The borrowers in the mortgage market consist of both households and companies. Themain source for financing a property weather it is a private property or a real estateproperty is a mortgage. When granting a mortgage the bank incurs a risk. It is importantfor banks to minimise the risk since an unstable market can affect not only the bank andits customers but society as a whole. This thesis concerns the credit granting processand the difference in credit granting for households and companies and if there is aneed of a difference between the processes.The research method used for this report is a deductive approach with qualitativeresearch performed through in-depth, face-to-face interviews. As the number of banksin question is small we have used a case study approach which is suitable as focus lies onthe processes rather than the outcome of credit granting.The assessment of creditworthiness and repayment ability is the most important factorsof the credit granting processes for both parts of the market. There are differencesbetween the credit granting processes between the different parts of the market. Whenassessing the creditworthiness and repayment ability of a company there are moreparameters to evaluate. The mortgage amount for a real estate is greater than the one ofa private property and the private part of the market is regulated to a greater extent. Thefocus on the private part of the market is consumer protection and on the corporatepart the banks credit risk. Differences between the processes are needed for the bank tobe able to assess the creditworthiness and repayment ability for both households andcompanies in debt to decrease their credit risk. / Låntagarna på bostadsfinansieringsmarknaden består av både privatpersoner ochföretag. Bostäder finansieras oftast av banker oavsett om det är ett privat bostadsköpeller ett fastighetsköp. När banker beviljar ett lån utsätts de för en risk. Det är viktigt förbankerna att minimera kreditrisker eftersom en ostabil marknad kan påverka inte barabanken och dess kunder utan även samhället. Denna kandidatuppsats handlar omkreditgivningsprocessen och dess skillnader mellan privatpersoner och företag och omdet behövs en skillnad.Forskningsmetoden vi använt oss är en deduktiv ansats, men kvalitativa undersökningargjorda genom djupgående, personliga intervjuer. Eftersom det enbart var ett fåtal bankermed i underökningen valde vi att använda oss av en fallstudie, det var passande då fokusligger på kreditgivningsprocessen och inte utkomsten av densamma.Bedömningen av en kunds kreditvärdighet och återbetalningsförmåga är grunden förkreditgivningsprocessen för båda delarna av marknaden. Det finns skillnader mellankreditgivningsprocessen mellan privatpersoner och företag. När kreditvärdigheten ochåterbetalningsförmågan bedöms för ett företag är det fler parametrar som måstebedömas. Ett fastighetslån uppgår ofta till ett högre värde än ett bostadslån ochprivatsidan är till en större del styrd av lagar. Fokuset på privatsidan ligger påkonsumentskydd medans företagssidan är mer inriktad på bankens minimering avkreditrisk. Skillnaderna i processerna är nödvändiga på grund utav att banken måstekunna bedöma kreditvärdigheten och återbetalningsförmågan ordentligt för attminimera sin kreditrisk.

Sammanfattning Varför behövs entreprenörskap och utveckling av företagande? Produkter utvecklas ständigt och nya tillkommer i en allt snabbare takt. Den globala konkurrensen innebär högre krav på företagande i form av utveckling och nya idéer. Att nya företag skapas är viktigt för den ekonomiska tillväxten och inte minst samhällets tillväxt. De tillkomna företagen med deras nya idéer förnyar ekonomin genom nya sätt att bedriva produktion på. Både nya och befintliga småföretagen är beroende av banker för att få tillgång till extern finansieringen. Dock är många banker och finansiella institut inte intresserade av att låna ut till nya och befintliga företag då det är svårt att veta om företagen har kapacitet till att återbetala lånen. Detta beteende är särskilt vanligt hos banker som ägnar sig åt opersonliga relationer, alltså de ser endast finansiell information. Tidigare forskning inom företags- eller kreditbedömning har fokuserat på finansiella modeller som utgår från kvantitativ data för att undersöka kreditvärdigheten hos företag. På senare tid har dock även den mänskliga faktorn lyfts fram då individen har en viktig roll i samband med kreditbedömningsprocessen. Orsakerna till detta är bl.a. att de nya och befintliga företagen har försäljningsprognoser och budgetar baserade på en osäker framtid, vilken i sin tur leder till att kreditbedömning i princip bara kan baseras på förtroende för företagaren som person. Förtroende som ofta går under