Titel: Omvårdnadspersonalens erfarenheter av sårbehandling och att vårda patienter med sår. Bakgrund: Sår är ett stort och komplext område och kunskapen har ökat sista decennierna vilket ställer nya krav på personalen. Genom att beskriva omvårdnadspersonalens erfarenheter kan utmaningar och problem synliggöras och detta kan ge möjligheter till att förbättra situationen för alla inblandade. Syfte: Att beskriva omvårdnadspersonalens erfarenheter av sårbehandling och att vårda patienter med sår. Metod: En litteraturstudie innehållandes 8 artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna granskades, analyserades och sammanställdes. Resultat: Helhetssyn och engagemang i patienten, inte bara såret, samt rätt kunskap och kompetens främjar hälsa hos patienter med sår. Bristande kunskaper, resurser och tid är stora utmaningar i vården av patienter med sår. Vårdteamet och stöttande kollegor spelar en viktig roll i att upprätthålla kvaliteten och stärka personalens tro på sig själva. Vårdmiljöns tillgångar och begränsningar påverkar upplevelsen av arbetet med patienterna och bidrar till utmaningar i yrkesutövningen. Konklusion: Arbetet med sår och patienter med sår är berikande men också utmanande. Mer forskning på metoder och verktyg som kan underlätta sårbehandling i hemmet behövs. Det behövs en samordnad syn på prevention och behandling av patienter med sår. Nyckelord: omvårdnad, erfarenhet, sjuksköterska, sår, sårvård

Bakgrund: Självskadebeteende är ett samhällsproblem som ökar. Personer med självskadebeteende kan ofta uppleva att de inte bemötts på ett bra sätt av vårdpersonal. Beteendet kan vara svårt att begripa och provocerande för omgivningen. Personer som skadar sig själv gör det i syfte att lindra ångest och smärta. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser i bemötandet av personer med självskadebeteende. Metod: En allmän litteraturstudie har gjorts. Sökord som tilltalade syftet identifierades. Litteratursökningen genomfördes i olika databaser. Resultat: Resultatet framkom ur vetenskapliga artiklar (n=11) som granskades. Resultatet presenterades i fyra subteman: upplevelser av förståelse i bemötandet, upplevelser av ansvar i bemötandet, upplevelser av rädsla och frustration i bemötandet och upplevelser av kunskapsbrist och stress i bemötandet. Resultatet visar att sjuksköterskor upplever personer med självskadebeteende som en ansträngande patientgrupp. Faktorer som utbildning, tidspress och stöd från medarbetare upplevdes som betydelsefullt i vården med personer som skadar sig själv. Diskussion: Genom utbildning och handledning skulle sjuksköterskor kunna bli mer professionella i bemötandet med personer som skadar sig själv. Slutsats: Sjuksköterskor behöver mer utbildning, handledning och kunskap för att bemöta personer som skadar sig själv på ett professionellt sätt. / Background: Self-injury is a social problem that is increasing. People with self-injury can often feel that they have not been treated in a good way of nursing staff. People who harm themselves do it in order to relieve anxiety and pain. The behavior can be difficult to comprehend and provocative for the environment. Aim: The aim was to illuminate nurses’ experiences in the treatment of people with self-injury. Method: A literature review search has been made. Keywords that appealed to the purpose identified. The literature search was conducted in different databases. Results: The results emerged from scientific articles (n = 11) that were reviewed. The results were presented in four sub themes: experiences of understanding in the treatment, experiences of responsibility in the treatment, experiences of fear and frustration in the treatment and experiences of lack of understanding and stress in the treatment. Factors as education, time pressure and support from colleagues were seen as important in the care of people who self-injure. Discussion: Through training and mentoring nurses would be more professional when dealing with people who hurt themselves. Conclusion: Nurses need more education, mentoring and knowledge to deal with people who hurt themselves in a professional manner.

