Jag har i detta arbete undersökt hur rättsläget ser ut vid obehöriga transaktioner med betalningsinstrument. I denna undersökning har jag primärt utgått från ett konsumentperspektiv för att se hur konsumenter är påverkade och kommer påverkas av den lagstiftning som finns på området. I dagsläget finns det två lagar som styr betalningsansvaret vid obehöriga transaktioner med betalningsinstrument, nämligen 34 § konsumentkreditlagen (1992:830) och lagen (2010:738) om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument. Eftersom lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument inte gäller retroaktivt är fortfarande 34 § konsumentkreditlagen i kraft för avtal slutna före den 1 augusti 2010. Jag har gått igenom all relevant rättspraxis på området. När jag undersökte den äldre rättspraxis som finns upptäckte jag att bedömningen för vad som utgjorde grov oaktsamhet inte var optimal. Visst handlande som ansetts utgöra grov oaktsamhet borde enligt mitt tycke inte vara grov oaktsamhet. Stöd för en sådan uppfattning fann jag i flertalet av de utredningar som gjorts inför införandet av en ny lag.   Jag undersökte också hur den nya lagen var utformad och vilka eventuella problem som skulle kunna uppstå i och med den. Den nya lagen tillkom för att dels åtgärda de problem som fanns med den äldre 34 § konsumentkreditlagen, dels för att implementera delar av ett EU-direktiv, 2007/64/EG. Trots att jag anser att den nya lagen kommer att förbättra rättsläget för konsumenterna återfinns det också problem med densamma. De problem jag har identifierat gäller;   - avsaknaden av retroaktivitet för den nya lagen, - införandet av det för den svenska rätten helt nya begreppet särskilt klandervärt, - motiveringen till införandet av till exempel en självrisk vid obehöriga transaktioner med betalningsinstrumentet och - den avsaknad av underlag för hur mycket av den nya lagen som konsumenten kommer att känna till ställd mot viljan hos lagstiftaren att införa handlingsdirigerande lagstiftning.   Jag har ansett att den nya lagen borde ha fått en retroaktiv verkan, att rekvisitet särskilt klandervärt bytts ut mot till exempel ett uppsåtsrekvisit och att det är väldigt tveksamt om de handlingsdirigerande lagreglerna kommer att få någon större genomslagskraft hos konsumenterna.

The aim of this master thesis is to derive methods that assesses the impact the deductiblehas on the risk premium of an insurance contract. The additive structure of a deductiblenecessitates approaches beyond treating it as a regular covariate in a generalized linearmodel for predicting the risk premium. Using simulated data, three methods areimplemented to estimate a parameter, denoted as βd ∈ [0,1], which quantifies the proportionof the risk premium that remains after imposing a deductible d on the insurance contract.The three implemented methods involve: 1) Regularized generalized linear models, 2)Utilizing the cumulative density function of the insurance contract, and 3) Estimating adiscrete probability distribution with K-means clustering and a classifier. To compare theperformance of these methods, they are tested against each other through a competition.The results reveal that the method employing the fitting of a discrete distribution yieldedthe best performance. / I den här uppsatsen härleds tre olika metoder där syftet är att skapa en oberoendevariabel βd ∈ [0,1] som beskriver hur stor del av ett försäkringskontrakts riskpremiesom kvarstår, efter att en självrisk d ålagts på försäkringskontraktet. Självrisken kaninte användas som vilken oberoende variabel som helst på grund av den additivastruktur som självrisken innehar. De tre olika metoderna som har implementerats skiljersig åt genom att 1) använder sig av upprepade regulariserad GLM-modeller för olikasjälvrisknivåer, 2) nyttjar försäkringskontraktets fördelningsfunktion, och 3) skattar endiskret sannolikhetsfördelning med hjälp av klustring och en klassificerare. De tre olikametoderna testades sedan mot varandra i ett spel. Metod tre presterade bäst i spelet, dåden hade lägst procentuell avvikelse från den sanna riskpremien.

