Syftet med denna studie är att få fördjupad förståelse av några pedagogers erfarenheter av och inställningar till alternativa verktyg, när elever är i läs- och skrivsvårigheter med frågeställningarna: Vilken inställning har pedagoger till alternativa verktyg? Hur beskriver pedagoger att alternativa verktyg används när elever är i läs- och skrivsvårigheter? På vilket sätt kan alternativa verktyg främja lärandemöjligheter när det gäller elever i läs- och skrivsvårigheter sett ur pedagogers perspektiv? Vilka utmaningar finns, enligt pedagoger, i användningen av alternativa verktyg?

Denna undersökning syftar till att undersöka elevers och deras lärares uppfattningar av att använda kompenserande datorhjälpmedel i skolpraktiken. Undersökningar som ur ett elevperspektiv belyser uppfattningar kring detta ämne är förhållandevis få. De elever och lärare som tidigare studerats har ofta varit antagna till något speciellt projekt och har därför blivit sponsrade med både utbildning och hjälpmedel. Därför behövs en undersökning kring elever och deras lärare, direkt ur skolvardagen. Undersökningen är kvalitativ och innefattar tre elevintervjuer och fyra lärarintervjuer. Alla eleverna har betydande läs- och skrivsvårigheter och kommer från tre olika skolor i samma kommun. Varje elev har en eller flera av sina lärare med i undersökningen. Eftersom det ännu är svårt att finna lärare och elever som arbetar kontinuerligt med kompensatoriska datorhjälpmedel i de lägre åldrarna valde jag att intervjua elever från mellan- och högstadiet. Resultatet visar att både elever och lärare är positiva till användandet av kompensatoriska datorhjälpmedel. Eleverna kan rekommendera dem till en kamrat med läs- och skrivsvårigheter och lärarna till en kollega, att introducera för elever med liknande svårigheter. Lärarna talade om ett flertal vinster med att låta de språksvaga eleverna använda datorhjälpmedel. Något som nämndes var hjälp med stavning och uppläsning av texter. Andra positiva effekter som nämndes var att eleverna producerade större textmassor i bättre kvalitet samt att de med hjälp av talsyntes kunde lyssna på ”vilken text som helst”. Lärarna påpekade även att eleverna ökade sitt självförtroende och sin självständighet i skolarbetet. Elever och lärare kunde inte se några negativa konsekvenser för elevernas språkutveckling. Däremot påtalade de problem med tekniken och datasupport samt att misstycke från oförstående kamrater kunde påverka negativt. Sammanfattningsvis visade resultatet att det behövs engagerade lärare, föräldrar och främst intresserade och motiverade elever för att arbetet med kompensatoriska datorhjälpmedel skall fungera i skolpraktiken och påverka elevernas språkutveckling positivt.

Det är ingen hemlighet att den svenska specialpedagogiken i skrivandets stund upplever stora förändringar. Den allt mer digitaliserade svenska skolan skapar möjligheter till särskilda anpassningar som för 10 år sedan specialpedagogerna bara kunde drömma om. Digitala verktyg som datorer och iPads möjliggör helt andra typer av det man kallar för ”särskilt stöd”. Plötsligt kan dyslektiker både läsa och skriva och elever med koncentrationssvårigheter kan arbeta hela lektioner i sträck. Samtidigt så måste ju någon veta hur de kompensatoriska verktygen skall användas för att gynna elevernas lärande. Denna någon måste vara en specialpedagog. Trots att en hel del forskning redan gjorts på hur elever påverkas av att arbeta med digitala verktyg så är det tydligt att det i den tidigare forskningen också finns ett stort tomrum: Ingen har frågat sig hur specialpedagogerna upplever att skolans digitalisering påverkat deras profession? Denna studie vill försöka bidra till att fylla just detta tomrum. Hur påverkas den specialpedagogiska professionen av skolans digitalisering? Och på vilka sätt förändrar digitaliseringen specialpedagogernas möjligheter att bidra till elevers lärande? Det är dessa frågor studien försöker besvara genom att kvalitativt intervjua sex specialpedagoger om deras upplevelser av digitaliseringen. Explicit kan studiens frågeställningar uttryckas enligt följande: På vilka sätt anser verksamma specialpedagoger att deras yrkesutövning påverkats av digitaliseringen av skolan och användningen av ikt-verktyg i undervisningen? På vilka sätt förändrar digitaliseringen av skolan och användandet av ikt-verktyg i undervisningen verksamma specialpedagogers möjligheter att bidra till elevers lärande och utveckling? Studiens resultat visar på stora förändringar inom den specialpedagogiska professionen. Många upplever att yrket fått en mer handledande roll, att det är lättare att individualisera och anpassa undervisningen efter elevernas behov, att kommunikationen på arbetsplatsen förändrats till det bättre och att det är lättare att skapa engagemang kring olika uppgifter med hjälp av ikt-verktyg. Specialpedagogerna har också lyft att man arbetar mer i team kring lever och att det är lättare för all personal på skolan att sätta sig in i en elevs specifika behov.

