Ett flertal forskare beskriver att projektarbete karakteriseras av tidspress, komplexitet och hög arbetsbelastning, som i sin tur kan leda till höga stressnivåer. Stressrelaterade sjukskrivningar är ett problem som är extra utbrett inom den offentliga sektorn jämfört med andra sektorer, Trots detta har relativt få studier gjorts med fokus på projektledare inom offentlig sektor och hur de hanterar stress. Syftet med denna uppsats är att få kunskap om vilka copingstrategier projektledare inom offentlig sektor använder sig av för att hantera upplevd stress. Utifrån syftet bildades två frågeställningar, ”Hur beskriver projektledare inom offentlig sektor sin egen upplevda stress i projekt?” Och ”Hur hanterar projektledare inom offentlig sektor sin egen upplevda stress i projekt?” En kvalitativ metod har använts i form av intervjuer med 9 deltagare från olika organisationer inom offentlig sektor. Resultatet visar att projektledare i offentlig sektor använder sig av en kombination av problemfokuserade copingstrategier och känslofokuserade copingstrategier. De problemfokuserade copingstrategierna bestod av planeringsverktyg, kommunikation, leta efter alternativa lösningar och ökad arbetsbelastning. De känslofokuserade copingstrategierna handlade till stor del om att koppla bort arbetet genom träning och fikapauser. Vidare var det sociala stödet från chef, kollegor och familj en stor faktor när det handlar om att hantera stress i projekt.

As the nation becomes more multicultural, more research has inquired into the identity development of diverse individuals through their racial identity. The presence of racism and microaggressions presents an interesting obstacle in underrepresented groups’ identity development. Microaggressions, which are ambiguous slights toward a member of a minority group, have become more prevalent in society and have caused a shift in how victims of these aggressions cope and integrate these experiences into their racial identity. Much research has focused on how these daily insults affect health in terms of lower life expectancy, however there is a lack of research regarding how individuals cope with these experiences and incorporate them into their racial identity. The purpose of this study is to determine how individuals cope and grow in their racial identity through the examination of racism narratives. Because narrative storytelling is a powerful factor in individuals’ identity development, this study analyzed 46 African American and Hispanic American racism narratives on 4 narrative constructs: elaboration, coping, effects of racism, and growth. These narrative constructs were coded and correlated with the following questionnaires: Bicultural Integration Scale, the Cross Ethnic /Racial Identity scale, and the Identity Distress Scale. Results found that individuals who showed more depth, growth, and positive coping in their narratives had more positive perceptions of their racial identity and more mature identity development. These findings indicate the importance of narrating traumatic racial experiences for African American and Hispanic American students as they cope with and grow from their racist experiences.

No description available.

The substantial emotional impact of trauma on children, adolescents and their caregivers has been amply documented within the general disaster literature. However, research addressing the specific psychological impact of residential fire on child and family functioning is still considered to be in its infancy. The present study adapted the Transactional Stress and Coping (TSC) model for this purpose. This was an extension of the TSC model from the child chronic health to the trauma literature. The TSC model proposes that child and adolescent adjustment (i.e., in the present study, symptoms levels of PTSD, depression, anxiety) following a residential fire will be mediated by both child and adolescent adaptational processes (i.e., cognitive appraisal and coping methods), as well as family processes (i.e., family conflict and parent psychopathology). While the TSC was not supported, several preliminary results were found. Results indicated that family conflict (β = .289, p < .05) may have mediated the relationship between children’s overall adjustment at 4-months and parent-report of child internalizing symptoms at 11-months post-fire (β = .235, p > .05). Avoidant coping strategies (β = .294, p < .05) also may have mediated the relationship between child anxiety/depression at 4-months and PTSD symptoms at outcome (β = .246, p > .05). Furthermore, an interaction effect was found between parent report of child and adolescent internalizing symptoms and children and adolescents’ self-reports of religious avoidance. Finally, a moderation effect was also found between children and adolescents’ self-reports of their overall adjustment and self-reports of their active coping strategies. These results suggest a transactional relationship among family environmental variables and individual child adaptational processes which may predict adjustment outcomes. / Master of Science

