Huvudmålet för detta arbete har varit att färdigställa produktioner till fyra av mig tidigare skrivna poplåtar. Detta för att identifiera vilka metoder och verktyg jag föredrar att använda i mitt arbete som producent och vart jag helst lägger mitt fokus när jag producerar musik. Arbetet med produktionerna för låtarna skedde parallellt. Metoden för den konstnärliga processen var medvetet lekfullt utforskande och fri, med några ledord och ett fåtal referenslåtar som enda riktlinjer. I uppsatsen presenteras de verktyg och metoder jag fann användbara för produktionerna tillsammans med reflektioner kring de konstnärliga val som gjordes. Den konstnärliga processen kom att mestadels innefatta arbete med mjukvaruinstrument, samplingar och processning av ljud med dator, men även några pålägg med verkliga instrument gjordes. Dessa var klarinett, flygelhorn och sång. Min upplevelse blev att de fyra låtarna tillsammans resulterade i ett enhetligt sound, mycket tack vare att arbetet skedde parallellt vilket resulterade i att produktionerna influerade varandra i valet av verktyg, metoder och instrumentering. Samarbetet med blåsmusikerna visade sig vara gynnsamt för min fortsatta kreativitet och det konstnärliga resultatet. Vikten av en passande arbetsmiljö och lättförståeliga användargränssnitt visade sig vara betydande för valet av produktionsmetoder och verktyg. Jag reflekterar kring min identitet som producent och mina styrkor och svagheter som sådan. Efter avslutat arbete känner jag mig säkrare i hur jag föredrar att arbeta och vart jag är på väg med mitt sound som artist.

Tonspråket - kanske en av de svåraste sakerna för den egna låtskrivaren att definiera. Ändå är det detta som detta arbete utforskar. Med syfte att identifiera och utveckla det egna tonspråket i mina melodier ställs frågorna ”Vad är det som är kännetecknande för mitt eget tonspråk?” och ”Vilka metoder kan jag använda när jag fått den kunskapen?”. Arbetet består av två delstudier. Den första går ut på att med reflekterande metoder analysera harmonik, melodi, känslouttryck och arbetssätt i mina låtar för att söka mitt eget tonspråk. Resultaten av den första delstudien sträcker sig bland annat mellan olika typer av modulation, modus, frasering, motiv, rytmik, intervall och känslor samt skillnader i prioritering inom låtar vid olika typer av arbetssätt. Den andra delstudien går ut på att med gestaltande metoder skriva ny musik. Detta framför allt utefter de tendenser jag funnit av analysen i den första delstudien. De åtta låtar som är resultaten av den andra delstudien presenteras genom beskrivningar av de tendenser som togs fasta på och beskrivningar av processen för hur låtarna skrevs. I slutreflektionen presenteras bland annat hur analysen påverkat min utveckling som låtskrivande och hur denna metod skulle kunna nyttjas av andra låtskrivare. En problematik som reflekteras över är kring professionalisering av känslouttryck och vad som är låtskrivarens roll gentemot lyssnaren. Efter observation av skillnader i verken beroende på utgångspunkt i melodi kontra musikproduktion föreslås detta som ämne för framtida forskning.

Syftet med detta examensarbete är att redovisa några av mina viktigaste erfarenheter från de konstnärliga musikproduktionsprojekt som jag genomfört under de gånga två åren. Min förhoppning att dessa erfarenheter kan vara till hjälp för andra såväl verksamma som blivande musikproducenter. Vidare är syftet även att beskriva några av de arbetsmetoder som jag utvecklat i dessa konstnärliga projekt med fokus på hållbarhet som sammantaget utgör den konstnärliga delen i mitt examensarbete. De erfarenheter och arbetsmetoder som redovisas är utvecklade och framtagna under kreativa processer i professionella sammanhang inom musikproduktion och komposition. Viktiga aspekter som tas upp är schemaläggning och metoder för fastställande av tidsåtgång, kreativa lösningar och råd för att komma vidare vid utebliven inspiration, redogörelse av variationer på, och användning av templates som ett tidseffektivt redskap samt utförande och planering av projekt. Slutligen följer en tillhörande reflektion över metodernas styrkor och brister. Min övergripande förhoppning är att de erfarenheter jag redovisar i detta arbete ska kunna bidra till att andra, såväl verksamma som kommande musikproducenter, utvecklar effektiva arbetssätt för ett produktivt, kreativt och hållbart skapande inom musikproduktion. / <p>Arbetet inkluderar inga ljudande bilagor. </p>