Vi lever i en skriftspråklig kultur, där det är en demokratisk rättighet att kunna uttrycka sig skriftligt. Människor förmedlar sig med varandra genom sociala medier men det är också fler arbeten än tidigare som kräver en skriftspråklig kunskap, för att utföra uppgifter både inom landet och globalt. Detta är en kvalitativ studie som genomförts ur ett sociokulturellt perspektiv. Den har som syfte att undersöka hur lärare på lågstadiet i den kommun där jag arbetar, beskriver sitt arbete med faktatextskrivande i sin undervisning. Lärarna beskriver också hur de stöttar elever i läs-och skrivsvårigheter i sitt skrivande av faktatexter. Det är sex lärare på fyra olika skolor som blivit intervjuade med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Skolorna har valts i möjligaste mån utifrån höga resultat på nationella provet i faktatextskrivande våren 2016. Den tidigare forskning som jag hittat i min undersökning, handlar om hur lärare ser på skrivundervisningen i Sverige, USA, Nya Zeeland och Australien.  De transkriberade intervjuerna har analyserats genom tematisk analys. Resultatet har redovisats under huvudtemana Innan skrivandet börjar, När skrivandet håller på och Efter skrivandet. Det som framkommit i undersökningen är att lärarna arbetar målmedvetet med att skriva faktatexter redan från årskurs 1. Alla börjar med att lära eleverna skillnaden mellan en faktatext och berättande text. Fem av de sex lärarna börjar sedan modellera hur en faktatext ser ut, nästa moment är att lärare och elever skriver en text gemensamt innan eleverna börjar skriva själva. Den sjätte läraren arbetar utifrån en tankekarta, för att lära eleverna att hitta underrubriker, som de ska skriva om.

Syftet med studien var att öka kunskapen och förståelsen för hur några speciallärare arbetar med olika typer av kompensatoriska hjälpmedel och den pedagogiska organisationen kring elever som möter hinder i sin språk-, skriv- och läsutveckling. Studien inleds med en introduktion som sätter in läsaren i fokusområdet med tidigare forskning i ämnet samt genom aktuella styrdokument. Metodvalet är en kvalitativ forskningsansats där semistrukturerade intervjuer genomförts med 14 olika speciallärare från fyra olika län i Mellansverige. Informanter från både grund- och särskolan finns representerade. Studien visar att det används ett stort antal kompensatoriska hjälpmedel i både grund- och särskolan och inga större skillnader fanns mellan skolformerna. Speciallärararbetet mellan skolformerna skiljer sig däremot åt. I grundskolan arbetar speciallärarna i större utsträckning med enskilda elever i separata undervisningssituationer utanför den ordinarie undervisningsmiljön med att utveckla de språkliga förmågorna. I särskolans regi har speciallärarna en roll som innebär att de undervisar eleverna i alla teoretiska ämnen vilket gör deras språk-, skriv- och lästräning mer integrerad i det dagliga arbetet. Studien visar även att ett nära samarbete mellan speciallärarna och andra intressenter såsom klasslärare, ämneslärare, elevhälsoteamets personal och vårdnadshavare är av största vikt för att elever som mött hinder i sin språk-, skriv- och läsutveckling ska fortsätta utveckla de språkliga förmågorna. En helhetssyn runt eleven samt att som speciallärare utgå ifrån det relationella perspektivet är andra faktorer som skapar förutsättningar för dessa elever att vända hinder till möjligheter.

Sammanfattning/AbstractLarsen, Katarina (2019). “Här kan ju alla göra det” Digitala lärverktyg som specialpedagogiska hjälpmedel. “Here everyone can do it” Digital learning tools within special needs education. Specialpedagogprogrammet, 90 hp, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet.Förväntat kunskapsbidragI detta examensarbete undersöks vad det kan bero på att elever i läs- och skrivsvårigheter ibland väljer att överge sina digitala kompensatoriska hjälpmedel. Studien tar även upp vilken inverkan de digitala lärverktygen har på inlärningen för elever i läs- och skrivsvårigheter.Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att beskriva och analysera ett antal specialpedagogers, lärares och elevers syn på användningen av digitala lärverktyg generellt samt i vilken utsträckning verktygen används efter introducering av elever som befinner sig i läs- och skrivsvårigheter.TeoriTeorierna som ligger till grund för detta arbete är systemteori och även då Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori samt det sociokulturella perspektivet. I den teoretiska tolkningen har det använts både nationell och internationell forskning.MetodMetoden som använts vid denna studie är intervjuer vilka är kvalitativa och semistrukturerade. Studien genomfördes på tre f-6 skolor i två olika kommuner där den ena kommunen har en 1:1 satsning och alla elever där har en egen Ipad. Efter att empirin analyserats tematiserades materialet utifrån systemteorin och det sociokulturella perspektivet.ResultatResultatet av detta arbete visar att anledningar som kan göra att elever väljer att överge sina digitala lärverktyg kan vara att de känner sig utpekade, att de tycker att verktygen är svåra att använda, att tekniken inte fungerar eller att de inte ser nyttan av att använda dem. Det kan även bero på att lärarna inte är tillräckligt förtrogna i hur verktygen fungerar och därför inte kan stödja eleverna på rätt sätt. Pedagogerna på alla skolorna var överens om att de behövde bli bättre på att följa upp i vilken grad de digitala lärverktygen användes av eleverna. De intervjuade pedagogerna upplevde att för elever som befann sig i läs- och skrivsvårigheter ökade deras motivation och självkänsla när de använde digitala lärverktyg. De fick också bättre förutsättningar att delta i undervisningen på samma villkor som sina klasskamrater.Specialpedagogiska implikationerUtifrån resultatet av denna studie framträder vikten av att regelbundet utvärdera hur elever i läs- och skrivsvårigheter upplever sina digitala lärverktyg. Det är också av stor vikt att både lärare och specialpedagoger får utbildning i hur verktygen fungerar för att på så sätt kunna stötta eleverna och visa på vikten av att använda de digitala lärverktygen.Nyckelorddigitala lärverktyg, kompensatoriska hjälpmedel, läs- och skrivsvårigheter, sociokulturella perspektivet, systemteori