Bakgrund: Dödshjälp är i dagsläget olagligt i Sverige, men många andra länder har valt att legalisera det. Det finns i dag två olika former, aktiv dödshjälp går ut på att läkaren administrerar den dödliga dosen av läkemedlet samt den assisterade dödshjälpen som går ut på att läkaren skriver ut den dödliga dosen och patienten själv administrerar det. Denna litteraturstudie fokuseras på den assisterade dödshjälpen, där komplexiteten i frågan utgörs av sjuksköterskans etiska ställningstaganden, religiösa aspekter samt patientens rätt till självbestämmande (autonomi). Syfte: Syftet med studien var att sammanställa evidensbaserad kunskap om sjuksköterskans upplevelser av assisterad dödshjälp. Metod: En litteraturstudie där resultaten från 10 vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ ansats sammanställdes. Materialet samlades in från databaserna PubMed och Cinahl. Resultat: När resultatet sammanställdes framkom tre huvudteman kommunikations betydelse, patientens autonomi och sjuksköterskans värderingar och åtta subteman. Resultatet belyser hur viktig den personcentrerade vården och teamarbetet mellan sjuksköterskan och andra professioner är vid den assisterade dödshjälpen. Sjuksköterskans motsättningar till den assisterade dödshjälpen var moraliska och etiska aspekter. Slutsats: Sjuksköterskans värderingar kunde vara en motsättning till den assisterade dödshjälpen, men de flesta sjuksköterskorna skulle inte överge sin patient oavsett om denne valde assisterad dödshjälp eller inte.

Background: Clinical judgment (CJ) has recently become a priority in nursing, yet it is poorly understood and can be difficult to evaluate. Another thought process, emotional intelligence (EI) shares similar characteristics with CJ and is easily tested. However, the relationship between CJ and EI is poorly understood. Method: This literature review and correlational, quantitative, cross-sectional, descriptive study compared two instruments and evaluated the relationship between clinical judgment and emotional intelligence, as measured by the Mayer-Salovey-Caruso Emotional Intelligence Test (MSCEIT) (Mayer et al., 2004) and the Lasater Clinical Judgment Rubric (LCJR) (Lasater, 2007) during a simulation-based experience in 46 pre-licensure undergraduate nursing students. Results: Shared attributes in the literature between CJ and EI included retention, academic performance, licensure success, nursing values, care perceptions, general well-being, reduced stress, improved coping strategies, use of mindfulness, and social connections. No significant correlations were identified between total MSCEIT and LCJR scores, although branch scores indicated small to near-moderate correlations. CJ scores significantly improved after approximately three months of focused education and experience. Conclusion: The LCJR and MSCEIT did not measure decision making processes similarly. However, further analysis of branch scores demonstrated a link between each of the components of CJ and EI, which was confirmed through shared attributes in the literature. Based on these results, the optimal time to evaluate CJ is approximately three months after the start of a new semester, which provides enough time to determine if CJ is adequate and still be able to incorporate changes for improvement by the end of the semester. This study offers the potential to translate research outcomes into evidence-based educational practices for evaluating future innovative teaching and learning strategies, with direct implications for future nursing simulation education and research on CJ.

L'hypertension artérielle (HTA) est un problème de santé sérieux qui affecte 22% des canadiens et dont les complications sont nombreuses. Ces complications peuvent être diminuées par un diagnostic précoce et un traitement efficace et plusieurs auteurs affirment que l'exactitude de la mesure de la pression artérielle (PA) est la pierre angulaire pour établir le diagnostic et assurer un suivi adéquat. Quoique cette mesure soit réalisée très fréquemment, des études réalisées ailleurs qu'au Québec indiquent que les connaissances des infirmières à l'égard de la mesure de la PA sont insuffisantes pour des éléments reconnus comme ayant une influence significative sur les résultats de la mesure de la PA. À notre connaissance, aucune étude concernant les connaissances des infirmières n'a été publiée au Canada. Cette étude a donc pour but de décrire les connaissances théoriques et pratiques des infirmières pour la mesure de la PA en regard des recommandations du Programme éducatif canadien pour le contrôle de l'hypertension artérielle (2004) et comparer les relations entre ces variables. Une enquête par questionnaire auto administré pour décrire les connaissances théoriques ainsi qu'une observation directe par échantillonnage exhaustif pour décrire les connaissances pratiques ont été utilisées pour un premier échantillon de 50 infirmières. Une enquête postale transversale par échantillonnage aléatoire a été utilisée pour décrire les connaissances théoriques auprès d'un deuxième échantillon de 307 infirmières. Les outils ont été testés pour leur validité et leur fidélité dans le cadre de cette étude. L'étude a été approuvée par le comité d'éthique du centre de recherche clinique du CHUS. Les résultats quant aux données sociodémographiques démontrent que les infirmières ayant participé à l'une ou l'autre partie de l'étude sont semblables aux autres infirmières du Québec à l'égard du genre, de l'âge, du type d'emploi et de l'expérience. Elles sont toutefois statistiquement différentes pour le niveau de formation. Le score obtenu par les infirmières des deux échantillons pour le questionnaire sur les connaissances théoriques est de moins de 60%. On peut donc conclure qu'il existe des lacunes importantes en regard des connaissances théoriques acquises. Par ailleurs, ces infirmières croient dans de très fortes proportions posséder les connaissances théoriques et pratiques nécessaires à une mesure exacte de la PA. Pour les connaissances pratiques, le score global des infirmières est de 38%. Force est de croire que malgré le processus de mise à jour annuel et d'implantation des recommandations canadiennes, les connaissances pratiques des infirmières ne sont pas équivalentes au contenu de ces recommandations. Les infirmières qui détiennent un niveau de formation supérieur, celles qui ont lu les recommandations et celles qui ont suivi une formation continue sur la mesure de la PA obtiennent de résultats légèrement supérieurs aux autres infirmières. Considérant la fréquence avec laquelle les infirmières mesurent la PA et l'impact que peut avoir une mesure inexacte, il est important d'entreprendre dès maintenant des actions concrètes pour améliorer cette situation en mettant en place des formations continues régulières sur le sujet et en s'assurant que les programmes de formation initiale incluent une formation théorique et pratique fondée sur les recommandations en vigueur. Il semble également crucial de stimuler l'implantation des recommandations du PECH auprès des infirmières et d'évaluer l'impact de ces mesures par la suite.

