Syftet med detta examensarbete är att ta reda på hur teknik- och NO-lärare på en skola arbetar med digitalisering och om de ändrat sitt arbetssätt utifrån förändringarna i styrdokumenten. Syftet är också att undersöka lärarnas uppfattning om digitalisering och digital kompetens. Fem lärare på en skola intervjuades för att besvara frågeställningarna. Semistrukturerade intervjuer användes som metod. Resultatet visade att lärarna hade en positiv uppfattning om digitalisering men att det fanns hinder i form av exempelvis tidsbrist som gjorde att inga större förändringar skett i deras arbetssätt. Då resultaten är svåra att generalisera behövs det göras mer forskning inom området.

I detta arbete har jag undersökt lärares tolkning av läroplanen, Lgr 22, inom ämnet biologi specifikt sexualitet, samtycke och relationer samt de ämnesdidaktiska överväganden som lärare gör i förhållande till tolkningsutrymmet som finns i Lgr 22. Problemet som presenteras är tolkningsutrymmet gällande läroplanen och hur lärare anpassar undervisningen utifrån de nya skrivningarna i Lgr 22. Syftet med denna studie är att analysera lärares tolkningar och de ämnesdidaktiska överväganden genom den didaktiska triangeln som lins och teoretiskt perspektiv. Studiens metod bygger på kvalitativa metoder i form av semistrukturerade intervjuer. Fem verksamma NO-lärare i årskurs 4-6 valde att delta som informanter och har intervjuats för att erhålla insikter om deras tolkningar och de ämnesdidaktiska överväganden. Resultaten från den empiriska datan visar på en mer inkluderande och breddad inriktning inom ämnet. Informanterna anser att en ökad medvetenhet hos lärare om samtliga aspekter inom sexualitet, samtycke och relationer är nödvändig. Vidare framkommer det även att en ökad elevdelaktighet och kollegialt samarbete spelar en avgörande roll för lärarnas förbättring av undervisningsmaterial och planering. Slutsatsen av studien visar att informanterna ser positivt på de nya skrivningarna gällande sexualitet, samtycke och relationer som presenteras i läroplanen. Viktiga aspekter presenteras och att externa aktörer, elevernas åsikter och intresse samt kollegialt samarbete utgör viktiga underlag i planeringen av undervisningen.

Specifika läs- och skrivsvårigheter är en diagnos som varje praktiserande lärare kommer att möta i sitt yrkesutövande den dag hen lämnar universitetet och påbörjar sin yrkesgärning. Att undervisa elever med specifika läs- och skrivsvårigheter innebär att man som lärare behöver göra anpassningar. Denna studie undersöker SO och NO lärares kunskap om samt förutsättningar att tillägna sig kunskap om specifika läs- och skrivsvårigheter. Studien består av en enkätstudie med 152 respondenter samt uppföljande intervjuer med 8 SO och NO lärare i högstadiet. Resultatet visar på stor spridning i kunskapen om specifika läs- och skrivsvårigheter och endast ett fåtal uppger att de får gedigen och kontinuerlig fortbildning kring specifika läs- och skrivsvårigheter. Cirka en fjärdedel uppger att de inte fått någon utbildning kring specifika läs- och skrivsvårigheter. Samtidigt så har närmare två tredjedelar av respondenterna läst in sig kring specifika läs- och skrivsvårigheter på egen hand.  Studien visar att drygt hälften fått med sig kunskap om specifika läs- och skrivsvårigheter i sin grundutbildning. I intervjuerna framkommer det att samtliga lärare gör anpassningar men att det ofta handlar om att tillgodose tillgång till avskalat, förenklat material och digitalt stöd i form av inläst material. Samtidigt berättar flera av respondenterna att eftersom de själva inte har koll på de digitala hjälpmedlen så blir många elever lämnade i att lära sig detta själva. Samarbetet med speciallärare och specialpedagog varierar stort. I många fall finns ett gott samarbete men i andra fall har man endast haft kontakt med denna yrkeskategori i samband med överlämningar. Slutsatsen blir således att lärare i högstadiet har en varierande kunskap om vad det innebär att undervisa elever med specifika läs- och skrivsvårigheter och att en stor del av lärarkåren ombesörjer sin egen fortbildning i ämnet.

Genomförandet av systematiska undersökningar är ett kunskapskrav och utgör en central del av kursinnehållet i de naturvetenskapliga ämnena, flertalet lärare väljer dock bort arbete med systematisk undersökning. Det finns mycket tidigare forskning kring systematiska undersökningar i hög-och lågstadiet, dock är mellanstadiet dessvärre inte lika utforskat. Syftet med studien är således att undersöka vilka lärandemål och utmaningar NO-lärare i åk 4-6 har vid arbete med systematiska undersökningar samt hur de hanterar dem. Studien baseras på en enkätstudie där datan bearbetades via jämförelse för att finna liknelser, skillnader och samband mellan svaren. Genom att dela in svaren utefter tema undersöks huruvida informantsvaren tyder på att utmaningarna i mellanstadiet i någon grad samstämmer med dem som framkommer i tidigare forskning för andra årskurser. Resultatdelen visade på att lärare har liknande lärandemål vid arbete med systematiska undersökningar men att deras formulering kan vara olika. Vidare visade resultaten på att NO-lärare upplever begränsningar och svårigheter vid val av och arbete med systematiska undersökningar. NO-lärare i mellanstadiet utsätts för utmaningar som liknar dem som framkommit i tidigare forskning, bland annat är de mest framkommande utmaningarna dem av tids-, ekonomi-, resurs- och materialbrist. Studien tillförser således läsaren med kunskap kring vilka lärandemål lärare har vid genomförande av systematiska undersökningar, vilka utmaningar som kan stötas på samt olika förslag på hur utmaningarna kan hanteras. Det finns ett fortsatt behov av mer forskning kring årskurserna 4-6, speciellt av den form där lärar- och elevperspektiv lyfts.

Detta är en kvalitativ studie om hur No-lärare i årskurs 4-6 upplever förutsättningarna att undervisa för hållbar utveckling inom de naturorienterande ämnena. Sex No-lärare från tre olika skolor i södra Sverige intervjuades med syftet att ta reda på deras erfarenheter och utmaningar från undervisning för hållbar utveckling ur ett didaktiskt perspektiv. Sverige har åtagit sig att arbeta för att uppnå de globala målen för hållbar utveckling genom Agenda 2030 (UNDP, 2020) men det visar sig att större delen av våra skolor har svårt att leva upp till detta. Resultatet från denna studie tyder på att No-lärare har en begränsad förståelse för begreppet hållbar utveckling och Agenda 2030 samt att det finns en osäkerhet kopplat till undervisning för hållbar utveckling. Begreppet hållbar utveckling uppfattas av lärarna som omfattande och komplext, vilket speglar vad tidigare forskning visar. No-lärarna som intervjuats menar att de inte erbjuds relevant kompetensutveckling för att kunna undervisa pluralistiskt, vilket tidigare forskning efterfrågar. Slutsatsen för denna studie visar även att de intervjuade lärarna ser  ämnesövergripande undervisning som önskvärt samt att skolans ledning involverar hela verksamheten i arbetet.