Syftet med föreliggande studie var att belysa psykologiska och somatiska konsekvenser av laparoskopisk respektive vaginal hysterektomi. För att klarlägga ingreppens följder insamlades artiklar via databaserna Blackwell Synergy, Pubmed samt Elin. Av 46 artiklar bedömdes 16 artiklar med hjälp av granskningsmallar modifierade efter Forsberg och Wengström (2003) för utvärdering av artiklar med kvalitativa och kvantitativa ansatser. Av de 16 artiklarna bedömdes 12 artiklar vara av låg kvalitet och 13 bedömdes vara av medel kvalitet. Depression befanns öka hos kvinnor efter laparoskopisk hysterektomi. Patienter med en högre ångestnivå upplevde högre smärta än patienter med låg ångestnivå. Infektioner förekom oftare hos kvinnor efter vaginal hysterektomi än hos dem som genomgår laparoskopisk hysterektomi. Urinvägsproblem samt urinvägsinkontinens förekom oftare efter vaginal hysterektomi än laparoskopisk hysterektomi. Skador på urinblåsan var vanligare efter vaginal hysterektomi än laparoskopisk hysterektomi. Empati, bemötande samt kommunikativ förmåga var en av sjuksköterskas viktigaste omvårdnadsåtgärder för patienter som genomgått en hysterektomi.

Bakgrund: Gallstenssjukdom på grund av stenar i gallblåsan är vanligt förekommande i Europa och Sverige. Allt fler elektiva kolecystektomier utförs nuförtiden med laparoskopiskt teknik och därför är det angeläget att undersöka patienters upplevelser av denna typ av operation. Operationssjuksköterskan och hela operationsteamet ska se till varje enskild patients behov för att ge en god vård. Varje patient är unik och har unika behov. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva patienters upplevelser av att genomgå en elektiv kolecystektomi med laparoskopisk teknik. Metod: Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med tio patienter som genomgått en elektiv kolecystektomi med laparoskopisk teknik, varav åtta var kvinnor och två män. Den insamlade datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fem stycken slutkategorier: Att få information gav trygghet, att befinna sig i en okänd miljö, att överlåta kontrollen till personalen, att känna sig sedd av personalen ingav ett lugn samt att personalen var professionella och fanns i närheten. Konklusion: Operationssjuksköterskor bör ge patienter som genomgår en elektiv kolecystektomi med laparoskopisk teknik information, skapa delaktighet, finnas i närheten och ha ett personligt bemötande som skapar trygghet. Genom att operationssjuksköterskor har detta i åtanke så kan vårdkvalitén ökas för patienterna.

Bakgrund: Att förebygga och behandla postoperativ smärta är anestesisjuksköterskans ansvar genom det perioperativa förloppet. Tidigare studier har visat att förekomsten av postoperativ smärta efter laparoskopisk kolecystektomi är hög. Syfte: Syftet med studien var att beskriva postoperativ smärtskattning hos patienter som genomgått laparoskopisk kolecystektomi på en sluten operationsavdelning och en dagkirurgisk operationsavdelning. Syftet var också att undersöka skillnader i förekomst av postoperativ smärta mellan män och kvinnor, yngre och äldre patienter samt mellan patienter som opererats på sluten- respektive dagkirurgisk operationsavdelning. Metod: Studien var en retrospektiv registerstudie med kvantitativ ansats. Registerdata innehållande data från 338 patienter inhämtades från kvalitetsregistret Svenskt Perioperativt Register från år 2016–2018. Materialet analyserades med beskrivande och jämförande statistik. Resultat: Resultatet visade att 70 % av patienterna skattade måttlig till svår postoperativ smärta (NRS 4-10). Det framkom även att kvinnor samt yngre patienter (<50 år) på den dagkirurgiska operationsavdelningen skattade signifikant högre postoperativ smärta jämfört med män och äldre patienter. Slutsatser: Även om inga generella slutsatser kan dras tyder resultaten på att kvinnor samt patienter 50 år och yngre är särskilt utsatta för otillräcklig smärtbehandling i samband med laparoskopisk kolecystektomi. Eftersom alla människor har rätt till god smärtlindring behöver omvårdnaden således anpassas efter patientens individuella förutsättningar och behov. När anestesisjuksköterskan når en förtrolig relation till patienten finns goda förutsättningar för en tillfredställande postoperativ omvårdnad.

