Syftet med denna studie var att undersöka närståendes upplevelser av att närvara vid livsuppehållande behandling av anhörig. Kvalitativ metod har använts. telefonintervjuer gjordes med 23 närstående under perioden februari-juni månad 2008. Intervjuerna bandades och skrevs ut ordagrant och analyserades med innehållsanaly. efter analys av insamlat material utvanns två kategorier: positiva och negativa känslor och kunnig och trevlig personal. Resultatet av studien visar att vara närvarande hade stor känslomässig betydelse för närstående. Oavsett vad deras anhörige utsattes för under behandlingen upplevdes den som positiv. Närstående såg att personalen gjorde allt de kunde och att personalen visste vad de skulle göra. Föräldrar till barn och ungdom såg det som en självklarhet att vara med i akutrummet medan den något äldre generationen gärna ville vara med men trodde inte att det var möjligt. Studien visar också att det har betydelse för de närstående att ha perosnal vid sin sida under livsuppehållande behandling av anhörig. Slutsatsen av denna studie avslöjar att närstående stödjer valmöjligheten att få närvara under livsuppehållande behandling av anhörig och att personalen bör se till närståendes behov.

Bakgrund Liv och död är något som berör oss alla. Frågorna har sällan enkla svar, utan kräver ofta etiska överväganden. Hälso- och sjukvårdspersonal är ofta närvarande när vi föds, vidsjukdom och vid livets slutskede. Avgörande beslut om patientens liv eller död är svåra ställningstaganden, vilket tillhör sjukvårdpersonalens vardag. Vid återupplivningsförsök ställs vårdpersonalen inför komplexa dilemman, dels när hjärt- och lungräddning, börstarta, dels när hjärt- och lungräddning bör avslutas. Beslut om återupplivningsförsök baseras på varje individuellt patientfall som är ett komplext förhållande mellan vinster,risker och kostnader för patient, närstående, men även för hälso- och sjukvården. Syfte Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter när beslut om ej-HLR saknades för svårt sjuka patienter. Metod En kvalitativ semistrukturerad intervju valdes som metod. Sju intervjuer med yrkesverksamma sjuksköterskor genomfördes. Intervjuerna analyserades med hjälp av en innehållsanalys. Resultat Studiens resultat visade att avsaknad av beslut angående ej-HLR för svårt sjuka patienter påverkade sjuksköterskornas arbetssituation. Avsaknad av beslut skapade osäkerhet, stress och frustration. Sjuksköterskorna tvingades acceptera beslut och ibland utföra åtgärder som läkare ordinerat, vilket resulterade i att de ställdes inför etiska dilemman. Sjuksköterskornai studien betonade betydelsen av ej-HLR beslut. Det skapade trygghet och lugn i omvårdnadsarbetet kring svårt sjuka patienter. Det uppstod inga akutsituationer, utan patienten fick istället lugnt och stilla somna in och avsluta livet. Slutsats Avsaknad av ej-HLR beslut skapade osäkerhet, stress och frustration för sjuksköterskorna,vilket var en följd av bristande samarbete mellan läkare och sjuksköterskor. När ej-HLRbeslut fanns uppstod däremot inga akutsituationer, istället infann sig trygghet och lugn iomvårdnadsarbetet. Beslutsfattandet kring ej-HLR bör gå snabbare, detta för att minskarisken att patienter blir lidande

Introduktion: En livsuppehållande behandling är en behandling som syftar till att hålla en patient vid liv när dennes tillstånd är livshotande. När en patient är nära livets slut måste ett beslut gällande den livsuppehållande behandlingen tas. Sjuksköterskan har ett etiskt och omvårdnadsmässigt ansvar att medverka i avgörandet om behandling. Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av vilka faktorer som leder till etiska svårigheter vid beslutsfattandet om att fortsätta med eller avsluta en livsuppehållande behandling. Metod: Litteraturstudien baserades på Polit och Becks niostegsmodell. Databassökningen genomfördes i databaserna Cinahl och PubMed. Tio artiklar svarade på litteraturstudiens syfte och kvalitetsgranskades därefter. Efter analys av de tio artiklarnas resultat framkom underkategorier och huvudkategorier som utgjorde litteraturstudiens resultat. Resultat: Det slutliga resultatet delades in i fem huvudkategorier vilka var: Patienten, Anhöriga, Kommunikation, Organisation och Vårdpersonalens egenskaper med tillhörande underkategorier. Slutsats: Det finns, utifrån sjuksköterskans erfarenheter, olika faktorer som kan leda till etiska svårigheter vid beslutsfattandet om att fortsätta med eller avsluta en livsuppehållande behandling. Dessa faktorer kan vara av betydelse för vårdpersonal att känna till för underlättande av beslutsfattanden.

