”Färdplaner för Fossilfri Konkurrenskraft” är en nationell klimatpolicy, där Sveriges tre branschorganisationer för vägtransporter har tagit fram färdplaner för hur de ska bli fossilfria till år 2045. Då klimatpolicys i kombination med tillväxt hitintills inte fått någon effekt på de stigande halterna av koldioxid i atmosfären, lyfter denna uppsats fyra alternativa perspektiv till tillväxten, för att se om och hur dessa förankras i Färdplanerna. Dessa perspektiv är: Nedväxt-; Livscykel-; Självkritik och Transformationsperspektivet, vars potential har analyserats med en innehålls- och intervjustudie av vägtransporternas Färdplaner. Den sammantagna analysen visar att många perspektiv får förankring hos branscherna, men att resultatet skiljer sig stort branscherna emellan. De större vägtransportbranscherna har större möjlighet att arbeta med perspektiv som motsäger sig tillväxt, vilket inte är lika enkelt för mindre vägtransportbranscher. Olikheterna beror dels på ekonomi, dels på grund av ojämlikheter i den relation branscherna har med Sveriges regering. Intervjuerna visade också att perspektiv som sällan kommuniceras utåt, så som självkritik mot metoder och prognoser, får mycket bättre förankring intervjuerna än i färdplanernas officiella innehåll. Generellt har vägtransportsbranschernas färdplaner potential att arbeta med målbilder bortom tillväxt, men potentialen för detta ser väldigt olika ut beroende på bransch och perspektiv, såväl som den ser olika ut mellan intervju- och innehållsanalys.

För att lösa hållbarhetsproblem krävs fokus på mer självförsörjande samhällen som kräver ett lägre behov av konsumtion, energi och transporter då människans nuvarande livsstil och samhällsmål inte går att kombinera med hållbart, klimatvänligt och rättvist. Vår livsstil är dock inte bara orsaken utan även lösningen på hållbarhetsutmaningar. Forskare och medlemmar av gemenskaper menar på att den miljömässigt fördelaktiga livsstil som förknippas med ekobyar och kollektivboenden kan bidra till att uppnå hållbarhetsmål, samt att gemenskaps-baserade initiativ har potential att utgöra en mer hållbar livsstil i jämförelse med konventionella samhällen. En litteraturöversikt och tre intervjuer genomfördes med syftet att undersöka hur ekobyar, som en avsiktlig gemenskap, kan hjälpa oss att leva innanför planetens gränser och vilka sociala utmaningar som ekobyar möter. Resultaten analyserades med hjälp av planetära gränser, donut-ekonomi och nerväxt som en del av emergent normteorin. Studien visar att ekobyar som en avsiktlig gemenskap kan hjälpa oss att leva innanför planetens gränser och bidra till en miljömässigt hållbar utveckling inom sex kategorier: ekologiska system, ekologisk arkitektur, energisystem, transportsystem, matsystem och miljövänligt beteende Sociala utmaningar som upptäcktes i ekobyar är otydliga normer och regler, brist på deltagande och egenemang, ledarskap, beslutsfattande, kommunikation, odelade visioner och mål, ojämn maktbalans, etiska frågor, arbetslöshet, organisering och olika bakgrunder. / To solve sustainability problems we need to pay more attention to self sustainable societies with demand for less consumption, energy and transport as our lifestyle can not be combined with sustainability, climate-friendly and fair. Researchers and members of communities believe that the environmentally beneficial lifestyle that is associated with ecovillages and collective housing can contribute to reaching sustainable development goals and a sustainable lifestyle. A literature review and interviews were carried out with the purpose to investigate how ecovillages can help us live within the planetary boundaries and which social challenges ecovillages face. The results showed that ecovillages can help us to live within the planetary boundaries within six categories: ecological systems, ecological architecture, energy systems, transport systems, food systems and environmental friendly behaviour. Social challenges in ecovillages were leadership, decision making, undivided visions and goals, uneven balance of power, ethical questions, unemployment, organisation and different backgrounds.

Ett av vår tids största utmaning är klimatkrisen och hur vi ställer om till ett hållbarare samhälle. Många menar att problematiken ligger i att dagens samhälle verkar i ett tillväxtparadigm som förhindrar omställning, och nedväxtrörelsen menar att detta måste lämnas och istället tänka nedväxt. I denna uppsats intresserar jag mig för hur nedväxtrörelsen ser på klimatomställningen, hur den ska gå till, vilka visioner om framtider vi bör sträva mot och nedväxtrörelsens syn på planeringens roll i dessa visioner.  Studiens har utformats i form av en mixed-method design där en litteraturstudie står i fokus och där forskningslitteratur inom nedväxt har utgjort den huvudsakliga empirin. Empirin har samlats in genom dokumentstudier och intervjuer där urvalet har gjort med hjälp av snöbollsmetoden. Materialet har analyserats utifrån teorin om planeringstänkandet objekt (det som planeras) och subjekt (det som planerar).  Studien kan ur ett nytt perspektiv delvis bekräfta tidigare dragna slutsatser om nedväxtrörelsen visioner om det gemensamma, delande, och lokalt deltagande samhället som deltar via direktdemokrati. Vidare visar studien att detta även genomsyrar synen på planeringsprocessen och planeringens roll. För planeringen förespråkas en kollaborativ och deltagande process där de lokala invånarna är lika mycket experter som planeraren. Dock visar studien också på att det inte endast finns en bild om planeringsobjektet och en bild om planeringssubjektet utan det råder delade meningar inom nedväxtrörelsen, bland annat vilken bebyggelsestruktur som bäst går i linje med nedväxtrörelsens grundidéer. Detta visar på en levande debatt bland aktivister och forskare.