I det här arbetet har jag intresserat mig för stråkarrangering till olika typer av popmusik. Jag har jämfört tre olika metoder och förutsättningar för att skriva stråkarrangemang, varav ett var till egenkomponerad musik och två skrevs till musik komponerad av andra. Jag jämförde metoderna med huvudsakligt fokus på fyra aspekter: effektivitet, upplevelse av kreativitet, musikaliskt resultat och egen tillfredsställelse. Mitt syfte var att undersöka hur ett val av arrangeringsmetod kan påverka både processen och resultatet, samt att utforska hur jag fungerar som stråkarrangör. Den mest effektiva metoden för mig var att arrangera ensam, med de metoder jag är välbekant med. Jag kände mig kreativ när jag skrev arrangemanget till min egen musik och i det ena av projekten till andras musik, men upplevde avsaknad av kreativ stimulans i det projekt där upphovspersonen hade starka visioner för hur arrangemanget skulle låta. Det musikaliska resultatet varierade, kanske delvis beroende på val av metod, men undersökningens karaktär gjorde det svårt att dra några tydliga slutsatser kring samband mellan metod och musikaliskt resultat. Min tillfredställelse med processerna varierade och påverkades av bland annat det klingande resultatet, hur effektivt arbetet fortskred och hur kreativ jag kände att jag kunde vara inom ramarna för projekten. Processerna väckte frågor kring för- och nackdelar med att variera sina metoder och utmana sig som arrangör, om balansen mellan att värna sin egen konstnärliga integritet som arrangör och samtidigt respektera en beställande musikers kreativitet, och om i vilka sammanhang jag känner mig fri rent konstnärligt.

I denna uppsats undersöker jag hur pass effektiv jag kan vara i mitt musikskapande och hur jag kan göra för att bli ännu mer effektiv. Under nästan två månader skrev jag tre låtar i veckan som resulterade i totalt 16 stycken låtar. Av dess valde jag ut fem stycken som jag spelade in och producerade. Genom att ge mig själv tydliga tidsgränser och använda effektiva verktyg och metoder, har jag lyckats skriva mer musik än vad jag någonsin tidigare har gjort. Resultatet visar att med vilja, disciplin och rätt verktyg så kan jag producera betydligt mer material än vad jag tidigare hade vågat tro.

Syftet med detta projekt har varit att se om det går att efterlikna en modern popproduktion gjord i dator live med ett helt band i studion. Det skriftliga arbetet tar inte upp låtskrivning utan handlar om den tekniska procesen vid inspelning och mixning. Två låtar har arrangerats och spelats in helt och hållet i en dator för att sedan spelas in live med ett helt band i en studio. Dessa olika versioner av låtarna jämförs sedan med hjälp av sex mätpunkter.   De olika versionerna är lika varandra, men är inte exakta kopior. Datorinspelningarna är välstädade och exakta medan liveinspelningarna är mindre välstädade och stundvis grötigare.

Denna uppsats handlar om hur fyra olika musikproduktionsprocesser påverkas två olika arbetsmetoder. Jag utgår från 4 st. egna refräng-idéer inom pop/contemporary-genren. Idéerna innefattar melodi och viss text. Låt A1 och A2 måste jag skriva klart helt och hållet, gällande melodi, text, ackordik och form, innan jag får gå vidare till arrangering. Vid arrangeringen får jag lägga maximalt 3 minuter på att hitta ett ljud för det instrument jag ska lägga till. Jag får under dessa minuter justera reglage på instrumentet men får inte lägga till mixningsverktyg så som EQ, kompressor eller modulationseffekter. Låt B1 och B2 ska jag ta vidare genom att direkt producera dem. De instrument och ljud jag lägger till ska jag direkt börja forma så attt ljuden blir precis så som jag vill att de ska låta i slutproduktionen. Jag får inte lägga till ett nytt instrument innan jag är helt klar med ljudet på det föregående. Jag har, under och efter arbetet analyserat hur min inspiration, trivsel, effektivitet, resultat och beslutsihållighet påverkats av de olika arbetsmetoderna. Det har visat sig att att metoden jag använt för låt B1-B2, nämligen att producera medan jag skriver och arrangerar generellt är bäst. Dock kan den ibland vara inspirationshämmande Nyckelord arrangering, contemporary, pop, musikproduktion, komposition, låtskrivande