Debatten om eutanasi har åter blossat upp sedan Holland och Belgien, i början av år 2002, legaliserade aktiv eutanasi. Eutanasi berör många viktiga frågor som till exempel den enskilde individens rätt att bestämma över sitt liv, läkarens roll och sjukvårdens uppgifter. Sjukvårdspersonalen måste ofta fatta beslut om att avstå från eller att avbryta en livsuppehållande behandling, trots att rättsläget på denna punkt är oklart. En gränsdragning har gjorts mellan aktiv och passiv eutanasi. Denna gränsdragning kan dock vara svår att göra i praktiken. Enligt svensk rätt är den aktiva formen av eutanasi förbjuden och bedöms enligt brottsbalkens bestämmelser om mord och dråp. Den passiva formen är tillåten, men det finns ingen reglering i lag om när passiv eutanasi får utföras. Inledningsvis redogör jag för begreppet eutanasi och klargör vilka etiska principer som skall ligga till grund för hälso- och sjukvården. Vidare diskuteras om gränsdragningen mellan aktiv och passiv eutanasi är juridiskt försvarbar. Med utgångspunkt från internationella ställningstaganden behandlar jag slutligen frågan om det finns behov av en speciallagstiftning beträffande eutanasi.

<p>Debatten om eutanasi har åter blossat upp sedan Holland och Belgien, i början av år 2002, legaliserade aktiv eutanasi. Eutanasi berör många viktiga frågor som till exempel den enskilde individens rätt att bestämma över sitt liv, läkarens roll och sjukvårdens uppgifter. Sjukvårdspersonalen måste ofta fatta beslut om att avstå från eller att avbryta en livsuppehållande behandling, trots att rättsläget på denna punkt är oklart. En gränsdragning har gjorts mellan aktiv och passiv eutanasi. Denna gränsdragning kan dock vara svår att göra i praktiken. Enligt svensk rätt är den aktiva formen av eutanasi förbjuden och bedöms enligt brottsbalkens bestämmelser om mord och dråp. Den passiva formen är tillåten, men det finns ingen reglering i lag om när passiv eutanasi får utföras. Inledningsvis redogör jag för begreppet eutanasi och klargör vilka etiska principer som skall ligga till grund för hälso- och sjukvården. Vidare diskuteras om gränsdragningen mellan aktiv och passiv eutanasi är juridiskt försvarbar. Med utgångspunkt från internationella ställningstaganden behandlar jag slutligen frågan om det finns behov av en speciallagstiftning beträffande eutanasi.</p>

Bakgrund: Det finns en skillnad mellan att avstå eller avsluta livsuppehållande behandling. Att avstå från livsuppehållande behandling definieras som att inte starta eller inte fortsätta åtgärderna medan avslut av livsuppehållande behandling handlar om att aktivt stoppa behandlingen. Genom vetenskap och beprövad erfarenhet ska nytta och risker med den livsuppehållande behandlingen övervägas till den döende patienter då inget botemedel längre finns. Syftet: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter vid avslut av livsuppehållande behandling. Metod:Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie. En systematisk litteratursökning utfördes. Resultat: Studien resulterade i tio vetenskapliga artiklar som utformade resultatet. I resultatet framkom tre kategorier: sjuksköterskors stödjande roll, emotionell påverkan och delaktighet i beslutsprocessen. Slutsats: Att vårda patienter där livsuppehållande behandling avslutas hade en emotionell påverkan hos sjuksköterskor och att de saknade tid och kunskap för att kunna bearbeta sorg. Sjuksköterskors omvårdnad av närstående sågs som en viktig del i omvårdnaden av patienterna. Att få inkluderas vid läkarens ställningstagande om den livsuppehållande behandling skall avslutas eller inte, sågs värdefullt då sjuksköterskorna var de som följt patienten under en längre tid. Denna litteraturstudien ökar förståelsen för sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter där livsuppehållande behandling avslutats. Sjuksköterskor är en viktig komponent i omvårdnaden av patienter och det är viktigt för sjuksköterskor att lära sig bearbeta sina känslor. / Background: There is a difference between withholding life-sustaining treatment or withdrawing life sustaining-treatment. Withholding life-sustaining treatment is defined as not initiating or not continue life-sustaining treatment, while withdrawing life-sustaining treatment is about actively stopping the treatment. Through science and proven experience, the benefits and risks associated with life-sustaining treatment should be considered for the dying patients when there is no cure. Aim: The aim was to highlight the nurses' experience of caring for patients when life-sustaining treatment is terminated. Method: The study was conducted as a general literature study. A systematic literature search was performed. Result: The study resulted in ten scientific articles that formed the results. The results revealed three categories: nurse's supporting role, emotional influence and participation in the decision-making process. Conclusion: Caring for patients with life-sustaining treatment was terminated had an emotional impact on the nurses and the nurses had lack of time and knowledge to be able to process their grief. Caring for the close relatives was seen as an important part of the nurse's care in patients. To be included in the doctor's opinion about whether the life-sustaining treatment should be terminated or not, was considered valuable because the nurses were those who followed the patient for a long time. This literature study increases the understanding of nurses' experience of caring for patients where life-sustaining treatment has been terminated. Nurses' are an important component in nursing of patients and it is important for nurses to learn how to process their feelings.

