No description available.

No description available.

Abstract This study explores how well teachers think they succeed in their mission to include children with special needs into their ordinary groups of children. Interviews were carried out with five teachers in practice of the public school (year 2,3,5 and 6). The teachers were asked what support they have got from the schools manager, initially and ongoing, (information, necessary education, supportive expertise personnel, assistant teacher to the child and schoolmaterial.) The teachers were also asked how inclusion is arranged by three indicators of participation: physically, socially (interaction) and didactically -in educational situations of reading and writing. One finding of the study was that inclusion is difficult to arrange if  parents of included children demand secrecy of the diagnosis their child has. Three cases reveal severe problems of acceptance for the included child by the peers. In the other two cases the groups show great understanding and allowance. Furthermore, in the first mentioned groups the child was forced to be physically excluded from the peers and the group. All teachers were questioning if an included school form is the best for the child. There are few signs of progress due to inclusion and a lot of these children’s problems depend on low cognitive ability. Peers don´t have much response from their included friends.  All teachers lack time, education and support for their mission to include a dysfunctional pupil. A dilemma perspective was employed to highlight the findings.

The aim of this study is to contribute furthermore to understand the complexity of the process of learning to read and write in an inclusive environment. It focus on the syllable instead of the phoneme as a unit in this process which is not the most common way of doing it. The report is based on a qualitative analysis of this task in pre-school and grade one at a primary school in a small municipality. In the result, I have found, that the very structured working process and the diagnostic approach helps the teachers to understand on what level pupils are at. The pupils who start working this way in pre-school, feel safe knowing what is expecting from them and they also learn from each other. All pupils in grade one have, before w 45 in autumn term, very good letter knowledge and have learnt how to read words with two syllables with a consonant-wovel-structure. When pupils have difficulties in certain parts, the teachers can support them individually or in mixed small groups in or close to the classroom. In the theoretical studies, I have found out, that the syllable is a natural unit included in the spoken language and that it is a natural link between the spoken and written language. The pupils themselves draw the conclution about the relationship between letters and sounds which leads to a development of phonological awareness.

Specialpedagogens roll inom skolan är inte tydligt framskriven i styrdokumenten, vilket kan ge yrket sämre förutsättningar att få mandat för det arbete som specialpedagogen är utbildad för. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka och beskriva rektorers uppfattningar om vissa delar av specialpedagogens yrkesroll. Studien är kvalitativ och utgår från en fenomenografisk metodansats med semistrukturerade intervjuer. Informanterna i studien är rektorer och fokus är deras uppfattningar om delar av specialpedagogens uppdrag. Dataanalysen ledde fram till sex kategorier; två under respektive uppdragsområde som utgörs av elevnära arbete, skolutvecklingsarbete och elevhälsoarbete. Resultatet visar att specialpedagogens uppdrag är mångfacetterat och komplext. Elevnära arbete kan tolkas på flera sätt vilket kan påverka uppdragets utformning. Vidare framkommer att rektorer har en viktig funktion i att fördela specialpedagogens arbete så att arbetsbördan blir så jämn som möjligt. Resultatet visar också på uppfattningar om specialpedagogens unika helikopterperspektiv där hen kan se verksamheten ur olika perspektiv samtidigt. I skolors kvalitetsutvecklande arbete visar resultatet att specialpedagogen ofta har en samordnande roll och i dagens skolor även en tydlig position i elevhälsan. Flera rektorer poängterar att de har svårt att se hur skolor som inte har en specialpedagog anställd kan utföra sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt.