Bakgrund: Sömnen är ett av människans viktigaste basala behov och är en förutsättning för kroppens återhämtning. Hos personer med demenssjukdom råder hög förekomst av sömnstörningar, vilket kan leda till negativa konsekvenser. Det är sjuksköterskors ansvara att bedöma och identifiera eventuella sömnstörningar för att sedan kunna planera och utföra eller initiera lämpliga metoder som kan främja sömn. Syfte: Syftet var att beskriva hur sjuksköterskor kan främja sömn hos personer med demenssjukdom. Metod: Metodvalet kom att bli en litteraturstudie som följer Polit och Becks (2016) niostegsstruktur. Databaserna CINAHL och PubMed användes vid sökning efter relevanta artiklar. Databassökningen genererade tio vetenskapliga artiklar varav åtta kvantitativa, en kvalitativ samt en mixed-method. Resultat: Databearbetningen och analysen gav ett resultat med följande tre huvudteman: stimulering av kroppsliga funktioner, utbildning riktad till vårdgivare och parallell genomföring av flera sömnfrämjande metoder samt två subteman. Slutsats: Sjuksköterskor kan främja sömn hos personer med demenssjukdom genom att utföra eller initiera olika sömnfrämjande metoder: fysisk aktivitet, massageterapi, akupressur, ökad ljusexponering, aromaterapi, olika utbildningsprogram för vårdgivare eller genom att parallellt genomföra flera sömnfrämjande metoder.

Övervikt och fetma beror till stor del på ändrade levnadsvanor och är ett problem att ta på största allvar eftersom fetma kan leda till allvarliga följdsjukdomar och sänkt livskvalitet. Preventiva åtgärder är nödvändiga för att hindra den fortsatta fetmaepidemin och här kan sjuksköterskan fylla en viktig funktion som stödjare och rådgivare för obesa personer. Syftet är att beskriva vuxna obesa personers upplevelser och hantering av viktnedgång. Metoden som använts är litteraturbaserade studier av åtta kvalitativa artiklar.De obesa personernas upplevelser framkommer i tre teman. Upplevelser innan viktnedgång beskriver olika stadier som obesa personer genomgår innan de beslutar sig för viktnedgång samt beskriver även upplevelser av fördömande attityder. Upplevelser och strategier under viktnedgång beskriver att livsstilsförändringar kräver ett stort engagemang och hur betydelsefullt det är med stöd både under viktminskningen men även lång tid efteråt. Upplevelser efter viktnedgång beskriver att lyckad viktminskning ger ökat välbefinnande och bättre funktionell kapacitet men att sedan kunna bibehålla vikten beskrivs som en ständig strid mot viktuppgång. Genom att ha kunskap om stadierna som de obesa upplever i samband med viktnedgång kan sjuksköterskan anpassa sitt bemötande utifrån aktuellt stadium. På så vis kan sjuksköterskan undvika att försöka motivera personer som inte är mottagliga för råd för att istället göra det vid tillfällen då det kan vara fruktbärande. Dessa kunskaper kan också öka den emotionella insikten om den obesa människans utsatthet. / Uppsatsnivå: C

