Plastic, including microplastic, is a common product in the society today and is starting to be more common in oceans where it can stay for a long time. Microplastic is defined usually in the size range five millimeter and smaller and together with the important Chao Phraya river in Bangkok, Thailand, the main subject of this paper is described. More clearly, the aim of this paper is to provide a first-hand quantification of microplastics flowing into the Chao Phraya River. Samples were taken at upstream, middle and downstream locations in the river with a pump-system and were then analyzed in a lab. The result showed an increasing load of microplastic entering the river from Bangkok, for example the result for size range five to one millimeter showed a six times increase of microplastic between the upstream and downstream point. / Plast, däribland mikroplaster, är en vanlig förekommande produkt i samhället idag och börjar bli allt vanligare i hav där det också kan stanna ett långt tag efter att det hamnat där. Mikroplaster definieras oftast med storleks intervallet fem millimeter och mindre och tillsammans med den viktiga floden Chao Phraya i Bangkok, Thailand, är huvudämnet för denna studie beskriven. Mer tydligt, målet för denna studie är att förse en första kvantifiering av mikroplaster som flödar in till Chao Phraya floden. Prover togs på platser som var uppströms, i mitten och nedströms på floden och sedan analyserades dessa prover i ett laboratorium. Resultatet som framkom visade på ökande belastning av mikroplaster i floden från Bangkok, exempelvis visade resultatet för storleks intervallet fem till en millimeter på en sex gånger ökning av mikroplaster mellan uppströms platsen och nedströms platsen. Ökningen som troligen kommer från innerstaden kan bero på olika faktorer såsom väder, stadens avfallshantering och användningen av engångsprodukter som är av plastmaterial. Således påvisar detta vikten av, bland annat, en fungerande avfallshantering.

The oceans are an essential global resource for all living organisms but especially for us humans. However, year after year we continue to neglect proper recycling of our waste, resulting in litter ending up in our oceans. The majority of said litter comes from single use plastic items. Through fragmentation and erosion, the plastic dissolves  to smaller pieces, once they are no larger than 5 mm theyare classified as micro- and nanoplastics. Little is known about these small plastic particles impact on marine life and marine environment. As a step towards understanding this, the robot PlaCo was created. PlaCo stands for plastic collecting which is exactly what the robot does. With the help of three filters PlaCo gathers marine debris, such as plastic, from the water in which it operates. The filters have decreasing mesh size resulting in the microplastics being caught in the last one. Once emptied, the finds can be examined and logged for future referencing. With the help of a sensor, blockages of the filters can be monitored and if detected, notice will be given to the user through a LED. In order for PlaCo to move forward and for water to travel through the filters, the robot was provided with two DC motors. A microcontroller, Arduino Uno, was used to regulate PlaCo’s functions. The performance of two different sensors, an IR-sensorand an ultrasonic sensor, were investigated as well as the robot's water cleaning capacity. The results indicate that the latter of the two sensors would be preferable due to its high reliability. However, the robot’s water cleaning capacity could not be measured due to the chosen motors not being powerful enough. In future iterations of PlaCo, thiswould need to be rectified. / Globalt sett är världens hav en viktig resurs för alla levande organismer men inte minst för människan. Trots detta fortsätter vi att, år efter år, försumma återvinningen av vårt avfall vilket resulterar i att skräp i stället hamnar i haven. Majoriteten av de sopor som hamnar där är resultatet av förbrukade engångsprodukter i plast. Genom sönderfall och erosion skapas allt mindre och mindre bitar av plast. Detta resulterar i att så kallade mikro- och nanoplaster skapas. De är mindre än 5 mm i bredd och om deras påverkan på det marina djurlivet och den marina miljön vet vi mycket lite om. För att minska kunskapsluckorna och för att få en bättre förståelse för deras påverkan har nu därför PlaCo konstruerats. Med hjälp av tre sorters filter kan PlaCo samla upp marintskräp, så som plast, i vattnet där den arbetar. Filtrens finhet varierar, där det första är mycket grovt medan det sista är fint nog att klara av att samla upp mikroplaster. När PlaCo sedan töms kan mikroplasterna undersökas och dokumenteras. När en tömning behöver göras indikeras detta för användaren med hjälp utav en LED. Roboten är försedd med en sensor som läser av hur fulla filtren är. För att driva PlaCo framåt och för att underlätta filtreringsprocessen är den också försedd med två 6 V DC-motorer. Allt detta styrs med hjälp av mikrokontrollern Arduino Uno. För att uppnå bästa tänkbara funktion hos roboten undersöktes två olika sensortyper, en IR-sensor och en ultraljudssensor. Det visade sig att ultraljudssensorn var betydligt mer pålitlig än IR-sensorn och därför valde man att använda denna. Det var även av intresse att ta reda på hur mycket vatten PlaCo kunde rena per sekund. Tyvärr skulle det visa sig att de valda motorerna inte var kraftfulla nog att driva PlaCo i vattnet. Det är därför något som behöver åtgärdas i en framtida version av PlaCo.

