No description available.

Att fysiska personer omsätter bostadsrätter i allt större omfattning har på senare tid ökat markant. Förfarandet kan ses som en konsekvens av möjligheterna till bättre kapitalplaceringar, men har samtidigt också ställt skatterättsområdet inför nya utmaningar. Med anledning av det ökade intresset för bostadsrättsförsäljningar ställs ofta frågan om hur bostadsrätterna ur ett skatterättsligt perspektiv ska klassificeras, men också hur en försäljning av densamma ska beskattas.    Den eventuella vinst som uppstår vid fysiska personers avyttring av bostadsrätter är främst föremål för kapitalvinstbeskattning, något som också föranleder att beskattningen sker i inkomstslaget kapital. I takt med den allt mer frekventa omsättningen av bostadsrätter har dock förhållandena ställts i jämförelse med handel med fastigheter. Att beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet kan bli aktuellt, också i fråga om avyttring av bostadsrätter, är således ett faktum.    Problematiken i detta hänseende ligger emellertid i att gränsdragningen mellan privatbostadsrätt och näringsbostadsrätt, men också mellan de aktuella inkomstslagen, är svår att avgöra. Definitionen av privatbostad torde i detta hänseende vara främst avgörande i den bedömning som här ligger för handen.  Andra faktorer har dock också tagits i beaktning. Näringskriterierna som kommer till uttryck i lagtext får betydelse i sammanhanget, men också faktorer som särskilt nämns i den rättspraxis som har växt fram på området. Med hänsyn till de skilda beskattningskonsekvenser som föreligger mellan inkomstlagen blir problematiken relativt påtaglig för den fysiska personen.     Förutsebarheten på området ställer stora krav på lagtolkaren, något som föranleder att rättssäkerheten på området kan bli föremål för diskussion. Lagtolkningsprocessens frånvaro i den enskilde skattebetalarens vardag får konsekvenser i detta hänseende. Inte minst med hänsyn till den enskildes möjligheter att själv förutse de skattemässiga konsekvenserna av sitt handlande. Syftet med denna studie är med anledning härav att utröna vilka faktorer som kan vara avgörande i en bedömning om hur en fysisk persons avyttring av bostadsrätter ska beskattas, men också att analysera dessa omständigheter i förhållande till en rättssäkerhetsaspekt.

Sammanfattning Idag står över 200 000 privata skogsägare i Sverige inför ett kommande generationsskifte. Istället för att göra skiftesprocessen till en naturlig del av skogsfastighetens livscykel, visar statistik gällande de privata ägarnas medelålder att många väljer att skjuta det, förr eller senare oundvikliga generationsskiftet, på framtiden. För att garantera ett lyckat resultat av ett ägarskifte gällande skogsbruksfastigheter bör vikten av att inleda generationsskiftet i god tid uppmärksammas. I uppsatsen behandlas det aktuella rättsläget gällande generationsskiften av skogsfastigheter som bedrivs som enskild näringsverksamhet, och särskild hänsyn tas till de skatterättsliga konsekvenser som uppstår vid de olika skiftesmetoderna arv, testamente, gåva och köp. På grund av de ekonomiska värdena inblandade i generationsskiften av skogsbruksfastigheter, är de skatterättsliga bestämmelserna vid processen av mycket stor betydelse vid skiftesplaneringen. Ett generationsskifte kan ske genom benefika fång – arv, testamente och gåva – eller oneröst, det vill säga genom ett köp. Vilken metod som skall användas skiljer sig ofta helt beroende på omständigheterna hänförliga till skiftet och de inblandade parterna. Sker ingen planering innan den äldre generationens frånfälle, övergår fastigheten genom legalt arv. Ett sådant oplanerat skifte medför inte bara arvsrättsliga problem men kan på grund av kontinuitetsprincipen, som innebär att överlåtarens skattemässiga situation överförs med fastigheten, också orsaka skattemässigt negativa effekter för övertagaren. Liknande konsekvenser uppstår även vid ett planerat generationsskifte genom gåva, där de skattemässiga påföljderna kan bli än allvarligare för övertagaren om vederlag för gåvan erlagts. Trots detta är gåva ett populärt generationsskiftesalternativ, mycket beroende på den låga skuldsättningen som krävs och möjligheterna att föra in villkor i gåvobrevet. Det skiftesalternativ som kan anses mest fördelaktigt för generationsskiften av skogsbruksfastigheter är en försäljning av fastigheten. Gränsdragningen mellan gåva och köp görs med hjälp av huvudsaklighetsprincipen, vilket i vissa fall vara problematiskt. Genomförs ett ägarskifte genom köp kan känslomässiga och relationsrelaterade problem till större utsträckning undvikas. Även om ett sådant generationsskifte medför de största ekonomiskt negativa konsekvenserna för parterna vid skiftestidpunkten, kompenseras detta genom de långsiktiga skattemässiga fördelar för näringsverksamheten som köpet medför.

