<p>Syftet med detta arbete är att försöka ge en inblick i hur utvecklingssamtalet upplevs av personer med olika anknytningar till skolan. Personerna i frågan består utav vårdnadshavare och lärare. Arbetet kommer att skildra vad vårdnadshavarna upplevt och hur de vill att ett utvecklingssamtal ska gå till. Det tas även upp hur utvecklingssamtalen har utvecklats genom tiderna och vilken roll det har nu i skolan. Mina avsikter med detta arbete är även att se vad de olika styrdokumenten säger om utvecklingssamtal. Finns det redan klara och tydliga direktiv att följa eller är det upp till varje enskild lärare att bestämma hur ett utvecklingssamtal ska genomföras.</p>

Syftet med detta arbete är att försöka ge en inblick i hur utvecklingssamtalet upplevs av personer med olika anknytningar till skolan. Personerna i frågan består utav vårdnadshavare och lärare. Arbetet kommer att skildra vad vårdnadshavarna upplevt och hur de vill att ett utvecklingssamtal ska gå till. Det tas även upp hur utvecklingssamtalen har utvecklats genom tiderna och vilken roll det har nu i skolan. Mina avsikter med detta arbete är även att se vad de olika styrdokumenten säger om utvecklingssamtal. Finns det redan klara och tydliga direktiv att följa eller är det upp till varje enskild lärare att bestämma hur ett utvecklingssamtal ska genomföras.

In this thesis, conversation analysis (CA) is applied to study “risk strategies” in parent-teacher-student conferences in the Swedish nine-year compulsory school. The material consists of 80 conferences collected at two different points in time: 45 from the period 1992–93 (at that time called kvartssamtal, lit. “quarter of an hour conference”) and another 35 collected in 2004 (at the present time, and since the latest curriculum from 1994, called utvecklingssamtal, lit. “development conference”). All conferences in the material concern students in the 5th grade, i.e. when students are 11–12 years old. Each year, approximately 2.6 million student conferences in total are held in the Swedish compulsory school and upper-secondary school, involving about 5.5 million participants. Yet, we have virtually no knowledge of what actually happens in these conferences, i.e. how they are conducted. Hence, this study contributes to “filling the gap” and to meeting this want, the how of the student conference as a practical achievement. The aim of the study is to analyze conversational strategies in use to handle “risk”, i.e. a moment whose outcome is uncertain and that could possibly lead to a problem. Here, strategy refers to recurrent line of action and does not necessarily comprise speaker awareness. Strategies are part (and the materialization) of everyday cultural norms, rules of social behavior and habitualized “ways of practice”. They are used “for self”, “for someone else” or “for all” and should be considered in the light of Goffman’s notion of “face-work”, i.e. what the speaker does in order to counteract possibly face-threatening acts. The study is aimed at three particular situations of considerable analytic value: (i) the opening of the conference, (ii) the initiation of talk about trouble (problem), and (iii) the closing of the conference, or more immediately, the possibility for students and parents to raise their own issues. The results show that the conference opening is a coordinated achievement and to a great extent oriented to meet the possibility of the student being nervous. The conference is an “ordinary conference” and the opening questions are “what I ask any student”. When a speaker initiates talk about possible trouble, the pace decreases and utterances very often comprise “perturbations of delivery”, i.e. filled and unfilled pauses, mitigating expressions, abandoned turn beginnings and restarts, “repairs”, etc. These and other circumstances make it possible to forecast the action as (possibly) a trouble-initiating action. At the closing of the conference, students and parents are commonly offered the opportunity to raise their own issues. However, when analyzing the different ways of offering a prolongation of the conference, the study shows that the opportunity is strongly restricted, e.g. due to the design of the question. / I denna avhandling används samtalsanalys (”conversation analysis”) för att studera ”riskstrategier” i samtal mellan lärare, elever och föräldrar i grundskolan. Materialet består av 80 samtal som insamlats vid två olika