Syftet med denna uppsats är att undersöka deltagares upplevelser av och tankar kring hästunderstödd terapi. Utifrån detta studerar vi hur hästunderstödd terapi är en del av socialt arbete. Detta har vi undersökt utifrån följande frågeställningar: ”Hur talar deltagarna om hästens roll och betydelse i den hästunderstödda terapin?”, ”Hur beskriver deltagarna att hästens närvaro påverkar deras färdigheter och känslor?” och ”Hur upplever deltagarna hästunderstödd terapi som behandlingsmetod?” Studiens empiri härrör från intervjuer med fem deltagare i hästunderstödd terapi. Vi har gjort en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som metod för insamling av data. Till analysen har vi utgått från en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet behandlar deltagarnas beskrivning av känslor och färdigheter som härrör från behandlingen samt deltagarnas syn på hästunderstödd terapi som behandling. I slutsatsen fastslår vi, utifrån empiri och tidigare studier, att hästunderstödd terapi finner relevans i socialt arbete. Denna behandlingsform bidrar på ett konstruktivt sätt till alliansskapande och motivationsarbete samt ger en känsla av empowerment och medveten närvaro hos deltagarna. Vi har sett att hästunderstödd terapi verkar hälsofrämjande på ett kognitivt, emotionellt och socialt plan.

No description available.

The purpose of this study was to examine how a few travellers described animal agency in travelogues from the 17th century, printed in Swedish language. Because the aim of this paper was to study animal agency, the posthumanist perspective was chosen to analyse how the travellers both objectified animals and described certain animals to be able to express free agency. Furthermore, the study also examines how the travellers interpreted the animal’s free agency. First, the results show that animals were objectified in situations where animals functioned as economic resources, which also has been shown in previous research. Animals were objectified as tools, food, means of transportation and commodities. Second, the study shows that larger predators, the chameleon, the elephant and larger apes, were described to be able to express free agency. The larger predators exercised agency outside human living quarters and was interpreted negatively because of the danger they posed. This has also been shown in previous research. Third, and most important, the results indicate that humans didn’t view all animals the same. The travellers seem to have thought that certain animal individuals in certain situations could express free agency. For example, specific crocodiles were described to be able to choose whether to attack humans or not. They could also play with each other, which indicates that the author thought that the specific crocodile had emotions. Moreover, the elephant was described to be able to make its own decisions and only lacked the human ability to speak. In addition, the larger apes were deemed to be able to comprehend abstract concepts and act on conscious intention, like the elephant. Also, although the apes didn’t speak, they were believed to be able to. This shows that the travellers thought that specific animals could express free agency in given situations and had many so-called human abilities.

Mot bakgrund av tidigare forskning om antropocentriskt socialt arbete avser detta examensarbete att analysera hur Socialstyrelsens policytexter och dokument upprätthåller och utmanar antropocentrismen i socialt arbete. Detta kvalitativa examensarbete har med en integrerad diskursanalytisk metod analyserat diskursiva framställningar av icke-mänskliga djur i förhållande till människor i Socialstyrelsens texter. Post-antropocentrism har använts som teoretisk tolkningsram. Resultatet visar att när det icke-mänskliga djuret står i förhållande till en människa med närhet till antropos (människa med hög status) så upprätthålls antropocentrismen i socialt arbete. När ett icke-mänskligt djur är i förhållande till en människa med distans till antropos (människa med låg status) så utmanas antropocentrismen i socialt arbete. Analysen har föranlett en modell för att visualisera resultatet. Examensarbetet föreslår implikationer för framtida våldsforskning att vidare studera icke-mänskliga djur i förhållande till människor. / Drawing on previous research on human-centered social work, this thesis aims to analyze how the Swedish National Board of Health and Welfare (Socialstyrelsen) reproduces and challenges anthropocentrism in social work. Using an integrated discourse analysis as method, this qualitative thesis analyzes how non-human animals are discursively constructed in relation to humans. Post-anthropocentrism has been used as a theoretical framework. Our findings showthat when the non-human animal is depicted in relation to a human with proximity to anthropos (human with high status), anthropocentrism in social work is maintained. Conversely, when a non-human animal is depicted in relation to a human with distance from anthropos (human withlow status), anthropocentrism in social work is challenged. The analysis has led to the development of a model to visualize the results. The thesis suggests implications for future research on violence, to further study non-human animals in relation to humans.

