska institutet, 2005. / Härtill 4 uppsatser.