tidpunkter: 45 st. inspelade 1992–93 (kvartssamtal, eller den mer formella benämningen enskilda samtal) och ytterligare 35 st. inspelade 2004 (utvecklingssamtal, den benämning som gäller sedan den senaste läroplanen). I avhandlingen används elevsamtal som ett samlingsnamn. Alla elevsamtal i materialet gäller elever i årskurs 5, dvs. när eleverna är 11–12 år gamla. Varje år genomförs ca. 2,6 miljoner elevsamtal i grundskolan och gymnasieskolan sammantaget, möten som involverar ca. 5,5 miljoner samtalsdeltagare. Även om elevsamtalen förekommer flitigt, vet vi nästan ingenting om vad som egentligen händer i dessa möten, dvs. hur de genomförs. Denna avhandling kan därför betraktas som ett bidrag till ambitionen att fylla detta tomrum något; hur samtalsdeltagarna genomför elevsamtal. Avhandlingens syfte är att studera kommunikativa strategier som tas i bruk för att hantera ”risk”, dvs. ett moment vars utgång är oviss och som potentiellt kan skapa eller leda till problem. Med strategi avses återkommande tillvägagångssätt och omfattar inte nödvändigtvis talarens medvetenhet. Strategier är en del (och materialiseringen) av vardagskulturella normer, umgängesregler och habitualiserade ”sätt att göra”. De används ”för talaren själv”, ”för någon annan” eller ”för alla” och bör betraktas i ljuset av Goffmans begrepp ”face-work”, dvs. vad talaren gör för att motverka potentiellt ansiktshotande ”incidenter”. I avhandlingen fokuseras tre specifika talsituationer av väsentligt analytiskt värde: (1) hur samtalet startas, (2) hur man initierar tal om problem och (3) hur samtalet avslutas, eller närmare, möjligheten för elever och föräldrar att lyfta egna ”övriga frågor”. Resultaten visar att elevsamtalets inledning är en koordinerad prestation som i synnerhet är orienterad mot eventualiteten att eleven är nervös. Elevsamtalet är ett ”vanligt samtal” och lärarens inledande frågor är ”vad jag brukar fråga alla andra elever”. När en talare inleder tal om ett potentiellt problem (problemmoment) går tempot ner och yttrandena omfattar ofta ”störningar och upphakningar”, dvs. pauser, pausfyllnader, förmildrande uttryck, övergivna turstarter och omstarter, ”reparationer”, etc.. Dessa egenskaper (och andra) gör det möjligt att ”förutse” handlingen som (potentiellt sett) en probleminitierande handling. Vid elevsamtalets avslutning är det vanligt att eleverna och föräldrarna erbjuds möjligheten att lyfta sina egna frågor och funderingar. En analys av lärarnas olika sätt att erbjuda möjlighet att förlänga samtalet visar emellertid att sådan möjlighet ofta är starkt begränsad, t.ex. beroende på frågeyttrandets form. / <p>Avhandlingen är publicerad med tillstånd av Arbetslivsinstitutet (http://www.arbetslivsinstitutet.se/publikationer/detaljerad.asp?ID=1632).</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att ge en inblick i elevledda utvecklingssamtal som praktik samt att återge en nyanserad och omfattande bild av denna praktik. Vår uppsats ämnar besvara följande frågeställningar:</p><p>• Vad kännetecknar elevens roll som ”samtalsledare” i ett elevlett utvecklingssamtal ochhur hanterar eleven denna roll?</p><p>• Vad kännetecknar förälderns roll i ett elevlett utvecklingssamtal och hur hanterarföräldern den rollen?</p><p>• Hur hanteras prat om problem utifall sådana situationer uppstår?</p><p>Metoden vi använt oss av är att lyssna på och transkribera för uppsatsen relevanta och intressanta delar av vårt material vilket består av inspelade elevledda utvecklingssamtal. Den analysmodell vi brukat är fallanalys. Vår analysmodell, och tillika teoretiska anknytning, utgörsäven av tillämpad Conversastion Analysis.</p><p>Vårt resultat pekar på att eleven undantagsvis ”tillåts” agera samtalsledare fullt ut, utan att lärare och föräldrar erövrar denna uppgift, vilket i somliga fall leder till att eleven måste försvara sin roll. I vissa samtal förekommer det att eleven får sin roll både upprättad och återupprättad av läraren vilket kan tolkas som att eleven som samtalsledare inte är något ”naturligt” i sig. Rollen som samtalsledare är bitvis hårt knuten till ett manuskript där eleven intar karaktären av höguppläsare. Att eleven abdikerar från sitt samtalsledarskap förekommer också. Vårt resultat visar också att föräldrarna i och med det elevledda utvecklingssamtalet har ett nytt mandat i att definiera mål och få dessa nedskrivna, ett moment som i sig kan innehålla vissosäkerhet. Vi har även funnit exempel