Bakgrund: Psykisk ohälsa och sjukdom är vanligt förekommande i Sverige, tidigare studier har visat att personer med psykisk ohälsa eller sjukdom löper större risk att drabbas av somatiska sjukdomar jämfört med den generella populationen. Det förekommer att dessa patienter upplever stigmatisering i så väl samhället i stort som inom hälso- och sjukvården, vilket kan medföra risk för bristfällig omvårdnad av denna patientgrupp inom den somatiska vården. Syfte: Syftet var att utforska verksamma och blivande sjuksköterskors attityder gentemot patienter med psykisk ohälsa och sjukdom inom den somatiska vården. Metod: Elva vetenskapliga studier inkluderades i en litteraturstudie inom det valda forskningsområdet. Databaserna PubMed, CINAHL och PsycInfo användes för datainsamling. Samtliga artiklar kvalitetsgranskades och besvarade frågeställning och syfte. Resultat: Resultatanalysen resulterade i tre kategorier som beskriver attityder till psykisk ohälsa bland sjuksköterskor och blivande sjuksköterskor. Dessa kategorier är; Positiv attityd, Negativ attityd och Undvikande attityd. Erfarenhet, utbildning och kunskap är några av de viktigaste faktorerna som visat sig ha en inverkan på attityden till att vårda patienter med psykisk ohälsa. Slutsats: Sjuksköterskor och sjuksköterskestuderande har varierande attityder till att vårda patienter med psykisk ohälsa och sjukdom inom somatisk vård. Bristande kunskap och erfarenhet av psykisk ohälsa kan bidra till stigmatiserande och avståndstagande attityder, vilket kan leda till att patienten inte alltid får en optimal och likvärdig vård. Kunskap om dessa attityder kan bidra till att utveckla omvårdnaden för personer med psykisk sjukdom inom somatisk vård. / Background: Mental illness is common in Sweden, previous studies demonstrate that people with mental illness have an increased risk of physical illness compared to the general population. These patients often experience stigmatization generally in society, as well as within health care, which can result in a deficient care of these patients in the somatic care. Purpose: The aim of the study was to explore registered nurses and nursing students’ attitudes towards patients with mental illness in somatic care. Method: Ten scientific studies were included in a literature study of the chosen research field. The databases PubMed, CINAHL and PsycInfo was used for data collection. All the articles reviewed for quality and answered the purpose. Findings: The analysis resulted in three categories that describe attitudes to mental illness among nurses and nursing students. These categories are; Positive attitude, Negative attitude and Avoiding attitude. Experience, education and knowledge are some of the factors that can have an impact on the attitude towards caring for patients with mental illness. Conclusion: Nurses and nursing students express varying attitudes towards caring for patients with mental illness treated in somatic hospital settings. Lack of knowledge and experience of mental illness can result in stigmatization and rejection attitudes towards the patient, as well as an unequal care. Increased awareness about such attitudes can contribute to developing nursing care for these patients.