I Europa råder det en ökad oro för sensibiliserande ämnen i textil, vilket har aktualiserats eftersom den Europeiska Kemikaliemyndigheten (ECHA) mottagit ett förslag om begränsning av hudsensibiliserande ämnen inom textil- och läder. Ett stort antal dispersionsfärgämnen, som används för att färga polyester, har sensibiliserande egenskaper. Syftet med studien är att undersöka förekomst av allergena dispersionsfärgämnen och färghärdighet mot tvättning samt nötning i textila plagg köpta från aktörer utanför EU. Färgämnens tendens att lämna plaggen tillsammans med mikroplaster analyserades också genom att tvättvatten samt viktförlust vid nötning undersöktes. Det laborativa resultatet kompletterades med litteraturstudier och intervjuer med forskare inom ämnet. Polyesterplagg köpta från aktörer utanför EU valdes att analyseras eftersom privatpersoner vid privatimport är ansvariga för varors kemikalieinnehåll, men ofta har bristande kunskaper gällande kemikalierisker och regleringar. Allergena dispersionsfärgämnen i halter över 10 mg/kg, enligt använd OEKO-TEX metod, identifierades inte i plaggen. Lägre halter än 10 mg/kg av allergena dispersionsfärgämnen hittades i plaggen och riskbedömning visade att en av halterna möjligtvis kunde indikera en risk. Färgförlust hos plaggen noterades vid tvättning och nötning. Plaggens färgändring bedömdes ungefärligt uppfylla utgivna minimikrav för färgändring. I tvättvattnet observerades mikroplast och färgutsläppt vid tvättemperaturer 40 °C och 60 °C. Ingen mätbar viktförlust orsakades vid nötning av plaggen med 7500 varv som högsta varvtal. Studiens slutsats är att antalet dispersionsfärgämnen som klassificeras som allergena ökar och att konsumenter upplever allergiska symptom vid köp av nya textila varor med nära exponering. Fyra av de sex undersökta plaggen är förmodligen färgade med förorenande färgämnen innehållande allergena dispersionsfärgämnen. Förekomst av allergena dispersionsfärgämnen i låga halter bör förebyggas eftersom de kan imitera sensibilisering hos individer. Gränsvärden för allergena dispersionsfärgämnen från miljö- och hälsocertifieringsorganisationerna BLUESIGN och OEKO-TEX är troligen inte tillräckligt låga för att undvika allergiska reaktioner. Om aktuellt EU- begränsningsförslag gällande hudsensibliserande ämnen i textil och läder införs, kommer gränsvärdena behöva sänkas. / In Europe, there is a growing concern regarding the safety of textile sensitisers, which has become more discussed since the European Chemicals Agency (ECHA) has received a proposal to limit skin sensitisers within textiles and leather. A large number of disperse dyes, used to color polyester, have sensitising properties. The purpose of this study was to investigate the presence of allergenic disperse dyes and their colorfastness to washing and abrasion for textile garments purchased from markets outside the EU. The tendency of the dyes to leave the garments together with microplastics was also analyzed by examining washing water and weight loss during abrasion. The laboratory results were supplemented with a literature study and interviews with researchers in the subject. Polyester garments purchased from markets outside the EU were chosen to be analyzed because private individuals who import garments are responsible for the chemical content of the goods, but often have a lack of knowledge regarding chemical risks and regulations. Allergenic disperse dyes in concentrations above 10 mg/kg, according to the OEKO-TEX method, were not identified in the garments. Concentrations lower than 10 mg/kg of allergenic disperse dyes were found in the garments and risk assessment showed that one of the levels could possibly indicate a risk. Loss of color in the garments was noted during washing and abrasion. The garment’s color change was estimated to approximately meet issued minimum requirements for color change. In the wash water microplastics and dyestuff were observed at wash temperatures of 40 ℃ and 60 ℃. No measurable weight loss was caused when the garments were abraded with 7500 rub as highest number of rubs. The study concludes that the number of disperse dyes classified as