Denna kvalitativa intervjustudie syftar till att undersöka vilka undervisningsmetoder klasslärare använder för att utveckla högpresterande elever inom matematik i lågstadiet samt vilka förutsättningar läraren upplever att de har för att kunna utföra arbetet. Åtta lärare har fått beskriva hur de arbetar utifrån elevernas olika kunskapsnivåer med fokus på de högpresterande eleverna samt vilka möjligheter och hinder de upplever med undervisningen.   Resultatet visar att samtliga deltagande lärare använder undervisningsmetoder för att hjälpa högpresterande elever framåt i sin utveckling, både kopplat till ämneskunskaper och till motivation. Enligt de flesta lärarna finns det dock brister som gör att det fattas förutsättningar att kunna utmana högpresterande elever i den uträckning som lärarna skulle vilja. Framför allt kunde utvecklingsområden identifieras kopplat till tillgång på personal, lokaler och utmanande material. Dessutom visade resultatet att det råder en brist på stöd från skolledning kopplat till undervisningen av högpresterande elever.

Statistik visar att antalet sökande till Omvårdnadsprogrammet (OP) blir allt färre. Behovet avutbildade och kompetenta undersköterskor kommer i framtiden att öka. Syftet med dennastudie är att belysa och lyfta fram tankar och uppfattningar om hur en lokal inriktning –Omvårdnadsprogrammet med samhällsinriktning (OP-s) - skapades i ett försök att höjastatusen och intresset för vårdyrken.Genom en enkät till elever på OP-s och genom kvalitativa intervjuer med en pedagog,programrektorn och utvecklingssekreteraren i kommunen, har vi försökt få fram olika tankaroch uppfattningar kring inriktningen. Uppsatsen belyser följande frågor: Hur upplever en OPsklass, en pedagog, rektorn på OP och utvecklingssekreteraren i kommunen alla skolansvalmöjligheter? Är OP-s en utvecklingsmöjlighet för OP? På vilka sätt påverkar OP-selevurval och nivågrupperingar? Varför är OP-s nerlagd?Resultatet visar att eleverna och pedagogen, som skapade inriktningen, upplevde inriktningensom mycket lyckad, då den gav en gedigen yrkesutbildning och särskild behörighet till mångautbildningar på universitet och högskola. Skolverket kritiserade inriktningen, eftersom deninte gav eleverna möjlighet till individuella val, och OP-s fick läggas ned. Slutsatsen är att ettförändringsarbete är svårt att genomföra ensam. Det krävs stöd från kollegor och ledning föratt åstadkomma en hållbar utveckling.

Studien syftar till att undersöka hur lärare uppfattar kooperativt lärande inom problemlösning i matematik i årskurs F-3. Semistrukturerade intervjuer har genomförts i kombination med deltagande observation. Resultatet visar att lärarens förhållningssätt, nivågrupperingar och sociala förmågor hos eleverna är avgörande faktorer för ett effektivt kooperativt lärande. Studiens resultat pekar på att undervisningen i kooperativt lärande bör praktiseras genom modellering, scaffolding samt med tydliga förväntningar gällande både kunskapsmål och sociala mål. Studiens slutsats indikerar att elever bör ges möjlighet att tidigt i skolåren träna på kooperativa metoder för att kunna tillämpa sig en effektiv kooperativ inlärning.

Det undersökta området för denna studie behandlar klassrumsdiskussioner kring ett matematiskt innehåll utförda av elever i två klasser i år 6 som är nivågrupperade. Dessa två grupper består övervägande av lågpresterande respektive övervägande av högpresterande elever. Denna studie är ett undervisningsförsök med syfte att undersöka hur metoden som innefattar medvetna strategier i form av ”talk-moves” fungerar i dessa klassrumsdiskussioner. Skillnader och likheter under nämnda klassrumsdiskussioner jämförs mellan nämnda grupper. Studien är begränsad till att behandla samspelet mellan elevernas prat och tankar under berörda klassrumsdiskussioner. Till största delen består metoden som används för denna studie av videoinspelningar som sedan observerades. Dessa ”talk-moves” innebär att läraren får verktyg att bjuda in samtliga elever att delta i klassrumsdiskussioner.  Läraren kan också använda dessa verktyg till att möjliggöra för eleverna att bygga sin egen kunskap. Detta innebär i sin tur en möjlighet för eleverna att komma förbi utantillinlärning. / The area of subject of this study is classroom discussions in mathematics. The purpose of the study is to investigate how the method called “talk-moves” functions in two ability grouped classes of year six. Each group consists mainly of low-level ability students and high-level ability students. During these clasroom discussions differencies and similarities are compared between these two groups. The limitation of the study consists of the connections between the students´ talk and thoughts. The main part of the method of this study are videorecordings which were later observed. The teacher is able to use “talk-moves”  as tools which are used to invite all students of the class to participate in mentioned classroom discussions. It is also possible for the teacher to use these tools to enable the students to build their own knowledge. This means in turn a possibility for the students to overcome learning by heart.

Syftet med den här studien var att undersöka, belysa och exemplifiera hur en svensk grundskola arbetar med elever som har dyslexi, dels i generella termer, dels med inriktning mot engelskundervisningen, vad gäller stöttning, hjälpmedel, bedömning och betygssättning samt i vilken mån den undersökta skolans dyslexiarbete harmonierar med styrdokumentens föreskrifter.      För att kunna undersöka det valda området användes semi-strukturerade intervjuer med tre lärare och en specialpedagog på skolan. Intervjuerna sammanställdes och analyserades.      Resultaten på studien visade att skolan arbetar medvetet för att underlätta för elever med dyslexi genom hjälpmedel och nivågrupperingar, men att lärarna ändå till stor del står frågande när det gäller vilka metoder som fungerar bäst, hur de ska handla vid misstanke om dyslexi samt bedömning och betygssättning. Resultaten visade också att engelska är ett ämne som lärarna och specialpedagogen upplever som extra svårt för elever med dyslexi. Under engelskundervisningen arbetar lärarna dock inte annorlunda med elever som har dyslexi, trots att det ämnet anses som svårare. De anser sig inte ha verktygen. / The aim of this study was to examine, illustrate and exemplify both in general terms and in the teaching of English, how a Swedish compulsory school works with pupils who have dyslexia. The study focused on support, assistance, assessment and marking, and to what extension the school’s work with dyslexia corresponds to the regulations of the steering documents.      Semi-structured interviews were chosen as the method for examining the chosen subject. Three teachers and one special educational needs teacher were interviewed. The interviews were then put together and analysed.      The results of the study showed that the school works deliberately to make school easier for pupils with dyslexia by giving them assistance and ability grouping, however, the teachers still seem to have many questions regarding teaching methods, what to do if suspecting dyslexia, assessment and marking. The results also showed that English is a subject which is considered to be especially difficult for pupils with dyslexia, by the teachers and the special educational needs teacher. During the teaching of English, the teachers do not work differently with the pupils who have dyslexia, even though English is believed to be a difficult subject to learn. The teachers do not feel that they have the right tools to do so.