Vi ska i uppsatsen angripa problemet med gränsöverskridande koncernbidrag. Syftet med uppsatsen är att utreda när reglerna om koncernbidrag och koncernavdrag är tillämpliga, såväl mellan svenska bolag, som mellan svenska och europeiska bolag (gränsöverskridande koncernbidrag). Det kan få stora skattemässiga konsekvenser om bolagen har möjlighet till gränsöverskridande resultatutjämning. Vi ska utreda rättsläget och ge en bild av gällande rätt på koncernbidragsområdet och koncernavdragsområdet. Vårt mål är att granska huruvida reglerna om koncernavdrag i 35a kap. IL är förenliga med etableringsfriheten. Vi kommer att utreda om det nationella beskattningsintresset av bolag och det europeiska intresset om en fri etablering är motstående. Vi kommer att föra en argumentation utifrån båda perspektiven för att nå en slutsats. Om vi kommer fram till att de svenska reglerna om koncernbidrag och koncernavdrag strider mot etableringsfriheten ska vi slutligen utreda om regleringarna kan rättfärdigas med hjälp av FEUF eller rule of reasondoktrinen.

By means of group contributions the legislator has made it easier for company groups to transfer profits from a parent company to a subsidiary. A parent company can choose to reconstruct by acquire a company, create a subsidiary or perform a partial fission. The choice can affect the possibility for a parent company to perform a group contribution with deduction right. The parent company has to own more than 90 percent of the subsidiary’s shares for a whole taxation year or since the subsidiary began to carry out any economic activity in order to perform group contributions with deduction right. If a subsidiary is acquired, it has to be owned for a whole taxation year before group contributions with deduction right can be made, unless the acquired company never has carried out any economic activity before. When a parent company creates a subsidiary group contributions can be made with deduction right instantly after the reconstruction. If a partial fission is made to a subsidiary which has not been owned for a whole taxation year a group contribution cannot be made with deduction right. Where a partial fission is made to a subsidiary created by the parent company, to a subsidiary which has never carried out any economic activity or to a subsidiary which has been owned for a whole taxation year a group contribution can be made with deduction right instantly after the reconstruction. The difference in treatment regarding the deduction right is not an effect of differences between the reconstruction methods. Since the decisive term is whether the subsidiary has carried out any economic activity before, the difference is an effect of differences regarding the subsidiaries. Since this rule is applied in the same manner to all companies regardless of where the company’s permanent abode is located this difference is not a violation of the freedom of establishment.

Sammanfattning Regeringsrätten fastslog, genom ett antal rättsfall avkunnade i mars 2009, att de svenska koncernbidragsreglerna inte till fullo var förenliga med etableringsfriheten inom EU. Detta eftersom det sedan Europeiska Unionens Domstols (EUD) avgörande i målet C-446/03 Marks & Spencer har stått klart att det inte är förenligt med etableringsfriheten att neka avdrag i de fall där det utländska dotterbolagets förluster är slutliga och det inte finns någon möjlighet att förlusterna skulle kunna komma att beaktas i dotterbolagets hemviststat. Med anledning av Regeringsrättens avgöranden inleddes ett lagstiftningsarbete med syfte att tillgodose etableringsfriheten vid gränsöverskridande förlustutjämningssituationer vilket utmynnade i 35a kapitlet inkomstskattelagen (1999:1229). Kapitlet har dock kritiserats för att det i flertalet situationer är mycket svårt att åtnjuta avdragsrätt då flera kriterier måste vara uppfyllda samt att avdragsrätten är beloppsbegränsad. Uppsatsens syfte är att analysera ifall 35a kapitlet inkomstskattelagen (1999:1229) medger tillräckligt långtgående möjligheter för moderbolag att tillgodoräkna sig förluster i utländska dotterbolag för att reglerna inte kommer anses strida mot etableringsfriheten vid en eventuell prövning av EUD. De krav för avdragsrätt som kapitlet uppställer har var och en analyserats genom en restriktionsanalys eftersom EUD vanligtvis gör en restriktionsanalys i de fall då det är ursprungsstatens lagstiftning som uppställer ett hinder mot att utöva etableringsfriheten. Slutsatsen av dessa restriktionsanalyser visar att det finns flera situationer där kapitlet uppställer alltför restriktiva möjligheter till gränsöverskridande förlustutjämning för att EUD skulle anse reglerna vara förenliga med etableringsfriheten inom EU.