Bakgrund: Både patienter och sjuksköterskor uppger att deras välmående är avsevärt bättre när sjuksköterskan vårdar med empati och de kan etablera en relation till varandra. Compassion fatigue (CF) är en stressrespons som drabbar personer i vårdgivande yrken, där sjuksköterskan påverkas både fysiskt och psykiskt.    Syfte: Att undersöka om och hur den personcentrerade omvårdnaden och dess kvalité påverkas när en sjuksköterska drabbats av CF.    Metod: Deskriptiv litteraturstudie som inkluderar 14 artiklar med kvalitativ och kvantitativ forskningsansats. Litteratursökningen utfördes i databaserna PubMed och CINAHL.    Resultat: Resultatet visar att den personcentrerade omvårdnaden indirekt försämras när sjuksköterskan drabbats av CF. Sjuksköterskans förhållningssätt gentemot patienten påverkades och patienterna ansåg att medkänsla var en huvudkomponent i god omvårdnad. Det identifierades två teman: Empatins betydelse för den personcentrerade omvårdnaden samt Emotionella och kognitiva reaktioner påverkar sjuksköterskans engagemang. Temat Empatins betydelse för den personcentrerade omvårdnaden har två underkategorier: Patienten upplever minskad förståelse och empati samt Bristande kvalité av omvårdnaden.    Slutsats: Det huvudsakliga resultatet visade att sjuksköterskans CF har en inverkan på patientens personcentrerade omvårdnad och kvalitén på omvårdnaden. När en sjuksköterska drabbas av CF får det ofta konsekvenser i sjuksköterskans yrkesutövning och omvårdnaden av patienter blir negativt påverkat. / Background: Both patients and nurses mention that their wellbeing is significantly better when the nurse care with compassion and a relationship is established. Compassion fatigue (CF) is a response of stress that affects caregiving professionals were nurses get physically and mentally affected.  Aim: To investigate if the person-centered care and quality of care are affected when a nurse has CF. Method: Literature review including 14 scientific articles with both qualitative and quantitative approach. Searches were made using the PubMed and CINAHL databases.   Results: The patient-centered care is affected and deteriorated by a nurse with CF. The nurses approach towards the patient were affected and the patients considerate that compassion was a major component of good nursing care. Themes that were identified were: The importance of empathy for person-centered care and Emotional and cognitive reactions affect the nurse's commitment. The theme of empathy for the person-centered care has two subcategories, the patient experiences reduced understanding and empathy and quality of nursing. Conclusion:  The nurse compassion fatigue has an impact on the patient-centered care and the quality of care. When a nurse is affected by CF there is consequences both in the professional life. The patients quality of care will be adversely affected.

Bakgrund: Antalet migranter världen över har de senaste åren ökat. För migranterna är anpassningen till det nya landet en process och att lära sig landets språk är krävande och tar tid. Migranter som ännu inte lärt sig språket upplever samtal som sker i vården som särskilt utmanande. Patienter med migrationsbakgrund upplever att kommunikationen brister och att sjuksköterskorna inte alltid tar tid till att prata utan istället väljer att enbart utföra sina arbetsuppgifter.                                          Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av att kommunicera med patienter som talar ett annat modersmål. Metod: En litteraturöversikt har gjorts baserad på elva vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna CINAHL Complete och PubMed. Nio artiklar var kvalitativa, en kvantitativ samt en med mixad metod där endast den kvalitativa delen använts i resultatet. Artiklarna analyserades med hjälp av Fribergs analysmetod och tematiseras med färgkodning. Ur detta bildades fyra teman. Resultat: Resultatet visade att bra kommunikation är betydande för att skapa en god vårdrelation. Vidare indikerade resultatet att det fanns delade meningar kring upplevelser av att använda kroppsspråk eller tolk för att enklare kommunicera med patienter som talar ett annat språk än sjuksköterskorna. Det visade sig även i resultatet att brister i kommunikationen kan få konsekvenser i vårdandet. Diskussion: I metoddiskussionen framkommer styrkor och svagheter i författarnas tillvägagångssätt. Författarna diskuterar hur kommunikationssvårigheter bidrar till att en jämlik vård är svår att upprätthålla. Vidare diskuteras resultatet med anknytning till Leiningers transkulturella omvårdnadsteorin. / Background: The number of migrants worldwide has increased in recent years. For migrants, adapting to the new country is a process and learning the language of the country is demanding and takes time. Migrants who have not yet learned the language experience conversations that occur in health care as particularly challenging. Patients with a migration background feels that communication is lacking and that the nurses do not always take the time to talk, instead they only choose to perform their working tasks. Aim: To elucidate nurses' experiences of communicating with patients who speak a different native language. Method: A literature review was made based on eleven scientific articles collected from the databases CINAHL Complete and PubMed. Nine articles were qualitative, one quantitative and one with mixed methods where only the qualitative part was used in the result. The articles were analyzed with Friberg’s method and thematised using colour coding. From this, four themes were formed. Results: The result showed that good communication is important for creating a good care relationship. The results indicated that there are shared opinions about experiences of using body language or interpreter to more easily communicate with patients who speak a language other than the nurses. It was also found in the result that communication deficiencies can have consequences in care. Discussion: In the method discussion the authors discuss the method strengths and weaknesses in the authors’ approach. The authors discuss how communication difficulties contributes to equal care. Further the authors discussed the result related to Leiningers transcultural nursing theory.

