Uppsatsens övergripande syfte är att undersöka föreställningar och uppfattningar hos elever som uttrycker ett starkt motstånd mot skönlitterär läsning i skolan. Med utgångspunkt i elevernas upplevelser av fiktionsläsning är uppsatsens ambition också att reflektera över lärarens roll, hur lärare kan arbeta tillsammans med eleverna och vad lärare kan lära sig av dem. För undersökningen har fyra elever intervjuats som alla tillhör en särskild undervisningsgrupp där jag är undervisande lärare och ansvarig för svenskundervisningen. Undersökningen visar hur viktigt det är att lyssna på eleverna. När läraren lyssnar på sina elever är de också beredda på att lyssna på läraren och mer öppna för att ta till sig den kunskap skolan har att erbjuda. Lärarens försök att föra in texter i undervisningen som tangerar elevernas fritidstexter möter ett starkt motstånd. Eleverna skyddar den egna kulturen mot en kritisk vuxenvärld och protesterar så kraftigt i högläsningssituationerna att dessa måste avbrytas. När en dialog skapas mellan eleverna och läraren och eleverna upplever att det finns ett intresse för deras fritidstexter visar de också ett begynnande intresse för skolans texter. Genom högläsningen uppstår möjligheten till reflekterande samtal i gruppen. Resultatet av analysen visar att eleverna har en kunskap och erfarenhet av texter som ofta negligeras i skolan. Den lärare som bestämmer sig för att lyssna på sina elever har, visar min undersökning, möjlighet att lära sig mycket om de textvärldar eleverna rör sig i på sin fritid och även mycket om hur de ska kunna forma sin undervisning och erbjuda sina elever meningsfulla lärsituationer i skolan. Undersökningens värde ligger i att ge lärare underlag att utforma undervisning i svenska som möter elevernas förutsättningar.

Den här magisteruppsatsen skrivs inom huvudområdet svenska med didaktisk inriktning (Smdi). Undersökningen behandlar gemensam textläsning och textarbete i en årskurs tre utifrån filmen Min granne Totoro. Filmen är en animefilm som kan placeras inom populärkulturgenren. Lärarens val av text var tänkt att bidra till att vidga såväl elevernas textvärldar som skolans repertoar av texter. Uppsatsens syfte är att undersöka reflektioner, tolkningar och kunskaper kring textens innehåll som kommer till uttryck i elevernas skrivna och talade texter, och på vilka olika sätt arbetet med filmen skapar utrymme för medskapande och delaktighet, och även på vilka sätt och när eleverna utvecklar sitt språk och uttrycker förståelse av den egna identiteten och sin omvärld under textarbetet. Dessutom har studien som syfte att undersöka hur eleverna förhåller sig till en läsgemenskap med film som pedagogiskt redskap. Undersökningen har en kvalitativ metodansats och genomförs som lärarforskning i den lågstadieklass där författaren själv undervisar. Filmen tas emot positivt av eleverna och i analysen av deras skrivna och talade texter blir det tydligt att de är intresserade, engagerade och aktivt tar del av varandras tankar och förståelse. Analysen av det empiriska materialet visar även att en rad olika reflektioner, tolkningar och kunskaper kommer till uttryck i elevernas skrivna och talade texter, samt bilder. En slutsats som dras är att i elevernas tolkning och förståelse av texten, är samtal, text och bild tillsammans viktiga för att öka deras förmåga att skapa sig nya föreställningsvärldar. Då kan texten tala till och med dem i ett meningsskapande samspel.

Inom det teoretiska perspektivet för huvudområdet SMDI vilket inbegriper språkliga och kulturella verksamheter som barn och unga ingår i, men samtidigt med vidgad ram mot skrivutveckling och textsocialisation mot det nya medielandskapet, skrivs denna uppsats. Studien syftar till att ge en djupare förståelse för hur elevers samtal skapar text i skärmbaserad undervisning, det vill säga hur eleverna arbetar med digitala verktyg i undervisningen, samt för hur läraren stödjer samtalet. Det teoretiska perspektivet bottnar i Vygotskijs sociokulturella teori. Studien som har en hermeneutisk inriktning med ansats att tolka och klargöra, är av kvalitativ karaktär. Metoden är deltagande observation. I studien ingår sex elever i en årskurs två samt dess lärare. Samtalen dokumenterades med hjälp av inspelning. Tidigare forskning berör elevers samtal, de digitala verktygen samt textskapande. För att tolka och förstå resultatet av observationerna har jag använt begrepp, vilka hämtats ur tidigare forskning. De olika formerna av stöd som läraren eller eleven ger i skrivhändelserna, funktionsstöd, stavningsstöd, instruktionsstöd och idéstöd, och de strategier som är kopplade till skrivande på datorplatta, handlingskedjor, samt samtalets beskaffenhet, turtagning och uppbackning, är några begrepp som använts. Analys av tre skrivhändelser görs och den visar att textskapande samtal uppstår framför allt genom att läraren finns med i detta samtal och ger stöd kopplat till den nära utvecklingszonen. När eleverna ska jobba på egen hand och läraren inte deltar dör samtalet ut. I samtalen är det framför allt funktionsstöd de ger varandra. Slutsatsen är att elevsamtal ofta hamnar i att eleverna ger varandra funktionsstöd kopplat till den text de ska skriva. Samtalet handlar sällan om innehållet i texterna. Lärarens stöd blir därför nödvändigt för att text ska skapas.

Humans have the ability to describe and discuss language, which is known as having a metalanguage. In the Swedish educational system, students are expected to develop a metalanguage in all subjects to be able to communicate about the various subjects. The syllabus for the subject of Swedish at upper secondary school states that students should develop knowledge about the Swedish language and the ability to talk about and analyze language. Even though previous research on the use of metalanguage is inconclusive, there is evidence that suggest that the use of a grammatical metalanguage within a functional grammatical discourse can be beneficial for students’ development in writing. Studies have shown that the subject of Swedish generally use a more colloquial language, which is why this study aimed to investigate teachers’ and students’ use of metalanguage in terms of grammatical terminology. A combination of ethnographic method and discourse analysis was used, and three teachers and their students were observed over a period of approximately two months. Notes from the observations as well as teacher feedback in students’ texts, assignment instructions and students’ written tasks were collected and analyzed through grammatical discourses and a model for metalanguage use. The results show that mainly teachers use grammatical metalanguage while students only use such meta-language when instructed by the teacher to do so. Furthermore, the use of grammatical meta-language varies based on context, but is more frequent when grammar poses as study object. The teachers use grammatical metalanguage mainly within a prescriptive and descriptive grammatical discourse, but there are instances of usage within a functional discourse. The students’ use of grammatical metalanguage is characterized by a lack of understanding of grammatical terminology, and they struggle to make clear connections between the term and its meaning in written language.