AbstractRapporter från Skolverket visar att många elever inte når målen i matematik.12 % av eleverna i åk 9 nådde inte godkäntgränsen på ämnesproven i matematik 2006, (PM 2006:2230). Utifrån provens resultat funderade vi över vilken undervisning elever i matematiksvårigheter möter eller mött. Är det så att de blivit utslagna från skolans matematikundervisning redan innan de nått högstadiet? Vad gör skolan för dessa elever i mellanåren så att de ska bli godkända i matematik åk 9? Vi var intresserade av hur de specialpedagogiska insatserna såg ut och hur eleverna upplevde dessa. Vi har intervjuat 13 elever i åk 6 från två olika kommuner kring upplevelser och erfarenheter av matematikundervisning och specialpedagogiskt stöd. I syfte att få en djupare förståelse för deras upplevelser har vi använt oss av en halvstrukturerad intervjuteknik. Vi utgick från fyra olika teman som handlade om deras inställning till matematikämnet, upplevelser av undervisning, uppfattning om egen förmåga samt erfarenheter och upplevelser av stöd. Matematik ansåg sig eleverna endast att ha nytta av i skolan eller möjligtvis i affären. Undervisningen beskrevs som traditionell med genomgångar av läraren och räknande i läroboken. Fokus låg på att hinna med sitt beting i matematikboken. Några exempel på andra aktiviteter på lektionerna framkom också ur intervjuerna. Multiplikation och division var områden som flera uppgav sig ha problem med. Det specialpedagogiska stöd som eleverna beskrev var flexibelt organiserat, såväl i tid, rum som utformning. Specialundervisningen, som vi tolkar elevernas intervjusvar, bestod ofta av ”mer av samma” som klassrums-undervisningen. Det framkom dock stora variationer i elevernas upplevelser kring specialundervisningen.

Specialpedagogens uppdrag är mångfacetterat. Utbildningen ger specialpedagogen kunskaper, förmågor och färdigheter inom det specialpedagogiska området. Vår erfarenhet är att det praktiska specialpedagogiska uppdraget är otydligt utifrån vem som ska utföra detta och vad det ska innehålla. Rektorerna är de på skolorna som ska fördela mandat och därför har vi intresserat oss för vad dessa förväntar sig av specialpedagogens yrkesroll. Genom intervjuer av  rektorer har vi undersökt hur rektorernas förväntningar på specialpedagogen ser ut. Vi har utifrån dessa intervjuer gjort en jämförelse med Högskoleförordningens examensmål för specialpedagogutbildningen samt med styrdokumenten för skolan.     I vår analys har vi sammanfattat Högskoleförordningens examensmål i begreppen samverkan och ledarskap. Vi har även analyserat utifrån förmågorna inkluderande förhållningssätt och specialpedagogiska perspektiv, som är centrala delar i det specialpedagogiska arbetet. Vi kunde se att dessa begrepp och förhållningsätt genomsyrade de svar vi fick i intervjuerna. Studien har givit oss en god uppfattning om vad de rektorer vi intervjuat, förväntar sig av specialpedagogen. Studien har även visat att det finns en skillnad mellan skolorna när det gäller mandat och uppdrag. Rektorerna är väl insatta i vad uppdraget innebär, men då formuleringsarenan inte är tydlig kring specialpedagogens uppdrag, blir det därför en variation i hur uppdraget ser ut i realiseringsarenan.

<p>Denna uppsats syfte har varit att undersöka hur ett antal pedagoger uppfattar och hanterar elevers läs- och skrivssvårigheter. Undersökningen bygger på intervjuer med fyra klasslärare och en specialpedagog. Resultatet visar att läs- och skrivsvårigheter inte definieras på ett enhetligt sätt. Individinriktade åtgärder, så som lästräning och kompensation, anses vara viktigast. Ett bra klassrumsklimat nämns även som en viktig faktor. Mer individuellt stöd önskas till elever med läs- och skrivsvårigheter. Några lärare anser att den bästa lösningen är ökad stödundervisning utanför klassundervisningen. Slutsatserna av undersökningen är att det inte finns en klar koppling mellan synen på elevers läs- och skrivsvårigheter och de åtgärder man anser bör sättas in. Dagens klassystem där en lärare ansvarar för en stor grupp elever är ett hinder för elever med läs- och skrivsvårigheter; en lösning på detta kunde vara att två lärare ansvarar för en större grupp elever så att möjligheter till individuellt stöd inom klassen skapas.</p>