<p>För att finansiell rapportering ska ge läsaren en så klar bild som möjligt krävs en viss grad av harmonisering och upprättande av redovisningsstandards. Risken blir annars att redovisningen inte blir jämförbar och transparent. I december 2001 kom Redovisningsrådets Akutgrupp med ett uttalande som sa att koncernbidraget ska redovisas efter ekonomisk innebörd istället för, som tidigare, en bokslutsdisposition i resultaträkningen. Det problem som då uppstod var hur de företag som följde, och följer, Bokföringsnämnden skulle göra. Därför har Bokföringsnämnden under 2006 och 2007 skickat ut remisser med förslag på hur koncernbidraget i framtiden ska redovisas. Syftet med denna undersökning har således varit att dels undersöka hur onoterade koncernföretag redovisar idag och dels undersöka vilka för- och nackdelar det finns med de olika redovisningssätten. För att analysera det insamlade materialet har vi i huvudsak använt oss av standardiseringsteorin med utgångspunkt i de två övergripande redovisningsperspektiven – den anglosaxiska och den kontinentala. Resultatet av undersökningen visade att ca hälften av de kontrollerade företagen redovisade koncernbidraget enligt Redovisningsrådets rekommendation och andra hälften som en bokslutsdisposition i resultaträkningen. Den visade också att för- och nackdelarna vägde ganska lika, men med en svag övervikt åt redovisning i resultaträkningen. Vi anser att redovisning i resultaträkningen är bättre, men det bör ske som en egen post och inte som en bokslutsdisposition.</p>

För att finansiell rapportering ska ge läsaren en så klar bild som möjligt krävs en viss grad av harmonisering och upprättande av redovisningsstandards. Risken blir annars att redovisningen inte blir jämförbar och transparent. I december 2001 kom Redovisningsrådets Akutgrupp med ett uttalande som sa att koncernbidraget ska redovisas efter ekonomisk innebörd istället för, som tidigare, en bokslutsdisposition i resultaträkningen. Det problem som då uppstod var hur de företag som följde, och följer, Bokföringsnämnden skulle göra. Därför har Bokföringsnämnden under 2006 och 2007 skickat ut remisser med förslag på hur koncernbidraget i framtiden ska redovisas. Syftet med denna undersökning har således varit att dels undersöka hur onoterade koncernföretag redovisar idag och dels undersöka vilka för- och nackdelar det finns med de olika redovisningssätten. För att analysera det insamlade materialet har vi i huvudsak använt oss av standardiseringsteorin med utgångspunkt i de två övergripande redovisningsperspektiven – den anglosaxiska och den kontinentala. Resultatet av undersökningen visade att ca hälften av de kontrollerade företagen redovisade koncernbidraget enligt Redovisningsrådets rekommendation och andra hälften som en bokslutsdisposition i resultaträkningen. Den visade också att för- och nackdelarna vägde ganska lika, men med en svag övervikt åt redovisning i resultaträkningen. Vi anser att redovisning i resultaträkningen är bättre, men det bör ske som en egen post och inte som en bokslutsdisposition.