beteckningar som "personens egenskaper" eller "intuition" blir därmed viktiga aspekter vid kreditbedömning. På grund av att det finns lite objektiv information leder det till en subjektiv bedömning. Syftet med denna uppsats är att beskriva och utveckla förståelsen för hur bankernas företagsrådgivare arbetar vid beslut gällande kreditgivning till nya och befintliga småföretag. Är företagsrådgivarna intresserade av hur personen är? Hur arbetar företagsrådgivarna vid kreditbedömning när det gäller personliga egenskaper hos nya och befintliga företagen? Hur kan företagsrådgivare arbeta för att fånga personliga egenskaper hos låntagare i nya eller redan befintliga företag? För att få en bra grund till problemet har författaren beskrivit kort hur bankverksamheten ser ut, därefter presenteras de teorier angående relationer, icke-finansiell information, trovärdighet och risker som författaren valt att belysa. Intervjuerna i den empiriska delen är av fokuserad karaktär och författaren har försökt att hålla intervjuerna öppna för att få ut så mycket information som möjligt av respondenterna. Författaren har kommit fram till att de nya och befintliga företagen med avsikt att erhålla extern finansiering måste vara väl förberedd, ha genomtänkta idéer och framförallt vara trovärdig och ärlig i sin presentation av material. När det gäller att bemöta företagaren spelar företagsrådgivarens personlighet, vilken erfarenhet han/hon har samt graden av intresse för företagarens material. Företagsrådgivaren måste kunna vara med och påverka, ställa frågor samt vara beredd att kompromissa. Att fånga de personliga egenskaperna är viktiga för ett lyckat företagande.

Mikroföretag vänder sig ofta till banken vid kreditbehov på grund av begränsade möjligheter till extern kapitalförsörjning. Dock har kreditgivningen till mikroföretag visat sig vara riskfylld. Kredithandläggare behöver säkerställa företagets återbetalningsförmåga vilket sällan är en enkel uppgift eftersom banken många gånger har mindre detaljerad information om verksamheten än vad företaget har. Denna utmaning kan underlättas genom extern konsultation i form av revisorns granskning eller redovisningskonsultens upprättande av kvalitetstämplad finansiell information, vilket får kredithandläggare att känna sig tryggare i kreditbedömningen. Syftet med studien är att beskriva och skapa förståelse om kvalitetsstämpelns betydelse för kredithandläggare vid kreditgivning till mikroföretag. Betydelsen av denna information har visat sig vara relativt outforskad ur en svensk kontext. Genom en kvalitativ studie baserad på̊ besöksintervjuer hos kredithandläggare från svenska affärs- och sparbanker besvarades studiens problemformulering: Vilken betydelse har kvalitetstämplad årsredovisning/bokslut för att finansiering skall kunna beviljas till mikroföretag från banker och vilken påverkan har sådan information på låneräntan? Studien visar att kredithandläggare i svenska banker värderar revisorns kvalitetsstämpel högre än kvalitetsstämpeln som redovisningskonsulten genererar. Däremot saknar kvalitetstämplad information många gånger betydelse vid beviljandet av krediter till mikroföretag. En förklaring till detta är att kreditgivningsprocessen är mer förtroenderelaterad och det är oftast först när osäkerhet uppstår vid investeringskrediter, avvikande resultatutveckling eller osäkra balansposter som kvalitetsstämpeln ökar i värde och extern granskning av revisor kan inkrävas. En annan slutsats är att låneräntan inte påverkas av kvalitetstämplad information, utan det är främst företagets riskklass och säkerhetsbild som kan påverka räntesatsen. / <p>Betyg VG</p>

Huvudtitel: Bankernas digitala utveckling av kreditgivningsprocessen Undertitel: En kvalitativ studie om svenska bankers likheter och skillnader vid kreditgivningsprocessen till företagskunder samt privatkunder i förhållande till digitaliseringen Ämne: Självständigt uppsatsarbete inom företagsekonomi – FÖ8015, 15 hp. Författare: Ali Mourad och Samer Salman Nyckelord: Kreditgivningsprocess, digitalisering, privatsidan, företagssidan, risker, kundnöjdhet, kreditbedömning, relations- och transaktionsbaserad kreditgivning. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva samt analysera vilka likheter och skillnader som förekommer vid svenska bankers kreditgivning till företagskunder och privatkunder i takt med den ökade digitaliseringen. Studien syftar även till att framföra teoretiska implikationer för att utveckla redan befintliga teorier och modeller. Metod: Studien genomförs med hjälp av en kvalitativ metod och en abduktiv ansats, samt genom semistrukturerade intervjuer med privat- och företagshandläggare från fyra olika svenska banker. Teori: Den teoretiska referensramen är uppbyggd på källor som behandlar ämnet digitalisering och kreditgivningsprocess från olika perspektiv. Dessa har använts som bas vid upprättandet av arbetets operationaliseringsschema som intervjufrågorna utgått från. Kapitlet avslutas med en analysmodell som lyfter fram de olika teorierna samt visualiserar från vilka perspektiv som studiens analys kommer att förhålla sig till. Empiri: Studien består av intervjuer med åtta handläggare från fyra olika svenska banker. Varje bank representeras av en privatrådgivare samt en företagsrådgivare vars uppgift är att förmedla hur respektive banksektor arbetar med den digitaliserade kreditgivningsprocessen. Urvalet av banker baserar sig på att kreditgivningsprocessen ska ha bedrivits innan samt under digitaliseringen hos respektive bank, för att ett bredare perspektiv ska kunna framföras av hur ändringen har tagit form. Slutsats: I takt med att digitaliseringen införts i banksektorn, strävar bankerna efter att digitalisera kreditgivningsprocessen både för lån till privatkunder och lån till företagskunder. Detta ska kunna bidra med en ökad effektivitet i arbetssättet för bankerna, men även en bekvämare upplevelse, av den annars långa processen för kunderna. Trots denna strävan är det viktigt att inte glömma vilken betydelse de fysiska mötena har i processen. Genom dessa kan bankerna genomföra både relations- och transaktionsbaserad kreditgivning samt säkerställa att rätt information om varje specifik kund samlas in för att undvika olika typer av principal- och agentproblem. Digitaliseringen kommer att bidra med mycket förbättringar av kreditgivningsprocessen för båda parter, däremot är det viktigt att beakta att en fysisk handläggares roll och det mänskliga tankesättet inte kan tillämpas i ett programmerat system. / Main title: Banks' digital development in the lending process Subtitle: A qualitative study on Swedish banks' similarities and differences in the lending process to business customers and private customers in relation to digitization Subject: Självständigt uppsatsarbete inom företagsekonomi – FÖ8015, 15 hp. Authors: Ali Mourad och Samer Salman Keywords: Lending process, digitization, private sector, corporate sector, risks, customer satisfaction, credit assessment, relationship-based and transaction-based lending. Purpose: The purpose of this study is to describe and analyse the similarities and differences that occur in Swedish banks to corporate customers and private customers as a result of the increased digitization. The study also aims to present theoretical implications for developing existing theories and models. Method: The study is conducted using a qualitative method and an abductive approach, as well as through semi-structured interviews with private and corporate advisors from four different Swedish banks. Theoretical framework: The theoretical framework is built upon sources that address the subject of digitization and the credit granting process from various perspectives. The sesources have been used as a basis in the construction of the operationalization scheme for the study, from which the interview questions were based. The chapter concludes with an analysis model that highlights the different theories and visualizes the perspectives from which the study's analysis will be approached. Empirical: The study consists of interviews with eight advisors from four different Swedish banks. Each bank is represented by a private advisor and a corporate advisor whose task is to convey how their respective banking sector works with the digitized credit granting process. The selection of banks is based on the criteria that the credit granting process has been conducted both before and during the digitization period at each bank, in order to present a broader perspective on how the change has taken shape. Conclusion: As digitalization has been introduced in the banking sector, banks are striving to digitize the credit granting process for both loans to personal customers and loans to business customers. This is expected to bring increased efficiency to the banks' workflow and provide customers with a more convenient experience, considering the otherwise lengthy process. Despite banks' desire, it is important not to forget the significance of physical meetings in the process. Through these meetings, banks can conduct both relationship-based and transaction-based credit approvals and ensure that the correct information about each specific customer is gathered to avoid various types of principal-agent problems. Digitalization will contribute with many improvements to the credit granting process for both parties; however, it is important to consider that a physical advisor’s role and human mindset cannot be applied to a programmed system.