När en patient inte kan ta beslut för sig själv, ställer det stora krav på närstående att vara delaktiga i beslutsfattandet. Ansvar för andra individers val, särskilt om det är någon som står en nära, är något som kan upplevas stressande. Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av att delta i beslutsprocessen gällande livsuppehållande behandling. Metod: Studien har genomförts som en allmän litteraturstudie där resultatartiklar sökts fram i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Resultat: Resultatet visade på att beslutsprocessen kunde ses utifrån en tidslinje, där olika upplevelser uppstod vid olika tidpunkter i processen. Det framkom tre kategorier utifrån artiklarna med tidslinjen i åtanke: behov av och förståelse av information; osäkerhet och rädsla i beslutsfattandet och emotionella upplevelser. Slutsats: Närstående upplevde att de mottog otillräcklig och fragmenterad information från vårdpersonal. De upplevde även ett behov av tid till att nå insikt för att kunna ta grundade beslut. Närstående upplevde en osäkerhet i rollen vilket resulterade i rädsla för ansvar. Till sist uppkom en emotionell börda eftersom det fanns en ständig oro att fel beslut fattats, eller att patientens önskningar inte tagits i beaktande.

Bakgrund: Ingen kan fly från döden. Det är en process som ställer en inför psykiska, fysiska, sociala men främst existentiella utmaningar och svårigheter. Intensivvården med dess livsuppehållande behandling är en ung konst. Exempelvis började maskiner för artificiell ventilation användas under 50- talet. I vår nutid omfattas vård i livets slutskede av den palliativa vården. Socialstyrelsen publicerade 1992 en handbok som gav vägledning i form av riktlinjer om vissa etiska frågor bakom livsuppehållande behandling. Syfte: Att skapa en överblick över de juridiska dimensionerna i beslutet om att avstå från eller avbryta livsuppehållande medicinska åtgärder, och att granska de viktigaste etiska argumenten kring denna fråga. Metod: Studien baserades på en texttolkande, hermeneutisk metod. Begrepps- och argumentationsanalys genomfördes. Relevant litteratur valdes utifrån projektarbetets frågeställning som sedan analyserades ur ett etiskt perspektiv. Resultat: Exempel på livsuppehållande behandlingar är andningsunderstödjande behandlingar så som respirator, assisterad cirkulation i form av HLR samt dialys eller tillförsel av blodprodukter, vätska och näring. En patient som är beslutskapabel har rätt att neka livsuppehållande behandling. Om patienten inte är beslutskapabel ska de som känner patienten bäst i samråd med vårdteamet besluta vad patienten hade önskat om denne var beslutskapabel. Ett ställningstagande bör alltid utgå från patientens bästa intresse. Slutsats: Att endast utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet kan i vissa ögon ses som &gt;hjärtlöst&lt;. Beslutet måste vara baserat på empati, medmänsklighet, vetenskap, beprövad erfarenhet men framför allt med patientens bästa intresse i absoluta fokus.

