The purpose of this study was to investigate the presence of arterial insufficiency in patients undergoing CABG surgery and whether arterial insufficiency is a risk factor for postoperative wound infections in the harvesting leg. Patients who had CABG surgery were enrolled consecutively. A total of 144 patients participated in the study. During their hospital stay demographic data was recorded, as well as pre-, intra-, and postoperative tests and risk factors. The patients answered a questionnaire regarding postoperative wound infections 30 days after surgery patients answered a questionnaire regarding infections. The known and potential risk factors that were recorded were BMI, HB, tobacco usage, diagnosed diabetes, hyperglycemia, duration of surgery, the lowest temperature during surgery and clinical or subclinical arterial insufficiency. The result showed that 34% had postoperative wound infections in the harvesting leg and 26 patients had an ABI (Ankel Brachial Index) indicating arterial insufficiency. There was no significant relationship between ABI and postoperative wound infections in the lower extremity in the total study group (p = 0.36) nor among men (p = 0.92). There was a significant correlation between ABI and postoperative wound infections in the lower extremity (p = 0.02) among women. The conclusion is that arterial insufficiency is more prevalent in women. The relationship between postoperative infections of the lower limbs and arterial insufficiency was significant for the participating women, but not in the total group nor among the men.

Bakgrund: I Sverige genomförs årligen hundratusentals operationer. Vid dessa operationer behövs kirurgiska instrument samt en operationssjuksköterska som är ansvarig för hur de kirurgiska instrumenten iordningställs inför operationen. Uppdukningen av de kirurgiska instrumenten är en stor del i operationssjuksköterskans arbete. Det är viktigt att veta vilka instrument som ska dukas upp, deras användningsområde och vart de placeras. Det finns olika direktiv angående hur uppdukningen ska utföras. Motiv: Få studier är genomförda där operationssjuksköterskornas erfarenhet och upplevelse av uppdukning är beskrivna. Denna studie kan resultera i ökad kunskap om hur operationssjuksköterskan upplever uppdukning av kirurgiska instrument och hur det påverkar operationssjuksköterskans arbetssituation.  Syfte: Syftet med studien är att beskriva operationssjuksköterskans erfarenhet vid uppdukning av kirurgiska instrument. Metod: Individuella semistrukturerade intervjuer med åtta operationssjuksköterskor. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Deltagarnas upplevelser och erfarenheter av att duka upp kirurgiska instrument beskriver hur de byggt upp deras eget uppdukningssystem baserat på klinisk erfarenhet. Att jobba efter ett eget system inbringade en känsla av trygghet och kontroll men trots detta fanns situationer i processen som gjorde att otrygghet och brist på kontroll upplevdes. Från intervjuerna identifierades tre huvudkategorier; Att forma ett eget system, Att arbeta efter ett eget system, Att gå ifrån sitt eget system. Konklusion: Att uppleva trygghet och kontroll vid uppdukning av kirurgiska instrument var viktigt för operationssjuksköterskorna. Det framkom faktorer som påverkar känslan av trygghet och kontroll både positivt och negativt. För att erhålla klinisk kompetens inom området krävs omfattande klinisk erfarenhet.   Nyckelord: Operationssjuksköterska, Erfarenheter, Kirurgiska instrument, Kvalitativ innehållsanalys / Background: In Sweden, hundreds of thousands of operations are conducted yearly. Each operation needs surgical instruments and an operating room nurse who is responsible for setting up and organizing the instruments prior to the operation. Setting up surgical instruments is an integral part of the operating room nurses’ responsibility. To set up the instruments it is of importance to know which instrument is needed for the operation, how the instrument is used, and where it should be placed. Practice guidelines differ in their recommendations regarding how surgical instruments should be set-up and organized prior to the operation. Motive: There is limited research about operating room nurses’ experiences of setting up and organizing surgical instruments. This study can result in increased understanding regarding how operating room nurses’ experience set-up of surgical instruments and how this affects their working environment.   Aim: The aim of this study is to describe operating room nurses’ experiences of setting up and organizing surgical instruments. Methods: Individual semi-structured interviews were conducted with eight operating room nurses. The interviews were analyzed with qualitative content analysis. Result: The participants' experiences of setting up and organizing surgical instruments describe how they build up their own organizational system based upon clinical experience. While utilizing their own system they experience a sense of security and control. However, there are situations in which feelings of insecurity and lack of control can occur. The interviews identified three main categories; Forming your own system, Working with your own system, Working outside your own system. Conclusion: Experiencing security and control related to set-up and organization of instruments was considered important for the operating room nurses. Factors were identified that affect the operating room nurses’ feelings of security and control both positively and negatively. Substantial clinical experience is necessary to achieve clinical competence setting up and organizing surgical instruments.  Keywords: Perioperative nursing, Experiences, Surgical instruments, Qualitative content analysis

No description available.

