This study considers Härskarringen (1959–61), a Swedish translation of J. R. R. Tolkien’s The Lord of the Rings (1954–55), within the framework of translation studies and the description of norms within different fields of translation. As the work’s position as a translation has been questioned by a number of critics, the aim of the study is to identify features of the text which can be associated with this critique. The methodology employed by the study aims to separate departures in the target text from the source text within fields such as semantics and style. The departures are then ordered on the basis of linguistic form. The study suggests that the translation contains a number of features, and proposes possible explanations for these, based on the result of the study in relation to these points of departure as well as the circumstances in the context of the creation of the translation. The method used is partly based on a model developed by Rune Ingo (1991), and the results are analyzed by means of key concepts from Yvonne Lindqvist (2002). The study concludes that Härskarringen should be considered a work done mainly in accordance with an acceptable translation strategy, and thereby has characteristics of a low prestige translation. The study further considers that the critics of the translation hold, seemingly, that The Lord of the Rings should be translated as high prestige literature, and that they have reacted against the translation consequently. The study suggests that the reason for the questioning of Härskarringen’s position as a translation seems to be that the work has not been translated in accordance with the norms of the literary field to where it is today attributed. The critique can partly be viewed as a result of a raised status of The Lord of the Rings and J. R. R. Tolkien, and thus of the mobility of a work within the literary system. / Den här uppsatsen undersöker Härskarringen (1959–61), en översättning av J. R. R. Tolkiens The Lord of the Rings (1954–55), med en översättningsvetenskaplig deskriptiv metodik. Uppsatsen försöker utröna vilka egenskaper hos den svenska tolkningen som gjort att dess ställning som översättning, till helheten eller enskilda delar, har ifrågasatts av en rad kritiker. Undersökningen utförs genom att tillämpa en metod för utverkande av avvikelser mellan översättningen och originaltexten inom för uppsatsen ändamålsenliga kategorier, såsom betydelsemässiga avvikelser mellan översättning och original. De framkomna avvikande textställena sorteras sedan efter deras språkform, och utifrån resultatet samt förhållanden i översättningens tillblivelse karakteriseras sedan den undersökta aspekten av översättningen genom ett antal egenskapsdrag samt möjliga anledningar till dessa. Slutsatsen efter genomförd undersökning är att Härskarringen, huvudsakligen genom att på olika sätt förhålla sig fritt till originalet, bär många gemensamma drag med översättningar inom lågprestigelitteraturen, och att kritikerna – då dessa förefaller anse att Tolkiens The Lord of the Rings tillhör högprestigelitteraturfältet och bör översättas enligt dess normer – därför har reagerat mot översättningens utformning. Härskarringens ställning som översättning har ifrågasatts på grund av att verket inte har översatts i enlighet med normerna på det litterära fält där det i dag anses befinna sig. Företeelsen får delvis ses som en följd av The Lord of the Rings och J. R. R. Tolkiens ökade anseende, och är därmed ett exempel på återverkningar av ett verks rörlighet inom det litterära systemet.

Compounds, i.e. combining two lexical morphemes, are used for various reasons, e.g. naming, reduction of letters and words, drawing attention and producing expressive and humorous effects, etc. Compounding is not a unique concept to the German language, but is regarded as one of its characteristic features. As the stylistic norms differ from language to language, it renders the task of translating compounds challenging. There are various translation strategies for translating compounds, the tendencies of which are explored in this study. The analysis is based on a Swedish translation of Kühn’s (2016) Das Handbuch für digitale Nomaden and focuses on noun and adjective compounds, as they are the most frequent compounds in German. Concerning noun compounds, the study shows a tendency towards translation strategies, which are close to the source text material in form and meaning, whereas translations of adjective compounds tend to use strategies, which are similar in meaning, but not in form, e.g. a paraphrase. On this basis, it is concluded that even though German and Swedish share linguistic similarities, they differ when it comes to stylistic norms, as German is considered more nominal, whereas Swedish has a more verbal mode of expression.