Diskursen om internationell adoption har de senaste åren varit omdiskuterat och utvecklats från att tidigare ha utgått från adoptivföräldrars perspektiv till att idag fokusera på adoptivbarnens upplevelser samt deras rättigheter. De som adopterades på 60-90 talet är idag vuxna och lyfter upp både positiva och negativa erfarenheter om att växa upp i sammanhang där de inte alltid passat in utseendesmässigt. Idag har vi ett samhällsklimat där svenskhet är omdiskuterat, många gånger tillskrivs personer en svensk idetitet utifrån utseendet vilket har för många skapat en känsla av utanförskap. Detta har bland annat lett till att många adopterade berättar om erfarenheter av utanförskap och rasism. Vi kan se att alltfler internationellt adopterade berättar om dessa erfarenheter i bland annat bloggar, dokumentärer, teveprogram. Mycket av den forskning som finns idag utgår från adoptivföräldrarnas perspektiv, därför har vi i vår studie valt att undersöka vuxna internationellt adopterades erfarenheter av etnisk tillhörighet och familjens roll i detta. Vidare undersöker vi de situationer där de upplever att deras identitet ifrågasätts och vilka motståndsstrategier de använder i dessa fall. Uppsatsen baseras på tio intervjuer med en induktiv ansats. Det teoretiska ramverket är uppbyggt av Goffmans begrepp stigma, Meads begrepp Jaget, I/ME och den generaliserande andre samt Hochschild begrepp känsloregler. Resultatet visar att adoptivfamiljen varit den trygga punkt i livet samtidigt som majoriteten har känt ett behov att söka tillhörighet och gemenskap bland andra grupper som också upplevt utanförskap och rasism. De grupper man sökt sig till har skiljt sig från person till person, det har varit att man sökt sig till föreningar med medlemmar från ursprungslandet, till skolor med mer mångfald eller andra adopterade grupper. Resultatet visar även att på så vis har de gjort motstånd mot utanförskap och rasism, genom att finna forum att uttrycka sig, men och genom att säga ifrån i de situationer där det har varit möjligt. För dem personer där adoptivfamiljen i tidigt skede introducerat de till kulturella sammanhang från ursprungslandet, har det inte funnits samma behov att söka sig till andra grupper.

I den här uppsatsen kommer jag att utgå från min överlevnadsstrategi, mitt motstånd mot den vita kubens och den västerländska konstens hierarkier och normer. För att göra detta kommer jag att använda mig av min kandidatutställning som utgångspunkt. Soloutställningen som jag valde att förvandla till en kollektiv utställning. Med den som exempel kommer jag att försöka svara på frågor som dykt upp under min tid på Konstfack. Vad är det som gör att vissa kroppar med en viss erfarenhet lämnas utanför den etablerade konstens rum? Vad är det för mekanismer som fungerar som “gatekeepers”? En hypotes är att föreställningen om “kvalitet” bär ett stort ansvar. Vad finns det för strategier för att utmana dessa normer som stänger dörrar isåfall? Och hur mottas det när vi väl intar dessa rum?

This thesis have identified strategies of resistance in Anne Charlotte Lefflers drama Skådespelerskan from year 1873. The main character Ester and the supporting character Agda continously challenges and breaks generally accepted patriarchal norms. The first aim for the thesis was to distinguish and examine Agda’s and Ester’s strategies of resistance in Skådespelerskan from a feminist perspective. The second thesis was to identify similarities and differences in their strategies of resistance. This has been done by examine textual, contextual and performative literary strategies of resistance. Relevant for the analysis is an historic and contemporary context for Skådespelerskan, where for instance personal and public sphere and the concept the New woman is described. Furthermore is Yvonne Hirdmans theories about gender contract together with feminist sociological theories about women’s movement and solidarity relevant for the analysis. Earlier research have analyzed Ester and her relationships with other charachters but not the one with Agda. In that way this thesis fills a void. The analysis is organized through four strategies of resistance. Agda’s strategies of resistance is humor and sisterhood and Ester’s is outspokenness and flirtation. The biggest difference is that Agda gives resistance from within the personal sphere and Ester from outside. The conversations between Agda and Ester is not part of the drama, they take place between the two parts of the drama. The result of these confidential conversations is that their resistance partly increases and partly changes tone in the second part of the drama. That shows how important it is with solidarity and sisterhood in order to find strength to struggle for change in a patriarchal society.

Denna studie baseras på kvalitativa semistrukturerade djupintervjuer med personer med olika fysiska funktionsnedsättningar om deras upplevelser och erfarenheter om funktionsnedsättningar, sexualitet och genusgörande. Kategorin funktionsförmåga är i många diskurser omarkerade. I det icke uttalade om kroppars olika förmågor förväntas och blir en funktionsfungerande kropp norm. Min studie grundar sig på ett teoretiskt samarbete där Robert McRuer’s cripteori utgör referenspunkten. Studiens syfte är att synliggöra idéer om hur en normal kropp bör se ut, bete sig, göra sexualitet och genus. Jag visar på hur detta påverkar kroppar och göranden som bryter mot dessa normativa idéer. Genom att lyfta fram informanternas berättelser avslöjas och synliggörs förhindrande, förminskande normer och diskurser vars konsekvenser många gånger bidrar till tal om könslöshet och asexualitet. Jag visar med informanternas berättelser på ett möjligt motstånd mot dessa normer och diskurser. I deras berättelser synliggörs den normata kroppen och vad som anses vara respektabel sexualitet. Vilka har möjlighet att göra anspråk på den? Informanterna visar på motaktioner som manifisteras genom att göra sig attraktiv, feminin/maskulin, sexuell och begärlig. Till syvende och sist handlar det om vilka kroppar som har rätt att synas och vara sexuella. / This thesis is based on qualitative semi-structured interviews with persons who have physical impairments and their knowledge and experience regarding disability, sexuality and gender. In many contexts physical ability remains unmarked. In the context of body abilities, a function able body is the norm. The study is grounded in Robert McRuers crip theory. The aim of the thesis is to investigate the ideas of how a normal body should look like, behave and express its sexuality and gender. How these ideas may influence the bodies and actions that try to challenge the norm. By focusing on the informants stories, I reveal and highlight, belittling norms and discourses that render various subjects as asexual and genderless. I show with these stories a possibility for resistance against the norm and these discourses. In their stories they make references to what they think is respectable sexuality and the normate body. Who has the right to claim that body? The informants take action against the norm by making themselves attractive, feminine/masculine, sexual and acquisitive. In the end it all comes down to which bodies that have the right to express themselves as sexual.