Bakgrund Sjukvårdspersonal får dagligen handskas med etiska överväganden och beslut. Ställningstagandet om när livsuppehållande behandling ska fortsätta eller avslutas är ett komplext beslut som kräver flera överväganden. Läkaren har det fulla ansvaret vid ställningstagandet om att avsluta livsuppehållande behandling. Sjuksköterskan besitter ofta viktig kunskap och kännedom om patientens behov, vilket kan bidra till beslutsprocessen med betydelsefull information. Syfte Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans upplevelse av delaktighet och kommunikation gällande det etiska ställningstagandet om att avsluta eller avstå från patientens livsuppehållande behandling. Metod Beskrivande litteraturöversikt av tio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat Analysen resulterade i två teman; delaktighet och kunskapsbrist. Resultatet visade att sjuksköterskor ansåg sitt deltagande i ställningstagandet om att bibehålla eller avsluta livsuppehållande behandling som bristande. Sjuksköterskan upplevde att samarbetet med läkaren i beslutsprocessen inte fungerade och kände ofta en frustration över att inte bli tillräckligt lyssnad på. Ytterligare hinder för sjuksköterskans delaktighet i beslutsprocessen framkom av sjuksköterskors kunskapsbrist gällande lagar, riktlinjer och etik samt bristande arbetserfarenhet och självförtroende.  Slutsats Sjuksköterskans delaktighet i vårdteamet kring ställningstagandet om att bibehålla eller avsluta livsuppehållande behandling är bristfälligt. Ytterligare belyser studien sjuksköterskans behov av ökad kunskap inom lagar, riktlinjer och etik. / Background Healthcare professionals deal with ethical considerations and standpoints on a daily basis. Decision-making about when life-sustaining treatment should be continued or terminated is a complex position that requires several considerations. The doctor has the full responsibility regarding the standpoint to discontinue life sustaining treatment. The nurse often possesses important knowledge and understandings of the patient´s needs, which can provide important information in the decision making. Aim The aim of the study was to illustrate nurse´s experience of participation and communication regarding the ethical decision-making to terminate or refrain from patients life-sustaining treatment. Method Descriptive litterature review of ten qualitative research articles. Results The study resulted in two themes; participation and lack of knowledge. The results show that nurses considered their participation in the stance of maintaining or sustaining treatment as inadequate. The nurses felt that the cooperation with the physician in the decision-making did not work and felt a frustration related to not being listened to. Additional barriers to nurse’s participation in the decision-making appeared by nurse’s lack of knowledge regarding laws, guidelines and nursing ethics, as well as lack of work experience and confidence. Conclusion The nurse’s participation in the caring team about the stance of maintaining or sustaining life support care is inadequate. The study also highlight the nurses need for increased knowledge of laws, guidelines and ethics. / <p>Röda Korsets sjuksköterskeförening stipendium 2017</p>

Bakgrund: Då det inte längre finns en kurativ behandling för en patient som intensivvårdats är det av betydelse att föra diskussioner kring avbrytande av livsuppehållande behandling. Avbrytandet innefattar flertalet aspekter som intensivvårdssjuksköterskan i olika grad kan påverka.  Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att avbryta livsuppehållande behandling.  Metod: Kvalitativ studie där tio intensivvårdssjuksköterskor intervjuades med semistrukturerade frågor.  Resultat: Tre teman med fem subteman framkom; Betydelsen av att kommunicera, När det är dags att avbryta samt Viljan att göra gott. Intensivvårdssjuksköterskorna belyste betydelsen av en tvärprofessionell kommunikation för att främja teamarbetet. Närstående ska involveras tidigt i vårdförloppet då det ökar upplevelsen av delaktighet. Vårdmiljön ansågs inte anpassad för palliativ vård men anpassades i den mån det är möjligt. Patientens önskemål kring sin vård ska beaktas. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att ett tidigare beslut gällande avbrytande av livsuppehållande behandling skulle kunna förhindra onödigt lidande. Ångest- och smärtlindrande läkemedel var avgörande vid vård i livets slutskede. Konklusion: En förbättrad kommunikation tvärprofessionellt ansågs minska patientens lidande. Involvering av patient och närstående främjar delaktighet. Vårdmiljön ansågs inte gynnsam för palliativ vård men anpassades i den mån det var möjligt. Genom att intensivvårdssjuksköterskor delar med sig av sina erfarenheter kan patientens hälsa främjas och lidande reduceras. / Background: When there no longer is a curative treatment for an intensive care patient it is important to discuss the aspects of withdrawing life-sustaining treatment. The withdrawal of treatment includes several aspects that the intensive care nurse in various ways can affect.  Aim: The aim of this study was to describe intensive care nurses experiences' in withdrawing life-sustaining treatment.  Method: A qualitative design with ten intensive care nurses that were interviewed with semi-structured questions.  Results: Three themes and five subthemes emerged; The importance of communicating, When it is time to withdraw treatment and The will to do good. Interprofessional communication was considered promoting teamwork. Relatives' involvement increases the experience of participation. The intensive care environment is not considered adapted for palliative care. The patients wishes regarding their care must be taken into consideration. The intensive care nurses described that an earlier decision regarding withdrawal of life-sustaining treatment could prevent unnecessary suffering. Drugs to reduce anxiety and pain was crucial in end-of-life care.  Conclusion: Improved interprofessional communication was considered to reduce the patient's suffering. Involvement of patients and relatives promoted participation. The care environment was not considered favorable for palliative care but was adapted as far as possible. By sharing intensive care nurses' experiences, the patient's health can be promoted and suffering reduced.