Bakgrund I Sverige dör 55 kvinnor per dag i hjärt- och kärlsjukdom och hjärtsvikt räknas som en av de vanligaste dödsorsakerna bland kvinnor. Hjärtsvikt kan yttrar sig på olika sätt hos kvinnor och män och det råder stora könsskillnader gällande symtom, diagnos, behandling och omvårdnad. En hjärtsviktdiagnos innebär stora förändringar i livet och medför ofta funktionsnedsättningar. Syfte Syftet med studien var att beskriva vilka faktorer som påverkar livssituationen för kvinnor med hjärtsvikt. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt med induktiv ansats valdes med avsikt att redogöra för det aktuella vetenskapliga kunskapsläget. Totalt har 15 artiklar inkluderats. Resultat Tre huvudteman utformades; förändring, anpassningsförmåga och stödjande relationer. Utifrån syftet att beskriva vilka faktorer som påverkar livssituationen för kvinnor med hjärtsvikt identifierades följande faktorer; livskvalitet, fysiska och psykiska symtom, ålder, kunskap, egenvård, copingstrategier och stöd från familj samt hälso- och sjukvård. Slutsats De faktorer som framkom i resultatet står alla i relation till och påverkar varandra. Kvinnor drabbas av hjärtsvikt senare i livet än män. Det observerades att kvinnors livssituation präglas av en hög grad av stress och att de i större utsträckning drabbas av depression och ångest i samband med hjärtsvikt. Generellt förbättrades livskvalitet i takt med stigande ålder och förändrade förväntningar. Kunskap och stöd från familj samt hälso- och sjukvårdspersonal bidrar till en känsla av sammanhang vilket i sin tur gör det lättare att hantera livssituationen.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att undersöka och beskriva eventuella skillnader respektive likheter i graden av fysisk aktivitet, stressorer, symptom och copingstrategier hos manliga elever som läser respektive inte läser specialidrott (benämns i fortsättningen som SI) på gymnasiet.(1)I vilken grad är eleverna fysiskt aktiva? (2)I vilken grad upplever och/eller känner eleverna stressorer? (3)I vilken grad upplever och/eller känner eleverna symptom vid stress? (4)I vilken grad använder sig eleverna av copingstrategier? Metod Metoden är av explorativ kvantitativ karaktär, som med enkät som verktyg, undersöker och kartlägger fysisk aktivitet, stressorer, symptom och copingstrategier hos manliga elever som läser på gymnasiet. Populationen består av två grupper elever (n=25 á). De läser i samma utbildningsprogram men det som särskiljer grupperna är att de läser respektive inte läser SI. Enkäten distribuerades som en gruppenkät, vilket innebar att enkäterna delades ut, besvarades och samlades in i ett sammanhang. Inga interna eller externa bortfall påverkade undersökningen. Svarsalternativen var slutna där respondenterna fick kryssa i en likert-skala, med sex olika alternativ, för vilket svarsalternativ som stämde bäst och några frågor lämnade utrymme för fritt och öppet svarande. Vid analys av deskriptiv rådata användes SPSS (22.0) samt Excel. Eventuella skillnader mellan grupperna har analyserats med hjälp av Pearsons chi2-test. Signifikansnivån sattes till (p &lt;0,05). Resultat De elever som läser SI är signifikant mer fysiskt aktiva än de som inte läser SI. De har både större volym (antal tillfällen och tid) av fysiskt aktivitet och högre aktivitetsnivå.Vad gäller stressorer var det bara ”krav från lärare” som visade på en signifkant skillnad mellan grupperna. Elever som läser SI upplever kraven från lärare, i betydligt lägre grad än de som inte läser SI. Vidare är tidsbrist, skoluppgifter, egna krav och betyg stressorer som minst 60 procent i båda grupperna, upplever som stressande i hög eller mycket hög grad.Ingen signifikant skillnad hittades mellan grupperna vad det gäller symptom. Minst hälften av alla elever i båda grupperna upplever dock irritation och trötthet i hög eller mycket hög grad. Resultaten visar också på en trend, där nästan dubbelt så många elever som inte läser SI upplever oro och ångest i hög eller mycket hög grad.Vad gäller copingstrategier uppgav 40 procent av eleverna som läser SI att de inte alls använder sig av studier som coping där motsvarande siffra är 8 procent hos elever som inte läser SI, vilket visade på en signifikant skillnad. Fysisk aktivitet som coping visar också på en signifikant skillnad mellan grupperna, där 88 procent av eleverna som läser SI uppger att de använder sig av fysisk aktivitet som coping medan motsvarande siffra är 28 procent för de elever som inte läser SI. Slutsats Eftersom denna studie enbart är en explorativ studie som kartlägger möjliga stressorer, symptom och copingstrategier så går det inte att dra några generella slutsatser om eleverna upplever sig stressade, om de upplever sig ha symptom som orsakar ohälsa eller om de har tillräckliga verktyg för att hantera stress. Däremot har studien fångat upp specifika stressrelaterade problem som man inte bör ignorera och normalisera. Detta kan leda till att eleverna inte får den hjälp som de eventuellt är i behov av. / Aim The aim of this study is to explore and describe any differences or similarities in the degree of physical activity, stress factors, symptoms and coping strategies between students who study the nationally approved sports programmes (NASP) and those who don’t, at upper secondary school. (1)To which degree are students physically active? (2)To which degree do students experiencing stressors? (3)To which degree do students experiencing symptoms of stress? (4)To which degree do students make use of coping strategies? Method The method is explorative and quantitative in nature, with a questionnaire as the survey tool. The questionnaire examine physical activity, stress factors, symptoms and coping strategies among male students. The population consists of two groups of students (n=25 á). The students studying the same basis educational programmes, but what distinguishes the students in to different groups is whether they studying NASP or not. The questionnaire was distributed to a group questionnaire, which means that the questionnaires were handed out, answered and collected simultaneously. No internal or external fallin-of affected the survey. The questions had mostly closed response options and structured with a six degree likert scale. Some questions left room for free and open responses. SPSS (22.0) and Excel where used at the analysis of descriptive data. Any differences between the groups were analyzed using Pearson's chi2 test. The level of significance where (p &lt;0.05). Results Students who are studying SI is significance more physical active than those students who don’t studying SI. They have both higher volume (number of occasions and time) of physical activity and higher level of activity (intensity).When it comes to stressors it was only ”demands from teachers” that showed a significant difference between the groups. Students who are studying SI experience demands from teachers in a much lower degree than students who are not studying SI. Futher more 60 procent of all students experience the stressors lack of time, school assignments, self demands and grades as stressful at a high or very high degree.No significant difference was found between the groups in terms of symptom. But at least half of all students in both groups experience irritation tiredness in high or very high degree. The result also show a trend where almost twice as many students who are not studying SI experience concern and anxiety in a high or very high degree.When it comes to copingstrategies 40 procent of the students who are studying SI stated that they don’t use studies as coping at all, when the corresponding figure for students who are not studying SI are 8 procent, wich showed a significant difference. Physical activity as coping also showed a significant difference between the groups, where 88 procent of the students who are studying SI stated that they use physical activity as a coping, when the corresponding figure for students who are not studying SI are 28 procent. Conclusions Because this study is an exploratory study that map potential stressors, symptom and copingstrategies it is not possible to draw any general conclusions about whether students feel stressed, if they feel that they have symptoms that cause ill health or if they have enough tools to handle stress. However, the study has picked up specific stress related problems that we should not ignore or normalise. If we do, there is a risk that students do not get the help that they are in need of.