Sammanfattning Ett generationsskifte är en komplex och tidskrävande process. Därav är det av stor betydelse för ett lyckat resultat att generationsskiftesprocessen initieras i god tid och att en väl genomarbetad plan tas fram innan själva genomförandet äger rum. Fråga som uppkommit är huruvida det får någon betydelse i samband med generationsskiften av jord- och skogsbruksfastigheter att verksamheten förläggs i ett driftsbolag. Under sådana förutsättningar förblir fastigheten i den fysiska personens ägo men verksamheten bedrivs i ett aktiebolag. Är verksamheten däremot inte förlagd i ett driftsbolag anses den fysiska personen bedriva enskild näringsverksamhet. Syftet med denna uppsats är således att utreda gällande rätt i samband med planerade generationsskiften av jord- och skogsbruksfastigheter och att analysera huruvida ett driftsbolag får betydelse under generationsskiftesprocessen. Oavsett om verksamheten förläggs i ett driftsbolag, ska fastigheten i samband med ett generationsskifte överlåtas från den äldre generationen till den yngre generationen antingen genom gåva eller genom köp. Den så kallade huvudsaklighetsprincipen ligger till grund för hur överlåtelsen klassificeras och valet mellan gåva och köp beror till stor del på de skattemässiga konsekvenser som är kopplade till respektive överlåtelsemetod. Är förutsättningarna sådana att verksamheten är förlagd i ett driftsbolag ska vidare aktierna i bolaget överlåtas till den yngre generationen i samband med generationsskiftet. Vad gäller aktieöverlåtelsen sker klassificeringen enligt den så kallade delningsprincipen och eventuell kapitalvinst beskattas i enlighet med reglerna om fåmansföretag. Aktieöverlåtelsen behöver emellertid inte föranleda några beskattningskonsekvenser i samband med ett generationsskifte av en jord- och skogsbruksfastighet. Erhåller den äldre generationen ersättning för sin framtida försörjning i samband med fastighetsöverlåtelsen kan aktierna med fördel överlåtas genom ren gåva. Att en jord- och skogsbruksverksamhet förläggs i ett driftsbolag möjliggör enligt min mening att den äldre och den yngre generationen kan bedriva verksamheten gemensamt under en övergångsperiod. På så vis kan positiva effekter uppnås i högre utsträckning än om den äldre generationen bedriver verksamheten som enskild näringsverksamhet. Emellertid medför inte ett driftsbolag någon större förändring av de förutsättningar som ligger till grund för valet mellan gåva eller köp. Däremot får driftsbolaget desto större betydelse i samband med att de inblandade ska besluta när och till vem eller vilka som fastigheten ska överlåtas. Enligt min mening beror det på att aktieinnehavet medför en högre grad av flexibilitet och att ägandet i fastigheten separeras från kontrollen över verksamheten.

Det finns många faktorer och omständigheter runt en organisation som påverkar hur man väljer att utforma organisationen i fråga. Syftet med detta arbete är att finna faktorer som påverkar utformningen av ideella föreningars näringsverksamhet för att bidra till den teoretiska förståelsen av beslutsfattande inom ideella föreningar samt att ge ett kunskapsbidrag till beslutsfattare i mindre ideella föreningar som bedriver näringsverksamhet om relevanta faktorer att beakta. För att finna dessa används contingency-teorin, som den presenteras av Donaldson (2001), och de faktorer och omständigheter som söks kallas contingencies. Föreningarnas organisation delas in i två delar: (1) organisatorisk utformning samt (2) juridisk form och skattemässigt upplägg. Tre kristna församlingar har undersökts och enligt studien kan ideellt aktivas ekonomiska kunnande (där arbetsdelningen mellan ideella och anställda förändras) och näringsverksamhetens omfattning (där större omfattning påverkar avståndet mellan näringsverksamhet och huvudverksamhet) urskiljas som contingencies för den organisatoriska utformningen. För juridisk form och det skattemässiga upplägget kan också de ideellt aktivas ekonomiska kompetens men även medlemmarnas attityd till näringsverksamheten räknas som contingencies. De ideellt aktivas ekonomiska kompetens kan påverka redovisningens komplexitet och val av juridisk form medan attityden hos medlemmarna indirekt kan ha betydelse för val av juridisk form.

