Under senare år har prisjämförelsesajter vuxit fram som en betydande komponent inom konsumenthandeln. En majoritet av konsumenterna använder sig av prisjämförelsesajter för att söka information före, eller för att genomföra, sina köp. Fler och fler företag börjar också arbeta med prisjämförelsesajter som marknadsföringskanal. Den nya tekniken som har möjliggjort denna utveckling, och på många sätt kan tänkas bidra till en ökad konkurrens på marknaden, kan dock också användas som verktyg för att begränsa konkurrensen. Detta kan ske genom att aktörerna via prisjämförelsesajterna samordnar sig om ett visst uppträdande på marknaden, vilket kan snedvrida konkurrensen genom att exempelvis priser fastställs eller att marknaden uppdelas. Sådant agerande är förbjudet i svensk rätt jämte konkurrenslagen 2008:579 2 kap 1 §. Företrädesvis kan detta ske via automatiserade prissättningssystem, där två eller flera konkurrenter kan skapa artificiella sänkningar och höjningar i prisbilden, alternativt skapa en låst prisbild. I vilken utsträckning detta sker i praktiken – om alls - är ännu inte klarlagt. Inget fall har heller blivit föremål för prövning i Marknadsdomstolen eller hos Konkurrensverket. Därför är denna utredning till stor del hypotetisk. Utredningen påvisar att ”normal medverkan” (publicering av pris- och produktinformation) på prisjämförelsesajt i sig inte bör träffas av förbudet. Inte heller bör det vara förbjudet att agera självständigt men influeras av informationen på prisjämförelsesajten såsom information från marknaden. Däremot talar mycket för att bruket av vissa automatiska prissättningssystem kan få till resultat att priser fastställs eller marknader delas upp genom ett samordnat förfarande, vilket är förbjudet. Detta utesluter dock inte att även manuella prissättningsmetoder kan omfattas av förbudet under vissa omständigheter.

Studien undersöker konkurrensstrategier med hjälp av immaterialrättsligt skydd: Om, och hur, det är möjligt för ett företag att använda patentskydd som ett starkt konkurrensmedel på en attraktiv marknad?Om våra utvalda respondenter ansåg att patentstrategier leder till diskriminering av konkurrenter och kunder om företag med ensamrätt väljer att nischa sitt produktutbud? Om patenträtten behöver vidareutvecklas för att matcha lagstiftning gällande konkurrens? Är det möjligt att införa en klausul om rätt att utfärda tvångslicenser i Patenträtten som är generaliserbar och lättare att tillämpa än den vedertagna? Detta är en kvalitativ studie, i vilken vi hela tiden strävat efter att få en helhetsför-ståelse. Därför har vi varit öppna med vår tanke med arbetet för våra respondenter, och även försökt hålla oss objektiva genom arbetet. Något som emellanåt varit svårt då vi har en för-förståelse och även en ifrågasättande ansats. I början av arbetet läste vi på och samlade in intressant litteratur för att öka våra kunskaper i ämnet. Vi intervjuade sedan våra respondenter i semi-strukturerade intervjuer utifrån en intervjuguide där ordningen var flexibel. Efter varje intervju fick vi en ökad insikt i problematiken, som vi sökte förankra i litteraturen. Och den fördjupade kunskapen tog vi sedan med oss det till nästa intervju. Därmed ökade vi vår förståelse enligt en hermeneutisk spiral. Intervjuerna har gjorts via mail och personligt möte, några intervjuer har inte kunnat genomföras då respondenterna inte haft tid. Lyckligtvis har dessa respondenters tankar i ämnet publicerats och därför har vi istället refererat till dem där vi ansett det behövas. Vi insåg att vi inte skulle kunna få fram "en sanning" i vår studie, därför har vårt förhållningssätt varit ifrågasättande men med ett försök att förstå helheten. Och att det finns flera perspektiv att se patenträttsproblematiken ur. Resultat & slutsats: Vi har undersökt Lego:s patentstrategier, och fört ett resonemang om att förändra i patenträtten för att effektivisera marknaden, samt diskuterat om Lego med sin ensamrätt nischat sig mot målgruppen pojkar och därmed diskriminerat flickor. Vi har hittat ett antal rättsfall där Lego varit inblandat rörande immaterialrätt, och även artiklar och litteratur som vi finner intressanta. Vi har sedan intervjuat olika professioner som vi anser kan öka vår förståelse i ämnet. Vi får i vissa delar stöd i vårt resonemang kring effektiva marknader, tvångslicenser och reducering av transaktionskostnader. Dock säger alla tre respondenterna att det är svårt att komma till rätta med marknadsmisslyckandena som patentsystemet skapar då inget bättre alternativ finns som kan ersätta dagens system i belöningen av FoU (Forskning och Utveckling). Slutsatsen av vårt resonemang kring patenträtten är att patenträtten borde ses över, vi tror att en förändring kommer att ske i framtiden när Kinas patentmattor skapar problem för Europas företag. Vårt andra resonemang, om Lego diskriminerat konsumentgruppen flickor, fick vi inget gehör för hos våra respondenter, och Lego ville inte uttala sig om det. Men vår slutsats är att diskriminering har förekommit i en dold form. Förslag till fortsatt forskning: I vår undersökning har vi begränsat oss till en intervju via mail med Lego. Det skulle vara intressant att göra en fallstudie av Lego för att ta del av deras kundanalys, vad som påverkat valet av kundsegment samt målgruppen för Legos marknadsföring, och hur valet sedan påverkat deras konkurrensstrategier. Men vi förstår att det kan vara svårt att beviljas tillträde till de strategiska och säkert hemliga analyserna. Ytterligare ett förslag till fortsatt forskning som vi varit inne på lite i uppsatsen, men som skulle kunna fördjupas mer handlar om hur Legos ensamrätt påverkat Lego och dess konkurrenters position på den aktuella marknaden, har det lett till dominans på bekostnad av diskriminering (av konkurrenter)? Uppsatsens bidrag: Vi har funnit uppsatser i ämnet vilka valt att behandla missbruk av dominerande ställning med hjälp av immaterialrättsligt skydd, ur ett juridiskt perspektiv. Vi har i vår uppsats valt att se företeelsen även ur ett marknadsföringsperspektiv med inriktning på affärsstrategier och även ur ett föräldraperspektiv. När affärsjuridiska vapen används som konkurrensstrategi för att diskriminera andra företag, eller diskriminera konsumentgrupper på marknaden, så får det oss att fundera över dagens patenträtts legitimitet på en effektiv marknad. Vi har haft intressanta diskussioner med respondenter som fördjupat vår förståelse för problematiken kring patentstrategier, detta är vårt bidrag till debatten om patenträtten.

