En undersökning rörande narrativ förmedlade genom användandet av icke-diegetiska ljud som inte är talad skrift, språk eller musik.

Studien undersöker narrativ terapi som behandlingsmetod. Syftet med vår uppsats är att belysa och öka kunskapen om metoden narrativ terapi, och att kartlägga kunskapsläget om narrativ terapi och närliggande terapiformer i relation till äldre med depression. Följande frågeställningar har varit aktuella under arbetets gång: Vad är narrativ terapi för slags metod? Hur ser kunskapsläget ut gällande metoden narrativ terapi? I vilka sammanhang används narrativ terapi som metod? Vilken kritik har riktats mot narrativ terapi? Vi har genomfört en litteraturstudie genom att läsa och analysera 15 vetenskapliga artiklar som handlar om narrativ terapi och närliggande metoder, vars fokus är berättandet. Utifrån dessa artiklar har ett resultat sammanställts, indelat i fyra olika teman. Ett av dessa teman beskriver den narrativa terapins praktik. Ett annat tema handlar om att narrativ terapi ofta kombineras med andra behandlingsmetoder. I resultatet tas det också upp att det finns olika varianter av narrativ terapi samt att det finns kritik riktad mot narrativ terapi. Materialet som vi har använt består av vetenskapliga artiklar som vi har granskat, sammanfattat, tematiserat, analyserat och diskuterat utifrån uppsatsens syfte och frågeställningar. I slutsatsen konstateras att narrativ terapi är en metod som ofta används i kombination med andra metoder, och att enbart denna terapi-form inte har studerats närmare i relation till äldre.

Införandet av interaktivitet i berättelser är inget nytt fenomen utan har under en längre tid kunnat urskiljas inom spelvärlden. Idag kan vi dock se att det blir allt mer vanligt att föra in interaktivitet i spelfilm. Därför undersöker vi i denna uppsats hur händelseförloppet förändras i den interaktiva serien You vs. Wild när tittaren agerar som motståndare eller medhjälpare till huvudkaraktären. För att undersöka detta har vi med hjälp av en kvalitativ textanalytisk metod använt oss av interaktivitet, teorin narratologi, det vill säga läran om berättelser, och redskap inom teorin som modellen hjältens resa. Med hjälp av denna modell kan vi närma oss berättelsestrukturen i serien You vs. Wild och även se om och i så fall hur denna förändras när tittaren interagerar med berättelsen. Då tittaren blir delaktig i berättelsen kan vi också med hjälp av interaktivitet och förgrenade narrativ undersöka hur händelseförloppet förändras samt vilken betydelse detta har. Vi har närmat oss texten förutsättningslöst och under arbetsprocessen ställt frågor till texten för att kunna fördjupa oss i den. Under arbetet har vi analyserat de tre första avsnitten i serien utifrån två olika perspektiv - som motståndare och som medhjälpare. Utifrån ett motståndarperspektiv hade vi som mål att förstöra så mycket som möjligt för huvudkaraktären för att han inte skulle kunna genomföra sitt uppdrag. Som medhjälpare försökte vi istället endast fatta bra beslut och valde de val huvudkaraktären föredrog för att han skulle klara uppdraget. Efter att ha analyserat utifrån de två perspektiven jämförde vi dessa för att kunna se skillnader och likheter i händelseförloppet. Under analysarbetet har vi nått slutsatsen att interaktiviteten i serien You vs. Wild är begränsad. Serien ger tittaren en stark känsla och relation till berättelsen genom dess struktur samt hur den berättas. Då seriens huvudkaraktär, äventyraren och tv-personligheten Bear Grylls, också är seriens berättare för han ett samtal med tittaren vilket förstärker känslan av interaktivitet. När tittare närmar sig texten vid flera tillfällen och gör olika val kan det dock urskiljas att serien endast består av mindre eller måttliga förgreningar. Detta innebär att berättelsen inte är särskilt komplex eller har någon större möjlighet till förändring och på så vis inte är så interaktiv som den upplevs.