<p>Sammanfattning</p><p>Ett generationsskifte är en komplex och tidskrävande process. Därav är det av stor betydelse för ett lyckat resultat att generationsskiftesprocessen initieras i god tid och att en väl genomarbetad plan tas fram innan själva genomförandet äger rum. Fråga som uppkommit är huruvida det får någon betydelse i samband med generationsskiften av jord- och skogsbruksfastigheter att verksamheten förläggs i ett driftsbolag. Under sådana förutsättningar förblir fastigheten i den fysiska personens ägo men verksamheten bedrivs i ett aktiebolag. Är verksamheten däremot inte förlagd i ett driftsbolag anses den fysiska personen bedriva enskild näringsverksamhet. Syftet med denna uppsats är således att utreda gällande rätt i samband med planerade generationsskiften av jord- och skogsbruksfastigheter och att analysera huruvida ett driftsbolag får betydelse under generationsskiftesprocessen.</p><p>Oavsett om verksamheten förläggs i ett driftsbolag, ska fastigheten i samband med ett generationsskifte överlåtas från den äldre generationen till den yngre generationen antingen genom gåva eller genom köp. Den så kallade huvudsaklighetsprincipen ligger till grund för hur överlåtelsen klassificeras och valet mellan gåva och köp beror till stor del på de skattemässiga konsekvenser som är kopplade till respektive överlåtelsemetod. Är förutsättningarna sådana att verksamheten är förlagd i ett driftsbolag ska vidare aktierna i bolaget överlåtas till den yngre generationen i samband med generationsskiftet. Vad gäller aktieöverlåtelsen sker klassificeringen enligt den så kallade delningsprincipen och eventuell kapitalvinst beskattas i enlighet med reglerna om fåmansföretag. Aktieöverlåtelsen behöver emellertid inte föranleda några beskattningskonsekvenser i samband med ett generationsskifte av en jord- och skogsbruksfastighet. Erhåller den äldre generationen ersättning för sin framtida försörjning i samband med fastighetsöverlåtelsen kan aktierna med fördel överlåtas genom ren gåva.</p><p>Att en jord- och skogsbruksverksamhet förläggs i ett driftsbolag möjliggör enligt min mening att den äldre och den yngre generationen kan bedriva verksamheten gemensamt under en övergångsperiod. På så vis kan positiva effekter uppnås i högre utsträckning än om den äldre generationen bedriver verksamheten som enskild näringsverksamhet. Emellertid medför inte ett driftsbolag någon större förändring av de förutsättningar som ligger till grund för valet mellan gåva eller köp. Däremot får driftsbolaget desto större betydelse i samband med att de inblandade ska besluta när och till vem eller vilka som fastigheten ska överlåtas. Enligt min mening beror det på att aktieinnehavet medför en högre grad av flexibilitet och att ägandet i fastigheten separeras från kontrollen över verksamheten.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Idag står över 200 000 privata skogsägare i Sverige inför ett kommande generationsskifte. Istället för att göra skiftesprocessen till en naturlig del av skogsfastighetens livscykel, visar statistik gällande de privata ägarnas medelålder att många väljer att skjuta det, förr eller senare oundvikliga generationsskiftet, på framtiden. För att garantera ett lyckat resultat av ett ägarskifte gällande skogsbruksfastigheter bör vikten av att inleda generationsskiftet i god tid uppmärksammas.</p><p>I uppsatsen behandlas det aktuella rättsläget gällande generationsskiften av skogsfastigheter som bedrivs som enskild näringsverksamhet, och särskild hänsyn tas till de skatterättsliga konsekvenser som uppstår vid de olika skiftesmetoderna arv, testamente, gåva och köp. På grund av de ekonomiska värdena inblandade i generationsskiften av skogsbruksfastigheter, är de skatterättsliga bestämmelserna vid processen av mycket stor betydelse vid skiftesplaneringen.</p><p>Ett generationsskifte kan ske genom benefika fång – arv, testamente och gåva – eller oneröst, det vill säga genom ett köp. Vilken metod som skall användas skiljer sig ofta helt beroende på omständigheterna hänförliga till skiftet och de inblandade parterna. Sker ingen planering innan den äldre generationens frånfälle, övergår fastigheten genom legalt arv. Ett sådant oplanerat skifte medför inte bara arvsrättsliga problem men kan på grund av kontinuitetsprincipen, som innebär att överlåtarens skattemässiga situation överförs med fastigheten, också orsaka skattemässigt negativa effekter för övertagaren. Liknande konsekvenser uppstår även vid ett planerat generationsskifte genom gåva, där de skattemässiga påföljderna kan bli än allvarligare för övertagaren om vederlag för gåvan erlagts. Trots detta är gåva ett populärt generationsskiftesalternativ, mycket beroende på den låga skuldsättningen som krävs och möjligheterna att föra in villkor i gåvobrevet.</p><p>Det skiftesalternativ som kan anses mest fördelaktigt för generationsskiften av skogsbruksfastigheter är en försäljning av fastigheten. Gränsdragningen mellan gåva och köp görs med hjälp av huvudsaklighetsprincipen, vilket i vissa fall vara problematiskt. Genomförs ett ägarskifte genom köp kan känslomässiga och relationsrelaterade problem till större utsträckning undvikas. Även om ett sådant generationsskifte medför de största ekonomiskt negativa konsekvenserna för parterna vid skiftestidpunkten, kompenseras detta genom de långsiktiga skattemässiga fördelar för näringsverksamheten som köpet medför.</p>

No description available.