No description available.

 I takt med avregleringen och privatiseringen av traditionellt statliga och kommunala verksamheter konkurrerar privata och offentliga aktörer i allt större utsträckning med varandra. Regeringen uppmärksammade detta växande problem och för att råda bot på detta infördes nya regler i konkurrenslagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari 2010. Reglerna kretsar kring konfliktlösningsregeln vilken ger allmän domstol möjlighet att förbjuda en offentlig aktör att bedriva en viss verksamhet eller tillämpa ett förfarande som kan ha en konkurrenssnedvridande effekt på marknaden. Verksamheter och förfaranden som är försvarliga utifrån allmän synpunkt eller förenliga med lag kan inte förbjudas med konfliktlösningsregeln. Författaren har utrett vilken typ av verksamheter och förfaranden som fångas av konfliktlösningsregeln och vilka problem som kan uppstå vid en tillämpning av konfliktlösningsregeln. Författaren har under uppsatsens gång kommit fram till att konfliktlösningsregeln fångar alla säljverksamheter och förfaranden som innebär att den offentlige aktörens säljverksamhet eller förfarande utgör en begränsning av konkurrensen. Förfaranden och säljverksamheter som faller utanför den kommunala kompetensen kan alltså inte förbjudas med konfliktlösningsregeln så länge som de inte begränsar konkurrensen och minskar säljtrycket på marknaden. Konfliktlösningsregeln fångar situationer där en offentlig aktörs prissättning i säljverksamhet understiger marknadsvärdet på en konkurrensutsatt marknad. Det konkurrensbegränsningskriterium som uppställs för att konfliktlösningsregeln skall bli tillämplig gör att konfliktlösningsregeln kan utjämna konkurrensen mellan privata och statliga aktörer. Konfliktlösningsregelns tillämpning i förhållande till verksamheter som ligger inom den kommunala kompetensen innebär inte något problem då verksamheter inom den kommunala kompetensen torde vara försvarliga utifrån allmän synpunkt om de ökar konkurrenstrycket. Om den kommunala verksamheten inte ligger inom den kommunala kompetensen torde den heller inte vara försvarlig utifrån allmän synpunkt men kan då ändå inte förbjudas enligt konfliktlösningsregeln såvida den inte utgör en konkurrensbegränsning.

I denna uppsats avser vi att utreda vad renommésnyltning är och vilka rekvisit som finns för detta förfarande. Vårt syfte är att ge en förståelse för renommésnyltning och var gränserna för rekvisiten för renommésnyltning går. Vi kommer behandla de rekvisit som MD ställer upp för renommésnyltning. När vi beskriver rekvisiten kommer vi använda oss av avgöranden från MD och varva det med våra egna tankar och reflektioner. Vi kommer att studera vad det innebär när en näringsidkare obehörigen anknyter till en annan näringsidkare och vad som menas med att renommésnyltning är otillbörligt. Dessa är rekvisit som vi kommer studera närmare eftersom renommésnyltning endast kan anses vara otillbörligt om en obehörig anknytning har skett. Uppsatsen kommer inte att behandla renommésnyltning som sker i samband med jämförande reklam i 18 § 7 p. MFL, utan endast renommésnyltning som bedöms enligt generalklausulen, 5 och 6 §§ MFL. De rekvisit som vi anser föreligger för renommésnyltning är: Huruvida ett kännetecken är bärare av ett renommé i det sammanhang som det används i. Huruvida kännetecknet kan förknippas med näringsidkaren. Huruvida anknytningen till kännetecknet är obehörig. Huruvida anknytningen även är otillbörlig. Huruvida den utsatte näringsidkaren lider någon skada. Huruvida konsumenternas marknadsöverblick förändras. Med hänsyn till att Sverige fick en ny marknadsföringslag 2008 kommer vi avslutningsvis att göra en kort reflektion av hur bedömningen av renommésnyltning eventuellt kommer att förändras på grund av detta.