på hur läraren tar över detta mandat. Skrivandet som en del av förälderns nya roll ligger upprepade gånger i fokus i samtalen. Vidare påvisar vårt resultat att en del föräldrar uttrycker en önskan om lärarnärvaro i samtalet. Föräldern tillskrivs även att tolka det skrivna ordet, något som i sin tur kan leda till missuppfattningar. Vi har även upptäckt attsomliga föräldrar fortfarande agerar ”juridiskt ombud” för sitt barn och representant för hemmet i sin nya roll trots att detta potentiellt torde utebli i det elevledda utvecklingssamtalet.Då alla elever har rätt till ett positivt samtal bör problemprat utebli, men vårt resultat påvisar stundtals motsatsen. Dels återfinns kritik av problemkaraktär, både explicit och implicit, uttryckt ilärarkommentarerna. Dels gör en del föräldrar anspråk på att diskutera problem under dessa samtal. Trots att samtalen ska hållas problemfria gör de alltså inte detta, och med detta faktum som bakgrund anser vi det värt att poängtera att vi inte en enda gång i vårt material funnit indikationer på att ett åtgärdssamtal ska upprättas.</p> / <p>The purpose of this study is to get an insight in the practice of student led parent-teacher conferences. The purpose is also to reproduce an extensive picture of this practice. Our study takes off from the following questions at issue:</p><p>• What distinguishes the students’ role as the “leader of the conversation” in a student ledparent-teacher conference and how does the student handle this role?</p><p>• What distinguishes the parents’ role in a student led parent-teacher conference and howdoes the parents’ handle this role?</p><p>• How are discussions about problems handled?</p><p>The method we have used is to listen and transcribe parts of our material, which contains recorded student led parent-teacher conferences, which we have found interesting and relevant to this study. The model for the analysis that we have used is fallanalys. Our model for the analysis and apply analysis to theory, is Conversation Analysis.</p><p>Our result shows that the student rarely is allowed to completely act as the leader of the conversation without parents and/or teachers intruding, which sometimes leads to the student defending his or her leadership role. It also occurs that the student gets its role as the leader of the conversation established and re-established by the teacher. The role as the leader of theconversation is sometimes very much connected to a manuscript where the student takes on the role of a speaker and recites out loud. In some cases, our result shows that the student abdicates from his or her leadership role in the conversation. Our result also shows that the parents’ task of formulating goals and writing them down, as mandated by the student, contains a certain amount of insecurity. We have found that the teacher sometimes take over this assignment from the parents. Writing, as a part of the parents’ new role, is often in focus during the conversations. Some parents also wish, or partly wish, to have the teacher attending throughout the conference. The parents’ ascribe to interpret the written word, which in some cases lead to misunderstanding. Some parents still consider themselves to represent the home and act “legal representative” for the child, even though it is conceivable that this should be absent as part of a student lead parent-teacher conference.Even though all students have the right to at positive conversation does our result show that talk about problems and criticism appears frequently. We have in our material not even once found indications on that a åtgärdssamtal will and should be established.</p>

Syftet med denna uppsats är att ge en inblick i elevledda utvecklingssamtal som praktik samt att återge en nyanserad och omfattande bild av denna praktik. Vår uppsats ämnar besvara följande frågeställningar: • Vad kännetecknar elevens roll som ”samtalsledare” i ett elevlett utvecklingssamtal ochhur hanterar eleven denna roll? • Vad kännetecknar förälderns roll i ett elevlett utvecklingssamtal och hur hanterarföräldern den rollen? • Hur hanteras prat om problem utifall sådana situationer uppstår? Metoden vi använt oss av är att lyssna på och transkribera för uppsatsen relevanta och intressanta delar av vårt material vilket består av inspelade elevledda utvecklingssamtal. Den analysmodell vi brukat är fallanalys. Vår analysmodell, och tillika teoretiska anknytning, utgörsäven av