Magisteruppsatsen belyser de svenska reglerna avseende gränsöverskridande för-lustutjämningstransaktioner från ett gemenskapsrättsligt perspektiv. Fokus ligger på utjämningsmöjligheter då förlusten i ett utländskt dotterbolag är slutlig. Det är osäkert vilka grunder som rättfärdigar avdrag. I uppsatsen analyseras därför fyra Regeringsrättsmål i ljuset av den Europeiska gemenskapens domstols domar i Marks &amp; Spencer-fallet och i Oy AA-fallet. Finansdepartementet lämnade förslag på ändrade regler för avdragsrätt vid förlustutjämningstransaktioner mellan kon-cernbolag den 22 september 2009. Förslaget jämförs med det tidigare lagförslaget om likvidationsavdrag, Regeringsrättsmålen och gemenskapsrätten. Syftet med uppsatsen är att utreda om Sveriges nya förhållningssätt är förenligt med gemen-skapsrätten.I det svenska regelverket regleras koncernbidrag i inkomstskattelagen kapitel 35 och fusioner i inkomstskattelagen kapitel 37. För att ett bolag ska beviljas av-dragsrätt för ett koncernbidrag ska bidraget vara skattepliktigt hos mottagaren och mottagaren ska vara skattskyldig i Sverige. För att en fusion ska vara kvalificerad ska det fusionerade bolaget direkt innan fusionen vara skattskyldig i Sverige. Des-sa förutsättningar är inte uppfyllda när det mottagande eller fusionerade bolaget har sin hemvist i en annan medlemsstat i gemenskapen.I fallet Marks &amp; Spencer bedömer Europeiska gemenskapens domstol att kon-cernavdrag kan beviljas mellan moderbolag och dotterbolag i särskilda fall. För-lusten i dotterbolaget ska vara slutlig, vilket innebär att den omöjligen ska kunna utnyttjas av vare sig dotterbolaget självt eller någon utomstående person. Domen i Oy AA-målet innebär att regler som förhindrar avdrag för koncernbidrag kan vara proportionerliga om de vägrar avdrag för koncernbidrag till ett moderbolag och förlusten kan utnyttjas i framtiden. Lidl Belgium-fallet behandlar situationen när en förlust uppstår i en filial som är en del av huvudbolaget.Bestämmelser som inskränker den fria etableringsrätten kan rättfärdigas utifrån tvingande hänsyn till allmänintresset. Motiv för att tillämpa bestämmelser som in-skränker den fria etableringsrätten kan vara territorialitetsprincipen, bevarandet av skattesystemets inre sammanhang, neutralitetsprincipen, undvikande av risken för dubbelt beaktande av förluster och risk för skatteflykt. En kombination av flera motiv kan leda till att inskränkande bestämmelser kan rättfärdigas. Bestämmelser-na ska även vara legitima och proportionerliga för att de syften som eftersträvas uppnås.I fyra av de totalt tio rättsfallen som Regeringsrätten meddelade dom i avseende gränsöverskridande koncernbidrag har Skatterättsnämnden ansett förlusten vara slutlig, vilket berättigar till avdrag för koncernbidrag. Skatteverket, Skatterätts-nämnden och Regeringsrätten lägger olika innebörd i begreppet slutlig förlust. Oklarheterna utreds därför i ljuset av gemenskapsrätten. Regeringsrätten bedömer att en likvidation av det förlustbetingade dotterbolaget innebär att förlusten är slut-lig. Skatterättsnämnden anser att en förlust kan vara slutlig även då det förlustbe-tingade dotterbolaget upphör att bedriva verksamhet genom att det fusioneras med ett annat koncernbolag och om det finns regler i mottagarstaten som begränsar att en förlust rullas framåt. Skatteverket menar att en förlust är definitiv när dotterbo-laget självt eller en utomstående person annan än dotterbolaget inte kan utnyttja förlusten.Inom Europeiska Unionen har ett arbete med en gemensam skattebas påbörjats. En sådan skattebas skulle troligtvis undanröja en del av de problemen som gräns-överskridande förlustutjämningstransaktioner innebär. I avvaktan på att arbetet med den gemensamma skattebasen blir färdigställd kan gränsöverskridande för-lustutjämningstransaktioner underlättas genom att medlemsstaterna enas om defi-nitionen av olika skatterättsliga begrepp.För att det svenska förhållningssättet ska vara förenligt med gemenskapsrätten måste, enligt min mening, ett förtydligande ske på tre punkter. Jag anser, för det första, att det ska vara möjligt att ge koncernbidrag mellan systerbolag om deras gemensamma mo-derbolag har sin hemvist i Sverige. För det andra menar jag att det ska vara möjligt att ge koncernbidrag till ett indirekt helägt dotterbolag med slutliga förluster om det totala ägandet är mer än 90 procent. Jag anser också att slutlig förlust, det vill säga att alla möjligheter att utnyttja förlusten i dotterbolagets hemstat har uttömts, ska innefatta för-luster på grund av likvidation, konkurs och fusion då all verksamhet i dotterbolagets hemstat upphör.

