På grund av Covid-19 ställde gymnasieskolan om från närundervisning till distansundervisning. Det finns flera utmaningar kopplade till distansundervisning, ett stort problem som är återkommande i tidigare studier är hur kommunikationen blir lidande.    Avsikten med studien var att undersöka omställningen till distansundervisning ur gymnasielärares perspektiv, vilka utmaningar man stod inför gällande kommunikationen med eleverna vid lektionsmomentet och hur de digitala kommunikationsverktygen som har använts upplevs ha fungerat.  För att besvara våra frågeställningar intervjuades gymnasielärare i Norrbotten. Intervjuerna var semi-strukturerade och grundades i teori om digitala kommunikationsverktyg och kommunikation. Resultatet fångar gymnasielärarnas uppfattning kring omställningen, vilka utmaningar man har stått inför och vilka brister som finns med distansundervisning och de digitala kommunikationsverktygen som har använts.

Studiens syfte är att undersöka hur SFI C- och D-elever (studieväg 3) upplever nätbaserad undervisning under Coronapandemin samt vilka erfarenheter eleverna har om arbetet med digitala verktyg och vilka möjligheter och begränsningar nätbaserad undervisning har vad gäller muntlig färdighet. Dessutom vill jag undersöka vilka möjligheter och utmaningar med nätbaserad undervisning jämfört med närundervisning i SFI beskrivs av eleverna.  Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Här diskuteras de medierande verktyg (digitala hjälpmedel) i form av datorer, ipads och mobiltelefoner samt lärarplattformar såsom Microsoft Teams och Liber Lunis som eleverna använder när de studerar på distans. Med hjälp av perspektivet används även scaffolding (stöttning) på online lektionerna, när en starkare elev hjälper en svagare.  För att kunna få svar på mina forskningsfrågor använder jag mig av en kvalitativ metod, som ger en fördjupad översikt över elevernas upplevelse av nätbaserad undervisning. Studien genomförs genom fysiska träffar med intervjuer på plats. I denna undersökning deltar sex SFI-elever från kurs C och D (studieväg 3).  Resultatet av undersökningen visar att de intervjuade eleverna använder Microsoft Teams och Liber Lunis som digitala hjälpmedel vid nätbaserad undervisning. Samtliga informanter använder sina privata mobiltelefoner och tre av informanterna använder datorer. I resultatet framkommer att fem av sex informanter upplever att det finns flexibilitet och möjlighet att bland annat kunna kombinera sina studier med arbete vid distansstudier, medan en informant bara vill ha närundervisning, eftersom denna studieform fungerar bäst enligt henne. Resultatet visar att informanterna upplever att de får utveckla sin muntliga färdighet i små grupper via ”Break-out rooms”. Resultatet visar också att informanterna anser att de får handledningstid när de behöver det.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka några utvalda år 3 gymnasieelevers upplevelser av muntlig framställning i svenskämnet. Detta har undersökts med hjälp av kvalitativa forskningsintervjuer med sex stycken elever. Resultatet antyder att eleverna har till övervägande del negativa upplevelser av muntlig framställning där en omfattande nervositet inför en talsituation är vanligt förekommande samt andra oros- och obehagskänslor såsom stress och panik vilka möjligtvis kan sammankopplas till den avsaknad av återkommande muntliga talmoment som gjort sig gällande i svenskundervisningen. Detta kan ha bidragit till att eleverna inte förmår hantera dessa känslor. Utöver detta har eleverna inte getts rikligt med övningstillfällen och således saknar en metakunskap om talet. De slutsatser som dras är att eleverna behöver mer systematisk talträning och övning på den konkreta talsituationen genom mindre talövningar för att succesivt utsatta sig för de känslor som uppstår för att kunna hantera dessa konstruktivt samt att ett tillåtande och öppet klassrumsklimat bidrar till ökad trygghet och säkerhet där välövervägd och återkommande respons från läraren kan stimulera och utveckla eleverna till bättre talare.

This essay, conducted through semi-structured interviews with five upper secondary school students, aim to analyze and understand if and how their perceived motivation to social studies changed due to distance teaching during the covid-19 pandemic as well if and how their motivation has changed since returning to school post-pandemic. The theory of self-determination works as the cornerstone which is complemented by two relational theories in relational pedagogy as well as the zone of proximal development in addition to the concept of self-regulation. The result shows that the students’ perceived motivation was affected negatively by studying and attending lectures away from the ordinary school environment, caused by a loss of interest for the subject which in turn is a result of less varied teaching as well as a loss of peer-pressure which works as a motivational factor for many of the students. However, the study also shows that their perceived motivation increased once returned during their final year of school, which in turn is a result of an increased interest in the subject caused by relational aspects such as being able to engage verbally during lectures as well as to a larger degree being able to use the teacher as well as each other as a resource to enhance their learning. These are aspects which were hindered by distance learning, which also stresses the importance of relations for enhanced learning.