<p>The inspiration of this bachelor thesis formed during a discussion with the consumer advisors at Rådrummet in Karlstad. The discussion was due to the change in the Swedish Consumer Purchases Act in April 2005 that prolonged the allowed time period for consumer complaints from two to three years.</p><p>This bachelor thesis is based on a survey that was made to clarify the knowledge in consumer rights among the stores in Bergvik and Mitt i City in Karlstad. After finding out the current knowledge among the stores, necessary measures can be taken for instance to educate the employees. A similar survey was made in the suburb of Gothenburg by GP Konsument and it has been a big help for our survey.</p><p>Our bachelor thesis is concentrated on the private purchases that consumers make from businessmen.</p><p>Consumers’ rights were established to increase the consumers’ position on the market. The Swedish Consumer Purchases Act gives the consumers a guaranteed protection which they always have when making a purchase in a store.</p><p>We made a survey consisting of nine questions, to find out the employees’ knowledge in consumer rights. The questions were asked to one employee in each participating store. The questions were about consumer complaints, purchase on approval, guarantee and education of the employees. In total 69 stores participated in the survey, 33 stores in Bergvik and 36 stores in Mitt i City. Four stores in Bergvik and three stores in Mitt i City declined to take part in the survey.</p><p>The result of the survey was over all not satisfying. It turned out that very few are familiar with the consumers’ rights and only a small number of stores educate their employees on this subject.</p><p>Considering the faulty knowledge that was shown the purpose of the Swedish Consumer Purchases Act to protect the consumer can not be fulfilled, since many stores declared that they do not follow the law but have their own rules.</p><p>One conclusion from our survey is that the employees in the stores need to increase their knowledge in consumer rights to be able to help the consumers in the best way possible.</p> / <p>Uppslaget till denna uppsats kom till vid en diskussion med anställda på konsumentvägledningen på Rådrummet i Karlstad. Diskussionen fördes med anledning av den förlängning av reklamationstiden från två till tre år, som gjordes i Konsumentköplagen 1 april 2005.</p><p>Uppsatsen är baserad på en undersökning gjord för att belysa kunskaperna i reklamationsrätt och konsumenträtt bland butikerna i Bergvik och Mitt i City i Karlstad. Genom att få kännedom om de kunskaper som finns bland butikerna kan åtgärder sättas in om så skulle visa sig vara nödvändigt, exempelvis om resultatet skulle visa sig vara dåligt kan eventuella åtgärder för utbildning och liknande erbjudas. En liknande undersökning har tidigare gjorts utanför Göteborg av GP Konsument, och den har varit till stor hjälp för vår undersökning.</p><p>Vår uppsats är koncentrerad till de köp som konsumenter gör för privat bruk från näringsidkare direkt i butik.</p><p>Konsumenträttsliga lagar och regler har skapats för att stödja konsumenter och förbättra deras ställning på marknaden. Konsumentköplagen garanterar konsumenten ett minimiskydd som denne alltid har vid köp från en näringsidkare.</p><p>För att få svar på vad de anställda i butikerna känner till om Konsumentköplagens regler har vi gjort en undersökning bestående av nio frågor som vi ställde till en anställd i varje deltagande butik i Bergvik samt Mitt i City. Frågorna behandlade reklamation, öppet köp, garanti och utbildning av personalen i konsumenträttsliga frågor. Totalt deltog 69 butiker i undersökningen, varav 33 butiker i Bergviks köpcentrum samt 36 butiker i Mitt i City. Fyra butiker i Bergviks köpcentrum samt tre butiker i Mitt i City gallerian avböjde att delta i undersökningen.</p><p>Kunskapen om reklamationsrätt som kom fram i undersökningen visade sig vara överlag dåligt. Det visade sig att väldigt få känner till de konsumenträttsliga reglerna och endast ett fåtal butiker ger personalen utbildning inom detta område.</p><p>Med tanke på de bristfälliga kunskaperna som uppdagades infrias inte lagens syfte att skydda konsumenterna, då många butiker uppgav att de inte följer lagen utan istället har egna regler.</p><p>En slutsats av denna undersökning är således att butikspersonalen behöver öka sina kunskaper inom konsumenträtt för att bättre kunna vara till hjälp för konsumenterna.</p>