allergenic is increasing and that consumers are experiencing allergic symptoms from new textiles with close exposure that they have purchased. Four of the six examined garments are probably dyed with contaminated dyes containing allergenic disperse dyes. The presence of allergenic disperse dyes in low concentrations should be prevented as they may mimic sensitisation in individuals. Limit values for allergenic disperse dyes from environmental and health certification organizations BLUESIGN and OEKO-TEX are probably not low enough to avoid allergic reactions. If the current EU restriction proposal regarding skin sensitisers in textiles and leather is introduced, the limit values will need to be lowered.

Textilindustrin är i behov av nya material som kräver mindre resurser än konventionellt använda material som exempelvis syntet- och bomull. Syntetiska material har en negativ påverkan på miljön, bland annat på grund av den mängd mikroplaster som släpps ut i naturen vid produktion och användning (Nagamine, Kobayashi, Kusumi & Wada 2022). En industri där syntetiska material ligger till grund för stora problem för marint liv är fiskeindustrin. När syntetiska nät tappas, oftast tillverkade av polyamid, fortsätter de att fånga fisk som inte tas om hand. Detta fenomen kallas spökfiske och skulle kunna motverkas om de syntetiska näten ersattes med ett naturligt biologiskt nedbrytbart material. Pappersgarn är ett relativt nytt material inom textilindustrin och har många egenskaper som är önskvärda vid användning i ett fiskenät, speciellt det faktum att det är biologiskt nedbrytbart. Denna studie undersöker möjligheten att använda ett pappersgarn i fiskeutrustning, närmare bestämt en kräftmjärde. Studien undersöker tre olika pappersgarn med olika grovlek, det vill säga Tex (92, 218 och 1814). Experiment utförs på garnets draghållfasthet och nedbrytningsförmåga. Ett test i bristningsstyrka görs på nät tillverkade av garnen. Testerna visar att garn med Tex 1814 är det mest lämpliga att använda i en kräftmjärde. Detta garn hade en draghållfasthet, efter 14 dagar i naturligt havsvatten, på 10541 centinewton/tex [cN/tex]. Nätet tillverkat av samma garn hade en genomsnittlig bristningsstyrka på 136 kilopascal [kPa], vilket var över den genomsnittliga bristningsstyrkan för ett nät i polyamid. Om syntetisk fiskeutrustning skulle ersättas med biologiskt nedbrytbart pappersgarn skulle det kunna motverka spökfiske och minska mängden mikroplaster i naturen. / The textile industry is in need of new materials that use less resources than conventionally used material such as synthetics and cotton. Furthermore, synthetic materials have a negative impact on the environment partly due to the amount of micro plastics that are released in nature during production and use (Nagamine, Kobayashi, Kusumi & Wada 2022). One area where synthetic materials are causing a lot of damage is the fishing industry. Synthetic nets that are lost or dropped keep catching fish that are not taken care of. This phenomenon is called ghost fishing and could be solved if the synthetics were replaced with a natural biodegradable material. Paper yarn is a relatively new material in the textile industry and has many properties that are preferred if used in a fishing net, especially the fact that it is biodegradable. This study investigates the possibility of using a paper yarn in fishing gear, more specifically a crayfish trap. The study examines three different paper yarns with different weight, also called Tex (92, 218 and 1814). Experiments are done on the yarn's tensile strength and degradability. A bursting strength test is made on nets made out of the yarns. The tests show that yarn with Tex 1814 is the most suitable to use in a crayfish trap. This yarn had a tensile strength, after 14 days in natural seawater, of 10541 centinewton/tex [cN/tex]. The net made of the same yarn had an average bursting strength of 136 kilopascal [kPa] which was above the average bursting strength of a polyamide net. If synthetic fishing gear would be replaced with biodegradable paper yarn, this could counteract ghost fishing and reduce micro plastics ending up in nature.