Bakgrund: Urininkontinens är ett folkhälsoproblem med en prevalens som förväntas öka då antalet äldre blivit fler i och med en stigande livslängd. Prevalensen är störst hos äldre kvinnor, men förekommer i alla åldrar. Symptomen medför ofta psykiskosocialt och fysiskt lidande. Syfte: Att undersöka kvinnors upplevelse av att leva med urininkontinens och dess påverkan på dagliga livet. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Tre teman identifierades med sex tillhörande subteman. Kunskapsluckor: uppfattningar om symptom och normalisering av symptom, Känslomässiga aspekter: självuppfattning och känslouttryck och rädslor och Att hantera vardagen: anpassad livsstil och coping och sex- och samliv. Kvinnorna hade bristande kunskap om urininkontinens och upplevde det som tabubelagt och besvärligt att prata om. Strategier användes för att hantera vardagen och flera avstod från att söka vård om inte symptomen förvärrades. Slutsats: Urininkontinens medför stigma som skapar begränsningar i vardagen och stor psykisk belastning då många kvinnor lider i tysthet. Få söker vård då ämnet upplevs som skamfullt och tabubelagt, istället används copingstrategier för att bemästra situationen på hemmaplan. Kunskapsluckor kring etiologi, symptom och behandling kunde urskiljas hos patientgruppen och större uppmärksamhet från hälso- och sjukvården efterfrågas. Klinisk betydelse: Sjuksköterskor har en viktig roll i bemötandet av dessa patienter och bör bli bättre på att fånga upp patienter i ett tidigt skede och ge adekvat information kring urininkontinens. Studien ämnar ge ökad förståelse för de psykosociala effekterna av att leva med urininkontinens. / Background: Urinary incontinence is a public health problem with an increasing prevelence as the population ages. Urinary incontinence occurs at any age, but prevalence is highest in older women. Symptoms affect woman's health negatively and cause physical and psychosocial suffering. Objective: To examine women's experience living with urinary incontinence and its implications on daily life. Method: A literary of 10 original studies using qualitative method. Results: Three identified themes: Knowledge gaps: Perceptions of symptoms and Normalization of symptoms, Emotional aspects: Self perceptions and emotions and Fears, Coping with everyday life: Coping and lifestyle adaption and Sexual and intimate relations. Results show women had insufficient knowledge about urinary incontinence and experienced it inappropriate to discuss. Women developed strategies to adapt and cope with everyday life. Conclusions: Urinary incontinence causes stigma that creates limitations in everyday life and great mental strain from which many women suffer in silence. Few women seek care as the subject is perceived as shameful and taboo. Instead women adopt coping strategies to manage the situation. A knowledge gap surrounding etiology, symptoms and treatment can be discerned within the patient group who pledge for greater focus and clarity from health care personnel. Clinical importance: Nurses have an important role in provision of treatment and need to be better at finding patients at an early stage and provide accurate information about urinary incontinence. The study intends to give greater understanding of psychosocial effects of living with urinary incontinence.