I den palliativa vården är kommunikation ett centralt begrepp. Kommunikationen kan ha flera syften varav ett är att skapa relation. Det övergripande målet med personcentrerad kommunikation är att aktivt lyssna in patientens berättelse och identifiera personen med hens livskraft och egna resurser. Att lyssna är inte en passiv process utan innebär att lyssna in både upplevelser och känslor i situationen. Att höra vad som sägs och hur det sägs. Med olika sätt att aktivt lyssna skapas en viktig terapeutisk intervention då kommunikation kan lindra symtom, skapa förståelse av information samt förutsättningar för delaktighet och medbestämmande. En god kommunikation inger hopp, leder till trygghet och hjälper patienten att känna sig förstådd och respekterad. Syftet med studien var att beskriva betydelsen av personcentrerad kommunikation i palliativ vård ur patientens och sjuksköterskans perspektiv. En litteraturöversikt valdes som metod för att undersöka kunskapsläget inom området. Kvalitativa artiklar valdes då studien ville beskriva en fördjupad kunskap om patientens och sjuksköterskans perspektiv. Resultatet visade att personcentrerad kommunikation gav en känsla av trygghet, respekt, delaktighet och symtomlindring för patienten. När patienterna inte blev lyssnade till eller möttes av ointresse kände de sig osynliga och mindre värda vilket orsakade ett lidande. För sjuksköterskan innebar personcentrerad kommunikation en ökad förståelse för patienten som person och en helhetsbild av patientens situation. Personcentrerad kommunikation gav sjuksköterskorna en ökad kunskap, arbetstillfredsställelse och yrkesstolthet men kunde också innebära att de kände sig osäkra i sin yrkesroll och upplevde brister i kompetens. Både erfarna och oerfarna sjuksköterskor framförde i studierna att de hade behov av kompetenshöjning och utbildning. Det framkom även i studierna att kulturen hade betydelse för möjligheten att föra personcentrerade samtal. Inom slutenvården beskrevs begränsade utrymmen och tid som hinder för personcentrerade samtal. Sjuksköterskor inom hospice och palliativa enheter beskrev istället både en tillåtande kultur och en miljö som underlättade dessa samtal. Patient och sjuksköterska möts som människor, men i olika roller och under olika villkor. Genom att vara aktivt närvarande i mötet och lyssna till patientens berättelse bekräftas patienten som person och värdigheten bibehålls. I mötet skapas en ömsesidig förståelse för varandras kunskaper, förväntningar och förutsättningar. Patienten görs delaktig och får ett större ansvar och inflytande över sin egen vård. Slutsatsen är att personcentrerad kommunikation i den palliativa vården är en viktig grund för upplevelse av värdighet, trygghet, meningsfullhet och personlig utveckling för såväl patienten som sjuksköterskan och en förutsättning för att vården ska bli personcentrerad. / In palliative care, communication is a central concept. Communication can have several purposes, one of which is to create relationship. The overall goal of person-centered communication is to actively listen to the patient's story and identify the person with their viability and own resources. Listening is not a passive process but involves listening to both experiences and feelings in the situation. To hear what is said and how it is said. With various ways of actively listening, an important therapeutic intervention is created, as communication can alleviate symptoms, create understanding of information and the conditions for participation and co-determination. A good communication creates hope, leads to security and helps the patient to feel understood and respected. The purpose of the study was to describe the meaning of person-centered communication in palliative care from the perspective of the patient and the nurse. A literature review was chosen as a method for investigating the state of knowledge in the area. Qualitative articles were chosen when the study wanted to describe in-depth knowledge from the patient's and the nurse's perspective. The result showed that person-centered communication gave a feeling of security, respect, participation and symptom relief to the patient. When patients were not listened to or met with disinterest, they felt invisible and less worthy, which caused a suffering. For the nurse, person-centered communication meant an increased understanding of the patient as a person and an overall picture of the patient's situation. Person-centered communication gave the nurse increased knowledge, job satisfaction and professional pride, but could also mean that they felt insecure in their professional role and experienced shortcomings in competence. Both experienced and