<p>Vi har i detta arbete valt att djupintervjua en erfaren lärare och ta del av dennes livsberättelse. Den lärarforskning som bedrivits har i många fall fokuserat endast på lärarens praktiska arbete. För att förstå undervisningen till fullo, är det av vikt att också veta någonting om personen bakom arbetet, detta med tanke på att en persons erfarenheter sätter prägel på undervisningen. Vårt syfte med detta arbete har varit att genom livshistoriemetoden få förståelse för vilka avgörande händelser (så kallade critical incidents) som påverkat en lärare under dennes lärargärning. För att uppnå vårt syfte har vi använt oss av en kvalitativ ansats, där vi valt att observera och intervjua den berörda läraren. Våra observationer och intervjuer mynnade ut i en livsberättelse, vilken bland annat visade på att det finns många faktorer en lärare har att förhålla sig till. Ibland uppstår ett glapp mellan de som är ålagda att utföra ett uppdrag och beslutsfattare. Genom att ta del av och dra nytta av lärares erfarenheter skulle detta glapp kunna överbryggas.</p>

<p>Syftet med det här arbetet är att undersöka hur utvecklingssamtalet presenteras i forskningen och hur några lärare tänker kring detta samtal. Dessutom diskuteras hur lärarnas uppfattningar om utvecklingssamtal överensstämmer med forskningens presentation. Fem låg- och mellanstadielärares tankar beskrivs efter en genomförd intervjuundersökning läsåret 03/04, en undersökning vars resultat har analyserats med kvalitativa metoder. Resultatet visar att lärarna idag till stor del genomför utvecklingssamtalen på ett sätt som stämmer överens med litteratur och styrdokument. Den stora skillnaden som finns är den att lärarna hellre genomför sina utvecklingssamtal i klassrummet för att eleven är trygg där. Medan litteraturen menar att man inte bör vara där för föräldrarnas skull, som kan tänkas ha negativa känslor från sin egen skoltid. Resultatet visar också att det skett en utveckling av utvecklingssamtalen sedan de tidiga undersökningarna gjordes och fram till idag.</p>

Syftet med det här arbetet är att undersöka hur utvecklingssamtalet presenteras i forskningen och hur några lärare tänker kring detta samtal. Dessutom diskuteras hur lärarnas uppfattningar om utvecklingssamtal överensstämmer med forskningens presentation. Fem låg- och mellanstadielärares tankar beskrivs efter en genomförd intervjuundersökning läsåret 03/04, en undersökning vars resultat har analyserats med kvalitativa metoder. Resultatet visar att lärarna idag till stor del genomför utvecklingssamtalen på ett sätt som stämmer överens med litteratur och styrdokument. Den stora skillnaden som finns är den att lärarna hellre genomför sina utvecklingssamtal i klassrummet för att eleven är trygg där. Medan litteraturen menar att man inte bör vara där för föräldrarnas skull, som kan tänkas ha negativa känslor från sin egen skoltid. Resultatet visar också att det skett en utveckling av utvecklingssamtalen sedan de tidiga undersökningarna gjordes och fram till idag.

Vi har i detta arbete valt att djupintervjua en erfaren lärare och ta del av dennes livsberättelse. Den lärarforskning som bedrivits har i många fall fokuserat endast på lärarens praktiska arbete. För att förstå undervisningen till fullo, är det av vikt att också veta någonting om personen bakom arbetet, detta med tanke på att en persons erfarenheter sätter prägel på undervisningen. Vårt syfte med detta arbete har varit att genom livshistoriemetoden få förståelse för vilka avgörande händelser (så kallade critical incidents) som påverkat en lärare under dennes lärargärning. För att uppnå vårt syfte har vi använt oss av en kvalitativ ansats, där vi valt att observera och intervjua den berörda läraren. Våra observationer och intervjuer mynnade ut i en livsberättelse, vilken bland annat visade på att det finns många faktorer en lärare har att förhålla sig till. Ibland uppstår ett glapp mellan de som är ålagda att utföra ett uppdrag och beslutsfattare. Genom att ta del av och dra nytta av lärares erfarenheter skulle detta glapp kunna överbryggas.

