No description available.

För att åstadkomma en hållbar utveckling lyfts utbildning, av internationella policydokument för en hållbar utveckling, fram som mänsklighetens bästa hopp och mest effektiva medel[1]. Därför intresserar denna studie sig för hur svensk skola tar ansvar för att den potential som utbildning bär på skall utnyttjas. Studieobjektet i denna studie är läroböcker för den inledande fysikkursen på svenska gymnasieskolan, fysik A eller fysik 1. Vidare har undersökningen, med stöd i forskning om undervisning för hållbar utveckling, avgränsats ytterligare genom att endast rikta sig mot de uppgifter som finns i böckerna. Metoden som använts är en kvantitativ innehållsanalys där frågor om någon, och i så fall vilka, aspekter av hållbar utveckling och vilka kunskapsemfaser som betonas har ställts till böckernas samtliga uppgifter. I analysen av studiens resultat framgår det att fysikböcker, genom att ofta ta upp ämnen med anknytning till hållbar utveckling utan att leda den lärande in i resonemang kring hållbar utveckling, inte tar vara på den potential som fysikämnet har när det gäller undervisning för hållbar utveckling. Enligt samma resultat beror undervisningens fokus på hållbar utbildning väldigt mycket på lärarens kunskaper och engagemang. [1]UNESCO, Education for Sustainability from Rio to Johannesburg: Lessons learnt from a decade of commitment. Paris: The International Work Programme on Education, Public Awareness and Sustainability of the United Nations Commission on Sustainable Development, 2002, s. 8

Syftet med denna studie var att undersöka och analysera vilka syften som synliggörs i framställningen av ämnesområdet materiens uppbyggnad i textböcker i de naturorienterade ämnena för mellanstadiet. Att lärare tänker på hur de framställer ett kunskapsinnehåll är viktigt och bör synliggöras för eleverna, men är ändå något som kanske inte prioriteras. Läroböcker är ett vitalt hjälpmedel som underlättar tidskrävande lektionsplaneringar, men lärare har ont om tid att analysera innehållet i dessa böcker. Därför har sex olika textböcker analyserats med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys och analysverktygen kunskapsintressen samt kunskapsemfaser. Analysverktygen handlar om kunskapen inom respektive om ett ämnesområde. Med utgångspunkt ur analyserna har sedan en jämförelse mellan de olika textböckerna utförts för att kunna diskutera potentiella konsekvenser av olika textboksinnehåll.   Resultatet av den studie som genomförts visade att de flesta av de fyra kunskapsintressena och de fem kunskapsemfaserna kunde upptäckas. Analyserna redovisas med hjälp av en analys för respektive textbok samt översiktstabeller. Lärare kan ha nytta av resultatet då det kan ge en inblick i vad de måste komplettera sin undervisning med. De nämnda analysverktygen har också varit viktiga att belysa och uppmärksamma för lärare då kunskapsintressen och kunskapemfaser kan användas som hjälpmedel i deras arbete.

Denna uppsats presenterar en undersökning av utgångpunkter och validitet vid bedömning av laborationsrapporter. Studieobjekten är kursplaner i kemi för gymnasiet, intervjuer med två gymnasielärare och samma lärares bedömningar av laborationsrapporter. Alla studieobjekt har analyserats med hjälp av begreppen kunskapsemfaser, perspektiv på kunskap och lärande, summativ och formativ bedömning samt validitet. Resultat av analysen är att två kunskapsemfaser (dvs sätt att undervisa i naturvetenskap) dominerar i alla undersökta studieobjekt. Lärarnas val av kunskapsemfaser finner alltså stöd i kursplaner. Analysen visar dock att en av kunskapsemfaserna betonas högre i lärarnas bedömning av  laborationsrapporter än i kursplaner. Den kunskapsemfas som kopplar naturvetenskap till moraliska och politiska frågor saknas i såväl kursplaner som lärarnas bedömning av laborationsrapporter. De studerade lärarna ägnar stor möda åt såväl formativa som summativa syften vid bedömningen av laborationsrapporter. Ingen av lärarna använder dock särskilda aktiviteter för att säkerställa att eleverna verkligen förstår och använder responsen.

Syftet med uppsatsen är att undersöka kemilärares uppfattning om vad som är en relevant kemiundervisning samt hur de arbetar för att göra kemiämnet relevant för sina elever på högstadiet. Studien är baserad på en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. I studien används Stuckeys et. al (2013) modell som handlar om relevansen av naturvetenskaplig utbildning och Roberts vision Ⅰ och vision Ⅱ för Scientific Literacy som ett teoretiskt ramverk. Empirin i denna studie har analyserats framför allt på ett deduktivt sätt men det finns även en del empiri som har präglats av en induktiv strategi. Resultaten av empirin visar att lärarna tolkar begreppet relevans på olika sätt och relaterar detta begrepp till olika sammanhang.

Skolverket uppmanar i Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet till att skolans verksamhet ska stimulera elever till ett livslångt lärande samtidigt som Skolinspektionen varnar om att elevers intresse i de naturvetenskapliga ämnena sjunker under mellanstadieåren. Samtidigt som TIMSS rapport från 2020 visar på höga ämneskunskaper inom de naturorienterande ämnena bland svenska elever. Hur går detta ihop? Syftet med denna studie att undersöka om en intresseskapande undervisning är gynnsam för elevernas lärande av naturvetenskapliga ämneskunskaper eller om det bara är till för att skapa intresse. Detta problemområde ledde oss till frågeställningarna:  Hur arbetar lärare för att eleverna ska lära sig naturvetenskaplig ämneskunskap?  Vilken effekt upplever lärare att intresseskapande naturvetenskaplig undervisning har på elevernas lärande? För att besvara frågorna har sju yrkesverksamma naturvetenskapslärare i årskurs 4–6 deltagit i intervjuer som analyserats utifrån Douglas Roberts och Rodger Bybee’s sju kunskapsemfaser inom de naturorienterande ämnena. I analysen framträdde fyra teman som hade positiv effekt på elevernas tillägnande av naturvetenskaplig ämneskunskap i samband med intresse: Vardagskopplingar, Förkunskaper skapar intresse, Didaktiska val och Delaktighet eller aktivt deltagande? Denna intervjustudies slutsats belyser samspelet som krävs i undervisningen mellan intresse och ämneskunskaper som behövs för att elever ska stimuleras till ett livslångt naturvetenskapligt lärande för att kunna göra riktiga tolkningar av och kloka beslut i världen runt om dem både nu och i framtiden.