inexperienced nurses stated in the studies that they needed skills enhancement and education. It also emerged in the studies that culture had significance for the possibility of conducting person-centered conversations. Within inpatient care, limited spaces and time were described as obstacles to person-centered conversations. Nurses in hospice and palliative units instead described both a permissive culture and an environment that facilitated this calls. Patient and nurse meet as human beings, but in different roles and under different conditions. By being actively present in the meeting and listening to the patient's story, the patient is confirmed as a person and the dignity is maintained. The meeting creates a mutual understanding of each other's knowledge, expectations and conditions. The patient is involved and receives a greater responsibility and influence over their own care. The conclusion is that person-centered communication in palliative care is an important basis for experiencing dignity, security, meaningfulness and personal development for both the patient and the nurse and a prerequisite for the care being person-centered.

Bakgrund: Inom den palliativa vårdkontexten förekommer både planerade och spontana existentiella samtal. Sjuksköterskors kompetens är avgörande och utgör basen för att möta dessa behov, särskilt viktiga för patienter med palliativa vårdbehov där de existentiella aspekterna av livet får ökad betydelse. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av existentiella samtal med patienter i palliativ vård. Metod: 14 kvalitativa vetenskapliga artiklar användes som grund för den kvalitativa litteraturöversikten, där databaserna PubMed och CINNAHL Complete användes. Analysen baseras på Bettany-Saltikov och McSherrys niostegsmodell för analys av artiklarna. Phil Barkers tidvattenmodell har använts som teoretisk referensram för att analysera resultatet. Resultat: Resultatet genererade fyra teman med tillhörande subkategorier; uteblivna existentiella samtal, att känna sig trygg i sin yrkesroll, relation och kommunikation samt att bli känslomässigt engagerad. Resultatet påvisade möjligheter och hinder för att samtal kan äga rum, samt betonar komplexiteten i mötet med patienter och hur sjuksköterskor med hjälp av handledning kan utveckla dessa färdigheter. Samtal inom arbetsgruppen betonas som viktig då samtalen med patienterna kan väcka känslor och tankar även hos sjuksköterskor. Handledning och utbildning inom ämnet kan därför hjälpa sjuksköterskor att känna sig mer bekväma att föra samtal av existentiell karaktär. Slutsats: Individuella färdigheter som mod och erfarenhet påverkar sjuksköterskors förmåga att föra existentiella samtal. Att integrera utbildning och reflektion kring dessa samtal var av vikt för att stärka kompetensen. Sjuksköterskor kan uppleva att dessa samtal blir utmanande och emotionellt betungande, särskilt utan adekvat utbildning. / Background: Within the palliative care context, both planned and spontaneous existential conversations occur. Nurses´ competence is crucial and forms the basis for meeting these needs, especially important for patients with palliative care needs where the existential aspects of life gain increased importance.  Aim: To describe nurses´ experience of existential conversations with patients in palliative care. Method: 14 qualitative articles were used as the basis for the qualitative literature review, where the databases PubMed and CINNAHL Complete were used. The analysis is based on Bettany-Saltikov and McSherry´s nine-step model for analyzing the articles. Phil Barker´s tidal model has been used as a theoretical frame of reference to analyze the result. Results: The result generated four themes with associated subcategories; missed existential conversations, to feel secure in one´s role, relationship and communication and to become emotionally involved. The result demonstrated opportunities and barriers for conversations to take place and emphasize the complexity of meeting patients and how nurses can develop these skills with the proper training. Conversations within the group are emphasized as important as conversations with patients can arouse feelings and thoughts in nurses as well. Guidance and training on the subject can therefore help nurses feel more comfortable in having conversations of an existential nature. Conclusion: Individual skills such as courage and experience influence nurses´ ability to have existential conversations. Integrating education and reflection around these conversations was important to strengthen competence. Nurses may find these conversations challenging and emotionally heavy, especially without adequate training.

