Elevated heart rate is considered to be an indicator of stress. Thus, noticing one’s own heartbeat can have a negative connotation. Yet, the heartbeat is simply a physiological function, neither positive nor negative in itself, that is experienced in diverse contexts, such as medical, athletic, or intimate. This study uses first-person  research through design and soma design to increase awareness of the heartbeat from both an individual and social angle and examines the potential benefits of using external sensory stimuli to convey biofeedback information. It also opens up the design space around the heartbeat and sensory stimuli and reflects upon comfort and relaxation, biofeedback and digital mindfulness, the Sensiks sensory reality pod as a tool and space, and the heartbeat as a spectrum and a way of getting to know people. The study results in four deliverables: a design critique of the Sensiks sensory reality pod, a design fiction publication, a design proposal, and an experience prototype. The study proposes the design for the Gallery of Heartbeats – a sensory experience aimed at externalising and sharing the heartbeat of self and others. The Gallery of Heartbeats supports individual reflections, providing the user with real-time numerical, graphical, and auditory biofeedback on their heart rate. It also encourages social communication of this commonly unnoticed physiological feature, allowing users to record and store their heartbeat to an archive and experience the pre-recorded heartbeats of others in a multisensory way. The evaluation of the Gallery of Heartbeats prototype shows that the design succeeds in making people more aware of their cardiovascular activity, triggers their curiosity, and increases empathy. However, the Gallery of Heartbeats also makes the users want to control or change their heart rate which goes against the mindfulness principles of presence-in and presence-with the design was inspired by. Sensory stimuli, especially sound and visuals, are assessed as beneficial for creating feelings of immersion, whereas different representations of the biofeedback information have different effects and use cases. / En förhöjd hjärtfrekvens anses vara en indikator på stress. Därför kan en hög puls tolkas som något negativt. Likväl har hjärtats pulserande enbart en fysiologisk funktion, som i sig varken har en positiv eller negativ betydelse, och som kan erfaras under olika omständigheter, såsom i medicinska sammanhang, vid fysisk träning eller under intima stunder.  Denna studie är en forskning-genom-design ur ett förstapersonsperspektiv samt soma-design för att öka medvetenheten om sina hjärtslag, både från en individuell och en social vinkel, samt en undersökning av de potentiella fördelar som kan finnas med att använda ett yttre stimuli för att ge biofeedback. Den öppnar också upp designrymden kring hjärtslag och sensorisk stimuli, reflekterar kring välbefinnande och avslappning, biofeedback och digital mindfulness, Sensiks sensoriska kapsel som ett verktyg och en plats, samt hjärtfrekvens som ett spektrum och ett sätt att lära känna människor. Resultatet av studien framställs i fyra olika delar: en designkritik av Sensiks sensoriska kapsel, en fiktiv design publikation, ett designförslag, och en prototyp av upplevelser. Detta examensarbete utmynnar i ett förslag på en design kallad “Gallery of Heartbeats” - en sensorisk upplevelse avsedd att ge en yttre form och för att dela hjärtslagen med sig själv och andra. “Gallery of Heartbeats” skapar utrymme för individuell reflektion, och ger användaren i realtid en numerisk, grafisk och ljudmässig biofeedback på sin hjärtfrekvens. Den uppmuntrar också till samtal av detta vanligtvis omärkbara fysiologiska fenomen, den möjliggör användaren att spela in och spara sina hjärtslag i ett arkiv, och användaren ges möjlighet att uppleva förinspelade hjärtslag av andra personer på ett multisensoriskt sätt. Utvärdering av prototypen för “Gallery of Heartbeats” visar att designen lyckas få människor mer medvetna om sin kardiovaskulära aktivitet, väcker deras nyfikenhet och ökar empatin. Dock gör även “Gallery of Heartbeats” att användaren vill kontrollera eller ändra sin hjärtfrekvens, vilket går emot de principerna inom mindfulness av att vara ‘presence-in’ och ‘presence-with’. Sensorisk stimuli, särskilt ljud och bild, ses som främjande av att skapa känslan av att vara absorberad, medan andra signaler från biofeedback har en annan påverkan och andra användningsområden.