Bakgrund: Hot och våld inom vården är ett växande problem över hela världen. Sjuksköterskor på just akutmottagningar är en stor riskgrupp och riskerar att utsättas för både verbalt hot och fysiskt våld.    Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av hot och våld på akutmottagningar, samt beskriva de inkluderade artiklarnas undersökningsgrupp.   Metod: Studien var en beskrivande litteraturstudie baserad på 14 stycken vetenskapliga artiklar med kvantitativ och kvalitativ ansats. Databassökningar genomfördes i Medline via sökmotorn PubMed.    Huvudresultat: Resultatet visade frekventa upplevelser av hot och våld vilket gav upphov till många destruktiva känslor hos sjuksköterskor, som till exempel rädsla, oro, maktlöshet och frustration. Detta medförde psykisk påfrestning och påverkade sjuksköterskors omvårdnadsarbete på akutmottagningar negativt. Miljön på akutmottagningar spelade en central roll, som till exempel långa väntetider, vilket ofta gav upphov till hotfulla händelser. Vidare visade resultatet att anmälningar av våldshändelser till sjukhusledningen var bristfällig på grund av till exempel att sjuksköterskor var oroliga att inte bli tagna på allvar. Samtliga studier redovisade antal deltagare och geografisk utbredning. Majoriteten redovisade ålder och kön, där övervägande var kvinnor.       Slutsats: Genom beskrivningar av upplevelser från sjuksköterskor arbetandes på akutmottagningar belyses att hot och våld är ett stort problem som behöver åtgärdas. Sjukhusledningen är en betydande faktor och har ett ansvar att förbättra arbetsmiljön vad gäller till exempel väntetider, samt ge personalen utbildning och stöd. Genom adekvat utbildning och kunskap i hur hot och våld ska hanteras kan sjuksköterskan i sin profession förbättra omvårdnadsarbetet och öka vårdkvalitén. / Background: Threats and violence in healthcare is a growing problem worldwide. Nurses at especially emergency departments is a major risk group and vulnerable to verbal threats and physical violence. Aim: The aim of this study was to describe nurses' perception of threats and violence in emergency departments, and describe the articles included study group. Method: The study was a descriptive literature review based on 14 scientific articles with quantitative and qualitative approach. Database searches were conducted in MEDLINE via PubMed search engine. Main Results: The results showed frequent experiences of threat and violence, which made many nurses feel destructive emotions, such as fear, anxiety, powerlessness and frustration. This caused psychological distress and affected nurses work of nursing in the emergency department negatively. The environment of the emergency department played a central role, for example long waiting hours, which often resulted in threatening events. Furthermore, the results showed that the reporting of violent incidents to the hospital management was flawed because of, for example, that nurses were concerned not to be taken seriously. All studies reported the number of participants and geographical area. The majority reported age and gender, where the majority were women. Conclusions: The descriptions of the experiences of nurses working at emergency departments, highlighted that threats and violence is a major problem that needs to be addressed. The hospital management is a significant factor and have a responsibility to improve the working environment in areas such as waiting hours, as well as providing staff training and support. Through proper education and knowledge of how threats and violence should be handled, can nurses in their profession improve nursing and increase the quality of care.