Bakgrund: Humor som inslag i mänsklig kultur går att identifiera så långt tillbaka som det finns skriftliga källor. Humor påverkar social interaktion, används för att känna social samhörighet, skapa band människor emellan och stärka relationer. Traditionellt har sjuksköterskans roll haft begränsat medicinskt fokus. Rollen har breddats och innebär nu personligt relationsskapande präglat av engagemang och att se hela människan – en personcentrerad vård.   Syfte: Att beskriva hur humor används i vården och hur detta upplevs ur ett patient- och sjuksköterskeperspektiv. Metod: En litteraturöversikt med datainsamling från databaserna CINAHL Complete, PubMed och Ageline. Resultat: Sjuksköterskeperspektivet beskriver hur sjuksköterskor använder humor i vården för att främja en terapeutisk relation till patienten, bevara patientens identitet samt skapa trygghet och tillit och även som strategi för att klara av sjuksköterskearbetet och för att stärka teamarbetet. Patientperspektivet beskriver hur patienter avsiktligt använder humor för att få bättre vård och underlätta för sjuksköterskan. I vården är humorn oftast patientinitierad och används av patienten som skydd och för att lätta upp i svåra situationer. Både patienter och sjuksköterskor ansåg att det finns situationer då humor är opassande. Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån Katie Erikssons omvårdnadsteori och relateras till konsensusbegreppet hälsa. Humor spelar en central roll i vårdandet och tycks ha effekter på psykiskt välmående. Humorn är dock oftast patientinitierad och för att ge personcentrerad vård borde sjuksköterskor i högre grad använda humor som ett verktyg i den dagliga professionen. / Background: As far back as there are written sources there is possible to identify humour elements in human culture. Humour affects social interactions, is used to show appreciation, create feelings of social connectedness, form bonds between people and maintain and strengthen relationships. Traditionally the nurse’s role has been relatively limited and the focus has been strictly medical. The nurse’s role has expanded and involves personal relationship building characterized by commitment and to see the whole person – a person-centered care. Aim: To describe how humour is used in health care and how it is perceived, from a patient and nurse perspective. Method: A literature review of data collection from databases CINAHL Complete, PubMed and Ageline. Results: The Nurse Perspective describes how nurses use humour in healthcare to promote a therapeutic relationship with the patient and preserve the patients' identity and create a sense of security and trust. Further, humour was used as a strategy to cope with the heavy work the nurse carries out and to improve teamwork. The Patient Perspective describes how patients deliberately use humour to receive better care and to aid the nurse. Mostly, humour in health care was patient initiated and is also used by patients as protection and to lighten up difficult situations. Both patients and nurses believed that humour is inappropriate in some situations. Discussion: The results are discussed on the basis of Katie Eriksson nursing theory and was related to the consensus concept health. Humour plays a central role in nursing and to deepen the nurse-patient relationship. It seems to have effects on psychological well-being. Despite this, humour is usually patient initiated and in order to provide person-centered care nurses should make greater use of humour as a tool used in their profession.

