Med bakgrund i de senaste årens digitalisering av skolan och EU-kommissionens formulering av digital kompetens som en av åtta nyckelkompetenser för ett livslångt lärande är studiens syfte att undersöka och jämföra hur lärare och elever på en skola på gymnasienivå ser på elevernas digitala kompetens. Detta görs utifrån tre frågeställningar som rör elevernas syn på sin digitala kompetens, lärarnas syn på elevernas digitala kompetens samt huruvida det finns någon diskrepans mellan dessa båda. Den metod som används är kvalitativa intervjuer, och studiens resultat bygger på totalt sju intervjuer. Av dessa är fyra intervjuer med elever från samma klass och tre med lärare från samma skola.Resultatet analyseras utifrån Macken-Horariks modell om kunskap och litteracitet och delas in i tre kategorier som ligger till grund för diskussionen. I denna lyfts utöver Macken-Horariks modell också EU-kommissionens definition av digital kompetens och begreppsparet digital inföding och digital immigrant in som teoretiska utgångspunkter.Eleverna uttrycker generellt att de tycker att deras digitala kompetens är självklar och god. Deras uttalanden kan förstås som att de ser på sig själva som digitala infödingar, och därmed ser sig datoranvändning som naturlig och självklar. Samtidigt ser de inte användningen som helt oproblematisk: dels går mycket tid åt till datoranvändning och dels erbjuder datorn distraktioner vilket några elever upplever som ett problem. Att reflektera kring och hantera dessa problem kan dock också ses som en del av den digitala kompetensen.Även en av lärarna menar att elevernas digitala kompetens är god, medan de övriga menar att den innehåller luckor. Både denna diskrepans den som finns mellan två av lärarnas och elevernas syn på elevernas digitala kompetens, kan förstås genom att man delar in digital kompetens i tre kunskapsdomäner enligt Macken-Horariks modell: den vardagliga, den specialiserade och den reflexiva. Emedan eleverna besitter en vardaglig digital kompetens, som de menar är god och tillräcklig, ser två av lärarna luckor i den specialiserade datoranvändningen för deras respektive ämnen. Den lärare som inte upplever några luckor är den lärare vars lektioner innehåller uttrycklig undervisning i sitt ämnes specialiserade digitala kompetens.

Syftet med denna studie är att undersöka hur fyra olika skolor i Malmö utformar sitt arbete med extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen. Både generella extra anpassningar men framförallt har vi undersökt om det finns specifika extra anpassningar i de samhällsorienterande ämnena. Vidare är syftet att undersöka vilka hinder och möjligheter som lärare upplever finns gällande extra anpassningar i just de samhällsorienterande ämnena.Den första teoretiska utgångspunkten för denna studie är att Varje ämne har sitt eget tänkande och en egen kunskapsdomän. Varje ämne har sin unika uppbyggnad och kräver således olika förmågor. Om man som lärare undervisar ämnesspecifikt borde även de extra anpassningarna till ämnet vara ämnesspecifika. Den andra teoretiska utgångspunkten för denna studie är Inkludering- alla elever lär inte lika. I denna utgångspunkt lyfter vi det kritiska perspektivet och en central del i detta perspektiv är att man söker orsaken till de problem en elev har utanför eleven själv. Vår studie utgår från en kvalitativ metod. En kvalitativ metod utgår från en holistisk kontext, med andra ord, metoden utgår från helheten och sammanhangen har betydelse (Alvehus, 2013:20–23). I vår studie studerar vi enbart några få lärares undervisningsmetoder när det kommer till extra anpassningar och dessa metoder studeras som en helhet. Det empiriska materialet består av insamlad dokumentation från observationer av fyra SO-lektioner och fyra intervjuer med de medverkande lärarna. Detta material har vi sedan bearbetat och analyserat med hjälp av våra teoretiska perspektiv, det vill säga att Varje ämne har sitt eget tänkande och Inkludering- alla elever lär inte lika.Resultatet av vår studie visar att det inte finns specifika extra anpassningar i de samhällsorienterande ämnena. De medverkande lärarna arbetar flitigt med extra anpassningar i de samhällsorienterande ämnena, men dessa anpassningar är generella och inte specifika för ämnet. Däremot arbetar lärarna med specifika extra anpassningar i sin svensk- och matematikundervisning. Lärarna i vår studie är väl medvetna om vad begreppet extra anpassningar innebär och hur de ska arbeta med dessa inom ramen för den ordinarie undervisningen. Lärarna påpekar att tid, klasstorlek och bristen på resurser är ett hinder för deras arbete och vidareutveckling med arbetet kring extra anpassningar. Analysen av vårt resultat visar att lärarna arbetar med extra anpassningar enligt det kritiska perspektivet. Alla lärare är väl införstådda med att miljön runt eleverna behöver anpassas så att alla elever ska förstå innehållet av undervisningen. Lärarna arbetar efter teorin om att Varje ämne har sitt eget tänkande när det kommer till extra anpassningar i matematik- och svenskämnet men inte när det kommer till extra anpassningar i de samhällsorienterande ämnena. Detta är ett resultat som det är värt att forskas vidare i.