Bakgrund: Perioperativ omvårdnad innefattar vård som anestesisjuksköterskor ger till patienter under hela det operativa ingreppet och delas in i tre faser: pre-, intra- och postoperativt. Anestesisjuksköterskan ska bedöma, etablera och upprätthålla en fri luftväg samt ventilera och övervaka patienten under hela anestesiförloppet. I omvårdnadsarbetet är det viktigt att förebygga luftvägskomplikationer och identifiera riskfaktorer för att optimera patientens perioperativa omvårdnad.  Tidigare studier visar att perioperativa luftvägskomplikationer i samband med generell anestesi är vanligt förkommande särskilt vid bukkirurgiska ingrepp och kan leda till individuellt lidande för patienten.  Syftet med denna studie var att beskriva perioperativa luftvägskomplikationer vid bukkirurgi efter generell anestesi och undersöka skillnader i förekomst av perioperativa luftvägskomplikationer mellan de patienter med laparoskopisk kirurgi respektive de patienter med öppen kirurgi samt mellan ASA klass I-II och ASA klass III-IV. Metod: Studien var en retrospektiv registerstudie med kvantitativ ansats. Material har inhämtats från operationsplaneringsprogrammet Provisio från en anestesiklinik under året 2017. Materialet analyserades med Chitvå test. Resultat: Resultatet visade att 6 % av patienterna som genomgått bukkirurgi under generell anestesi fick en perioperativ luftvägskomplikation och hypoxi var den vanligaste luftvägskomplikationen. Det framkom inga signifikanta skillnader mellan de patienter som opererats med laparoskopisk kirurgi jämfört med de patienter som opererats med öppen kirurgi respektive ASA klass I-II och ASA klass III-IV. Slutsats: Resultatet visar att mer uppmärksamhet behövs för att optimera omhändertagandet av patienter för att minimera risken för perioperativa luftvägskomplikationer som hypoxi.

Shivering är ett fenomen som uppstår hos patienterna postoperativt. Det innebär att patienten har okontrollerbara muskelskälvningar som gör att patienten darrar, skälver eller huttrar i mer än 15 sekunder. Shivering påverkar kroppen negativt, men är också obehagligt och ett onödigt lidande för patienten. I takt med den tekniska utvecklingen utarbetas nya operationstekniker och idag utförs flera operationer med laparoskopisk teknik. Pilotstudiens syfte var att undersöka före-komsten av postoperativ shivering hos patienter som opererats med laparoskopisk teknik. Denna studie har gjorts empirisk med en kvantitativ ansats. En egen konstruerad enkät tillsammans med ett mätinstrument har använts vid datainsamlingen. I pilotstudien deltog 33 patienter i ålders-spannet 23-78 år. Resultatet i pilotstudien visar att det var sex (n=6) av alla (n=33) patienterna i studien shivrade efter genomgången laparoskopisk kirurgi. Då studien är gjord i en liten skala är resultatet inte generaliserbart, men det går ändå att se att vissa påverkande faktorer så som till exempel anestesiläkemedel kan bidra till att patienterna shivrar. / Shivering is a phenomenon that occurs in patients postoperatively. This means that the patient has uncontrollable muscles tremors which allow the patient to tremble or shiver in more than 15 seconds. Previous research shows that shivering have a negative effect on the body, but is also an unpleasant and unnecessary suffering for the patient. In step, with today's rapid development in technology, more and more patients undergo surgery with laparoscopic techniques. The pilot- study aimed to investigate the incidence of postoperative shivering in patients who were surgical operated with laparoscopic technique. This empirical study has been done with a quantitative approach. Self-designed questionnaires, together with an instrument were used in the data col-lection. The pilot study enrolled 33 patients in the age range 23-78 years. The results of the pilot study suggest that the presence of shivering was little in relation to laparoscopic surgery, six (n = 6) of all (n = 33) patients in the study was shivering. When the study is made of a small scale is the result not possible to generalize, but you can still see that certain stressors, such as anesthesia drugs may contribute the patient shivering.

Bakgrund: Postoperativ smärta är relativt vanligt förekommande. Förutom att det är ett obehagligt fenomen kan det leda till allvarliga komplikationer. Trots hälso- och sjukvårdslagen som uppmanar lika vård för hela befolkningen förekommer postoperativ smärta i större utsträckning hos kvinnor än hos män. Studier visar också att kvinnor oftare än män har behov för opioider för att lindra postoperativ smärta. Syfte: Syftet med studien var att jämföra smärtskattning och given smärtlindring mellan män och kvinnor i olika åldersgrupper som genomgått elektiv laparoskopisk kolecystektomi. Metod: Studien var retrospektiv, deskriptiv med en kvantitativ ansats. Data inhämtades från journalsystemet Metavision och tre sjukhus i norra Sverige med totalt 177 deltagare ingick. Efter genomgången operation tillfrågas patienter enligt rutin direkt vid ankomst samt efter en timme senare om upplevd smärta, detta enligt numerisk skala (NRS). Data analyserades i statistikprogrammet Jamovi. Resultat: Det fanns ingen skillnad av signifikans i upplevd smärta mellan könen vid varken det första (Mann-Whitney: p=0,317), eller det andra mättillfället (p=0,084). Det framkom heller inte någon koppling mellan kön och given typ av analgetika (p=0,123). Vid granskning av sambandet mellan ålder och smärtskattning fanns en trend att yngre personer hade mer ont postoperativt, men inte heller detta var av statistisk signifikans (Kruskal-Wallis: χ2=6.31, df=3, p=0,098).Konklusion: Det fanns ingen skillnad i varken upplevd smärta eller administrerad postoperativ smärtlindring mellan könen eller i olika åldersgrupper.