Background: Cancer is one of the most common diseases in Sweden. When illness can no longer be cured, the patient is transferred to palliative care. The majority of palliative care is performed in hospitals. The goal of palliative care is to alleviate suffering and promote quality of life. Research has shown clear insufficiency in palliative care. From a patient perspective, insufficiency is mostly common in pain relief, communication and care environments. Aim: The aim of the literature review was to describe patients' experiences of palliative care in hospitals in the event of cancer. Method: This general literature review was based on twelve original articles with a qualitative approach that were analyzed using thematic analysis. Results: Three themes were identified: The importance of being seen as a whole person, The importance of pain relief and The importance of a good care environment. The patients were generally satisfied with the palliative care in the hospital. The importance of good pain relief and a good care environment at the hospital as well as a functioning communication with the care staff was emphasized. Conclusions: The patients who were cared for in the palliative care ward had different nursing experiences. Through patient experiences of palliative care, the nurse can increase the understanding of the patient's care needs. The knowledge can be used to give the patient an improved quality of life and alleviate suffering. / Bakgrund: Cancer är en av de vanligaste sjukdomarna i Sverige. När sjukdom inte längre går att bota övergår vården till att bli palliativ. En stor del av palliativ vård utförs på sjukhus. Målet med den palliativa vården är att lindra lidande och främja livskvaliteten. Forskning har påvisat tydliga brister inom den palliativa vården. Ur patientperspektiv är det framför allt brister inom smärtlindring, kommunikation och vårdmiljöns utformning. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva patienters upplevelser av palliativ vård på sjukhus vid cancersjukdom. Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på tolv originalartiklar med kvalitativ ansats som analyserades med hjälp av tematisk analys. Resultat: Tre teman identifierades: Betydelsen av att bli sedd som en hel människa, Vikten av smärtlindring och Vikten av en god vårdmiljö. Patienterna var överlag nöjda med den palliativa vården på sjukhus. Vikten av en god smärtlindring och en bra vårdmiljö på sjukhuset samt en fungerande kommunikation med vårdpersonalen betonades. Slutsats: Patienterna som vårdades på palliativ vårdavdelning hade olika vårdupplevelser. Genom patientupplevelser av den palliativa vården kan sjuksköterskan öka förståelsen för patientens vårdbehov. Kunskapen kan användas för att ge patienten förbättrad livskvalité́ och lindra lidande.

Bakgrund: Sjuksköterskan möter dagligen patienter som lider av depression. Det är ett allvarligt tillstånd och innebär ett svårt lidande för de som drabbas. Patienter med depression som går obehandlade under en längre tid riskerar en försämrad funktionsförmåga, långvarig och ihållande sjukdom samt återinsjuknande. Att hjälpa dessa patienter kan vara en stor utmaning för sjuksköterskan då goda kunskaper, egenskaper och erfarenheter krävs för att kunna ge en personcentrerad omvårdnad för individen. Syfte: Beskriva sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnad till patienter med depression. Metod: En litteraturstudie som baseras på 18 vetenskapliga artiklar. Sökningar i Cinahl, PubMedoch PsycInfo har utförts, artiklarna har kvalitetsgranskats, analyserats och sammanställts. Resultat: Fyra kategorier framkom vilka beskriver den psykiatriska omvårdnaden. Dessa är: Sjuksköterskans personliga och professionella kvalitéer, Mellanmänskliga relationer, Sjuksköterskans bedömning av patientens tillstånd och Hälsofrämjande interventioner. Diskussion: För en god vård krävs att sjuksköterskan hade en vilja och en ambition att lindra lidande, främja återhämtning och återställa hälsa för dessa människor. Patienten ska alltid vara i fokus och deras upplevelse av sjukdom och omvårdnad bekräftade om tillfredställande omvårdnadsåtgärder hade utförts av vården och gett de resultat som eftersträvats. Slutsats: Sjuksköterskan har med sin expertis inom den psykiatriska omvårdnaden en betydelsefull roll som behöver värdesättas och prioriteras i framtidens sjukvård. / Background: The nurse meets patients suffering from depression daily. It is a serious condition and causes severe suffering for those affected. Patients with depression who go untreated for an extended period