<p>Syftet med denna studie är att ta reda på några förskolepedagogers olika uppfattningar av vad ett specialpedagogiskt stöd innebär för barn med hörselnedsättning. Studien utgår från en kvalitativ metod i vilken åtta pedagoger har intervjuats angående sina uppfattningar. Urvalet har skett genom att alla pedagoger i studien arbetar på förskolor där det finns barn med hörselnedsättningar. Både på ordinära förskolor där det finns barn hörselnedsättningar som är individintegrerade i en normalhörande barngrupp och på förskolor som är specialorganiserade för enbart barn med hörselnedsättningar. Resultatet har framkommit genom en kvalitativ analys som är inspirerad av fenomenografi och där olika temaområden har synliggjorts. Studiens resultat kopplas och diskuteras både utifrån aktuell forskning och Bronfenbrenners teori. Studiens resultat visar sammanfattningsvis att det behövs en stor mängd av varierande specialpedagogiska stödinsatser på förskolor, för att barn med hörselnedsättningar ska få en gynnsam utveckling. Variationen av uppfattningar angående specialpedagogiskt stöd ger en rikare och vidgad bild av vad det hela handlar om. De viktigaste och mest prioriterade stödinsatserna anses finnas i områdena kommunikationsstöd och psykosocialt stöd. Studien visar att teckenspråk är ett nödvändigt kommunikationsredskap. Närvarande pedagoger är ett viktigt psykosocialt stöd. Även andra delområden av specialpedagogiskt stöd, så som kognitivt stöd, motoriskt stöd, stöd i den fysiska miljöns utformning och stöd på organisations- och samhällsnivån är av stort värde. I resultatet synliggörs också uppfattningar angående stöd som ges ur olika specialpedagogiska perspektiv, bl.a. stöd utifrån individ-, grupp och organisationsperspektivet. Genom en diskussion med koppling till Bronfenbrenners teori synliggörs hur olika delar av specialpedagogiskt stöd samspelar. Mitt resultat visar att pedagogerna har en positiv uppfattning av specialpedagogernas arbete. Trots att studien synliggör en mängd goda exempel framkommer det uppfattningar om att det fortfarande saknas stöd, så som ekonomiska resurser, tillräckligt med pedagoger och kompetens. I studien framkommer det också att det finns en stor brist på forskning och styrdokument med konkreta riktlinjer, vilket också har betydelse för en gynnsam utveckling för barn med hörselnedsättningar.</p>

<p> </p><p>Specialpedagogiken och dess betydelse har förankrats i förskolan, men vem som ska ta ansvar för det specialpedagogiska arbetet och besitta kunskaper inom området, är fortfarande oklart. Syftet med studien är att belysa eventuella behov av specialpedagogisk kunskap och kompetens hos pedagoger inom förskolan, samt urskilja och beskriva hur behoven ser ut. Genom halvstrukturerade fokusgruppsintervjuer med sammanlagt tio pedagoger på tre förskolor undersöks upplevelser om behovet av specialpedagogisk kunskap och kompetens. Resultatet visar att det finns ett behov av ökad teoretisk kunskap inom det specialpedagogiska området i förskolan. Brister i den teoretiska kunskapen gör att den erfarenhetsbaserade specialpedagogiska kompetensen värderas högt. Det specialpedagogiska ansvar som vilar på pedagogerna upplevs vara stort eftersom de både har ansvar för att upptäcka och stödja barn i behov av särskilt stöd, men även för att erbjuda en verksamhet som kan tillgodose alla barns behov. Detta skapar ett specialpedagogiskt dilemma i pedagogernas arbete, vilket ytterligare försvåras i och med att de växande barngrupperna bidrar till ett ökat antal barn i behov av särskilt stöd. Dilemmat uppkommer till följd av de beslut som fattas på lednings- och organisationsnivåer och dessa påverkar verksamhetens miljömässiga utformning som storlekar på barngrupper och personalmängd. Studien visar att de förutsättningar pedagoger inom förskolan har i sitt arbete idag är svåra att förena med uppdragen som styrdokumenten beskriver. För att säkra ett fortsatt utvecklande av den specialpedagogiska kunskapen och kompetensen inom förskolan, behöver pedagoger erbjudas möjligheter till detta i form av fortbildning och ökade resurser. Om dessa villkor ska kunna uppfyllas och förverkligas i den praktiska verksamheten, krävs politiska beslut som kan skapa förutsättningar för specialpedagogikens utveckling i förskolan.</p><p> </p>