The inspiration of this bachelor thesis formed during a discussion with the consumer advisors at Rådrummet in Karlstad. The discussion was due to the change in the Swedish Consumer Purchases Act in April 2005 that prolonged the allowed time period for consumer complaints from two to three years. This bachelor thesis is based on a survey that was made to clarify the knowledge in consumer rights among the stores in Bergvik and Mitt i City in Karlstad. After finding out the current knowledge among the stores, necessary measures can be taken for instance to educate the employees. A similar survey was made in the suburb of Gothenburg by GP Konsument and it has been a big help for our survey. Our bachelor thesis is concentrated on the private purchases that consumers make from businessmen. Consumers’ rights were established to increase the consumers’ position on the market. The Swedish Consumer Purchases Act gives the consumers a guaranteed protection which they always have when making a purchase in a store. We made a survey consisting of nine questions, to find out the employees’ knowledge in consumer rights. The questions were asked to one employee in each participating store. The questions were about consumer complaints, purchase on approval, guarantee and education of the employees. In total 69 stores participated in the survey, 33 stores in Bergvik and 36 stores in Mitt i City. Four stores in Bergvik and three stores in Mitt i City declined to take part in the survey. The result of the survey was over all not satisfying. It turned out that very few are familiar with the consumers’ rights and only a small number of stores educate their employees on this subject. Considering the faulty knowledge that was shown the purpose of the Swedish Consumer Purchases Act to protect the consumer can not be fulfilled, since many stores declared that they do not follow the law but have their own rules. One conclusion from our survey is that the employees in the stores need to increase their knowledge in consumer rights to be able to help the consumers in the best way possible. / Uppslaget till denna uppsats kom till vid en diskussion med anställda på konsumentvägledningen på Rådrummet i Karlstad. Diskussionen fördes med anledning av den förlängning av reklamationstiden från två till tre år, som gjordes i Konsumentköplagen 1 april 2005. Uppsatsen är baserad på en undersökning gjord för att belysa kunskaperna i reklamationsrätt och konsumenträtt bland butikerna i Bergvik och Mitt i City i Karlstad. Genom att få kännedom om de kunskaper som finns bland butikerna kan åtgärder sättas in om så skulle visa sig vara nödvändigt, exempelvis om resultatet skulle visa sig vara dåligt kan eventuella åtgärder för utbildning och liknande erbjudas. En liknande undersökning har tidigare gjorts utanför Göteborg av GP Konsument, och den har varit till stor hjälp för vår undersökning. Vår uppsats är koncentrerad till de köp som konsumenter gör för privat bruk från näringsidkare direkt i butik. Konsumenträttsliga lagar och regler har skapats för att stödja konsumenter och förbättra deras ställning på marknaden. Konsumentköplagen garanterar konsumenten ett minimiskydd som denne alltid har vid köp från en näringsidkare. För att få svar på vad de anställda i butikerna känner till om Konsumentköplagens regler har vi gjort en undersökning bestående av nio frågor som vi ställde till en anställd i varje deltagande butik i Bergvik samt Mitt i City. Frågorna behandlade reklamation, öppet köp, garanti och utbildning av personalen i konsumenträttsliga frågor. Totalt deltog 69 butiker i undersökningen, varav 33 butiker i Bergviks köpcentrum samt 36 butiker i Mitt i City. Fyra butiker i Bergviks köpcentrum samt tre butiker i Mitt i City gallerian avböjde att delta i undersökningen. Kunskapen om reklamationsrätt som kom fram i undersökningen visade sig vara överlag dåligt. Det visade sig att väldigt få känner till de konsumenträttsliga reglerna och endast ett fåtal butiker ger personalen utbildning inom detta område. Med tanke på de bristfälliga kunskaperna som uppdagades infrias inte lagens syfte att skydda konsumenterna, då många butiker uppgav att de inte följer lagen utan istället har egna regler. En slutsats av denna undersökning är således att butikspersonalen behöver öka sina kunskaper inom konsumenträtt för att bättre kunna vara till hjälp för konsumenterna.