No description available.

Syftet med denna uppsats är att utreda och analysera vilka villkor som skall vara uppfyllda för att uttagsbeskattning skall underlåtas vid en blandad överlåtelse av lagerfastighet i enskild näringsverksamhet och vilka skatteeffekter en underlåten uttagsbeskattning leder till för en enskild näringsidkare. I uppsatsen utreds och analyseras den praxis som utvecklats för underlåten uttagsbeskattning vid blandade överlåtelser av lagerfastigheter fram tills det att underprislagen trädde i kraft. Genom upplägg har det varit möjligt för enskilda näringsidkare att minska skattebelastningen vid överlåtelser av lagerfastigheter från över 60 procent till runt 13 procent. Centrala förhandsbesked i utredningen är bland annat RÅ 1981 not. 709, RÅ 1981 not. 710 och RÅ 1989 ref. 112 där Regeringsrätten godtagit benefika överlåtelser som givit den lägre beskattningen utan att givaren uttagsbeskattades. I ett nästa steg utreds lagstiftningsåtgärderna för att reglera i vilka fall uttagsbeskattning skall underlåtas och hur förändringarna förhåller sig till tidigare praxis. I utredningen är huvudsaklighetsprincipen och tillgångars skattemässiga karaktär tillsammans med kontinuitetsprincipen viktigt och har därför en central roll. Förhandsbeskedet RÅ 2004 ref. 42 är av stort intresse för uppsatsens syfte då frågan i förhandsbeskedet avsåg just vilka villkor som skulle vara uppfyllda för underlåten uttagsbeskattning vid benefika överlåtelser av lagerfastigheter. Förhandsbeskedet RÅ 2004 ref. 42 har tolkats av bland annat Skatterättsnämnden som att reglerna om underprisöverlåtelse i 23 kapitlet inkomstskattelagen är tillämpliga vid benefika överlåtelser av lagerfastigheter. Ett undantag är att ersättning som lämnas av mottagaren vilken överstiger omkostnadsbeloppet men understiger taxeringsvärdet för givaren inte skall tas upp som en intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet vid benefika överlåtelser av lagerfastigheter. Detta är en följd av huvudsaklighetsprincipen som tillämpas vid blandade överlåtelser av fastigheter. Vid blandade överlåtelser av andra tillgångar än lagerfastigheter skall dock ersättning som överstiger omkostnadsbeloppet tas upp som en intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet för enskilda näringsidkare, vilket gör att det finns en skillnad i beskattning mellan olika tillgångar. Det måste anses föreligga en viss osäkerhet i Regeringsrättens resonemang och en tolkning enligt ovan är inte helt säker. Regeringsrätten antyder att lagstiftningen inte ger anledning att avvika från praxis avseende just benefika överlåtelser av lagerfastigheter. En tolkning som innebär att 23 kapitlet inkomstskattelagen är tillämpligt innebär dock att i princip all praxis skall bortses ifrån vad avser de villkor som skulle vara uppfyllda för underlåten uttagsbeskattning enligt praxis. Regeringsrättens formulering är därför märklig. Den slutsats som kan dras av det utredda området är att uttagsbeskattning kan underlåtas vid blandade överlåtelser av lagerfastigheter under förutsättning att villkoren i 23 kapitlet inkomstskattelagen är uppfyllda. Detta innebär att något mer komplicerade upplägg är nödvändiga efter lagstiftningsåtgärderna för att minska skattebördan för enskilda näringsidkare som innehar lagerfastigheter och skall avyttra dem. Den tolkning av förhandsbeskedet RÅ 2004 ref. 42 som gjorts av Skatterättsnämnden kan inte garanteras vara korrekt och ett försiktigt tillvägagångssätt bör vara att föredra. Enligt reglerna i 23 kapitlet inkomstskattelagen är det bland annat möjligt med blandade överlåtelser av enskilda lagerfastigheter i ett större bestånd. Sådana överlåtelser var inte möjliga enligt tidigare praxis då endast överlåtelser av hel näringsverksamhet godtagits. Viss försiktighet bör som nämnt därför iakttagas.