<p>Magisteruppsatsen belyser de svenska reglerna avseende gränsöverskridande för-lustutjämningstransaktioner från ett gemenskapsrättsligt perspektiv. Fokus ligger på utjämningsmöjligheter då förlusten i ett utländskt dotterbolag är slutlig. Det är osäkert vilka grunder som rättfärdigar avdrag. I uppsatsen analyseras därför fyra Regeringsrättsmål i ljuset av den Europeiska gemenskapens domstols domar i Marks & Spencer-fallet och i Oy AA-fallet. Finansdepartementet lämnade förslag på ändrade regler för avdragsrätt vid förlustutjämningstransaktioner mellan kon-cernbolag den 22 september 2009. Förslaget jämförs med det tidigare lagförslaget om likvidationsavdrag, Regeringsrättsmålen och gemenskapsrätten. Syftet med uppsatsen är att utreda om Sveriges nya förhållningssätt är förenligt med gemen-skapsrätten.I det svenska regelverket regleras koncernbidrag i inkomstskattelagen kapitel 35 och fusioner i inkomstskattelagen kapitel 37. För att ett bolag ska beviljas av-dragsrätt för ett koncernbidrag ska bidraget vara skattepliktigt hos mottagaren och mottagaren ska vara skattskyldig i Sverige. För att en fusion ska vara kvalificerad ska det fusionerade bolaget direkt innan fusionen vara skattskyldig i Sverige. Des-sa förutsättningar är inte uppfyllda när det mottagande eller fusionerade bolaget har sin hemvist i en annan medlemsstat i gemenskapen.I fallet Marks & Spencer bedömer Europeiska gemenskapens domstol att kon-cernavdrag kan beviljas mellan moderbolag och dotterbolag i särskilda fall. För-lusten i dotterbolaget ska vara slutlig, vilket innebär att den omöjligen ska kunna utnyttjas av vare sig dotterbolaget självt eller någon utomstående person. Domen i Oy AA-målet innebär att regler som förhindrar avdrag för koncernbidrag kan vara proportionerliga om de vägrar avdrag för koncernbidrag till ett moderbolag och förlusten kan utnyttjas i framtiden. Lidl Belgium-fallet behandlar situationen när en förlust uppstår i en filial som är en del av huvudbolaget.Bestämmelser som inskränker den fria etableringsrätten kan rättfärdigas utifrån tvingande hänsyn till allmänintresset. Motiv för att tillämpa bestämmelser som in-skränker den fria etableringsrätten kan vara territorialitetsprincipen, bevarandet av skattesystemets inre sammanhang, neutralitetsprincipen, undvikande av risken för dubbelt beaktande av förluster och risk för skatteflykt. En kombination av flera motiv kan leda till att inskränkande bestämmelser kan rättfärdigas. Bestämmelser-na ska även vara legitima och proportionerliga för att de syften som eftersträvas uppnås.I fyra av de totalt tio rättsfallen som Regeringsrätten meddelade dom i avseende gränsöverskridande koncernbidrag har Skatterättsnämnden ansett förlusten vara slutlig, vilket berättigar till avdrag för koncernbidrag. Skatteverket, Skatterätts-nämnden och Regeringsrätten lägger olika innebörd i begreppet slutlig förlust. Oklarheterna utreds därför i ljuset av gemenskapsrätten. Regeringsrätten bedömer att en likvidation av det förlustbetingade dotterbolaget innebär att förlusten är slut-lig. Skatterättsnämnden anser att en förlust kan vara slutlig även då det förlustbe-tingade dotterbolaget upphör att bedriva verksamhet genom att det fusioneras med ett annat koncernbolag och om det finns regler i mottagarstaten som begränsar att en förlust rullas framåt. Skatteverket menar att en förlust är definitiv när dotterbo-laget självt eller en utomstående person annan än dotterbolaget inte kan utnyttja förlusten.Inom Europeiska Unionen har ett arbete med en gemensam skattebas påbörjats. En sådan skattebas skulle troligtvis undanröja en del av de problemen som gräns-överskridande förlustutjämningstransaktioner innebär. I avvaktan på att arbetet med den gemensamma skattebasen blir färdigställd kan gränsöverskridande för-lustutjämningstransaktioner underlättas genom att medlemsstaterna enas om defi-nitionen av olika skatterättsliga begrepp.För att det svenska förhållningssättet ska vara förenligt med gemenskapsrätten måste, enligt min mening, ett förtydligande ske på tre punkter. Jag anser, för det första, att det ska vara möjligt att ge koncernbidrag mellan systerbolag om deras gemensamma mo-derbolag har sin hemvist i Sverige. För det andra menar jag att det ska vara möjligt att ge koncernbidrag till ett indirekt helägt dotterbolag med slutliga förluster om det totala ägandet är mer än 90 procent. Jag anser också att slutlig förlust, det vill säga att alla möjligheter att utnyttja förlusten i dotterbolagets hemstat har uttömts, ska innefatta för-luster på grund av likvidation, konkurs och fusion då all verksamhet i dotterbolagets hemstat upphör.</p>

No description available.