of time risk impairment, long-term and persistent illnessand re-illness. Assisting these patients can be a major challenge for the nurse as good knowledge, characteristics and experiences are required to provide a person-centered care for the individual. Aim: Describe nurses' experiences of nursing for patients with depression. Method: A literature study based on 18 scientific articles. Searches in Cinahl, PubMed and PsycInfo have been carried out, the articles have been quality checked, analyzed and compiled. Result: Four categories emerged that describe psychiatric nursing. These are: "Nurse's personal and professional qualities", "Interpersonal relationships", "Nurse's assessment of the patient's condition" and "Health promotion interventions". Discussion: For good care, the nurse must have a will and ambition to relieve suffering, promote recovery and restore health for these people. The patient should always be in focus and their experience of illness and the caregiver confirms whether satisfactory nursing measures have been performed by the healthcare system and given the results that are sought. Conclusion: The nurse, with her expertise in psychiatric nursing, has an important role that needs to be valued and prioritized in future healthcare. / <p>Godkännandedatum: 2020-01-16</p>

Bakgrund: Rapporter visar att antalet äldre i Sverige ökar vilket innebär att de äldre som patientgrupp bli allt mer förekommande inom vården. Enligt Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) utgör bemötande idag den tredje vanligaste anmälningsorsaken inom hälso- och sjukvården. En avsaknad av vetenskaplig förankring kan vara en anledning, som kan leda till att det blir svårare att förstå vad bemötande är, då vi inte kan söka vetenskapligt stöd och evidens för vad som är ett optimalt och professionellt bemötande. Följaktligen är det därför av vikt att specialistsjuksköterskan förstår vad ett gott bemötande innebär och har för betydelse i omvårdnaden av den äldre patienten för att en förtroendefull vårdrelation ska kunna byggas. Syfte: Syftet med studien är att belysa specialistsjuksköterskans erfarenheter kring bemötande i mötet med äldre inom hälso- och sjukvården. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. En intervjuguide skapades och kontakt togs med deltagare utifrån ett ändamålsenligt urval. Åtta erfarna specialistsjuksköterskor verksamma inom primärvård, hemsjukvård och slutenvård intervjuades. Data som insamlades analyserades med hjälp av innehållsanalys med fokus på det manifesta och latenta innehållet. Resultat: Ur innehållsanalysen framkom ett tema: Bemöta med fingertoppskänsla i mötet med äldre, uppdelat i fyra kategorier: Konsten att bemöta; Förförståelse kring åldrandet; Den äldre som medskapare; Livskunskap i vårdandets tjänst, samt tretton subkategorier. Resultatet av denna studie visar att det goda bemötandet innebär att utforska och lyssna in den äldre patientens behov och önskemål utifrån fingertoppskänsla och ett personcentrerat förhållningssätt. Detta grundades i de erfarenheter och upplevelser som kommit ur specialistsjuksköterskans tidigare möten med äldre personer. Slutsats: Antal äldre personer ökar i samhället och allt fler vårdas inom hälso- och sjukvården. Därför är det viktigt att ha förståelse för, och kunskaper om, bemötandets betydelse i mötet med den äldre patienten. Resultatet visar att erfarenheter underlättar och främjar bemötandet av den äldre patienten och skapar en förutsättning för specialistsjuksköterskan att vara inkännande och lyhörd. Erfarenheten lägger grunden för förmåga och kompetens i att bemöta äldre. Den erfarna specialistsjuksköterskan har därför utvecklat en färdighet i aktivt lyssnande och förståelse för patienten - för att med en fingertoppskänsla utforska, känna in och fånga upp dennes behov, och därmed kunna bedriva personcentrerad vård. / Background: Reports show that the number of elderly people in Sweden is increasing, which means that the elderly as a patient group are becoming more prevalent in health care. According to IVO, caring behaviour is now the third most common cause of notification in the healthcare system. A lack of scientific support can be one reason, which can make it more difficult to understand what caring behaviour is, as we cannot seek scientific support and evidence for what an optimal and professional caring behaviour. Consequently, it is important that the advanced nurse practitioner understands what caring behaviour means and its importance in the care of the elderly patient, to build a trusting care relationship. Aim: The purpose