Levande djur är föränderliga av naturen och kan påverkas av förändringar så som ryttarbyte eller intryck från omgivningen. Således särskiljer sig levande djur jämförligt med döda ting såsom ett kylskåp,  en brödrost eller en bok. Utan hänsyn till varornas skillnader omfattas dessa ting av konsumentköplagens bestämmelser under förutsättning att det rör sig om ett konsumentköp. Detta menar verksamma inom hästnäringen skapar problem eftersom konsumentköplagens bestämmelser har som utgångspunkt att reglera köp av ”döda ting”. Konsekvensen av ett starkt konsumentskydd i kombination med handel av levande djur har gett resultat till att näringsidkarna inte vill sälja till konsumenter då riskerna upplevs som oproportionerligt stora. Kritiken är utbredd i Europa, vilket har gett till resultat nya möjligheter till att undanta levande djur ifrån konsumentköplagen. Svenska staten har således genomfört en utredning av anledning utav det nya varudirektivet, utredningen åskådliggör problematiken och förevisar vilka områden som behöver särregleras gällande konsumentköp av hästar. Problemen har uppkommit vid handel av hästar har identifierats genom att analysera lagstiftning, samt statens offentliga utredning för att besvara frågan, om det föreligger ett behov av speciallagstiftning gällande konsumentköp av hästar. Sammanfattningsvis är resultatet av analysen att problematiken gällande hästar och konsumentköplagen skulle kunna minimeras genom att tillämpa en särreglering vid handel av levande djur.

<p>Ny teknik ger konsumenter nya förutsättningar att handla på nätet, så kallad e-handel. Genom e-handel ges konsumenter större valmöjligheter och företag utsätts även för större krav att konkurrera med varandra, eftersom konsumenten har större tillgång till information för att fatta beslut kring köp av olika produkter. E-handeln har ökat i omfattning under de senaste åren, där det varje dag blir fler konsumenter som använder Internet för att handla olika produkter och tjänster. Genom att omfattningen av e-handeln ökar och tekniken utvecklas, blir även kraven på att konsumenterna skyddas mot oseriösa aktörer större. För att följa med i denna nya utveckling måste det finnas möjligheter för en konsument att lösa en eventuell konflikt med en näringsidkare. Frågan som uppkommer är hur konsumentskyddet inom EU kan utvecklas för att gynna relationerna mellan konsumenter och företag samt att främja och utveckla den gränsöverskridande handeln på den inre marknaden.</p><p>I uppsatsen kommer läsaren få en inblick i den problematik en konsument ställs inför, när denne hamnar i en konflikt med en näringsidkare angående en produkt eller tjänst som inhandlats via Internet, antingen här i Sverige eller utomlands. Alternativa tvistlösningsmekanismer kommer att undersökas samt i vilken utsträckning lagstiftningen inom konsumentskyddsområdet ger tillräckligt skydd för konsumenter vid e-handel. Tänkt målgrupp för uppsatsen är dels företag som erbjuder e-handel till sina kunder inom segmentet konsumentprodukter, dels jurister eller juridikstuderande som är intresserade av att få en inblick i EU:s konsumentskyddsregler samt hur alternativa tvistlösningssystem kan användas för att lösa denna typ av konflikter.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Bredbands- och digital-TV-marknaden växer kraftigt och det är av stor betydelse ur konsumentsynpunkt att företagen tillämpar skäliga avtalsvillkor. I denna uppsats granskas ett antal standardavtal utfärdade av företagen på respektive marknad. Företagen vars villkor vi analyserar är Universal Telecom, Glocalnet och Tyfon Svenska AB som tillhandahåller bredbandstjänster, samt Viasat, Boxer och Canal Digital, som levererar digital-TV. Det rör sig i dessa fall om ensidigt upprättade standardavtal där konsumenten inte har möjlighet till individuell förhandling. Syftet med uppsatsen är att bringa klarhet i hur man går tillväga vid en oskälighetsbedömning av villkor i standardavtal riktade till konsumenter samt vilken lagstiftning som till övervägande del används inom området. Vi vill även utreda om dessa avtal innehåller oskäliga avtalsvillkor samt i förekommande fall presentera vilka slags oskäliga avtalsvillkor det rör sig om.</p><p>Vid en oskälighetsbedömning skall hänsyn tas till god sed, tvingande konsumentskyddande lagstiftning, allmänna tvingande rättsprinciper, dispositiv lag samt om obalans uppkommer till följd av en avtalsbestämmelse. Avtalsvillkoren får heller inte vara vilseledande eller otydligt utformade.</p><p>De lagar som främst tillämpas på dessa marknader är AVLK, EkomL, KkL och KtjL. De två sistnämnda lagarna är dock inte direkt tillämpliga utan får tillämpas analogt.</p><p>Vid ingången av arbetet misstänkte vi att det kunde vara svårt att hitta oskäliga avtalsvillkor i så stora företag som vi faktiskt valt, men i samtliga av de granskade standardavtalen förekom oskäliga avtalsvillkor. En gemensam nämnare för företagen är att deras avtal innehöll villkor som på ett eller annat sätt oskäligt begränsade konsumentens rätt till ersättning, s.k. ansvarsbegränsningsklausuler. Alla företagen har även villkorsändringsklausuler som bedömts som oskäliga eftersom de ger näringsidkaren ensidig rätt att ändra i villkoren avseende pris, tjänst eller dylikt.</p><p>Villkor som föreskriver formkrav vid uppsägning, reklamation eller andra meddelanden återfanns i inte mindre än tre av de granskade företagen. Detta är anmärkningsvärt eftersom det med stöd av förarbetena till KkL och tidigare avgöranden har bedömts som oskäligt en längre tid. En del av de undersökta bolagen försöker utnyttja sig av force majeure-klausuler för att slippa prestera sin del av avtalet. Force majeure är omständigheter som det inte kan rådas över, exempelvis krig och naturkatastrofer. Många av företagen utvidgar innebörden till att innefatta även andra omständigheter som ligger inom kontrollsfären.</p>