<p>En underprisöverlåtelse av en tillgång mellan två koncernbolag kan omfattas av tvåolika lagstiftningar. Den ena lagstiftningen utgörs av reglerna om vinstöverföringar, innefattande reglerna om öppna koncernbidrag i 2 § 3 mom SIL och reglerna om dolda vinstöverföringar. Den andra lagstiftningen utgörs av uttagsbeskattningsreglerna i 22 § anv p 1 a KL och omstruktureringsreglerna i UPL. Eftersom dessa två lagstiftningar i vissa fall föreskriver olika rättsföljder föreligger det i dessa situationer en regelkonkurrens. Hur denna regelkonkurrens skall lösas är inte klart. I de situationer där det inte föreligger någon regelkonkurrens är det osäkert hur de två lagstiftningarna förhåller sig till varandra. Problemet ligger i att förhållandet inte har behandlats tillfredsställande i varken lagstiftning eller förarbeten. Det lämpligaste sättet att komma till tals med problemet är att lagstiftaren reder ut det hela genom lagstiftning.</p>

<p>Koncernbidrag är en transaktion som syftar till att genom vinstöverföring mellan bolag i en koncern jämna ut förluster och därmed minska koncernens totala skatt. Redovisning av koncernbidrag i Sverige saknar direkt reglering, utan har utlämnats till praxis och rekommendationer, som visar sig vara oeniga om huruvida koncernbidrag ska redovisas över resultaträkningen eller direkt i balansräkningen. Från och med 2005 ska alla börsnoterade bolag, i enlighet med EU-lagstiftningen, upprätta sina koncernredovisningar enligt International Accounting Standards Board:s föreskrifter. Studien visade hur övergången till redovisning enligt IASB:s regler har påverkat de noterade bolagen i deras redovisning av koncernbidrag genom att utreda om IASB har några uttalade regler för hur koncernbidrag ska redovisas, till vilken kategori i redovisningen koncernbidrag kan hänföras, om standard saknas eller om de enligt IASB inte ska ingå i redovisningen överhuvudtaget?</p><p>Syftet var att kartlägga vilken historisk utveckling regleringen av koncernbidragsredovisning har genomgått, vilken redovisningspraxis som finns och hur den förhåller sig till svenska och internationella regler. Dessutom skulle ett försök till att framställa ny kunskap om hur koncernbidrag ska redovisas om det saknades en standard för detta.</p><p>Uppsatsens metod var en blandad kvalitativ utredning, där omfattande tolkning av sekundär data utgjorde den kvalitativa studien. Det empiriska materialet hade kvantitativa egenskaper eftersom det var en presentation av årsredovisningar av de bolag som är noterade på Stockholmsbörsen och finns på Large Cap-listan. Empirin syftade till att ge en bild över praxis och utgjorde inte en statistisk undersökning.</p><p>Slutsatsen var att koncernbidrag bör redovisas direkt mot eget kapital hos både givare och mottagare. Detta motiverades av att det rör sig om en transaktion mellan ett företag och dess ägare samt att det är svårt att definiera och därmed erkänna det som en intäkt eller kostnad i enlighet med fundamentala redovisningsteorier. Detta sätt att redovisa transaktionen strider varken mot IASB:s föreställningsramar eller mot svensk normgivning.</p> / <p>Group contributions are transactions with the aim to redistribute losses evenly within a corporate group by transferring profits and thereby decreasing the total amount of tax to be paid. In Sweden, accounting for group contributions is not directly regulated, but has been left to practice and recommendations, that in turn have proven to be in disagreement whether group contributions should be accounted for in the income statement or in the balance sheet. Since 2005, all listed companies, in accordance with European Union law, shall produce their consolidated financial statements according to the guidelines set forth by the International Accounting Standards Board. This study showed how the transition to accounting according to the rules of the IASB has affected the listed companies in their accounting of group contributions by examining if the IASB have any clear rules for how group contributions shall be accounted for, which category in the financial statements they can be assigned to, if there is no standard or if they according to the IASB should be left out of the financial statements altogether.</p><p>The purpose was to survey what historical development the regulation of accounting for group contributions have gone through, what practice there is and how it relates to Swedish and international rules. Furthermore, an attempt was made to produce more knowledge about how group contributions should be accounted for, if a standard was lacking.</p><p>The method of the study was a mixed methods research, where the qualitative study consisted of a comprehensive interpretation of secondary data. The empirical material had quantitative attributes, since it was a presentation of the financial statements by the companies from the Large Cap list of the Nasdaq OMX Nordic Stockholm market. The purpose of the empirical study was to present the practice and was therefore not a statistical study.</p><p>The conclusion was that group contributions should be accounted directly towards equity in the giving as well as the receiving company. This was motivated by the fact that it is a transaction between a company and its owners and that it is hard to define and thereby acknowledge it as a revenue or cost in accordance with fundamental theories of accounting. This way of accounting for the transaction is not in violation of either the conceptual framework of the IASB or Swedish norms.</p>