Uppslaget till vår uppsats har framkommit som ett resultat av diskussioner mellan författarna och handledare. Författarna har alla tre en företagsekonomisk bakgrund och har tidigare studerat de företagsekonomiska aspekterna av området varumärken och renommésnyltning. Varumärken och andra immateriella rättigheter är i dagens samhälle ett viktigt område för företag. Om ett företag kan visa upp ett starkt varumärke med ett gott renommé/anseende kan de skaffa sig konkurrensfördelar på marknaden. I och med att det finns ett vinstintresse bland företag så finns alltid risken att andra företag vill utnyttja ett konkurrerande företags goda renommé för egen vinning skull, alltså renommésnyltning. Att detta problem existerar är sedan länge känt och det finns idag lagar och praxis som skall skydda företag från att få sitt varumärke/renommé felaktigt utnyttjat. Varumärken skyddas främst utifrån Varumärkeslagen (Vml) medan felaktigt utnyttjande av ett företags renommé i reklam eller saluföring skyddas utifrån Marknadsföringslagen (MFL). Uppsatsen är baserad på de lagar och praxis som tillämpas inom området otillbörlig marknadsföring, då med renommésnyltning som primärt området att studera. Uppsatsen syfte är att fastställa gällande rätt för det rättsliga området renommésnyltning. Vi har genom att studera Marknadsföringslagen samt praxis från Marknadsdomstolen försökt att besvara uppsatsen syfte och problemformulering. Efter att ha analyserat alla de fall som utgjort vårt underlag kan vi sammanfattningsvis konstatera att det är väldigt svårt att fastställa klara och tydliga regler som går att applicera i varje fall. Orsaken till detta är att varje fall som MD dömt i skiller sig från de andra, alltså det finns inga fall det där alla kriterier är lika. Dock kan vi konstatera att många likheter finns i MD: s domar och det är dessa som skapar den praxis som finns i dagsläget.

No description available.

Syftet med uppsatsen är att analysera i vilken utsträckning leverantörer kan uppställa begränsningar för auktoriserade återförsäljare i ett selektivt distributionssystem att använda tredjepartsplattformar. Det gör att konkurrensbegränsningar behandlas i en mer eller mindre fallande ordning av svårighetsgrad för auktoriserade återförsäljare att i vidareförsäljning av leverantörens produkter använda digitala tjänster. Uppsatsen är avgränsad till att behandla de EU-rättsliga konkurrensrättsliga reglerna och selektiv distribution som distributionsform. Som en reaktion på den ökade e-handeln visar uppsatsen dels på en ökad användning av selektiva distributionssystem och dels på att allt fler leverantörer uppställer urvalskriterier. För att utreda om urvalskriterierna är förenliga med artikel 101(1) FEUF prövas de enligt analysmetoden från EU-domstolens avgöranden Metro och Metro II. Efter förhandsavgörandet Pierre Fabre stod det däremot klart att ett förbud att sälja på internet har till syfte att begränsa konkurrensen. Till skillnad från de avgörandena kom EU-domstolen i förhandsavgörandet Coty fram till att en avtalsklausul som förbjuder användningen av tredjepartsplattformar med utomstående aktörers namn eller logotyp på ett för konsumenterna synligt sätt för att bevara produkternas ”aura av lyx”, är förenlig med EU:s konkurrensrätt. Däremot kvarstår frågan huruvida ett marknadsplatsförbud måste vara förenat med särskilda produktegenskaper eller om lyx-dilemmat i vissa fall kan frångås. Uppsatsen påvisar att EU-domstolen i Cotytycks ha fallit tillbaka på att selektiva distributionsavtal inte har till syfte att begränsa konkurrensen utan ska prövas enligt Metro-testet. Skulle så vara fallet är punkt 39 som föreskriver ”till sitt syfte” i Pierre Fabre överspelat. En sådan bedömning kan tyckas ligga i linje med pendeln som svängt från det formalistiska synsättet till ett mer effekt- baserat synsätt samt det övergripande målet med konkurrensrätten, att främja konkurrensen till nytta för konsumenterna. Slutsatsen är därför att leverantörer får begränsa återförsäljares användning av digitala tjänster i samband med vidareförsäljning av de kontraktsenliga produkterna. Trots att vissa begränsningar får göras är rättsläget oklart vilka specifika försäljningsmetoder och andra säljfrämjande åtgärder det gäller. Däremot står det klart enligt kommissionens riktlinjer att begränsningarna enligt ekvivalensprincipen måste vara likvärdiga för det som gäller för fysisk butik och det som gäller online. Distinktionen mellan vad som utgör en otillåten och tillåten begränsning kan därför närmast ta sig till uttryck i begreppen ”var” (område), till ”vem” (kundgrupp) och ”hur” (kvalitetsstandarder).

No description available.

No description available.