En ny trend inom internethandeln är företeelsen av så kallade rabatt- och upplevelsesajter. På den svenska marknaden är Groupon marknadsledande rabattsajt samtidigt som LiveIt anses störst inom upplevelseförmedling. Affärskonceptet – att marknadsföra priserbjudanden eller upplevelser och sedan hänvisa konsumenter vidare till leverantörer – har tagits efter av en rad aktörer och den nya trenden får antas fortsätta en tid framöver. Det faktum att den aktuella typen av förmedling är relativt ny har lett till en osäkerhet kring vilket ansvar rabatt- och upplevelseföretagen har gentemot konsumenter. Inte sällan använder de sig av varierande affärsupplägg vilket bidragit till ytterligare oklarhet. Det saknas direkt tillämplig tvingande lagstiftning och företagen begränsar ofta, genom mer eller mindre långtgående friskrivningar, sitt civilrättsliga ansvar. Syftet med förevarande uppsats är att undersöka vilket civilrättsligt ansvar som företagen har gentemot konsumenter vid dröjsmål och fel i vara och tjänst. I uppsatsen, som inledningsvis diskuterar innebörden av termerna kollektiv shopping och gruppköp, redogörs för de tre affärsmodeller som det marknadsledande rabattföretaget Groupon använder sig av. Dessa affärsmodeller ligger sedan till grund för de diskussioner som förs i arbetets analysdel. Rabattföretagens ansvar visar sig vara beroende av vilken affärsmodell som tillämpats vid försäljningen. Företagen kan dels betraktas som återförsäljare alternativt kommissionärer vilket leder till ett fullständigt civilrättsligt ansvar, dels som handelsagenter med underliggande fullmakt vars enda ansvar är att ta emot och vidareförmedla reklamationer, dels som en oreglerad typ av mellanman som enligt dagens gällande rätt enbart ansvarar för lämnad information gällande de vouchrar som företagen säljer. Detta sistnämnda ansvar är visserligen dispositivt men förefaller utgöra en allmän rättsgrundsats varför det ligger nära till hands att betrakta friskrivningar från lämnad information som oskäliga. Ett tänkbart sätt att stärka konsumentskyddet inom det aktuella problemområdet är att utvidga den så kallade förmedlingsregeln i konsumentköplagens inledande paragraf samt att eventuellt införa en liknande regel även i konsumenttjänstlagen. / A new trend within e-commerce is the phenomenon of deal-of-the-day and event websites. The market leaders in Sweden are Groupon (deal-of-the-day) and LiveIt (event). Their business concept is to promote price offers or events, and then refer consumers to merchants. This concept has been copied by a number of other e-commerce providers and this trend is likely to continue. The fact that this kind of mediation is relatively new has led to an uncertainty as to what responsibility these companies have in relation to the consumers. Furthermore, the companies use a variety of business models which increases the uncertainty even more. There are no directly applicable mandatory provisions, and the companies often reduce their liability by using more or less extensive disclaimers. This essay aims to investigate which civil liability the companies have in relation to the consumers in post-purchase situations (relating to delays and lack of conformity). In this essay, which initially relates to the meaning of the terms ‘collective shopping’ and ‘group buying’, the three business models that Groupon utilize will be explained. These business models form the basis of the following analysis. The liability of the companies is proven to be dependent on which kind of business model that the purchase was conducted according to. The companies can be considered as retailers or commission agents who both have full liability, or they can be considered as commercial agents with a proxy whose liability is limited to receive and mediate complaints, or they can be considered as some kind of unregulated middleman which, according to existing law, only has a responsibility for information given in the marketing of the sold vouchers. The liability of this unregulated middleman is indeed optional, but still considered a general legal principle. A disclaimer from that liability could be considered unfair. One possible way to enhance consumer protection within this area is to expand the mediation rule in the first section of the Consumer Sales Act. An additional possibility is to introduce a similar rule in the Consumer Services Act.

