Satsningar på en-till-en, det vill säga en dator eller pekplatta per elev, blir allt vanligare i svensk skola, men det finns begränsad forskning om hur detta påverkar elever med funktionsnedsättning och/eller i behov av stöd. I en inkluderande skola behöver tekniken vara tillgänglig för alla och användas i ett meningsfullt sammanhang. Studiens syfte var att undersöka hur en-till-en-satsningar kan påverka elevers möjligheter i skolan,alla elever oavsett funktionsförmåga inräknade. I detta ingick att identifiera såväl positiva som negativa aspekter av att ha ständig tillgång till en dator per elev i undervisningssituationen och hur detta förhåller sig till den inkluderande skolan. Metoder som användes i insamlingen var fallstudien som metod, deltagande semistrukturerade observationer på två skolor samt semistrukturerade elevintervjuer på en av dessa skolor. Som stöd för analysen av materialet användes en modell för undervisning och lärandeprocesser som bygger på ett didaktiskt designperspektiv. Resultatet visar att en-till-en, om tekniken används inom ramen för en medveten pedagogisk tanke hos läraren, ger många möjligheter i form av anpassningar utifrån varje elevs behov. Eleverna är ofta positiva till datorn och kan komma runt sina svårigheter utan att sticka ut i klassrummet. Dessutom ökar möjligheten för läraren att kommunicera enskilt och i grupp med eleverna, vilket ger rikliga tillfällen till formativ bedömning och ytterligare individanpassning. Samtidigt identifieras stora svårigheter med IKT i klassrummet, bland annat att vissa elever får väldigt lite skolarbete gjort på grund av att de inte kan motstå sociala medier, spel och annat som en Internetuppkopplad dator ständigt erbjuder. Med andra ord finns en risk för att lärmiljön blir otillgänglig och exkluderande, särskilt för elever med koncentrationssvårigheter. Allt detta behöver pedagoger vara medvetna om för att genom kollegialt lärande kunna utveckla fungerande strategier som gynnar alla elevers lärande. / Investing in one-to-one computing (1:1), i.e. a computer or tablet per student, is increasingly common in Swedish schools, but there is limited research on how this affects students with disabilities or with special educational needs. The purpose of the study was to investigate how 1:1 may affect students with disabilities or special educational needs. The purpose included identification of positive and negative aspects related to the constant access to personal devices in the classroom, as well as an analysis of how that relates to the concept of inclusive education. The methods used in the case study were semi-structured observations in two schools and semi-structured interviews with students at one of these schools. The analysis of the research material was made with the support of a model for teaching and learning processes based on a didactic design perspective. The results show that 1:1 can provide many possibilities in the form of adjustments based on each student’s needs, providing the technology is used in accordance with the teacher’s intentions with her or his teaching. Many students enjoy their computers and can overcome personal difficulties without showing it to their classmates. The use of personal devices also leaves more time for teachers to communicate individually or in small groups with their students, i.e. opportunities for formative assessment and further individualization. However, the study also identifies major difficulties with ICT in the classroom. Some students perform poorly as they cannot resist the social media, computer games and other issues that Internet connected devices can offer. In other words, there is a risk that the learning environment becomes inaccessible and excluding, especially for pupils with special needs. Teachers need to be aware of these possibilities as well as limitations with one-to-one computing in order to find strategies that benefit all pupils.