Psykiatrireformen kom 1995 och innebar att kommunerna tog över ansvaret för patienter som var placerade på psykiatriska boenden, med följden att patienterna slussades ut till hemkommunerna. Reformen innebar att sjuksköterskor inom den kommunala somatiska vården allt oftare träffar på dessa patienter. Detta leder till höga krav på denna yrkesgrupp, då det finns begränsat med kunskap inom psykiatri hos allmänsjuksköterskor. Syftet i denna litteraturstudie är att studera sjuksköterskors attityder och om dessa påverkar bemötandet och omvårdnaden av patienter med psykiska sjukdomstillstånd. En litteraturöversikt genomfördes för att belysa syftet, med en analysmetod av Friberg (2006). Vetenskapliga artiklar samlades in, genom sökning i databaserna Cinahl, PsycINFO och manuell sökning. Sjuksköterskors attityder gentemot psykisk sjuka patienter kan präglas av föreställningar att dessa patienter är aggressiva, opålitliga, introverta/apatiska och bisarra. Dessa attityder avspeglas i sjuksköterskornas omvårdnad och bemötande i negativ bemärkelse. Rädsla, fördömande, aggressivitet och avståndstagande är fyra olika förhållningssätt som sjuksköterskorna kan ha i omvårdnaden av psykiskt sjuka patienter. Det är framförallt sjuksköterskor inom den somatiska vården som har mest negativa attityder gentemot psykisk sjuka. Attityderna har en negativ roll i bemötandet och omvårdnaden. Sjuksköterskors erfarenhet och utbildning visar sig ha en positiv betydelse för omvårdnaden av psykiskt sjuka patienter. / The psychiatric reform act was passed in 1995 and this reform integrated patients back into their home communities and put them in contact with somatic care nurses on an outpatient basis. These changes put a high demand on the already limited resources of the municipality care profession. The objective was to determine if nurse´s attitudes influence the care for patients with mental illness. This review is based on additional science articles which were collected from the Cinahl and PsycINFO databases and manual search. The articles were analyzed with a method based on Friberg (2006). Nurses' attitudes towards mentally ill patients are influenced by perceptions that patients are aggressive, unpredictable, inward looking/apathetic and bizarre. These attitudes reflect negatively in the nurses' care and assessment. Fear, condemnation, aggression and distancing are four different approaches taken by nurses caring for mentally ill patients. In particular nurses within the somatic care have the most negative attitudes towards mentally ill patients. Misconceptions and negative attitudes have a negative impact on the care and treatment of the mentally ill. Nurses' experience combined with higher education has been demonstrated to have a positive impact.

Sjuksköterskor har idag en arbetsledande roll framförallt inom den kommunala hälso- och sjukvården. Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelse av teamarbete kring patienten i hemvården. Bakgrund: Sedan Ädelreformen 1992 har sjuksköterskor blivit mer framträdande medarbetare i den kommunala sjukvården. Att arbeta inom kommunal hemvård är en utmaning då det krävs en stor kunskapsbredd för sjuksköterskor. Sjuksköterskors arbete regleras av lagar och författningar som betonar att hon bör ha en arbetsledande förmåga och att hon bör arbeta för teamsamverkan. Tidigare forskning tyder på att teamarbete främjar både arbetskamraters trivsel med varandra och kvalitén på vården. Metod: Kvalitativ ansats. 10 berättelser från sjuksköterskor verksamma i kommunal hemvård analyserades. Analysen gjordes med inspiration av Dahlbergs tre analysfaser.Resultat: Sex kategorier framkom under analysen: Samarbete, Kommunikation, Relation, Ansvar, Tidsbrist, Patient. Kommunikation framstår som en viktig del som både hindrar och möjliggör gott samarbete. Att se varandras kompetens och att lita på den framgick också som viktigt. Att brister i samarbetet kunde leda till att patienten ej fick den vård han/hon bör få framkom också i studien. Studien antyder att det kan vara av vikt att i framtiden belysa teamarbete inom hemvården då det tycks finnas brister i samarbetet mellan sjuksköterskor och undersköterskor, vilket kan påverka omvårdnaden. / Nurses today have a supervising role primarily in the community health services. Aim: To illuminate nurse’s experience of team work around the patient in home care. Background: Since Ädelreformen 1992, nurses have become a more prominent employee in the community health care. Working within the community homecare is a challenge because it requires a wide knowledgebase for nurses. Nurses are regulated by laws and constitutions that stresses her role as supervisor and her work for the team interaction. Previous research suggests that teamwork promotes both work colleagues' comfort with each other and the quality of care. Method: Qualitative approach. 10 stories from nurses working in homecare were analyzed with inspiration from Dahlberg`s three analysis phases Results: Six categories emerged in the analysis: Cooperation, Communication, Relation, Responsibility, Shortage of time, Patient. Communication appears to play an important role both as obstacles and as possibilities for teamwork. To see each other's competence and to trust it is important. Lack of cooperation could lead to patients not receiving the care he/she should get emerged in the study. The study suggests that it may be important in the future to highlight teamwork in homecare because there seems to be lack of co-operation between nurses and assistant nurses, which may affect the nursing care.