This study examines the relationship between music and image in two of Hayao Miyazaki's films. Based on literature studies on film music and narrativity, together with an analysis of how the music is used in the films Howl's Moving Castle and Kiki's Delivery Service, the study shows how the music affects the narrative. The questions discussed in this reflective essay are: What is the narrative function of Hisaishi's compositions for Miyazaki's Studio Ghibli films? What is the function of the leitmotifs and are any musical codes used? Does diegetic music appear in the films? How are the leitmotifs associated with the characters in different situations? Do the motifs convey objects, characters, emotions, places or something else? The conclusion of the paper shows that by using leitmotifs, musical themes and codes, Hisaishi has managed to strengthen and enhance the narrative of both films. Hisaishi's compositions for both Howl's Moving Castle and Kiki's Delivery Service have been shown to play a significant role in the viewer's experience of the film and its plot. Hisaishi's use of leitmotifs varies depending on the character, event or emotion it represents. Some of the leitmotifs convey the characters' emotions and expressions to the audience, which we would otherwise not see through dialogue alone. The composer also uses a lot of musical codes and even diegetic music. Several cultural musical codes can be heard that make the audience associate with a Western culture.

Syftet med uppsatsen är att fördjupa kunskapen om Yoko Shimomuras musikaliska kännetecken och hur hon gestaltar, urskiljer samt sammankopplar karaktärer i instrumental spelmusik, med särskilt fokus på några av spelserien Kingdom Hearts (2002-2020) bosskampssituationer. Detta görs genom analyser av sex bosskampsteman centrerat kring olika versioner av spelseriens centrala antagonist Xehanort. Versioner som inte enbart byter namn och utseende genom spelserien, utan även klonats, rest i tiden, kroppsligt besatt andra karaktärer eller som delats upp i två eller fler versioner av en och samma karaktär. Uppsatsen ämnar även att pröva och utforska Shimomuras kompositionstekniker i en egen musikalisk gestaltning, för att på så vis illustrera hur uppsatsens resultat praktiskt kan tillämpas och vara användbara för framtida kompositörer av spelmusik. Genom en egenutvecklad audiovisuell analysmodell visar resultaten på hur Shimomura använder sig av karaktärs-specifika ledmotiv, ackompanjemang och instrumenteringar för att identifiera de olika karaktärerna. Hon återanvänder även delar av ledmotiv eller andra rytmiska mönster och ackompanjemang i de olika bosskampstemana för att tydliggöra för karaktärernas relationer. Den musikaliska gestaltningen tillför även en audiell aspekt till uppsatsens resultat och ämnar att representera ett exempel på hur de teoretiska resultaten kan användas praktiskt.

Det här är ett konstnärligt arbete om att skriva popmusik med utgångspunkt i Sergio Leones spaghettivästern. Jag har valt ut tre ledmotiv att analysera från filmerna För en handfull dollar, För några få dollar mer och Den gode, den onde, den fule, komponerade av Ennio Morricone, för att sedan tillämpa de mest karakteristiska inslagen från harmoniken, melodispråket och arrangemangen i egenskriven popmusik. Analyserna av varje films utvalda musikstycke fokuserar på instrumentering och arrangemang, melodik, harmonik, rytm och bas. För att få fördjupad förståelse för hur Ennio Morricones spaghettivästernmusik är uppbyggd komponerade jag först ett ledmotiv med utgångspunkt i analyserna för att sedan tillämpa innehållet i analyserna för popmusik. Med denna erfarenhet kopplad till analyserna, fortsatte jag sedan att skriva två poplåtar. Resultatet av arbetet och låtarna blev speciell och det var en utmaning att komponera popmusik baserad på spaghettivästern-element i kompositionerna. Stundvis fastnade jag då jag ibland lät spagghetivästern ta för mycket plats i kompositionerna medan visste stunder gick jag loss för mycket.

Benny Anderssons och Björn Ulvaeus musikal Kristina från Duvemåla är baserad på Vilhelm Mobergs utvandrarepos och sågs mellan åren 1995–1999 av över en miljon besökare. Denna undersökning har med utgångspunkt i de teoretiska termerna adaption, ledmotiv och folkton analyserat dels hur den litterära textens teman och handling har adapterats till musikalen i form av sångtexterna och dels hur upphovsmännen har valt att musikaliskt förmedla Karl Oskars och Kristinas kärlek samt Kristinas hemlängtan. Begreppen ”aural equivalents” och ”musically voiced” har varit ledord i undersökningen, likaså dramaturgiska teman. Undersökningen är både en adaptionsanalys och en musikalisk analys. Enligt det hermeneutiska tankesättet pendlar undersökningen mellan detaljerade analyser av utvalda låtar och låttexter och mer översiktliga analyser av musikalen som helhet i förhållande till Vilhelm Mobergs utvandrarepos. Det står klart att upphovsmännen har förvaltat originalverkets berättelse väl, men de har också gjort en del perspektivförändringar då många av karaktärerna har fått mindre utrymme än i böckerna, medan karaktären Kristina tar mer plats i musikalen. Upphovsmännen har använt sig av ledmotiv och folkton som ”aural equivalents” för att både skildra kärleken mellan Kristina och Karl Oskar och Kristinas hemlängtan. Ledmotivens symbolik är tematisk, snarare än kopplad till enskilda karaktärer, vilket i sin tur har resulterat i en komplex ”väv av ledmotiv”. Folkton och direkta inlån från traditionell folkmusik har använts för att gestalta Kristinas hemlängtan och för att placera berättelsen i tid och rum. Till sist reflekteras det över det faktum att även utvandrareposet är en adaption av den svenska utvandringen till Amerika under 1800-talet. Denna undersökning hoppas kunna bidra till forskningen kring hur ett originalverk påverkas av att adapteras till musikteaterns förutsättningar och konventioner och på vilka sätt en musikalkompositör musikaliskt kan gestalta de dramaturgiska teman som en musikal består av.