Abstrakt Bakgrund: Vårdmiljön på operations- och intensivvårdsavdelningen är avancerad och högteknologisk. Att vara patient och behöva vårdas på sjukhus innebär att komma till en främmande miljö med risk att förlora kontroll över sig själv och behöva överlämnas till andra. Förhållandet mellan patient, vårdpersonal, närstående, teknik, omgivning samt omvärld anses vara avgörande för hur patienten kommer att uppleva vårdmiljön.  Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av vårdmiljön på operations- och intensivvårdsavdelning. Metod: Systematisk litteraturstudie med induktiv och kvalitativ ansats. Analysen utfördes genom att syntetisera och summera innehållet i 17 kvalitativa primärstudier.  Resultat: Resultatet består av 3 huvudteman och 8 underteman. Tema nr 1: Att vara patient i en främmande och teknisk vårdmiljö - patienternas förändrade upplevelser av sig själva, att befinna sig mellan fantasi och verklighet, att ha och inte kontroll över sin situation samt familjens betydelse för patienternas upplevelser. Tema nr 2: Patienternas upplevelser av rädsa - att vara rädd samt rädsla mot existensen. Tema nr 3: Personalens betydelse för patienternas upplevelser - att vara väl eller icke väl omhändertagen samt att behandlas som subjekt eller objekt.  Slutsats: Patienternas upplevelser av vårdmiljön på operations- och intensivvårdsavdelningen beskrevs som både positiva och negativa, betryggande och skrämmande men var framförallt individuella. Relationen med vårdpersonalen och att som patient känna sig väl omhändertagen samt att bli bemött och behandlad med respekt, där patientens integritet och individualitet låg till grund för vårdandet, var den viktigaste aspekten i patienternas möte med vården.

Bakgrund: Tidig upptäckt av Abdominellt aortaaneurysm (AAA) minskar dödlighet bland äldre män och kvinnor. AAA är till stor del asymtomatisk så många blir överraskade när de får en diagnos. Diagnosen medför vetskap att något inom dem växer, något som kan brista med risk för dödlig utgång. Det orsakar rädsla och osäkerhet hos patienter som plötsligt försöker förstå sin nya sjukdom. Operationen är inte riskfri från komplikationer och medför en ökad risk för mortalitet. Syftet: Syftet var att med en allmän litteraturöversikt beskriva hur upplevelsen av dagligt liv påverkas hos patienter som lever med abdominellt aortaaneurysm. Frågeställning: Hur upplever patienter som har opererats för abdominellt aortaaneurysm att det påverkar deras dagliga liv? Metod: En allmän litteraturöversikt av tolv studier med kvalitativ metod genomfördes. PubMed, Cinahl, Psychinfo och även manuell sökning användes för litteratursökning. Studierna granskades med SBU:s granskningsmall (2014) för kvalitativa studier. Studierna analyserades med inspiration av Fribergs fyra steg analysmetod, där resultat från analysen presenterades under lämpliga kategorier och subkategorier. Resultat: Resultatet gav tre teman: Upplevelser av diagnostisering, Upplevelser av konservativ behandling och Upplevelser före och efter kirurgiska behandlingar. Att diagnostisera med AAA påverkades patientens dagliga liv och livskvalitet. Patienter upplevde nedsatt förmåga att ta emot information vilket orsakade ytterligare rädslan och osäkerhet i deras liv. Konklusion: Alla patienter påverkades av diagnosen AAA och utvecklades negativa känslor, tankar samt orealistiska hanteringsstrategier. Efter kirurgiska behandling hade patienten ofta ouppfyllda förväntningar. / Background: Early detection of Abdominal Aortic Aneurysm (AAA) reduces mortality among older men and women. AAA is largely asymptomatic so many people are surprised when they are diagnosed. The diagnosis leads to the knowledge that something within them is growing, something that can break with the risk of fatal outcome. It causes fear and insecurity in patients who are suddenly trying to understand their new disease. The operation is not risk-free from complications and entails an increased risk of mortality. Purpose: The purpose was to describe with a general literature review how the experience of daily life is affected in patients living with abdominal aortic