Studiens syfte är att kritiskt granska läromedel för att få en inblick i vilka meningserbjudanden läromedel förmedlar till elever och på så sätt få förståelse för de erbjudande läromedel ger till eleverna. 2. De formulerade frågeställningarna är: 1) Finns det ett ämnesspråk och hur synliggörs det? 2) Vad är fokuset i läromedlen? 3) Vilka kunskapsemfaser syns i läromedlen och vilka följemeningar bidrar de till?  Analysmetoden för studien är en kvalitativ innehållsanalys där de två svenska läromedlen Diamantjakten och Livet i bokstavslandet valdes för att sedan utgå ifrån dessa tre typologier, ämnesspråk, ämnesfokus och kunskapsemfaser med följemening. Det analysinstrument som används för att tydliggöra resultatet var ett kodningsschema.  I resultatet framkommer att det finns många ämnesspråk som synliggörs på olika sätt kopplat till övningarna i läromedlen. När frågan formulerades i frågeställningen kring ämnesfokus så var den riktad kring ett fokus, vilket resultatet visade att i båda läromedel fanns många olika, denna typologi var den som det fanns mest av. De kunskapsemfaser som kom fram tydligt var “rätta förklaringen/uttrycket/färdigheten”, “vardagsemfas” och “kunskap och beslut” där deras följemening var “om kunskapens trovärdighet”, “om kunskapernas praktiska nytta” och “om kunskapernas nytta att lösa moraliska och politiska problem”.

No description available.

I detta arbete har gymnasieutbildningens förändring från 1970 till idag undersökts. Som utgångspunkt för undersökningen har biologiämnet studerats. Under tiden från 1970 till idag har två läroplaner gällt (Lgy 70 och Lpf 94) och i år börjar en tredje att gälla (Gy 11). Genom att studera läroplaner kan man få en känsla över vad som är syftet med undervisningen och vilken typ av undervisning som förordas. Detta kan beskrivas med hjälp av olika läroplanskoder. Eftersom lärare sedan tolkar och realiserar läroplanerna, kan de förmedla ett annat innehåll och syfte i klassrummet. Den syn som förmedlas kallas följemening.Jag har analyserat gymnasieutbildningens förändring utifrån tre olika infallsvinklar. 1: de generella läroplanstexterna har jämförts och läroplanskod har bestämts. 2: kursplanerna och ämnesplan har analyserats utifrån ämnesfokus och kunskapsemfaser. 3: några erfarna lärare har intervjuats för att ge en bild av hur de har uppfattat förändringarna som skett.I studien har jag funnit att de generella läroplanstexterna och kursplaner väl speglar varandra. Resultatet visar att efter en fokusering på en moraliskt tillämpad undervisning i Lpf 94 så har vi nu en viss återgång till en mer rationell skola med praktiskt tillämpad undervisning i och med Gy 11. Den moraliskt tillämpade undervisningen finns kvar tillsammans med en disciplinär undervisning, som traditionellt verkar vara dominerande i naturvetenskaplig utbildning.Lärarintervjuerna visar att det är lärarens visioner och intressen tillsammans med elevinteraktionen som styr vad som förmedlas i klassrummet snarare än läroplanen.

För att belysa värdeförlusten som utarmandet av ekosystem leder till och poängtera vårt beroende av naturen har begreppet ekosystemtjänster tagits i bruk. Ekosystemtjänster är samlingsnamnet på allt det vi får från naturen, så som syre, fibrer, rent vatten och naturupplevelser. I de nya kurspla-nerna i biologi (Skolverket, 2011a) tas ekosystemtjänster upp som centralt innehåll. Denna studie har till syfte att belysa hur lärare i årskurs 4-6 tolkar begreppet ekosystemtjänster i relation till sin undervisning, samt att undersöka vilka kunskapsemfaser lärarna ger uttryck för. Med kunskapsemfaser menas uppfattningar om varför vi undervisar om något. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer med fyra lärare som undervisar i biologi i årskurs 4-6 på olika skolor. Resultatet av analysen visar att lärarna är mycket engagerade i under-visningen för hållbar utveckling. De lyfter fram förståelsen av naturens kretslopp och hänsynstagande till miljön som mycket viktigt. Lärarna tenderar att tolka begreppet ekosystemtjänster som ett nytt samlingsbegrepp för något de redan undervisar om, snarare än som ett nytt perspektiv. Under intervjuernas framskridande visar lärarna dock tecken på att fördjupa sitt resonemang kring ekosystemtjänster, vilket kan tyda på att en djupare och mer komplex förståelse kan komma att infinna sig när begreppet är väl implementerat. Kommentarmaterialet till kursplanen bidrar sannolikt till en snäv syn på ekosystemtjänster. Lärarna ger i huvudsak uttryck för de två kunskapsemfaserna som Östman (1992) benämner vardagsemfasen och naturvetenskap, normer och beslut, där syftet med kunskap är att eleverna bättre ska kunna agera i och förstå sin vardag.