No description available.

Det konstant växande behovet av konsulttjänster kräver samtidigt en bättre förståelse för det som konstituerar kund- och konsultrelationen. Denna studie syftar således till att undersöka konsulters identitetskonstruktioner genom att studera deras berättelser om erfarenhetsutbyte. Studien bidrar även till fördjupad förståelse för viktiga komponenter som är grundläggande för ett lyckat erfarenhetsutbyte. Sex semistrukturerade onlineintervjuer tillämpades för att inhämta datamaterialet. Empirin analyserades med narrativ teori och en tematisk narrativ analys. Resultatet visade att konsulterna, trots samma yrkesroll och fokusområde, skapar mening och förståelse av dem själva på helt unika sätt. Genom deras berättelser framhävs olika identitetsanspråk vilket i sin tur ledde till konstruktionen av tre konsultidentiteter: den allvetande, den ensamma och den tidsbegränsade. De slutsatser som kan dras är att konsulterna skapar specifika identiteter när de berättar om sig själva, dels för att förstå sitt eget handlande men också för att placera in sig själva i vissa sociala positioner i den sociala kontexten. Dessutom belyser studien att berättelser och narrativ bör riktas större uppmärksamhet om organisationer vill lära känna sina medlemmar bättre och ytterligare förädla sina processer och praktiker. Avslutningsvis bidrar studiens resultat till den redan befintliga litteraturen gällande erfarenhetsutbyte, kund- och konsultrelationen samt konsulters identitetskonstruktioner.

Denna uppsats undersöker vad som kan uppfattas som ’dåligt’ den narrativa strukturen i The Room (2003) och hur det kan bidra till filmens kulturella uppfattning som ’dålig’. Texten går också genom vad ’dålig’ film kan vara samt hur uppfattning om det kan bidra till uppfattning vad man bör fokusera på i stället i ett narrativ. Uppsatsen analyserar The Room genom Syd Fields treaktsstruktur för att se om filmen bryter konventionella berättarnormer. Uppsatsen tar även upp Robert McKees beskrivning av karaktärer och hur de intrigeras i narrativet och Alberto Baraccos hermeneutiska filmanalysmetod som metod för uppsatsen. Hermeneutik används i under analys av filmen för att förklara hur författarna tolkar händelseförloppet. Analysen svarar på uppsatsens frågeställningar om filmen följer konventionell berättarstruktur, vad som bygger upp narrativet i filmen och vilka aspekter som bidrar till filmens uppfattning som ’dålig’.

Detta är en studie av historieframställningen i läromedel riktad mot grundskolans årskurs 4 – 6. Då historieämnet ges en tydligt identitetsskapande roll i styrdokumenten har aspekter kopplade till identitet och historieframställning undersökts. Den del av historien som undersökts är tiden för Skånes nationsskifte, då landskapet gick från att vara danskt till att bli svenskt. Eftersom Skåne idag ses som en självklar del av Sverige anser jag att just de identitetsskapande aspekterna av historieframställningen skulle vara lämpliga att undersöka i detta historiska förlopp. För att kunna tolka hela den historiska framställningen har teorier kring narrativ och textens berättande egenskaper används, samtidigt som de kulturer där historien produceras identifierats som en del av ett historiebruk. Historia är något som brukas, skapas och återskapas kontinuerligt vilket gör det mycket intressant att studera förändringar över tid. För studien gjordes därför en historisk jämförelse där läromedel avgränsade till läroplansreformerna Lgr80, Lpo94 och Lgr11 valdes ut. Enligt sammanställningar som gjorts på historiedidaktisk forskning är de nyare läromedlen något som utforskats i mycket liten utsträckning, liksom forskning på material riktat mot de lägre åldrarna. Detta ligger till grund för studiens avgränsning och syfte. Studien är utförd på ett begränsat material som undersöks genomgående för att ge en så representativ bild av historiebruket som möjligt. Genom att begränsa materialet ämnar studien inte att ge en heltäckande bild utan snarare att identifiera rådande normer inom historieframställning och läromedel. Studiens resultat visar att det finns en problematik med hur historieframställningen ser ut i läromedlen. Innehållet styrs tydligt utifrån den kultur den produceras i och förhåller sig inte så nyanserat till historien som styrdokumenten menar att historieundervisningen ska göra.