aneurysm. Question: How do patients who have had surgery for an abdominal aortic aneurysm feel that it affects their daily lives? Method: A literature review of twelve studies with a qualitative method was conducted. PubMed, Cinahl, Psychinfo and manual search were used for the literature search. The studies were reviewed with SBU's review template (2014) for qualitative studies. This were analyzed with inspiration from Friberg's four step analysis method, where results from analysis were presented under appropriate categories and subcategories. Results: The result produced three themes: Experiences of diagnosis, Experiences of conservative treatment and Experiences before and after surgical treatments. Being diagnosed with AAA affected the patient's daily life and quality of life. Patients experienced impaired their ability to receive information which caused further fear and insecurity in their lives. Conclusion: All patients were affected by the diagnosis AAA and developed negative emotions, thoughts, and unrealistic coping strategies. After surgical treatment, the patient often had unfulfilled expectations.

Historically, the education of surgical navigation in minimally invasive neurosurgery has been constrained by several factors. Medical students have been required to physically be in the operating room to observe a teacher perform the different procedures. This restricts their opportunities to gain valuable hands-on experience in their field. An extended reality simulation system that employs auditory feedback in the form of sonification could be used to provide an inexpensive alternative to this traditional approach. Such a system would allow medical students to get practical experience with valuable insights during their initial years of training without requiring access to the operating room. In order to perform a first evaluation of the impact of sonification on neurosurgical learning using extended reality simulations, a prototype of a surgical simulation tool with six possible sonifications was implemented for the task of aligning a catheter against a target angle. The sonification types studied were spatial, psychoacoustic and direct parameter-mapping, each of which encoded the component angles either in parallel or sequentially. The sonifications were evaluated against each other and the baseline condition in a comparative mixed-design user study measuring the participants efficacy as accuracy, precision, time-to-completion and perceived workload for an assisted neurosurgical simulation task. Participants were found to be significantly slower when using the psychoacoustic sonification as compared to using no aid. Both the spatial and direct sonification showed non-significant tendencies to be slower than the baseline condition. Whilst no significant difference was found between the sonifications, the participants tended to have higher efficacy when using the spatial and direct sonifications, than with the psychoacoustic sonification. Hence these sonifications show the most promise as possible candidates for an auditory feedback system in an extended reality simulator for surgical navigation. However, further evaluation is needed to conclude the full effect of the direct and spatial sonifications on the students’ efficacy. / Utbildningen av kirurgisk navigation för minimalinvasiva neurokirurgiska operationer har historiskt begränsats av flera anledningar. För att kunna lära sig, så har läkarstudenter behövt fysiskt närvara i operationssalen för att observera en lärare genomföra olika operationer. Det har begränsat studenternas möjlighet att få viktig praktisk erfarenhet inom sitt fält. Som ett alternativ till traditionella metoder skulle ett simulationssystem baserat på extended reality (utökat verklighet) och som använder auditiv återkoppling i form av sonifikation kunna användas. Ett sådant system skulle kunna ge läkarstudenter möjligheten att träna praktiskt utanför operationssalen samtidigt som de kan få direkt återkoppling under operationens gång. För att genomföra en första utvärdering av sonifikations påverkan på inlärningen av neurokirurgi när simulationer