Since the middle of the 20th century, scientists have observed that marine organisms ingest plastics in various shapes, directly or through food. Plastics smaller than 5 millimetres, called microplastics, have in recent years gained more attention and been found to accumulate environmental toxins. A family of organisms which have been found to ingest microplastics is Gammaridae, which are important as food sources and detritivores in many ecosystems. In this study, the occurrence of microplastics in marine gammarids was investigated in three rural and three urban areas, along the coast of Halland and northern Skåne. The aim was to find out if these organisms contain microplastics and to compare the occurrence in rural versus urban areas. Microplastics were found in 33 (approx. 14.9 %) of 221 samples, ranging from 0 to 3 microplastics per individual. A significant difference in the average amount of microplastics per individual was found between the rural and urban areas; the urban areas had a higher average, with one exception. In other studies, urban areas have been found to often contain more microplastics than rural areas, increasing the possibility that organisms in these areas ingest plastics. With more boat traffic and inhabitants in general, along with streams transferring plastics from inland areas, the amount of emissions in urban areas can be greater than in rural parts. The result shows that microplastics occur in marine gammarids in the 3 examined areas and that these organisms therefore may have an important part in the transfer of microplastics between trophic levels. / Sedan mitten av 1900-talet har forskare observerat att marina organismer tar in plaster i olika former, direkt eller via föda. Plastpartiklar mindre än 5 millimeter, så kallade mikroplaster, har på senare år fått större uppmärksamhet och har också visat sig kunna ackumulera miljögifter. En familj av organismer som man funnit mikroplaster i är tångmärlor (Gammaridae), vilka i många ekosystem är viktiga som födokällor och nedbrytare. I denna studie undersöktes förekomsten av mikroplaster i marina tångmärlor på tre lokaler i stadsområden respektive landsbygdsområden, längs Hallandskusten och Skånes norra kust. Syftet var att se ifall dessa organismer innehåller mikroplaster samt jämföra förekomsten i landsbygdsområden kontra stadsområden. Av 221 analyserade prov förekom mikroplaster i 33 (ca 14,9 %) och förekomsten per individ varierade från 0 till 3 mikroplaster. En signifikant skillnad i medelvärde av mikroplaster per individ fanns mellan landsbygdsområden och urbana områden; urbana områden innehöll i genomsnitt mer men med ett undantag. I andra studier har man funnit belägg för att stadsområden ofta innehåller mer mikroplaster än landsbygdsområden, något som ökar risken för att organismer i dessa områden tar in plaster. Med mer båttrafik och antal invånare överlag, tillsammans med vattendrag som för med sig plast från inlandet, kan det i dessa områden ge en större utsläppsmängd i jämförelse med i landsbygdsområden. Resultatet visar på att mikroplaster förekommer i marina tångmärlor i de undersökta områdena och att dessa organismer därmed kan vara en viktig del i överföringen av mikroplaster mellan trofiska nivåer.