Den här magisteruppsatsen skrivs inom huvudområdet svenska med didaktisk inriktning (Smdi). Undersökningen behandlar gemensam textläsning och textarbete i en årskurs tre utifrån filmen Min granne Totoro. Filmen är en animefilm som kan placeras inom populärkulturgenren. Lärarens val av text var tänkt att bidra till att vidga såväl elevernas textvärldar som skolans repertoar av texter. Uppsatsens syfte är att undersöka reflektioner, tolkningar och kunskaper kring textens innehåll som kommer till uttryck i elevernas skrivna och talade texter, och på vilka olika sätt arbetet med filmen skapar utrymme för medskapande och delaktighet, och även på vilka sätt och när eleverna utvecklar sitt språk och uttrycker förståelse av den egna identiteten och sin omvärld under textarbetet. Dessutom har studien som syfte att undersöka hur eleverna förhåller sig till en läsgemenskap med film som pedagogiskt redskap. Undersökningen har en kvalitativ metodansats och genomförs som lärarforskning i den lågstadieklass där författaren själv undervisar. Filmen tas emot positivt av eleverna och i analysen av deras skrivna och talade texter blir det tydligt att de är intresserade, engagerade och aktivt tar del av varandras tankar och förståelse. Analysen av det empiriska materialet visar även att en rad olika reflektioner, tolkningar och kunskaper kommer till uttryck i elevernas skrivna och talade texter, samt bilder. En slutsats som dras är att i elevernas tolkning och förståelse av texten, är samtal, text och bild tillsammans viktiga för att öka deras förmåga att skapa sig nya föreställningsvärldar. Då kan texten tala till och med dem i ett meningsskapande samspel.

This research has as its primary goal find out through the teachers’ point of view how subject and digital competence can be achieved in social science classes in the Swedish upper secondary school. This research raises thereby two separate competences. The first of these is the improved digital competence among students which can be achieved when the teacher with the awareness and practical use of applied technological pedagogical content knowledge works with the students’ learning objectives in mind. The second competence in focus is the subject knowledge that is in the center of the teaching.This research is a qualitative study where two separate groups of teachers from different schools in the Swedish western hemisphere talks about questions regarding work with digital tools in school to improve both digital and subject competences among students. The research includes a variety of subject teachers with the purpose to be able to acknowledge didactic experiences and learn from their experiences and thereby make it possible to apply it to the didactic work in social science and civics.To achieve both digital and subject competence among students it is essential for teachers themselves to achieve well established technological pedagogical content knowledge which is applicable in the daily didactic work. The result of the research claims to show that social science and civics, as well as other subjects and courses, can use digital resources to improve competence among students. Through these didactic strategies in teaching the students’ digital skills can be improved as a side effect of the subject taught by teachers with digital didactic resources. Through this design of teaching both digital and subjective competence can be achieved in the didactic work of teachers. / Denna studie har haft som syfte att undersöka lärares uppfattningar om hur ämnesmässig och digital kompetens kan främjas hos elever i samhällskunskap på gymnasiet. Studien lyfter därmed två separata kompetenser. Den första av dessa är en ökad digital kompetens hos eleven som kan främjas då läraren medvetet med hjälp av tillämpad teknisk allmändidaktisk kompetens arbetar för att främja elevens lärande i ämnet. Den andra kompetensen som ligger i fokus är de ämneskunskaper som ligger till grund för undervisningen.Detta är en kvalitativ studie där två separata grupper av lärare från olika skolor i västra Sverige samtalar kring frågor rörande digitalt arbete i skolan för att främja lärande inom både digital kompetens och ämnesmässiga kunskaper. Studien inkluderar ett flertal ämneskompetenser för att därigenom kunna dra allmändidaktiska lärdomar ur lärarnas olika ämnesdidaktiska erfarenheter som kan vara möjliga att applicera i det samhällskunskapsdidaktiska arbetet.För att främja både ämnesmässig och digital kompetens hos eleverna är det av vikt att läraren tillägnar sig själv en god teknisk allmändidaktisk kompetens som är tillämpbar i det ämnesdidaktiska arbetet. Resultatet visar på att det är möjligt att i samhällskunskapsämnet, liksom inom flertalet andra ämnen, använda sig av digitala resurser för elevers lärande. Därigenom blir det möjligt att elevens digitala kompetens främjas som en sidoeffekt av undervisningen som med hjälp av digitala resurser ämnar främja ämnesmässiga kunskaper. På så vis främjas elevers digitala och ämnesmässiga kunskaper parallellt i det didaktiska arbetet.