baserad på extended reality används, så utvecklades en prototyp av en kirurgisk simulator med sex möjliga sonifikationer för uppgiften att positionera en kateter så att den är vinklad i en given riktning. Sonifikationerna byggde på parametrisk mappning baserad på spatiala, psykoakustiska eller direkta metoder. För vardera av de tre metoderna kunde komponent vinklarna antingen kommuniceras parallellt eller sekventiellt. Prototyperna utvärderades mot varandra och basfallet då ingen hjälp användes. Utvärderingen genomfördes som en användarstudie av mixed design (blandad design). Användarnas effektivitet mättes som noggrannhet, precision, använd tid och upplevd arbetsbörda. Deltagarna var signifikant långsammare än basfallet när den psykoakustiska sonifikationen användes. Både den spatiala och direkta sonifikation påvisade en likartad, men icke-signifikanta tendens att va långsammare än basfallet. Medans ingen signifikant skillnad upptäcktes mellan sonifikationerna, så tenderade deltagarna att va mer effektiva när de använde den spatiala och direkta sonifikationerna, i jämförelse med när de använde den psykoakustiska sonifikationen. Därmed verkar dessa två metoder för sonifikation vara de mest lovande kandidater för ett auditivt återkopplingssystem i en extended reality simulator för kirurgisk navigation. Dock behövs vidare utvärdering för att finna en slutsats om spatiala och direkta sonifikationers fulla påverkan på läkarstudenternas effektivitet.

Virtual Reality (VR) is a creative tool that enables immersive learning, planning and training of surgical operations. Extensive research has been conducted in multiple surgical specialities where VR has been utilized, such as spinal neurosurgery. However, cranial neurosurgery remains relatively unexplored in this regard. The thesis project presented here explores the impact of adopting VR, using a headset and controllers, to study the cranial neurosurgical procedure of External Ventricular Drainage (EVD). In this study, pre-recorded Motion Captured (MoCap) data of an EVD procedure is visualised on a desktop monitor as well as through a VR headset. Participants were tasked with identifying and marking one key moment in the recordings. Both objective and subjective metrics were recorded, such as completion time, accuracy, precision, the usage of different interaction controls as well as through the use of a questionnaire. The comparison is done on an objective and subjective scale, analysing user performance and User Experience (UX). The results from the experiment showed that the task was completed on average twice as fast in VR compared to desktop. However, desktop showed more promise in having higher accuracy and precision. Subjective feedback showed a slightly higher preference towards the VR environment concerning system usability. However, the settings were equally comparable in terms of task load. Furthermore, a guidance laser introduced to help with depth perception showed no increase in user performance. In conclusion, VR displays promise as an alternative tool to be used for planning and educational purposes in cranial surgery. Potential future developments could focus on the increased precision in interactive in VR, with the aid of haptic feedback, minor adjustments and scalability. / Virtuell verklighet (VR) är ett kreativt verktyg som möjliggör ett fördjupat lärande, planering och träning av kirurgiska operationer. Omfattande forskning av VR har utförts inom kirurgiska specialiseringar, såsom spinal neurokirurgi. Den kraniala neurokirurgin är dock relativt outforskad i detta avseende. I det här examensarbetet undersöks effekten av att applicera VR för att kunna studera det kraniala neurokirurgiska ingreppet kallat Externt Ventrikulärt Dränage (EVD). I denna studie visualiserades förinspelad Motion Captured (MoCap) data från en EVD-procedur på en stationär bildskärm såväl som genom ett VR-headset. Deltagarna fick i uppdrag att identifiera och markera ett nyckelmoment i inspelningarna. Både objektiva och subjektiva mått registrerades, såsom slutförandetid, noggrannhet, precision, användningen av olika interaktionskontroller