<p>Det förekommer att hänvisningar görs till skadebegreppet inom skadeståndsrätten när fråga egentligen är om det försäkringsrättsliga skadebegreppet. Inom försäkringsrätten är det emellertid viktigt att dra en skarpare gräns än inom skadeståndsrätten för vad som skall anses utgöra exempelvis en skada eller en skadehändelse. Det handlar inte enbart om att fastställa huruvida en skada föreligger, utan kanske snarare om att avgöra huruvida försäkringsersättning skall utgå och om att avgränsa/definiera försäkringsgivarens ansvar. Olika försäkringsbolag använder olika skadebegrepp. Ett grundkoncept inom försäkringsrätten är ”en skada, en självrisk, ett försäkringsbelopp”. Härav följer att det är av stor betydelse att avgöra vad som skall anses konstituera en respektive flera skador. I denna uppsats utreds skillnaderna mellan de olika skadebegrepp som tillämpas i försäkringsvillkor och de konsekvenser dessa skadebegrepp har för försäkringsbolagens ansvar. Vidare utreds hur de i försäkringsvillkoren valda skadebegreppen skall tolkas för att avgöra hur flera skador skall behandlas. Dessutom undersöks vilka kriterier som skall vara uppfyllda för att flera skador tillsammans, försäkringstekniskt, skall behandlas som en.</p>

Det förekommer att hänvisningar görs till skadebegreppet inom skadeståndsrätten när fråga egentligen är om det försäkringsrättsliga skadebegreppet. Inom försäkringsrätten är det emellertid viktigt att dra en skarpare gräns än inom skadeståndsrätten för vad som skall anses utgöra exempelvis en skada eller en skadehändelse. Det handlar inte enbart om att fastställa huruvida en skada föreligger, utan kanske snarare om att avgöra huruvida försäkringsersättning skall utgå och om att avgränsa/definiera försäkringsgivarens ansvar. Olika försäkringsbolag använder olika skadebegrepp. Ett grundkoncept inom försäkringsrätten är ”en skada, en självrisk, ett försäkringsbelopp”. Härav följer att det är av stor betydelse att avgöra vad som skall anses konstituera en respektive flera skador. I denna uppsats utreds skillnaderna mellan de olika skadebegrepp som tillämpas i försäkringsvillkor och de konsekvenser dessa skadebegrepp har för försäkringsbolagens ansvar. Vidare utreds hur de i försäkringsvillkoren valda skadebegreppen skall tolkas för att avgöra hur flera skador skall behandlas. Dessutom undersöks vilka kriterier som skall vara uppfyllda för att flera skador tillsammans, försäkringstekniskt, skall behandlas som en.

Sedan outsourcing blev vanligare på den svenska marknaden har det även blivit vanligt att i förvaltning upphandla sin drift i konkurrens. I ett mycket tidigt skede uppmärksammandes en problematik med samarbetet mellan beställare och driftentreprenör som innebar att fakturahanteringen mellan parterna var omfattande och tidkrävande. För att bland annat minska administrationen upprättades en självriskmodell som många beställare idag tillämpar i kontrakten, vilken innebär att driftentreprenören ersätter felavhjälpande underhållsåtgärdskostnader upp till ett visst gränsbelopp.  Syftet med fallstudien är att undersöka modellens uppbyggnad och tillämpning samtatt analysera vad beställare och entreprenör anser om självriskmodellen. Studien bygger främst på primär insamlad data genom ett antal intervjuer med främst en beställare, Locum samt en sekundär datainsamling i form av en enkätundersökning besvarad av verksamma entreprenörer inom branschen. För att bibehålla det offentliga fastighetsbeståndet och för att se till brukarens bästa måste en förståelse finnas mellan beställare och entreprenör. Den lösningen som idag finns för att upprätthålla kvalité och service i en funktionsupphandling är att använda självriskmodellen. För beställaren fungerar modellen som ett incitament att funktionskraven uppnås och för att minska fakturahanteringen. Hur modellen uppfattas på marknaden med positiva och negativa aspekter skiljer sig markant beroende på vilka personliga erfarenheter en part har av den. / Since outsourcing became more common in the Swedish market, it has also become common for the management to procure its operation competitively. In a very early stage there was a problem recognized, the invoice between client and contractor was extensive and time consuming. Partly to reduce administration a deductible model was established which many clients today applies to the contracts. This means that the operating contractor himself may replace corrective maintenance action costs up to a certain amount. The purpose of this case study is to examine the model's structure and implementation, as well as to analyze clients and contractors consider of the deductible model. The study is based on primary data collected through a number of interviews with primarily client and a secondary data collection in the form of a questionnaire answered by contractors within the industry. In order to maintain the public housing stock and to ensure the patient's best interests there must be an understanding between the client and the contractor. The solution to maintain quality and service in a procurement function the client uses today the deductible model. The model serves as an incentive for the client to make sure the functional requirements are achieved and to reduce invoice processing. How the model is perceived in the market with positive and negative aspects differ markedly depending on the different experiences of it