This paper is an investigation of four selected archaeological reconstructions of Iron Age milieus in Sweden. The paper explores the concepts of time travel, authenticity and of romanticizing the prehistoric ages. Four interviews of staff actively engaged and working with time travel experiences at reconstructed Iron Age milieus present the foundation of this study; also surveys of the archaeological material from each milieu has produced interesting insight into the perspectives which said milieus present to their visitors. The results have shown that the material culture of the milieus are often well executed, for instance the houses are often built using archaeological finds as their template and artefacts used during the time travel experiences are often replicas from accurate periods and used correctly in regards of their believed original function. However, the social structures presented during the time travel experiences appear to be one-dimensional and occasionally even scientifically outdated. Where the archaeological artefacts provide excellent educational value, the roles which the visitors play during their experience are not as carefully assembled. This phenomenon might be the result of poor communication between academia and the public, which is highly unfortunate, but can possibly also be a remnant of past cherished glorifications of prehistoric times. Regardless of why updates on research do not make it to the milieus, the problem of misrepresentation is real. Not only is it an unintended act of historical falsification, but as this study shows, the romanticized misconceptions of prehistoric Sweden are passed on to the next generation. As it is part of the Swedish curriculum for third graders to study the prehistoric ages, a vast number of children will at some point during their education make a trip to a reconstructed milieu, as it is a popular and effective pedagogical instrument. There is a great opportunity to educate children with updated research, and there is also a great responsibility to do so, as these time travels are regarded as authentic experiences by not only the children but the teachers as well. A reconstructed milieu advertises itself as an authentic presentation of the past and should therefore consider it their responsibility to keep updated and true to current archaeological knowledge.

Detta är en undersökande studie om historisk skönlitteratur i undervisningen i skolår 4-6. Huvudarbetet består av sexton kvalitativa intervjuer med lärare och elever. Det övergripande syftet har varit att undersöka vad skönlitteratur kan tillföra historieundervisningen i grundskolans årskurser 4-6. Detta har vi gjort genom att besvara våra frågeställningar: Hur används skönlitteratur i historieundervisningen i skolåren 4-6? På vilket sätt berikas historieundervisningen genom användning av skönlitteratur? På vilket sätt tycker lärarna att användandet av skönlitteratur i historieundervisningen bidrar till att ge eleverna ett större historiemedvetande? Våra resultat visar att historisk skönlitteratur används både som komplement och i fördjupningssyfte. Resultaten visar även att skönlitteraturen i stor utsträckning berikar historieundervisningen och bidrar till ett fördjupat historiemedvetande hos eleverna. / This is an examining study of historical fiction in the teaching in school years 4 to 6. The main part of the study consists of sixteen qualitative interviews with teachers and pupils. The overall purpose of the study has been to examine what fiction can convey to the history teaching in school years 4 to 6. In order to do so we have reached to answer our questions at issue: How is fiction used in history teaching in school years 4 to 6? In what way is the history teaching being enriched by the use of fiction? In what way do the teachers find that the use of fiction in the history teaching, contributes to give the pupils a concept of history? Our results show that fiction is used both as a complement and as a primary tool in teaching. The results also show that fiction to a greater extent enriches the history teaching, and contributes to the pupils’ concept of history.

Syftet med mitt arbete är att undersöka vad slöjdlärare och lärare som undervisar i historia på grundskolan, skolår 3-6, anser om samarbete mellan det teoretiska ämnet historia och det praktiska ämnet slöjd. Undersökningen svarar på frågorna: Kan grundskolans historie- och slöjdlärare samarbeta för att levandegöra historieämnet? Hur skulle ett gränsöverskridande arbete mellan historia och slöjd med syfte att levandegöra historien se ut? Om det finns, hur ser det ut? Genom kvalitativa intervjuer samt en enkel enkät till textillärarlistan, ett forum för textillärare, har jag fått svar på vilka möjligheter och hinder som uppstår eller kan uppstå för att samarbete mellan historia och slöjd ska komma till, men undersökningen ger även en bild över hur det ser ut med samarbete i stort. Olika erfarenheter eller brist på erfarenheter ger också en bild om hur det ser ut på olika skolor, vilket överensstämmer med den nationella utredning som gjorts 2003. Jag har använt mig av litteratur, avhandlingar och styrdokument som handlar om historieämnet, slöjdämnet, olika samarbeten, temaarbeten och annat som va-rit relevant för min undersökning. Många pedagoger vittnar om bra idéer och om både små och stora projekt som förekommit som engångsföreteelser, utan att bidra till uppföljning eller praxis som arbetsmetod eller förmedling på de olika skolorna. Slöjdlärare förmedlar olika tekniker och hantverk med historisk bakgrund utan att belysa det historiska perspektivet. Sammanfattningsvis saknas det, på de undersökta grundskolorna, en medveten drivkraft att levandegöra historien. Intresse, tid, ekonomi, schemaläggning, brist på planering och direktiv från skolledningen ses som de största hindren både för samarbete över gränserna och i arbetet att levandegöra historien. Litteraturen ger exempel på samarbete mellan skola och museivärl-den som ett led i att levandegöra historien. Stora, dyra projekt, inte alltid realistiska för varje skola, men dock en inspiration till levande historieundervisning i klassrummet.

Syftet med detta examensarbete var att undersöka hur lärare i årkurserna f-3 i Sverige gör historieundervisningen mer levandegörande genom sina arbetssätt, val av material, samt vad för hinder som lärarna anser finnas för att arbeta mer praktiskt och elevnära. Detta i syfte med att undersöka hur lärarna gynnar elevernas kunskap och historiemedvetenhet. Undersökningen utfördes genom kvalitativa intervjuer utav fem lärare i lågstadiet, en av dessa arbetar idag som lärare i mellanstadiet. Dock har hen varit lärare i lågstadiet i flera år och ansåg således att hens erfarenhet är fördelaktig. Alla lärare arbetar inte på samma skola och inte i samma län, således går det inte att generalisera resultatet till hur det ser ut överallt i Sverige. Dock finns det en generalisering kring lärarnas tankar kring begreppen historiemedvetenhet och levandegörande, genom praktiska moment och elevernas sinnen. Undersökningen visade att lärare antyder att ett levandegörande arbetssätt är fördelaktigt i undervisningen och hur den gynnar historiemedvetenheten hos elever. Dock använder inte alla lärare samma tillvägagångssätt för att levandegöra undervisningen, även om de hade velat göra det. / The purpose of this thesis was to investigate how some primary school teachers, grade F-3 make history teaching more “alive” through their choice of methods, materials, and what obstacles the teachers consider there to be when it comes of using practical and “student-oriented teaching” teaching. Thus, the purpose is also to investigate how the teachers will further the students’ knowledge and historical consciousness. The outcome of the survey was collected and carried out through qualitative interviews with five primary school teachers, one of whom works as a middle school teacher today. However, they have beforehand worked as a primary school teacher for several years and I consider their experience to be beneficial to the survey. The teachers work in different schools and counties, which means that the survey cannot be generalized on how teachers experience the use of practical teaching methods to benefits students’ historical consciousness in Sweden. However, the teachers’ thoughts about the concept of historical consciousness and enlivening education, through practical education and the students’ senses can be generalized. The surveys outcome showed that teachers suggested that an enlivening education is beneficial in teaching method for students’ knowledge. Nevertheless, not all teachers use the same approach to make the education enliven, even if they want to.