tillämpad Conversastion Analysis. Vårt resultat pekar på att eleven undantagsvis ”tillåts” agera samtalsledare fullt ut, utan att lärare och föräldrar erövrar denna uppgift, vilket i somliga fall leder till att eleven måste försvara sin roll. I vissa samtal förekommer det att eleven får sin roll både upprättad och återupprättad av läraren vilket kan tolkas som att eleven som samtalsledare inte är något ”naturligt” i sig. Rollen som samtalsledare är bitvis hårt knuten till ett manuskript där eleven intar karaktären av höguppläsare. Att eleven abdikerar från sitt samtalsledarskap förekommer också. Vårt resultat visar också att föräldrarna i och med det elevledda utvecklingssamtalet har ett nytt mandat i att definiera mål och få dessa nedskrivna, ett moment som i sig kan innehålla vissosäkerhet. Vi har även funnit exempel på hur läraren tar över detta mandat. Skrivandet som en del av förälderns nya roll ligger upprepade gånger i fokus i samtalen. Vidare påvisar vårt resultat att en del föräldrar uttrycker en önskan om lärarnärvaro i samtalet. Föräldern tillskrivs även att tolka det skrivna ordet, något som i sin tur kan leda till missuppfattningar. Vi har även upptäckt attsomliga föräldrar fortfarande agerar ”juridiskt ombud” för sitt barn och representant för hemmet i sin nya roll trots att detta potentiellt torde utebli i det elevledda utvecklingssamtalet.Då alla elever har rätt till ett positivt samtal bör problemprat utebli, men vårt resultat påvisar stundtals motsatsen. Dels återfinns kritik av problemkaraktär, både explicit och implicit, uttryckt ilärarkommentarerna. Dels gör en del föräldrar anspråk på att diskutera problem under dessa samtal. Trots att samtalen ska hållas problemfria gör de alltså inte detta, och med detta faktum som bakgrund anser vi det värt att poängtera att vi inte en enda gång i vårt material funnit indikationer på att ett åtgärdssamtal ska upprättas. / The purpose of this study is to get an insight in the practice of student led parent-teacher conferences. The purpose is also to reproduce an extensive picture of this practice. Our study takes off from the following questions at issue: • What distinguishes the students’ role as the “leader of the conversation” in a student ledparent-teacher conference and how does the student handle this role? • What distinguishes the parents’ role in a student led parent-teacher conference and howdoes the parents’ handle this role? • How are discussions about problems handled? The method we have used is to listen and transcribe parts of our material, which contains recorded student led parent-teacher conferences, which we have found interesting and relevant to this study. The model for the analysis that we have used is fallanalys. Our model for the analysis and apply analysis to theory, is Conversation Analysis. Our result shows that the student rarely is allowed to completely act as the leader of the conversation without parents and/or teachers intruding, which sometimes leads to the student defending his or her leadership role. It also occurs that the student gets its role as the leader of the conversation established and re-established by the teacher. The role as the leader of theconversation is sometimes very much connected to a manuscript where the student takes on the role of a speaker and recites out loud. In some cases, our result shows that the student abdicates from his or her leadership role in the conversation. Our result also shows that the parents’ task of formulating goals and writing them down, as mandated by the student, contains a certain amount of insecurity. We have found that the teacher sometimes take over this assignment from the parents. Writing, as a part of the parents’ new role, is often in focus during the conversations. Some parents also wish, or partly wish, to have the teacher attending throughout the conference. The parents’ ascribe to interpret the written word, which in some cases lead to misunderstanding. Some parents still consider themselves to represent the home and act “legal representative” for the child, even though it is conceivable that this should be absent as part of a student lead parent-teacher conference.Even though all students have the right to at positive conversation does our result show that talk about problems and criticism appears frequently. We have in our material not even once found indications on that a åtgärdssamtal will and should be established.