I följande studie utforskas egna olika skapandeprocesser och problematiseras genom att sex stycken redan befintliga grundarrangemang efterproduceras genom två olika arbetssätt. Arbetssätten används för att kunna undersöka hur plugins gynnar skapandeprocessen på olika sätt. Olika skillnader, fördelar och nackdelar med dessa två arbetssätt undersöks, samt hur de två arbetssätten påverkar de olika skapandeprocesserna och slutproduktionernas färdiga resultat. Resultatet visar att de främsta skillnaderna inte finns i produktionernas totala kvalitet, utan att de istället finns inom de olika arbetssättens skapandeprocesser avseende effektivitet och inspiration. En slutsats är att det ena arbetssättet bidrar till ökad inspiration, men däremot att detta sätt inte alltid har varit lika effektivt i skapandeprocessen som det andra arbetssättet.

Denna uppsats syftar till att redogöra för hur musikproducenter betraktar och hanterar det utbud av musikproduktionsrelaterad programvara som finns tillgängligt idag, samt att öka kunskapen om hur detta utbud kan inverka på musikalisk produktivitet. Föremål för den undersökning jag gjort är fem studenter på Medieproduktionsprogrammet vid Högskolan Dalarna. Undersökningen har genomförts i form av strukturerade kvalitativa intervjuer. Med utgång från denna empiri har en verbal analys gjorts av resultaten. Från resultatet kan utläsas att mängden tillgänglig programvara, och dess inneboende möjligheter, har gjort ramarna för vad man kan och inte kan göra i sitt musikproducerande diffusa. Tidigare har tekniska begränsningar utgjort ramar för vad som är genomförbart, idag är det i högre grad upp till människan själv att sätta begränsningar. En slutsats jag drar utifrån undersökningen är att de intervjuade kan uppleva detta ansvar för sina egna förutsättningar som hämmande för den musikaliska produktiviteten.

Begreppet ”fasfel” är ett förvirrat begrepp inom ljud- och musikproduktion. Fasfel – eller fasutsläckningar som det mer allmänt kallas – är ett problem som bl.a. uppkommer då flera mikrofoner används samtidigt. Ett sådant tillfälle är vid inspelning av akustiskt trumset. Mina frågeställningar leder till att fasställa vilka tekniker som lämpar bäst sig för att motverka fasutsläckningar vid inspelning och mixning av akustiskt trumset, i den mån att de inte släcker ut trummornas grundtoner, samt om bättre ljudkvalité faktiskt uppnås genom detta och hur skillnaderna i så fall uppfattas.Ett lyssningstest har genomförts där ett tjugotal personer som alla har vana inom ljud- och musikproduktion, har fått lyssna på ett antal ljudklipp med trummor inblandade. Trummorna har i varje grupp motverkats av fasutsläckningar på ett eller annat sätt. Deras uppgift har sedan varit att bedöma ljudklippens ljudkvalité.Resultatet visar att det går att motverka fasutsläckning av ett trumsets trummors grundtoner, och att skillnader i ljudkvalité finns – till fördel för de ljudklipp som motverkats från fasutsläckningar. Speciellt en av dessa tekniker bevarade trummornas grundtoner bäst. Dock är skillnaderna små, och flera anser dem vara obetydliga. Huruvida jobbet att motverka fasutsläckningarna är värt det eller inte, beror således från fall till fall; det beror helt enkelt på vilken ljudkaraktär på trummorna som eftersträvas.