Syftet med föreliggande doktorsavhandling i teknikhistoria är att öka kunskapen om varför, men framförallt hur och under vilka villkor den första elektrifieringen av en statsägd järnväg genomfördes i Sverige. Arbetet med Riksgränsbanans elektrifiering pågick 1908-1917 och var på många sätt ett unikt pionjärprojekt. Två stora tekniska system skulle där komma att sammankopplas med varandra; artonhundratalets mogna järnvägssystem med nittonhundratalets nya elkraftsystem. Riksgränsbanan, den omkring 130 km långa nordligaste delen av Malmbanan mellan Kiruna och Riksgränsen, var världens dittills nordligaste järnväg att elektrifieras och det subarktiska klimatet ställde stora krav på utförandet av tekniska komponenter. Den geografiska lokaliseringen innebar dessutom att de långa avstånden till beslutsfattare inom statsförvaltning och företag måste hanteras. Därutöver genomfördes projektet i en tidsperiod präglad av protektionism, nationalism och internationella konflikter, yttre faktorer som alla också påverkade projektets utformning och genomförande. Att det var Riksgränsbanan som blev den första statliga järnvägslinje att elektrifieras i Sverige berodde på att staten 1907 gått in som hälftenägare i gruvbolaget LKAB och att nya avtal fastställde en ökad brytning och transport av järnmalm, från 1,5 miljoner ton årligen 1908 till 3,85 miljoner ton 1918. Denna mängd kunde inte transporteras inom befintligt system med ångdrift utan omfattande investeringar, vilket innebar att en systemomvandling till elektrisk drift ansågs vara ett bättre alternativ. I maj 1910 beslutade riksdagen anslå 21,5 miljoner kr till projektet som skulle drivas av Järnvägsstyrelsens byrå för elektrisk drift i samverkan med företagen Siemens och ASEA. Kontraktsskrivningen ställde hårda krav på företagen gällande prestanda och utförande och Järnvägsstyrelsen kunde när som helst, senast två år efter övertagandet av driften av banan, besluta att upphäva kontraktet och kräva att företagen återställde anläggningen till ursprungligt skick.Det var en mängd tekniska subsystem och komponenter som skulle färdigställas och sättas samman för att det tekniska primärsystemet ”den elektrifierade Riksgränsbanan” skulle fungera. Speciellt färdigställandet av loken och isolatorerna till ledningssystemet omgärdades av problem som kom att försena projektets färdigställande. Problemen var både organisatoriska och tekniska till sin natur men kunde efterhand åtgärdas genom att det utarbetades bättre rutiner vid korrespondens och annan kontakt mellan aktörerna samt genom att det togs större hänsyn till lokala klimatologiska förhållanden i samband med teknikutveckling. I sin roll som byrådirektör för byrån för elektrisk drift skulle Ivan Öfverholm visa sig vara en stark representant för beställaren och han spelade en central roll för projektets genomförande. Öfverholm kan i detta sammanhang kategoriseras som en offentlig systembyggare som med fast hand styrde projektet. Ibland innebar detta att Öfverholm hamnade i direkt konflikt med företagens representanter men ofta fungerade han också som medlare i de konflikter som ideligen uppstod mellan Byråns och företagens lokala representanter vid anläggningen. Den tvååriga garantitiden inleddes den 1 oktober 1915 och i slutet av 1917 hade nästan samtliga kvarstående arbeten vid anläggningen fullföljts och SJ kunde ta över anläggningen. Slutomdömet om Riksgränsbanans elektrifiering var överlag positivt och 1919 beslutade riksdagen att elektrifiera resterande del av Malmbanan, vilket var genomfört från Narvik till Luleå sommaren 1923. Det banbrytande arbetet i den norrländska ödemarken med att elektrifiera Sveriges nordligaste järnväg var därmed avslutat. / <p>Godkänd; 2012; 20120221 (roiwik); DISPUTATION Ämnesområde: Teknikhistoria/History of Technology Opponent: Dr Mats Fridlund, Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori, Göteborgs universitet Ordförande: Biträdande professor Kristina Söderholm, Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle, Luleå tekniska universitet Tid: Fredag den 20 april 2012, kl 10.15 Plats: A1547, Luleå tekniska universitet</p>

Sedan outsourcing blev vanligare på den svenska marknaden har det även blivit vanligt att i förvaltning upphandla sin drift i konkurrens. I ett mycket tidigt skede uppmärksammandes en problematik med samarbetet mellan beställare och driftentreprenör som innebar att fakturahanteringen mellan parterna var omfattande och tidkrävande. För att bland annat minska administrationen upprättades en självriskmodell som många beställare idag tillämpar i kontrakten, vilken innebär att driftentreprenören ersätter felavhjälpande underhållsåtgärdskostnader upp till ett visst gränsbelopp.  Syftet med fallstudien är att undersöka modellens uppbyggnad och tillämpning samtatt analysera vad beställare och entreprenör anser om självriskmodellen. Studien bygger främst på primär insamlad data genom ett antal intervjuer med främst en beställare, Locum samt en sekundär datainsamling i form av en enkätundersökning besvarad av verksamma entreprenörer inom branschen. För att bibehålla det offentliga fastighetsbeståndet och för att se till brukarens bästa måste en förståelse finnas mellan beställare och entreprenör. Den lösningen som idag finns för att upprätthålla kvalité och service i en funktionsupphandling är att använda självriskmodellen. För beställaren fungerar modellen som ett incitament att funktionskraven uppnås och för att minska fakturahanteringen. Hur modellen uppfattas på marknaden med positiva och negativa aspekter skiljer sig markant beroende på vilka personliga erfarenheter en part har av den. / Since outsourcing became more common in the Swedish market, it has also become common for the management to procure its operation competitively. In a very early stage there was a problem recognized, the invoice between client and contractor was extensive and time consuming. Partly to reduce administration a deductible model was established which many clients today applies to the contracts. This means that the operating contractor himself may replace corrective maintenance action costs up to a certain amount. The purpose of this case study is to examine the model's structure and implementation, as well as to analyze clients and contractors consider of the deductible model. The study is based on primary data collected through a number of interviews with primarily client and a secondary data collection in the form of a questionnaire answered by contractors within the industry. In order to maintain the public housing stock and to ensure the patient's best interests there must be an understanding between the client and the contractor. The solution to maintain quality and service in a procurement function the client uses today the deductible model. The model serves as an incentive for the client to make sure the functional requirements are achieved and to reduce invoice processing. How the model is perceived in the market with positive and negative aspects differ markedly depending on the different experiences of it