Degaardt, M & Rubensson, M. Postoperativt förlopp efter dagkirurgiskljumskbråcksoperation. Uppföljningssamtal som grund för kvalitetsutveckling.Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Hälsa ochsamhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2010.Syftet med denna studie var att göra en bedömning av den postoperativa förloppeti hemmet hos dagkirurgiska ljumskbråcksopererade patienter. Data insamlademed hjälp av högstrukturerade telefonintervjuer. En enkät med standardiseradefrågor och ikryssbara svarsalternativ som kommer har använts vidtelefonintervjuerna. Resultaten från de 52 intervjuerna visade att de flestapatienter inte överskred Numerical Rating Scale (NRS) 3 i vila eller rörelse dagett. På dag tre hade de flesta mer smärta vid rörelse än dag ett. De flestapatienterna följde ordinationen de fick av läkaren avseende smärtstillandetabletter. Generellt sett visade studien på få postoperativa komplikationer och högtillfredsställelse ur operationssynpunkt hos patienterna. / Degaardt, M. & Rubensson, M. Post-operative progress after one-day surgicalinguinal hernia operation. Follow-up interviews as a means for qualitydevelopment. Degree project in nursing, 15 credit points. Malmö University:Faculty of health and society, Department of nursing, 2010.The purpose of this study was to evaluate the post-operative progress for one-daysurgical inguinal hernia patients. Data was collected using structured telephoneinterviews three days after surgery. A questionnaire with standardized questionsand multiple-choice response opions was used. The results from the 52 interviewsshowed that most patients did not exceed Numerical Rating Scale (NRS) 3 dayone when at rest or moving around. On day three most patients had more painwhile moving than day 1. Most patients complied with the doctor’s prescription ofpainkillers. Generally the follow-up study showed the patients had fewcomplications and felt high satisfaction post surgery.

Patienter som genomgår laparoskopiska ingrepp sövs med anestesiläkemedel och behöver administration av intravenösa vätskor och inblåsning av koldioxidgas i bukhålan under operationen. Ju längre anestesitid och ju längre tid det laparoskopiska ingreppet tar desto större är risken att patienter drabbas av perioperativ hypotermi. Icke-invasiva och invasiva uppvärmningsmetoder visar kunna förebygga perioperativ hypotermin och de postoperativa komplikationer som associeras med hypotermiuppkomst vid laparoskopiska ingrepp.Syfte: Syftet är att beskriva omvårdnadsåtgärder som kan förebygga uppkomsten av perioperativ hypotermi och dess postoperativa komplikationer hos patienter som genomgår laparoskopisk kirurgi. Metod: En integrativ litteraturöversikt. Resultat: Studien visar att icke-invasiva och invasiva uppvärmningsåtgärder kan förebygga perioperativ hypotermi och minska de postoperativa komplikationerna associerade med hypotermi vid laparoskopisk kirurgi. Forcerad varmluftsbehandling visar sig vara den mest effektiva metoden för att förebygga perioperativ hypotermi. Andra icke-invasiva och invasiva värmebehandlingar är effektiva när de kombineras med varandra men inte när de administreras enskilt.Uppvärmningsmetoder visar sig förebygga uppkomst av hypotermi, bibehålla intraoperativ normotermi, öka komfort, minska postoperativa komplikationer vilket även leder till bättre återhämtning hos patienter som genomgår laparoskopisk kirurgi. Slutsats: Denna studie belyser att uppvärmnings åtgärder med invasiva och icke-invasiva uppvärmningsmetoder kan behandla och förebygga hypotermiuppkomst under den perioperativa perioden hos patienter som genomgår laparoskopisk kirurgi. Studien även visar att dessa uppvärmningsmetoder förebygger även de postoperativa komplikationer som associeras med perioperativ hypotermin vid laparoskopisk kirurgiuppkomst. / Patients undergoing laparoscopic procedures need anesthetics, intravenous fluids and insufflation of carbon dioxide gas during laparoscopic surgery. The larger the time of the anesthesia and the laparoscopic procedure is, the greater is the risk of the patients being affected by perioperative hypothermia. Non-invasive and invasive warming methods can prevent the onset of perioperative hypothermia during laparoscopic surgery. Purpose: The aim of the study is to describe the nursing interventions that can prevent the onset of perioperative hypothermia and its postoperative complications during laparoscopic surgery. Method: An integrative review. Result: The study indicates that non-invasive and invasive warming methods can prevent the onset of perioperative hypothermia and complications during laparoscopic surgery. Forced air warming turns out to be the most effective treatment to prevent perioperative hypothermia. Invasive and non-invasive warming treatments seem to be more effective in combination with each other to prevent perioperative hypothermia than when administered alone. These treatments prevent intraoperative hypothermia, maintain intraoperative normothermia, increase comfort, decrease postoperative complications and improve patient recovery after laparoscopic surgery. Conclusions: This study illustrates that non-invasive and invasive warming methods can treat and prevent the onset of perioperative hypothermia during laparoscopic surgery. The study even illustrates that these warming methods prevent the postoperative complications associated with perioperative hypothermia during laparoscopic surgery.