samt genom användning av ett frågeformulär. Jämförelsen gjordes på en objektiv och subjektiv skala, med en analys av användarprestanda (UP) och användarupplevelse (UX). Resultaten från experimentet visade att uppgiften genomfördes i genomsnitt dubbelt så snabbt i VR. Dock visade uppsättningen med vanlig bildskärm mer lovande i form av att vara mer exakt i markörplacering och identifiering av bildrutorna. Användarenkäten visade en något högre preferens för VR-miljön vad gäller system-användbarhet. Miljöerna var dock lika jämförbara när det gäller uppgiftsbelastning. Dessutom visade en styrlaser ingen ökning av UP, fastän den introducerades för att hjälpa till med djupsyn. Sammanfattningsvis visade VR lovande resultat för att kunna användas som ett alternativt verktyg för planering och utbildningsändamål inom kranialkirurgi. Potentiell framtida utveckling kan fokusera på ökad precisionen av svårhanterlighet i VR, med hjälp av haptisk vibration, justeringar för precision och skalbarhet. Dessutom kan det undersökas hur de två systemen jämförs när båda optimeras efter och drar nytta av sina egna styrkor.

Introduktion: Ett av röntgensjuksköterskans ansvarsområden är att förebygga spridning av vårdrelaterade infektioner, och inom interventionell radiologi innebär detta att arbeta med aseptisk teknik. Munskydd har varit standard inom kirurgi i ett århundrade men inom interventionell radiologi saknas nationella riktlinjer för dess användande, trots att den sterila tekniken i övrigt är densamma. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att klargöra huruvida kirurgiska munskydd kan förebygga infektion hos patienten vid interventionell radiologi. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt enligt Friberg (2017) för att sammanställa kunskapsläget inom området. Tolv kvantitativa artiklar hittades genom systematisk litteratursökning i PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades, analyserades och resultatet presenterades i två huvudkategorier. Resultat: Munskydd har ingen påvisad effekt att förebygga postoperativa sårinfektioner vid kirurgi eller coronarangiografi men förhindrar till viss del spridning av bakterier. Slutsats: Forskningen på munskydd är begränsad vilket gör det svårt att dra några slutsatser. Fler studier som fokuserar på munskydds effektivitet inom interventionell radiologi behövs. Författarna anser att munskydd inom interventionell radiologi inte bör vara obligatoriskt utan upp till varje avdelning att från fall till fall bestämma huruvida det ska användas eller inte. / Introduction: One of the radiographer's responsibilities is to prevent the spread of healthcare-associated infections. In interventional radiology, this means working with aseptic technique. Surgical face mask protection has been the standard of surgery for a century, but in interventional radiology there are no national guidelines for its use, even though the sterile technique is the same. Aim: The aim of this study was to clarify whether surgical face masks prevent infection in patient in interventional radiology. Methodology: A literature review (Friberg, 2017) has been done to identify the current knowledge in the field. The study includes twelve quantitative articles collected through a systematic literature search in PubMed. After quality review the articles were analyzed and presented into two main categories. Result: Concerning postoperative wound infections, there is no strong evidence to prove that using surgical face masks prevents infections during surgery or coronary angiography. However, using such mask prevents the spread of bacteria to some extent. Conclusion: Research on oral protection is limited, making it difficult to draw any conclusions. A set of new tests are needed to identify the effect of using mask in today’s interventional radiology. Based on the results of the studies, it can be concluded that: generally, mouth protection within interventional radiology should not be mandatory. However, each radiology department need to consider the operating condition and status of the patient and decide if the personal should follow mouth protection process.