Ny teknik ger konsumenter nya förutsättningar att handla på nätet, så kallad e-handel. Genom e-handel ges konsumenter större valmöjligheter och företag utsätts även för större krav att konkurrera med varandra, eftersom konsumenten har större tillgång till information för att fatta beslut kring köp av olika produkter. E-handeln har ökat i omfattning under de senaste åren, där det varje dag blir fler konsumenter som använder Internet för att handla olika produkter och tjänster. Genom att omfattningen av e-handeln ökar och tekniken utvecklas, blir även kraven på att konsumenterna skyddas mot oseriösa aktörer större. För att följa med i denna nya utveckling måste det finnas möjligheter för en konsument att lösa en eventuell konflikt med en näringsidkare. Frågan som uppkommer är hur konsumentskyddet inom EU kan utvecklas för att gynna relationerna mellan konsumenter och företag samt att främja och utveckla den gränsöverskridande handeln på den inre marknaden. I uppsatsen kommer läsaren få en inblick i den problematik en konsument ställs inför, när denne hamnar i en konflikt med en näringsidkare angående en produkt eller tjänst som inhandlats via Internet, antingen här i Sverige eller utomlands. Alternativa tvistlösningsmekanismer kommer att undersökas samt i vilken utsträckning lagstiftningen inom konsumentskyddsområdet ger tillräckligt skydd för konsumenter vid e-handel. Tänkt målgrupp för uppsatsen är dels företag som erbjuder e-handel till sina kunder inom segmentet konsumentprodukter, dels jurister eller juridikstuderande som är intresserade av att få en inblick i EU:s konsumentskyddsregler samt hur alternativa tvistlösningssystem kan användas för att lösa denna typ av konflikter.

Sammanfattning Bredbands- och digital-TV-marknaden växer kraftigt och det är av stor betydelse ur konsumentsynpunkt att företagen tillämpar skäliga avtalsvillkor. I denna uppsats granskas ett antal standardavtal utfärdade av företagen på respektive marknad. Företagen vars villkor vi analyserar är Universal Telecom, Glocalnet och Tyfon Svenska AB som tillhandahåller bredbandstjänster, samt Viasat, Boxer och Canal Digital, som levererar digital-TV. Det rör sig i dessa fall om ensidigt upprättade standardavtal där konsumenten inte har möjlighet till individuell förhandling. Syftet med uppsatsen är att bringa klarhet i hur man går tillväga vid en oskälighetsbedömning av villkor i standardavtal riktade till konsumenter samt vilken lagstiftning som till övervägande del används inom området. Vi vill även utreda om dessa avtal innehåller oskäliga avtalsvillkor samt i förekommande fall presentera vilka slags oskäliga avtalsvillkor det rör sig om. Vid en oskälighetsbedömning skall hänsyn tas till god sed, tvingande konsumentskyddande lagstiftning, allmänna tvingande rättsprinciper, dispositiv lag samt om obalans uppkommer till följd av en avtalsbestämmelse. Avtalsvillkoren får heller inte vara vilseledande eller otydligt utformade. De lagar som främst tillämpas på dessa marknader är AVLK, EkomL, KkL och KtjL. De två sistnämnda lagarna är dock inte direkt tillämpliga utan får tillämpas analogt. Vid ingången av arbetet misstänkte vi att det kunde vara svårt att hitta oskäliga avtalsvillkor i så stora företag som vi faktiskt valt, men i samtliga av de granskade standardavtalen förekom oskäliga avtalsvillkor. En gemensam nämnare för företagen är att deras avtal innehöll villkor som på ett eller annat sätt oskäligt begränsade konsumentens rätt till ersättning, s.k. ansvarsbegränsningsklausuler. Alla företagen har även villkorsändringsklausuler som bedömts som oskäliga eftersom de ger näringsidkaren ensidig rätt att ändra i villkoren avseende pris, tjänst eller dylikt. Villkor som föreskriver formkrav vid uppsägning, reklamation eller andra meddelanden återfanns i inte mindre än tre av de granskade företagen. Detta är anmärkningsvärt eftersom det med stöd av förarbetena till KkL och tidigare avgöranden har bedömts som oskäligt en längre tid. En del av de undersökta bolagen försöker utnyttja sig av force majeure-klausuler för att slippa prestera sin del av avtalet. Force majeure är omständigheter som det inte kan rådas över, exempelvis krig och naturkatastrofer. Många av företagen utvidgar innebörden till att innefatta även andra omständigheter som ligger inom kontrollsfären.