Global initiatives regarding environmental change have increasingly become part of political agendas and of our collective imagination. In order to form sustainable societies, education is considered crucial by organizations such as the United Nations and the European Union. But how is the notion of sustainability imagined and formed in educational practices? What does sustainability make possible, and whom does it involve? These critical questions are not often asked in educational research on sustainability. This study suggests that the absence of critical questions in sustainability education is part of a contemporary post-political framing of environmental issues. In order to re-politicize sustainability in education, this study critically explores how education—as an institution and a practice that is supposed to foster humans—responds to environmental change. The aim is to explore how sustainability is formed in education, and to discuss how these formations relate to ideas of what education is, and whom it is for. This interdisciplinary study uses theories and concepts from cultural studies, feminist theory, political theory, and philosophy of education to study imaginaries of the unknown, nonhuman world in the context of education. The focus of the empirical investigation is on teacher education in Sweden, and more precisely on those responsible for teaching the future generations of teachers – the teacher instructors. With help from empirical findings from focus groups, the study asks questions about the ontological, political, and ethical potential and risk of bringing the unknown Other into education. / Utbildning har globalt fått en central roll i strävanden efter att skapa hållbar utveckling. Initiativ tagna av såväl Förenta Nationerna som Europeiska Unionen, där utbildning och hållbarhet kopplas samman, vittnar om att frågor som rör miljöförändringar har blivit allt viktigare både på de politiska agendorna och i våra kollektiva, kulturella föreställningsvärldar. Men hur formas begreppet hållbar utveckling när det ska göras undervisningsbart? Vilka framtider möjliggör hållbar utveckling i utbildningssammanhang och vem inkluderas i begreppet? Frågor av kritisk karaktär är ofta frånvarande i tidigare utbildningsforskning som rör hållbar utveckling. Denna avhandling tar sin utgångspunkt i att frånvaron av kritiska frågor kan ses som del i en samtida postpolitisk inramning av miljöfrågor i såväl utbildningssammanhang som i samhället i stort. Studien undersöker hur utbildningsväsendet, som är en central institution i fostrandet av framtidens medborgare, tar sig an frågor som rör miljöförändringar. Syftet med studien är att undersöka hur hållbar utveckling formas genom utbildning samt att diskutera hur dessa formationer relateras till idéer om vad utbildning är och vem som ska utbildas. På så vis söker studien också efter sätt att re-politisera hållbar utveckling i utbildningssammanhang. Avhandlingen är tvärvetenskaplig och använder teorier och begrepp från kulturstudier, feministisk teori, politisk teori och utbildningsfilosofi för att studera vad utbildning som relaterar till natur- och miljöfrågor möjliggör. Empiriskt undersöks svenska lärarutbildare, som ansvarar för att utbilda framtidens lärare. Studien ställer frågor om ontologiska, politiska och etiska aspekter av att öppna upp utbildningen för det som ligger bortom mänsklig kontroll och kunskap. / Sustainable development as an area of knowledge

This essay concerns the relationship between humans and animals during the Late Iron Age, 450-1050 AD, in the Nordic region. The archaeological and osteological material studied is animal style ornamentation and inhumation and cremation graves. The essay is based on a human-animal perspective and is inspired by Human-Animal Studies (HAS). This perspective shows how an anthropocentric worldview and human exceptionalism have come to influence the previous research regarding humans and animals. From this perspective, the animal's agency becomes central, which means that the animal acts as its own subject that mutually affects people and each other. Several parallels between the animal style ornamentation and the osteological material are also apparent both within the previous research and within my own analysis. In the previous research, a secondary view of animals abounds, and the focus is on human agency. But in the study's analysis, it becomes clear how the animal's agency is present. In both materials examined, bodies are mixed and assimilated in different and unique ways. The interpretation of the material is that people during the Late Iron Age thought "with both people and animals" and that people wanted to be influenced by animals. There was a world view were all living beings were a transversal unit, a so-called zoe. Both humans and animals were becomings initiated in a process of eternal co-creation.