Denna masteruppsats studerar den tidiga svenska naturskyddsrörelsens historia utifrån ett känslohistoriskt perspektiv. År 1909 startades Naturskyddsföreningen vars syfte var att väcka och underhålla kärlek till den svenska naturen, samt kämpa för dess beskydd. Undersökningen studerar hur föreningen ansåg att kärleken skulle rädda naturen. Naturskyddsföreningen stred för ökat naturskydd i Sverige och den första paragrafen i deras föreningsstadga uppgav att föreningens syfte var att “väcka kärlek till naturen”. Naturskyddsföreningen strävade efter att väcka kärlek hos det svenska folket genom att använda känslor som ett politiskt verktyg och att engagera medborgarna att kämpa för bevarandet av deras lands natur. Föreningen ansåg att kärleken var det främsta verktyget för att förändra svenskarnas relation till naturen och att få dem att respektera och ära den. Naturskyddsföreningen fokuserade främst på att sprida sitt budskap och förändra denna natursyn genom sin årstidning, Sveriges Natur. Denna uppsats fokuserar på åren 1909–1919, men tidningen ges fortfarande ut år 2021. Årstidningen publicerades en gång om året och innehöll under avgränsningsperioden ett stort antal artiklar, bilder, dikter och uppdateringar över miljöarbetet i Sverige. Det var genom denna tidning, som Naturskyddsföreningen avsåg att väcka kärlek och inspirera sina läsare att kämpa för naturens beskydd. Publiceringen av tidningen sågs även av föreningen som ett verktyg att allmänbilda samtida och framtida svenskar om dess lands unika naturområden, samt även dokumentera det som riskerade att försvinna. Uppsatsen redogör för Naturskyddsföreningen kärleksbegrepp, vad föreningen trodde att kärleken kunde åstadkomma samt hur de väckte kärlek med hjälp av sin årstidning Sveriges Natur.

This essay aims to study the Swedish suffrage movement, LKPR from an emotional historical perspective. How did the activists in the early 1900s relate to emotions, in a time in which women were described as “too emotional” to participate on the public stage? What do the emotions that got expressed actually mean and how could this affect the practical actions of the organisation? Do the activists share an emotional language, simply because they share the same restrictions and goals in life? The study will be formed as a discourse analysis, which will show us the importance of understanding that language and practical actions are interrelated. In time, we will see how the Swedish organisation actually used quite an aggressive rhetorical language, which differs from their practical actions. They used words such as unworthy, threatening, guiltand shame, belligerent, etc. And I came to realize just how willing and well the organisation and the actors within this compound actually adapted their language and the emotions that they described depending on the social, religious and political context that they found themselves to be in. The LKPR:s own journal very rarely held back emotions in any way, while actors within the organization that also wrote in other journals adapted to the preconceptions that could be found within those surroundings and readers. And based on this fact, the language of the LKPR:s actors and journal differs quite a lot from other common newspapers that were published at the same time and that discussed the same kind of issues. I would not hesitate tosay that the language of the LKPR actually does remind quite a lot about the english suffragettś rethorics, and therefore, I will argue, that further studies would gain from studying the relationship between the swedish activists and the english suffragettes, how this relationship affected the language and emotions and the practical actions.

When war broke out in Europe in 1939 a mother of two, the thirty-three-year-old Astrid Lindgren, begun keeping a journal. In this diary she wrote about the events of the war, the decisions of the government of Sweden and her own personal life in Stockholm. With a micro historical approach and with a theoretical framework from history of emotions this study aims to explore Lindgren´s emotional life and her emotions towards the changing aspects of the ordinary life, her government´s political agenda, and towards the international players and victims of the second world war. With the use of William K. Reddy´s terminology of emotive and emotional navigation as well as Hugo Nordland´s emotional strategies as analyzing tools the results showed that Lindgren´s initial emotion towards the ordinary life, now affected by the war, was despair, expressed in emotives such as chock, sadness and despondency. The emotion later shifted to gratitude (towards her own privileged situation) and blues (caused by war fatigue), existing simultaneously. The most common emotion expressed correlating to the Swedish government is the emotion of trust. Lindgren´s main emotions towards the victims of the war was compassion. At multiples times, in her diaries, she expressed pity for those who suffered and gratitude for not being among them. The emotions she expressed correlating to the great powers of the war was hate (Germany), fear (Soviet Union) and contempt (Italy). But she also felt conflicted when faced with the fact that she might have to make a choice between Germany and the Soviet Union. The fear of the Russians trumped her loathing of the Nazi regime, but when she gained a greater knowledge of the German atrocities, she came to regard both regimes as equally horrible. The frequent use of certain emotives (such as confidence, gratitude and pity) indicates an emotional navigation to consolidate her feelings and avoid other less desirable emotions. In the same way the uses of biblical metaphors, comparisons of beasts and the reference to brotherly love gives proof of emotional strategies in her handling of undesirable feelings such as hatred and shame. Lastly, this study concludes in a didactical discussion arguing that Astrid Lindgren´s war diaries is a material of great value when teaching of and developing a historical consciousness.