Normally when purchasing a trip, an airline, a travel agency and a traveler is included in the purchasing process. Mostly a travel agency acts as an intermediary between the airline and the traveler. The travel agency is not considered to have any major part to the contractual relationship, usually the purchase agreement is considered to be covered by the airline and the traveler as the main parties. This is essentially the view shown from a legal perspective on the specific area. The application of legal provisions on the travel agency’s legal status may nevertheless bring a certain amount of ambiguity in the interpretation. The legal area is rather unclear in its structure and this can eventually result in considerable differences in law enforcement. The unclear legal situation may lead to uncertainty for every part perception of their rights and obligations. This paper will seek to identify what should be considered to be applicable law in the legal area. / Vid köp av resor ingår normalt sett ett flygbolag, en resebyrå samt en resenär i köpprocessen. En resebyrå agerar oftast som en förmedlare mellan resenären och flygbolaget. Resebyrån anses inte ha någon större part i avtalsförhållandet utan köpavtalet omfattas av flygbolaget och resenären som huvudparter. Detta är huvudsakligen den uppfattning som framgår av rättsområdet. Vid tillämpningen av rättsregler om resebyråns rättsliga ställning kan det dock bringa viss otydlighet i tolkningen. Rättsområdet är tämligen oklart i sin utformning och detta kan på sikt resultera i avsevärda skillnader i rättstillämpningen. Det otydliga rättsläget kan medföra osäkerhet för respektive parts uppfattning av dennes rättigheter och skyldigheter. Denna uppsats kommer söka fastställa vad som är gällande rätt på det juridiska området.

Privatleasing är en form av långtidshyra där konsumenten sluter avtal med en leasegivare om att leasa en bil som leasegivaren i sin tur förvärvar av en återförsäljare. Under avtalstiden ska konsumenten erlägga en månatlig avgift till leasegivaren i enlighet med det avtal som slutits mellan parterna. Konsumenten har aldrig under avtalet någon äganderätt till bilen utan bilen tillhör leasegivaren. Efter avtalets slut ska konsumenten återlämna bilen till leasegivaren och avtalet är därmed avslutat. Denna finansieringsform har de senaste åren blivit alltmer vanligt förekommande på marknaden och fungerar nu som ett alternativ till att köpa en bil kontant eller på avbetalning. Den stora skillnaden mellan privatleasing och köp av bil är att när konsumenten köper en bil finns det en rad olika konsumenträttsliga lagstiftningar och principer som näringsidkaren måste förhålla sig till. Privatleasing är däremot i skrivande stund ett oklart rättsområde vilket medför att de privatleasingavtal som finns på marknaden idag innehåller olika former av begränsningar av konsumentens normalt sett starka skydd gentemot näringsidkare. Uppsatsen bygger på en granskning av tre aktörers allmänna avtalsvillkor vid privatleasing där villkoren jämförs med nu gällande konsumentlagstiftning. Villkor rörande månadskostnaden, normalt slitage, reklamationsrätten och rätten att frånträda avtalet utreds i syfte att belysa skillnaderna mellan att köpa en bil och att privatleasa en bil. Ambitionen med denna uppsats är att jämföra konsumentens skydd vid köp och konsumentens skydd vid privatleasing samt lyfta delar av den problematik som kan komma att uppstå om inte förändringar sker i regleringen av privatleasing. Konsumenten som normalt sett har skydd i konsumentskyddande lagstiftning ger dem grundläggande rättigheter vid exempelvis köp och kreditförmedling. Eftersom privatleasing inte omfattas av någon lagstiftning som på förhand ger konsumenten grundläggande rättigheter, exempelvis reklamationsrätt, måste konsumenten se till vad som står i avtalsvillkoren och vad som avtalats mellan parterna.