This thesis presents four experimental studies, carried out at the Phonetic laboratory, Stockholm University, on infants’ ability to establish auditory-visual sound-meaning associations as a precursor of early word acquisition. Study I reports on the effect of linguistic variance on infants’ ability (3- to 20-months) to establish sound-meaning associations. The target-words embedded in phrases, based on an artificial language, were presented along with visually displayed puppets. Study II investigates the role of attribute type on infants’ ability (3- to 6-months) to establish sound-meaning associations. Two-word phrases, based on the same artificial language as in Study I, were presented along with visually displayed geometrical objects. The words implicitly referred to the color and shape of the objects. Study III examines infants’ ability (12- to 16-months) to predict phonetic information. The subjects were tested on their ability to associate Swedish whole words and disrupted words to familiar objects. Study IV investigates infants’ ability (6- to 8-months) to detect concurrence and synchrony in speech and non-speech. The infants were exposed to Swedish speech sounds presented with corresponding articulatory events, the sound of hand-clapping presented with synchronized hand-clapping movements, and the sound of hand-clapping presented with synchronized articulatory events. The results picture the subject as sensitive to distributional properties of auditory and visual information (Study I and II) but still unable to predict phonetic information, in the beginning of the second year of life (Study III). The infants’ conceptual behavior is outlined as a general-purpose perceptual process influenced by perceptual salience (Study IV). These results are related to a working hypothesis based on the Ecological theory of language acquisition (Lacerda &amp; Sundberg, 2006), and Lindblom (Lindblom, 1990; Lindblom &amp; Lacerda, 2006). / <p>För att köpa boken skicka en beställning till exp@ling.su.se/ To order the book send an e-mail to exp@ling.su.se</p>

Syfte Studien syftar till att undersöka hur IKEA praktiskt använder sinnesstimuli för att påverka konsumenternas köpbeteenden och redogöra vilka utmaningar företag kan stå inför vid applicering av sinnesmarknadsföring. Metod Uppsatsen har en kvalitativ forskningsstrategi och ett induktivt angreppssätt. Undersökningen utfördes med hjälp av två intervjuer med författare inom ämnet och två observationer på IKEA under olika tillfällen. Urvalet valdes utifrån ett strategiskt urval. Slutsatser Efter genomförd studie kan vi konstatera att det föreligger ett omedvetet arbete med sinnesmarknadsföring. IKEA anammar samtliga sinnen i sin servicemiljö, vissa i mindre omfattning än andra, där synsinnet är mest dominerande. Utmaningarna som företag står inför vid applicering av sinnesuttryck är framförallt brist på kunskap. / Purpose The purpose of this study is to examine how IKEA practically uses emotional stimulus to influence consumers purchasing behavior and to explain the challenges that companies face when applying sensory marketing. Method This is a qualitative study with an inductive approach. The survey was conducted through two interviews with authors highly involved in the matter and by observations in IKEA during two separate occasions. They are based on a strategic selection. Conclusions After completed study we found that there is an unconscious work with sensory marketing. IKEA embraces all the senses in its servicescape, some less than others, where sight is the most dominant. The challenges companies encounter with application of sensory expression is mainly due to lack of knowledge.

Trans Cinema and its Exit Scapes offers a critical and creative intervention into cultural representations of gendered body dissidence in contemporary film. The study argues for the possibility of finding spaces of “disidentification”, so-called “exit scapes” within the films. Exit scapes disrupt the dominant cinematic regime set up for the trans character, which ties them into stories of discrimination, humiliation and violence. In Trans Cinema, for instance films such as Hedwig and the Angry Inch (2001), Transamerica (2005), Romeos (2011) and Laurence Anyways (2012), scenes of singing, dancing and dreaming allow a different form of engagement with the films. As argued here, they allow a critical re-reading and an affirmative re-imagining of trans embodiment. The aim of this study is to investigate the utopian and hopeful potential within Trans Cinema from a critical transfeminist perspective. While focusing in particular on trans entrants as “spectators” or readers, this study draws on the work of a wide range of feminist and cultural scholars, such as Sara Ahmed, Susan Stryker, José Esteban Muñoz, Trinh T. Minh-Ha, Karen Barad and Donna Haraway. The thesis etches out cinematic spatiotemporalities that unfold possibilities of utopian worlding and trans becoming through a set of conceptual innovations. By utilising a critical approach to audio-visuality and feminist film theory, the thesis re-conceptualises haptic spectatorship theory and its critique in western modernist ocularcentricism through a set of conceptual innovations. The methodological tools developed in this thesis, such as the “entrant”, the “exit scape” and “sensible cinematic intra-activity”, feature here as a multisensorial methodology for transdisciplinary transgender studies and feminist film theory as well as visual culture at large. / Trans Cinema and its Exit Scapes är en kritisk och kreativ intervention med fokus på kulturella representationer av kroppar som bryter mot en könsbinär ordning i samtida film. Studien argumenterar för möjligheten att hitta utrymmen för “disidentification”, så kallade “exit scapes” inom filmerna. Exit scapes stör den dominanta filmiska ordning som skapats för transkaraktären, en ordning som är förbunden med berättelser om diskriminering, förödmjukelse och våld. Inom Trans Cinema, i filmer som exempelvis Hedwig and the Angry Inch (2001), Transamerica (2005), Romeos (2011) and Laurence Anyways (2012), öppnar scener med sång, dans och drömmar upp för andra former av engagemang med filmerna. Som det argumenteras för i avhandlingen tillåter dessa ett kritiskt omformulerande av, och ett nytt affirmativt sätt att föreställa sig, transkroppslighet. Syftet med den här studien är att undersöka den utopiska och hoppfulla potential som finns inom transfilm utifrån ett kritiskt transfeministiskt perspektiv. Även om studien främst riktar sig till trans entrants som “åskådare” eller läsare, så har den en bred teoretisk bas hämtad från verk av en lång rad feministiska forskare inom kulturfältet, såsom Sara Ahmed, Susan Stryker, José Esteban Muñoz, Trinh T. Minh-Ha, Karen Barad och Donna Haraway. Denna avhandling skissar filmiska spatiotemporaliteter, vilka öppnar för möjligheter av utopiska värdsliga och transsubjektiva tillblivelser genom utvecklandet av olika teoretiska begrepp. Genom ett kritiskt förhållningssätt till audiovisualitet och feministisk filmteori, revideras och omformuleras haptisk åskådarskapsteori och dess kritik i en västerländsk okularcentrism genom olika teoretiska innovationer. De metodologiska verktygen som utvecklas i avhandlingen, såsom “the entrant”, “the exit scape” samt “sensible cinematic intra-activity” utgör här funktionen som multisensorisk metodologi för transdisciplinära transstudier, feministisk filmteori samt för visuell kultur i stort.