Bakgrund: Sjuksköterskor och andra yrken som jobbar med traumatiska händelser och katastrofer har ett stresskydd som hjälper dem i svåra situationer. Men ibland tränger händelser igenom och utlöser en traumatisk stressreaktion. De flesta som jobbar inom akutsjukvård möter minst en traumatisk händelse i veckan, en del ännu fler. En bra copingstrategi blir viktigt för att kunna fortsätta sitt arbete. Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskor inom akutsjukvård upplever samt hanterar traumatisk stress. Vidare är det metodologiska syftet att beskriva urvalsgrupperna i de inkluderade artiklarna. Metod: Sammanställning av nio stycken vetenskapliga artiklar av kvalitativ ansats. Systematiska sökningar gjordes efter artiklar i fyra olika databaser. Resultat: Sjuksköterskors upplevelser av traumatisk stress beskrevs som olika känslor av psykisk ohälsa som bland annat ilska och oro. Återkommande minnen i kropp och själ beskrevs också förekomma, många påmindes om situationerna genom ljud, dofter och bilder. Känslor av skuld och skam förekom. Hanteringen handlade mycket om ett gott socialt nätverk både privat och professionell, brister upplevdes inom båda områdena. Att söka meningsfullhet och att föra en inre dialog med sig själv beskrevs som viktigt. Undvikande copingstrategier beskrevs då sjuksköterskorna ibland kunde undvika vissa patienter. Slutsats: Bristande stöd från arbetsgivare och kollegor har påvisats och därför anser författarna att det är viktigt att uppmana arbetsgivare inom akutsjukvård att ständigt utveckla och förbättra det professionella stödet till sjuksköterskor som varit med om traumatiska händelser i arbetet. Det behövs mer kvalitativ forskning inom området och forskningen bör uppdateras kontinuerligt då vården och sjuksköterskornas arbetssituationer ständigt utvecklas. / Background: Nurses and other professionals who work with traumatic events and disasters have a stressprotection that will help them in difficult situations. But sometimes events penetrate through that protection and trigger a traumatic stress reaction. Most people who work in emergency care meet at least one traumatic event in a week, some even more. To have a good copingstrategy becomes important to be able to continue their work. Purpose: To describe how nurses in emergency care experience and handle traumatic stress. Further,the methodological aim is to describe the selection groups in the included articles. Method: Compilation of nine scientific articles by qualitative approach was made. Systematic searches were made for articles in four different databases. Results: Nurses' experiences of traumatic stress were described as different feelings of psychic illness such as anger and anxiety. Recurring memories in body and soul were common. Sound, smell and images could trigger the memories of the situations. Some reported feelings of guilt and shame. The coping was mostly about a good social network both private and professional, flaws were reported in both areas. To find a meaning and to have an inner dialogue with oneself were described as important. Avoidant strategy were seen when the nurses avoided certain patients. Conclusion: Lack of support from employers and colleagues have been demonstrated and therefore the authors think that it is important to ask the employer in emergency care to constantly develop and improve the professional assistance to nurses who have experienced traumatic events in their work. There is a need for more qualitative research in the field and research should be continuously updated as the care and nurses' work situations are constantly evolving.

No description available.

Communal coping (CC: Lyons, Mickelson, Sullivan &amp; Coyne, 1998) is an approach to dealing with problems characterized by a sense that the problem and responsibility for solving it are shared. CC has been shown to relate to relationship duration and health outcomes, but its role in couple therapy has not been examined. The purpose of the present study was to examine whether pre-treatment, observer-rated CC would predict or moderate retention and drinking outcome in 2 types of couple therapy for alcoholism. Seventy heterosexual couples in which 1 partner was alcoholic attended up to 20 sessions of conjoint cognitive-behavioral (CBT) or family systems (FST) therapy. Regression analyses were used to examine the relationship between CC and retention in therapy (number of sessions attended and treatment completion), and between CC and abstinence from alcohol at last contact with the study. Due to differential attrition from measurement, analyses of drinking outcome were exploratory. Results indicated that couples low in baseline CC attended fewer sessions of CBT, while CC was not associated with attendance of FST. CC therefore functioned as a moderator of retention in treatment rather than a general predictor of response. Exploratory analyses of drinking outcome did not reveal a relationship between CC and abstinence from alcohol. Moreover, CC did not increase in the course of either therapy, and within-couple changes in CC were not associated with retention. Preliminary evidence for discriminant validity of CC was found: results suggest our measure of CC is distinct from indices of relationship quality. Pending replication, results suggest that baseline CC may moderate the relationship between the type of treatment and treatment retention.