Syftet med studien är att undersöka om och hur de politiska åsikterna hos den ledande gruppen i LKPR påverkade urvalet kring vilka kvinnor som borde få politisk rösträtt. Studien ämnar även visa hur föreningen såg på manligt engagemang i dess arbete. Studien är utförd av textanalytiskt slag. Den teoretiska utgångspunkten i studien utgår från teorin om ”närvarons politik” som säger att enbart de som närvarar vid ett beslut kan påverka vilket beslut som fattas. Resultatet av studien pekar mot att stöd för någon segregering mot män inte kan påträffas i det undersökta materialet. Föreningens åsikter, speciellt de tidigt utformade, har delvis styrts av de högerkvinnor som var aktiva i föreningen och har därför påverkats av dessa kvinnors politiska riktning. Slutsatser från studien är även att det huvudsakliga motståndet mot kvinnans rösträtt i Sveriges återfanns hos den politiska högern. Högern var de sista som gav med sig 1919 efter flera års nekande röstning. Genom användandet av teorin om ”närvarons politik” adderar studien till redan existerande forskning om LKPR via en ökad förståelse för hur synen på närvaro både gällande män och kvinnor påverkade föreningens agenda för de frånvarande.

Den svenska kvinnorösträttskampen har osynliggjorts i den nationella historieskrivningen om demokratiseringsprocessen. De engelska suffragetternas kamp är känd, och hur de offrade sina kroppar för rösträtten. Men de svenska rösträttskvinnorna offrade också sina kroppar för rösträtten i en nära 20 år lång kamp med hårt motstånd. Det är en förvånansvärt okänd och oberättad historia - trots att rösträtt för kvinnor är en grundläggande förutsättning för demokrati och medborgarskap. Här berättas storyn om "Landsföreningen för kvinnas politiska rösträtt" och dess ledare Signe Bergman.

Den här C-uppsatsen är skriven vid Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur (ISAK) vid Linköpings universitet. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka argument den socialdemokratiska kvinnorörelsen använde sig av i sin agitation för den kvinnliga rösträtten i Morgonbris: tidning för den socialdemokratiska kvinnorörelsen mellan åren 1909-1914, hur denna argumentation förändrades under undersökningsperioden samt hur dessa socialdemokratiska kvinnors inställning till den borgerliga kvinnans rösträttsförening LKPR såg ut gällande den kvinnliga rösträtten. Studien bygger på en kvalitativ textanalys där alla aktuella upplagor av tidningen Morgonbris har närlästs. Undersökningen har sin grund i Yvonne Hirdmans genusteori samt Zygmunt Baumans identitetsteori om ”vi-och-dom”. Analysen visar att den socialdemokratiska kvinnorörelsen argumenterade för kvinnlig rösträtt utifrån: medborgarskap, särart- och likhetsfeminism, klass samt med hjälp av andra länders erfarenheter och framgångar inom området. Andra argument fungerade opinionsbildande med syfte att ena arbetarklassens kvinnor i kampen för den kvinnliga rösträttens införande och att genom starkt organisations- och påverkansarbete få dem att rösta på SAP. Gällande frågan om hur argumentationen förändrades under undersökningsåren visar analysen bl.a. att de socialdemokratiska kvinnorna under undersökningens första år fokuserade på argument av särartsfeministisk karaktär och klassargument. Under undersökningens sista år fokuserade de snarare på argument av likhetsfeministisk karaktär och socialistiska argument – de gick allt mer åt vänster. Beträffande relationen mellan den socialdemokratiska kvinnorörelsen och LKPR visar min undersökning att de socialdemokratiska kvinnornas gemensamma identitet, deras ”vi”, skapades genom att de framställde de borgerliga kvinnorna som ”dom”. De socialdemokratiska kvinnorna ansåg att LKPR inte arbetade för alla kvinnors rätt till rösträtt.

The purpose of this study is to investigate whether organizational factors can influence the success of social movements. This is accomplished through a qualitative comparative case study where the women's suffrage movements, Women's Social and Political Union and Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt are compared. The study also aims to increase the understanding and knowledge of the two movements' organization and exercise to answer the question, why both movements succeeded. The study provides an in-depth picture of how the female suffrage movements worked and the similarities and differences between the movements. Finally, the study finds that the organization of the movements did impact the outcome of the movements and can thus explain the success of WSPU and LKPR.

This essay aims to study the Swedish suffrage movement, LKPR from an emotional historical perspective. How did the activists in the early 1900s relate to emotions, in a time in which women were described as “too emotional” to participate on the public stage? What do the emotions that got expressed actually mean and how could this affect the practical actions of the organisation? Do the activists share an emotional language, simply because they share the same restrictions and goals in life? The study will be formed as a discourse analysis, which will show us the importance of understanding that language and practical actions are interrelated. In time, we will see how the Swedish organisation actually used quite an aggressive rhetorical language, which differs from their practical actions. They used words such as unworthy, threatening, guiltand shame, belligerent, etc. And I came to realize just how willing and well the organisation and the actors within this compound actually adapted their language and the emotions that they described depending on the social, religious and political context that they found themselves to be in. The LKPR:s own journal very rarely held back emotions in any way, while actors within the organization that also wrote in other journals adapted to the preconceptions that could be found within those surroundings and readers. And based on this fact, the language of the LKPR:s actors and journal differs quite a lot from other common newspapers that were published at the same time and that discussed the same kind of issues. I would not hesitate tosay that the language of the LKPR actually does remind quite a lot about the english suffragettś rethorics, and therefore, I will argue, that further studies would gain from studying the relationship between the swedish activists and the english suffragettes, how this relationship affected the language and emotions and the practical actions.