Syftet med den föreliggande undersökningen är att utifrån ett psykologiskt perspektiv försöka påvisa att dvärgen i sig inte är ond samt undersöka var den ondskan i romanen härstammar ifrån. För att syftet ska uppnås har tre frågor utformats för att analysera Dvärgen: om dvärgen är ond, var i romanen den ondskan kommer ifrån och om det kan förklaras med hjälp av djuppsykologi. Resultatet visar att det finns argument som påvisar att dvärgen inte är ond. I fem väsentliga scener genom romanen kan dvärgens beteende förklaras med psykoanalys och främst med försvarsmekanismer. Vidare finns det argument som talar för att fursten och dvärgen i själva verket är en och samma person. Dvärgen antyder på det mänskliga undermedvetandet och fursten på överjaget. Det överjaget inte kan eller vill göra skjuts på detet som i detta fall blir dvärgen. Därför är han också den som utför handlingar som kan ses som onda. Slutsatsen är således att dvärgen inte kan ses som en ond individ och att fursten och dvärgen i själva verket är två entiteter i en och samma person.

In this essay, I study ambivalence in Pär Lagerkvist's (1891–1974) novel The Dwarf (1944). The ambivalence is primarily expressed through Lagerkvist's use of contrasts, and enhanced by the unreliable narrator. At first glance, the contrasts might be perceived as binary oppositions, but I aim to illustrate how boundaries are dissolved, and I argue that the contrasts cannot in fact be seen as opposites. Instead, a non-binary perspective is required. Inspired primarily by Eve Kosofsky Sedgwick and Judith Butler, I use a queer reparative reading as my starting point. The analysis focuses specifically on four examples of contrasts that I claim are most prominent in the novel: love–hate, closeness–distance, superiority–inferiority, and good–evil. Although the protagonist is confused by the dissolved boundaries between these, he is the one who embodies them the most. He might seem as a hateful, inferior, and evil character who wants to maintain distance from everyone else. However, he is not inferior all the time and he also expresses more loving feelings and shows a desire to be close to others. This raises the question whether he truly is evil or if his actions are simply the result of being mistreated. Reading the novel from a non-binary perspective thus proves that we can never reach any definitive answers. Rather, we are forced to continue asking important, difficult, and sometimes uncomfortable questions.

The purpose of this study is to highlight how Pär Lagerkvist’s fictional dwarf, a symbol of the deformed in man but is not always visible on the outside, despises weakness and peace and how the desire for power is expressed in the novel. These aspects in turn lead to contempt for love and mercy, the absence of which implies hostility, something that has moral consequences. The overall moral theme is highlighted from an anti-Nazi perspective through the three images of women with the help of the narratological concept of unreliable narrator. The material used as a basis for the study is the first edition of Lagerkvist’s novel The Dwarf from 1944. Primarily, narratological theory has been used with regard to the concept of unreliable narrator, something that belongs to modern narratology and fiction theory. Unreliable storytelling means that there is a difference between this discourse and the sanctioned content. The unreliable narrator has emerged as a concept in relation to the implicit author. To highlight the anti-Nazi perspective, I have used the moral philosopher Harald Ofstads Vårt förakt för svaghet. The power-theme which is central to the novel, is highlighted on the basis of Nietzsche, who according to Urpu-Liisa Karahka is important in the reading of Lagerkvist in general. Close reading, thematic analysis and narratological method are the methods applied in this study. Christer Johansson has presented and summarized an interesting starting point based on Wayne C. Booth, for narratological analysis where he works with four possible variants for unreliable storytelling. In terms of main results, the question of the dwarf as an unreliable narrator and example of Nazism in relation to the three female charachters show eight cases of false facts, four cases of misinterpretations of correct facts, eight cases regarding how a fictional narrator can make unreliable value judgements about certain fictional facts or circumstances, and finally four cases of how a fictional narrator can express unreliable perceptions of a more general kind, not directly related to individuals in the fictional world.

Uppsatsen undersöker diskurs kring det postmoderna byggnadskomplexet Bofills båge på Södermalm i Stockholm, som uppfördes mellan 1989 och 1992. Med utgångspunkt i teorier om kritisk diskursanalys undersöks utsagor i tre artiklar och ett TV-inslag som behandlar projektet, samt det sammanhang som utsagorna och projektet befann sig i. Allmän teoretisk utgångspunkt är Michel Foucaults iakttagelser kring diskurs. Thomas A. Markus och Deborah Camerons tillämpning för arkitekturdomänen av Norman Faircloughs teorier om kritisk diskursanalys är teoretiskt och metodologiskt ramverk för undersökningen. Uppsatsen undersöker i ett inledande kapitel sammanhanget ur både ett allmänt internationellt och specifikt svenskt perspektiv. I följande kapitel undersöks utsagor i de tre artiklarna och TV-inslaget. Artiklarna och TV-inslaget undersöks var och en till form och innehåll och med bakgrund i sammanhanget. En avslutande diskussion sammanfattar och diskuterar tidigare kapitel, samt relaterar utsagorna till varandra och till sammanhanget. Det förs en diskussion om den modernistiska arkitekturvokabulärens, den svenska traditionens och det politiska perspektivets betydelse för det sammanhang utsagorna befann sig i.