No description available.

Fransson, Carina & Jessen, Anneli (2010). Tillgång och kompetens kring kompensatoriska hjälpmedel (Availability and competence on assistive technology). Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogik, Lärarutbildningen, Malmö högskola.Syftet med undersökningen är att kartlägga om elever med dyslexi har de kompensatoriska hjälpmedel som SKED anser att de behöver samt om eleven, elevens föräldrar och speciallärare/specialpedagoger har den kompetens som krävs för att ge eleven möjlighet att kunna använda dessa hjälpmedel optimalt.Vi har gjort en kvalitativ undersökning med halvstrukturerade intervjuer. Sammanlagt har vi genomfört 12 intervjuer med fyra elever, fyra föräldrar och fyra specialpedagoger från tre grundskolor i två kommuner.Kartläggningen visade att i den ena kommunen var tillgången till kompensatoriska hjälpmedel bra, utifrån SKED:s rekommendationer. I den andra kommunen var tillgången inte bra, utifrån SKED:s rekommendationer. Det var skillnader mellan de olika skolorna, vilket gav eleverna med dyslexi olika förutsättningar att lyckas med sitt skolarbete. Det framkom också att samtliga elever, föräldrar och specialpedagoger ansåg sig sakna utbildning på kompensatoriska hjälpmedel.

Syftet med följande arbete var att få en bild av hur tio specialpedagoger, på olika skolor i två kommuner i södra Sverige, arbetar med elever med läs- och skrivsvårigheter. Vi ville ta reda på deras metoder, arbetssätt och organisation. Vi utförde tio kvalitativa intervjuer med specialpedagoger kring följande frågeområden: Kartläggning, arbetssätt och metoder, kompensatoriska hjälpmedel och organisation. Resultatet av intervjuerna jämförde vi med aktuell forskning inom samma område. Sammanfattningsvis visade vårt arbete på att specialpedagogers arbetssätt varierar och det ser olika ut på olika skolor. Tidig kartläggning av elevers kunskaper var viktiga. Både normerade och icke normerade tester förekom. Gemensamt för de intervjuade specialpedagogerna var att deras yrke krävde kunskap om flera olika metoder för att kunna möta varje elevs individuella behov. Kompensatoriska hjälpmedel användes inte så mycket på de undersökta skolorna, vilket delvis berodde på resursbrist men också att några av de intervjuade ansåg att dessa hjälpmedel lämpade sig bättre för de äldre eleverna. Det var också viktigt enligt specialpedagogerna att stärka elevernas självkänsla för ett bra lärande. Olika svårigheter hos eleverna krävde också olika organisation av det specialpedagogiska stödet. Vi fann att specialpedagogerna arbetade med en till en undervisning, små grupper eller med handledning för att kunna stötta elever i behov av särskilt stöd.

Syftet med vår studie var att se hur stor andel elever som enbart hade problem med matematiken och komma i kontakt med dem för intervjuer. Genom intervjuerna ville vi ta del av elevernas syn på sin situation: vilka problem de upplevde, hur de ville bli bemötta samt i vilken miljö eller situation de arbetade bäst. Via en enkät, riktad till matematiklärare som undervisade år 5-9 vid två skolor, täcktes ett elevunderlag av ca 800 elever in. Genom lärare som sade sig ha elever med svårigheter i matematik kom vi i kontakt med elever som sedan intervjuades. Eleverna tycker att matematik är ett viktigt ämne, de vill lära sig trots de svårigheter de har i ämnet. Lärarna var eniga kring elevernas bristande baskunskaper, okoncentration men också svårigheten att penetrera den komplexa situation som en elev i matematiksvårigheter befinner sig i. Målet bör vara att låta eleven hitta förståelsen för vad matematik inbegriper samt att på ett vardagligt och naturligt sätt lära dem att använda sig av kompensatoriska hjälpmedel som skall finnas framme i deras klassrum. / Learning difficulties in mathematics in the classroom. Possibilities - difficulties.