Diskussioner kring pojkars skolresultat har i ett drygt decennium förts både i Sverige och i de övriga nordiska länderna (Anderssson, 2014, s. 15). Pojkar anses vara de som får lägre betyg och de som i lägre grad går vidare till högre studier efter avslutad obligatorisk skolgång (Andersson, 2014, s. 15). Uppsatsen har tagit inspiration av Anderssons (2014) avhandling om pojkars skrivkompetenser. Syftet med denna undersökning har varit att beskriva, analysera och tolka tio pojkars vikingaberättelser. Vikingaberättelserna är skrivna under min sista VFU period. Undersökningens frågeställningar handlar om hur texterna följer strukturen för hur en narrativ text ska vara uppbyggd, hur pojkarna använder intertextualitet i sina narrativa texter samt hur de visar mottagarmedvetenhet i sina texter. Analysen har gjorts med hjälp av de teoretiska utgångspunkterna i denna studie. De teoretiska utgångspunkterna i studien är narrativ text, intertextualitet samt mottagarmedvetenhet. Resultatet visar att samtliga pojkar uppfyller kraven för hur en narrativ text ska vara uppbyggd och de visar även intertextualiteter och mottagarmedvetenhet i sina texter.

<p>ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som ungefär 3-5 procent av alla barn i skolålder är diagnostiserade för. Hälften av de barn som diagnostiseras har kvar symtomen i vuxen ålder. Samtidigt är ADHD en diagnos som varit omdiskuterad under många år, då somliga menar att det inte borde vara en diagnos utan kan vara ett personlighetsdrag och att en diagnostisering kan medföra negativa konsekvenser för en persons självbild. Syftet var att ta reda på hur våra fem respondenter, vuxna personer med en ADHD-diagnos, ser på sitt liv efter att de fått sin diagnos och vad diagnostiseringen har haft för betydelse för dem. Intervjuer med en narrativ ingång användes för att, utifrån den valda frågeställningen sammanfatta och strukturera upp respondenternas berättelser. Uppsatsens resultat visade att alla respondenterna hade en övervägande positiv syn på sin diagnostisering. Förståelsen av sig själv och sitt tidigare problematiska liv var enligt respondenterna den största fördelen. En del av dem kunde även se en negativ aspekt i och med den stämpling som samhället ibland kan ge dem när de berättar om sin diagnos.</p>

ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som ungefär 3-5 procent av alla barn i skolålder är diagnostiserade för. Hälften av de barn som diagnostiseras har kvar symtomen i vuxen ålder. Samtidigt är ADHD en diagnos som varit omdiskuterad under många år, då somliga menar att det inte borde vara en diagnos utan kan vara ett personlighetsdrag och att en diagnostisering kan medföra negativa konsekvenser för en persons självbild. Syftet var att ta reda på hur våra fem respondenter, vuxna personer med en ADHD-diagnos, ser på sitt liv efter att de fått sin diagnos och vad diagnostiseringen har haft för betydelse för dem. Intervjuer med en narrativ ingång användes för att, utifrån den valda frågeställningen sammanfatta och strukturera upp respondenternas berättelser. Uppsatsens resultat visade att alla respondenterna hade en övervägande positiv syn på sin diagnostisering. Förståelsen av sig själv och sitt tidigare problematiska liv var enligt respondenterna den största fördelen. En del av dem kunde även se en negativ aspekt i och med den stämpling som samhället ibland kan ge dem när de berättar om sin diagnos.