Denna text undersöker, via närläsning, Tabellae Sulis–förbannelsetavlor riktade mot tjuvar hittade i den heliga källan i Sulis Minervas helgedom i Bath–med mål att utröna dessas känslomässiga innehåll och samhälleliga kontext. De 32 studerade tavlorna utgör försök att hämna stölder av klädesplagg och smärre summor pengar, antagligen stulna medan deras författare njöt av den heliga källans vatten. De utgör i det yttersta en sorts överenskommelse mellan författaren och gudinnan. Den senare ges en del av det stulna föremålet, eller i vissa fall tjuven, och förväntas bestraffa denne tills denne återlämnar föremålet i fråga till templet där det stals. Vad gäller straff söker tavlorna attackera alltifrån tjuvens hälsa och sinnen till dennes fortplantningsförmåga och själva dennes liv. Vanligast är önskan att tjuven skall betala för sitt illdåd i dennes eget blod. På känslomässig nivå ger tavlorna kuttryck för den bestulnes ilska och hämndlystnad. I detta kan de ha fungerat som en känslomässig kontrollmekanism, ett säkert och samhälleligt accepterat sätt att uttrycka och agera på känslor, som annars kunnat bli socialt problematiska. / This paper seeks, by means of close reading, to examine the Tabellae Sulis–a series of curse tablets against thieves, found in the sacred spring of the temple of Sulis Minerva at Bath–to explore their emotional content and societal context. The 32 studied tablets are concerned with the theft of minor sums of silver and various items of clothing, crimes most likely committed while the victim was soaking in the sacred spring. The tablets can be considered a sort of quasi-legal agreement between the victim and the goddess in question. The latter is granted partial ownership of the stolen object–or, in some cases, the thief themselves–and expected to punish said thief until they return the object in question to the temple where it was stolen. In terms of punishment, the tablets attack everything from the thief’s mind, motor functions and senses to their ability to reproduce and even their very lives. Most commonly they request that the thief pay the value of the stolen object in their own blood. On an emotional level, the tablets give expression to the anger of the victims and their hunger for vengeance. In this way, they can be considered to have served as an emotional control mechanism, a safe and generally accepted way to express and act on feelings that might otherwise have proven socially problematic.

Denna uppsats syftar till att utforska den emotionella dimensionen av att resa genom fyra kvinnors ögon över hela världen under mitten av 1800-talet. De utvalda svenska kvinnorna var från medel- och överklassen. De frågor som ställdes var följande: Vilken känslomässig laddning har reseberättelserna om platser / kultur / människor? Med användning av William Reddy's Emotive och Barbra Rosenweins Emotional communities som en teoretisk ramverk visade resultaten att platser relaterade till naturen var extremt positiva. Stadsort var däremot inte lika positivt skildrade i Europa. Detta relaterade till den pågående industrialiseringen i Europa, vilket skapade tätbefolkade och orena miljöer som sågs med starkt missnöje och laddade med negativa känslor. Kultur var en kategori av emotionell konflikt för alla fyra resenärer. Det visade att den svenska och protestantiska bakgrunden var stark när det gällede värden och normer för dessa kvinnor och gjorde det möjligt för starka, negativa känslomässiga upplevelser av kultur. Kombinerat fanns en pågående utveckling av tankar med nationalistiska och eurocentriska element. Människor fick positiva attribut och känslor kopplade till dem på individuell basis och separerades från sin kultur i de fallen. Istället kopplades negativa känslor till grupper av människor som stred mot dessa kvinnors bakgrund och intressen. Sammantaget var den emotionella dimensionen en blandning av starka positiva och några starka negativa upplevelser. En avgörande faktor var bakgrunden och en övergripande komplexitet i den emotionella dimensionen var avgörande. / This essay aims to explore the emotional dimension of travelling through the eyes of four women across the world during the middle of the 1800s. The chosen Swedish women were collectively of middle- and upper-class status. The questions asked were the following: What emotional charge do the travelogues have regarding locations/culture/people? With the use of William Reddy’s Emotive and Barbra Rosenwein’s Emotional communities as a theoretical framework, the results showed that locations related to nature were extremely positive. Urban locations, on the other hand, were not as positive to see in Europe. This related to the ongoing industrialization of Europe, creating densely populated and unclean environments that became was seen with strong displeasure and charged with negative emotions. Culture was a category of emotional conflict for all four travellers. It showed that the Swedish and protestant background was strong in determining values and norms for these women and made it possible for strong, negative emotional experiences. Combined there was an ongoing evolution of thoughts with nationalistic and Eurocentric elements. People had positive attributes and emotions connected to them on an individual basis and were separated from their culture. Instead, negative emotions were connected to groups of people that conflicted with these women’s ideas and interests. Overall, the emotional dimension was a mix of strong positives and some strong negatives. A determining factor was the background, and an overall complexity to the emotional dimension was conclusive.