Trans Cinema and its Exit Scapes offers a critical and creative intervention into cultural representations of gendered body dissidence in contemporary film. The study argues for the possibility of finding spaces of “disidentification”, so-called “exit scapes” within the films. Exit scapes disrupt the dominant cinematic regime set up for the trans character, which ties them into stories of discrimination, humiliation and violence. In Trans Cinema, for instance films such as Hedwig and the Angry Inch (2001), Transamerica (2005), Romeos (2011) and Laurence Anyways (2012), scenes of singing, dancing and dreaming allow a different form of engagement with the films. As argued here, they allow a critical re-reading and an affirmative re-imagining of trans embodiment. The aim of this study is to investigate the utopian and hopeful potential within Trans Cinema from a critical transfeminist perspective. While focusing in particular on trans entrants as “spectators” or readers, this study draws on the work of a wide range of feminist and cultural scholars, such as Sara Ahmed, Susan Stryker, José Esteban Muñoz, Trinh T. Minh-Ha, Karen Barad and Donna Haraway. The thesis etches out cinematic spatiotemporalities that unfold possibilities of utopian worlding and trans becoming through a set of conceptual innovations. By utilising a critical approach to audio-visuality and feminist film theory, the thesis re-conceptualises haptic spectatorship theory and its critique in western modernist ocularcentricism through a set of conceptual innovations. The methodological tools developed in this thesis, such as the “entrant”, the “exit scape” and “sensible cinematic intra-activity”, feature here as a multisensorial methodology for transdisciplinary transgender studies and feminist film theory as well as visual culture at large. / Trans Cinema and its Exit Scapes är en kritisk och kreativ intervention med fokus på kulturella representationer av kroppar som bryter mot en könsbinär ordning i samtida film. Studien argumenterar för möjligheten att hitta utrymmen för “disidentification”, så kallade “exit scapes” inom filmerna. Exit scapes stör den dominanta filmiska ordning som skapats för transkaraktären, en ordning som är förbunden med berättelser om diskriminering, förödmjukelse och våld. Inom Trans Cinema, i filmer som exempelvis Hedwig and the Angry Inch (2001), Transamerica (2005), Romeos (2011) and Laurence Anyways (2012), öppnar scener med sång, dans och drömmar upp för andra former av engagemang med filmerna. Som det argumenteras för i avhandlingen tillåter dessa ett kritiskt omformulerande av, och ett nytt affirmativt sätt att föreställa sig, transkroppslighet. Syftet med den här studien är att undersöka den utopiska och hoppfulla potential som finns inom transfilm utifrån ett kritiskt transfeministiskt perspektiv. Även om studien främst riktar sig till trans entrants som “åskådare” eller läsare, så har den en bred teoretisk bas hämtad från verk av en lång rad feministiska forskare inom kulturfältet, såsom Sara Ahmed, Susan Stryker, José Esteban Muñoz, Trinh T. Minh-Ha, Karen Barad och Donna Haraway. Denna avhandling skissar filmiska spatiotemporaliteter, vilka öppnar för möjligheter av utopiska värdsliga och transsubjektiva tillblivelser genom utvecklandet av olika teoretiska begrepp. Genom ett kritiskt förhållningssätt till audiovisualitet och feministisk filmteori, revideras och omformuleras haptisk åskådarskapsteori och dess kritik i en västerländsk okularcentrism genom olika teoretiska innovationer. De metodologiska verktygen som utvecklas i avhandlingen, såsom “the entrant”, “the exit scape” samt “sensible cinematic intra-activity” utgör här funktionen som multisensorisk metodologi för transdisciplinära transstudier, feministisk filmteori samt för visuell kultur i stort.