of this study is to shed light on the advanced nurse practitioner experiences of caring behaviour when meeting with the elderly in health care. Method: The study was conducted as a qualitative interview study with inductive approach. An interview guide was created and contact was made with participants based on an appropriate selection. Eight experienced advanced nurse practitioners working in primary care, home based health care and inpatient care were interviewed. The data collected was analyzed using content analysis focusing on the manifest and latent content. Results: From the content analysis, a theme emerged: Use sure instinct in the meeting with elderly, divided in four categories: The art of caring behaviour; Understanding of aging; The elder as co-creator; Life skills in the care service, as well as thirteen sub categories. The results of this study show that the good caring behaviour means exploring and listening to the elderly patient's needs and wishes based on sure instinct and a person-centered approach. This was based on the experiences from meetings between the advanced nurse practitioner and elderly people. Conclusion: The number of elderly people is increasing in the society and more elderly are in need of health care. Therefore, it is important to have an understanding of, and knowledge of, the importance of the caring behaviour in the meeting with the elderly patient. The results show that the advanced nurse practitioner's experience facilitates and promotes the care of the elderly patient, which creates a prerequisite for being attentive and responsive. In this way, experience lays the foundation for the advanced nurse practitioner's ability and competence to care for the elderly. The experienced advanced nurse practitioner has therefore developed a skill in active listening and understanding of the patient – with intuition and fingerspitzengefühl, she feels and captures the patient's needs, so that she could provide person centered care.

Bakgrund Hälso- och sjukvården har ett stort ansvar för suicidnära personer. Majoriteten av de som i slutänden tar sitt liv har tidigare varit i kontakt med vården, där första mötet ofta sker tillsammans med sjuksköterskan. Det är inte ovanligt att protokoll och anvisningar för hur vårdpersonalen ska ge dessa personer en fullgod omvårdnad saknas. Detta tillsammans med en bristfällig grundutbildning i ämnet omvårdnad av suicidnära patienter, vilket således tillsammans utgör orsaker till att sjuksköterskan saknar kompetens och redskap när det kommer till hur denna specifika omvårdnad bör utföras. Det betyder att den omvårdnad som ges således enbart kan komma att vara grundad i sjuksköterskans egna egenskaper och åsikter vilket i sin tur leder till en ojämn vård. Syfte Syftet var att undersöka betydelsefulla aspekter för omvårdnaden av suicidnära patienter inom hälso- och sjukvård ur sjuksköterskans perspektiv. Metod En litteraturstudie användes för att undersöka betydelsefulla aspekter för omvårdnad av suicidnära patienter. Databaserna PubMed, Cinahl och PsycINFO användes för att söka fram 15 artiklar som kunde belysa de aktuella aspekterna. En kvalitativ integrerad innehållsanalys grundad av Kristensson (2014) gjordes på alla artiklar i resultatet. Resultat Studien resulterade i sex kategorier av faktorer med underkategorier av betydelse för omvårdnadskvalitén. Kommunikation mellan sjuksköterskan och patienten, utbildning, rutinernas betydelse, teamsamverkan, vårdrelationen och sjuksköterskans personliga egenskaper. Dessa kategorier utgjorde de aspekter som sjuksköterskan ansåg viktiga för omvårdnaden av suicidnära patienter och var avgörande i många fall för att sjuksköterskan skulle känna att de kunde ge god omvårdnad. Viktigast var framförallt en välfungerande kommunikation mellan sjuksköterskan och patienten och relationen mellan dem samt egenskaper som sjuksköterskans besitter och hens utbildningsnivå för att kunna hantera en situation med en suicidnära patient och ge god omvårdnad. Slutsats Det är viktigt att sjuksköterskan tar sig tid, kommunicerar och lyssnar på patienten för att kunna bygga upp en god relation tillsammans vilket möjliggör upprättandet av en individuell vårdplan och att en personcentrerad vård utförs. För att sjuksköterskan ska veta hur man går till väga för att skapa en välplanerad omvårdnad för patienten krävs relevant utbildning i bland annat rätt bemötande, omvårdnad, psykisk ohälsa och riskfaktorer för suicid. Ett genuint engagemang i patientens mående och relevant utbildning är grunden i god omvårdnad för suicidnära patienter.